Farlig häst, stegrar

mafias

Trådstartare
Hej allihopa.

Jag har ett problem med mitt 6-åriga halvblodssto som jag köpte i december. Hon är världens finaste häst att se på (ja jag är partisk..) men inser att hon är för svår och faktiskt farlig för mig.

Jag köpte henne osedd (hon är endast inriden, inte igång) vilket var dumt. Första gången jag skulle sitta upp hann jag inte ens sätta foten i stigbygeln innan hon stegrade sig så att hon nästan slog över, sen stod hon på stället och reste sig/sparkade bakut om vartannat.. Tänkte att hon bara testade mig när jag nyss köpt henne, men problemet fortsatte.. Hon stegrade sig när de andra i stallet skulle ta ut henne och hade ingen respekt alls. Hon är en dominant häst, ranghög och hon blir inte rädd av att stegra så att hon slår över/slår sig. Det är hennes sätt att ta sig ur alla situationer.

Jag började leta fel på henne, hade ut veterinär, ET och röntgade hela hästen. Hon har en nyutprovad sadel också. Vi hittade 2 lösa benbitar i bakbenen som plockades bort, operationen gick bra och god prognos. Men det fortsatte med stegringarna. Hon är inte stressad eller så när hon stegrar, hon vill bara bli av med mig.

En gång när jag skulle leda henne vände hon rumpan till när jag tillrättavisade henne och sparkade mig så hon träffade mig i magen och på ena låret. När jag dagen därpå (efter jag fick åka från akuten) skulle ta ut henne ur boxen vände hon rumpan till direkt och tänkte sparka! (Hon är smart och lärde sig att hon kan sparka ner mig för att bli av med mig). Hon gjorde detta även mot de andra i stallet vilket jag tycker är så dåligt. Tänk om någon annan skulle bli skadad av min häst! Detta gick till sig efter att jag gick in med ett spö i några dagar och motade bort hennes rumpa med den (obs jag har aldrig slagit min häst!) så att hon fick framdelen mot mig. Hon är snäll att ha i stallgången, tycker det är mysigt att bli ryktad och är snäll att sko och tvätta.. Men skulle hon börja trampa runt och vifta med frambenen (hon gör det ibland för att testa gränserna) och jag säger åt henne att stå still börjar hon att resa sig.

I ridningen går det inte att rida ens en långsida med henne. Hon stampar argt med frambenen och gör allt för att skrämmas, backar och småreser sig och slår tillsist över oavsett om jag försöker distrahera henne genom att ex försöka ställa henne åt sidan (då tar hon bara i ännu mer och slår över eftersom hon inte har någon balans alls), eller bara sitta med och vänta ut henne. Jag brukar flyga av i snitt ca 6 ggr på ett ridpass, brukar nöja mig när hon gör små små framsteg och berömma när det går bra. Men det är som ett steg fram och tio steg bak känns det som. Idag åkte jag av mellan henne och ridhussargen och blev faktiskt rädd på riktigt den här gången, att hon skulle sparka ihjäl mig där och då.

Jag älskar min häst trots allt och kollar upp henne väldigt regelbundet med veterinär och ET och de hittar inget fel på henne. Hennes röntgenplåtar ser bra ut (ingen kissing spines) och utrustningen ligger bra.

Hon är snäll så länge man inte kräver något av henne, börjar hon småbråka lite och jag ber henne lugna ner sig när man leder henne reser hon sig tvärt upp och kan slå över. Transportering ska vi inte ens prata om..

Min hovslagare, veterinär och andra runt omkring mig tycker hon har lynnesfel och att det bästa vore att avliva henne innan hon hinner avliva mig först genom att mosa mig någon dag i ridningen.. Jag ramlar alltid av bra men en gång kanske jag inte är lika beredd..

Ska lämna bort henne till en som är duktig på problemhästar men de säger att de vill testa en månad och göra en bedömning på om det går att lösa.. Vad tror ni? Någon som varit med om liknande? Saknar tiden då det var roligt att ha häst.. Det är det inte alls längre. /Desperat och snart utfattig hästägare
 
Jag tror på problemlösning om hästen är frisk i övrigt. Det är inte fel att testa, går det så går det och annars går det inte. Du har inget att förlora på det, utan snarare mycket att vinna. :up:
 
Vad har hästen gjort tidigare? Såldes den "billigt"? Det låter som en psykiskt knäckt häst enligt mig, alltså inte alls en dominant häst utan en känslig häst som blivit totalt knäckt och börjat svara aggressivt med alla medel den kan. En tuff, frisk häst slår liksom inte omkull sig, endast hästar under enorm psykisk preff gör det till en vana.

Jag tycker det låter som att även om ett proffs kan lösa det kommer det ta myyycket mer än en månad, och även om ett proffs löser det med hästen tycker jag intedet låter som en häst DU någonsin kommer att kunna ha roligt med.
 
Hej allihopa.

Jag har ett problem med mitt 6-åriga halvblodssto som jag köpte i december. Hon är världens finaste häst att se på (ja jag är partisk..) men inser att hon är för svår och faktiskt farlig för mig.

Jag köpte henne osedd (hon är endast inriden, inte igång) vilket var dumt. Första gången jag skulle sitta upp hann jag inte ens sätta foten i stigbygeln innan hon stegrade sig så att hon nästan slog över, sen stod hon på stället och reste sig/sparkade bakut om vartannat.. Tänkte att hon bara testade mig när jag nyss köpt henne, men problemet fortsatte.. Hon stegrade sig när de andra i stallet skulle ta ut henne och hade ingen respekt alls. Hon är en dominant häst, ranghög och hon blir inte rädd av att stegra så att hon slår över/slår sig. Det är hennes sätt att ta sig ur alla situationer.

Jag började leta fel på henne, hade ut veterinär, ET och röntgade hela hästen. Hon har en nyutprovad sadel också. Vi hittade 2 lösa benbitar i bakbenen som plockades bort, operationen gick bra och god prognos. Men det fortsatte med stegringarna. Hon är inte stressad eller så när hon stegrar, hon vill bara bli av med mig.

En gång när jag skulle leda henne vände hon rumpan till när jag tillrättavisade henne och sparkade mig så hon träffade mig i magen och på ena låret. När jag dagen därpå (efter jag fick åka från akuten) skulle ta ut henne ur boxen vände hon rumpan till direkt och tänkte sparka! (Hon är smart och lärde sig att hon kan sparka ner mig för att bli av med mig). Hon gjorde detta även mot de andra i stallet vilket jag tycker är så dåligt. Tänk om någon annan skulle bli skadad av min häst! Detta gick till sig efter att jag gick in med ett spö i några dagar och motade bort hennes rumpa med den (obs jag har aldrig slagit min häst!) så att hon fick framdelen mot mig. Hon är snäll att ha i stallgången, tycker det är mysigt att bli ryktad och är snäll att sko och tvätta.. Men skulle hon börja trampa runt och vifta med frambenen (hon gör det ibland för att testa gränserna) och jag säger åt henne att stå still börjar hon att resa sig.

I ridningen går det inte att rida ens en långsida med henne. Hon stampar argt med frambenen och gör allt för att skrämmas, backar och småreser sig och slår tillsist över oavsett om jag försöker distrahera henne genom att ex försöka ställa henne åt sidan (då tar hon bara i ännu mer och slår över eftersom hon inte har någon balans alls), eller bara sitta med och vänta ut henne. Jag brukar flyga av i snitt ca 6 ggr på ett ridpass, brukar nöja mig när hon gör små små framsteg och berömma när det går bra. Men det är som ett steg fram och tio steg bak känns det som. Idag åkte jag av mellan henne och ridhussargen och blev faktiskt rädd på riktigt den här gången, att hon skulle sparka ihjäl mig där och då.

Jag älskar min häst trots allt och kollar upp henne väldigt regelbundet med veterinär och ET och de hittar inget fel på henne. Hennes röntgenplåtar ser bra ut (ingen kissing spines) och utrustningen ligger bra.

Hon är snäll så länge man inte kräver något av henne, börjar hon småbråka lite och jag ber henne lugna ner sig när man leder henne reser hon sig tvärt upp och kan slå över. Transportering ska vi inte ens prata om..

Min hovslagare, veterinär och andra runt omkring mig tycker hon har lynnesfel och att det bästa vore att avliva henne innan hon hinner avliva mig först genom att mosa mig någon dag i ridningen.. Jag ramlar alltid av bra men en gång kanske jag inte är lika beredd..

Ska lämna bort henne till en som är duktig på problemhästar men de säger att de vill testa en månad och göra en bedömning på om det går att lösa.. Vad tror ni? Någon som varit med om liknande? Saknar tiden då det var roligt att ha häst.. Det är det inte alls längre. /Desperat och snart utfattig hästägare

Jag tycker det där låter som en väldigt extrem reaktion på liten retning. Jag hade funderat kring varför hon har så himla nära till den gränsen.
Jag hade inte uteslutit smärta förrän jag fått det sagt rakt av från någon av de bästa veterinärerna i SVerige och ev testat ha den på smärtlindring en period.
Har man kollat hormoner och äggstockar etc på den?

I övrigt så tycker jag absolut du ska sluta med hästen själv. Du behöver inte alls vara en dålig ryttare eller dålig med hästar öht. Men med facit i hand kan vi nog enas om att den här hästen är för mycket för dig. Du kan dö nästa gång du sitter upp. Det är inte värt det!

Om du bestämmer dig för att testa med problemlösare så anser jag ju, trots att jag själv jobbar med sånt och brinner för det, att du kommer få en kostsam kamp att få en vettig framtid för den hästen.
Det kostar mycket att sätta den hos någon som kan tillräckligt för att reda ut en sån häst. Och det görs inte på en pisskvart om man ska göra den så pass safe att den går att sälja till gemene man och utan att riskera att hästen kommer hamna hos folk och säljas runt etc och må dåligt.

Är livmoder och hormoner etc kollade, hästen anses smärtfri etc så hade jag nog funderat kring att ta bort den i ditt fall.
Då slipper hästen lida mer.
Jag menar inte att du på något vis plågat din häst eller att du är ansvarig för hur den beteer sig.
Men som det är nu kan inte hästen må bra. Inga hästar som tar till så extrema reaktioner så lätt mår bra.

Hoppas det löser sig för er!
 
Jag tycker det där låter som en väldigt extrem reaktion på liten retning. Jag hade funderat kring varför hon har så himla nära till den gränsen.
Jag hade inte uteslutit smärta förrän jag fått det sagt rakt av från någon av de bästa veterinärerna i SVerige och ev testat ha den på smärtlindring en period.
Har man kollat hormoner och äggstockar etc på den?

I övrigt så tycker jag absolut du ska sluta med hästen själv. Du behöver inte alls vara en dålig ryttare eller dålig med hästar öht. Men med facit i hand kan vi nog enas om att den här hästen är för mycket för dig. Du kan dö nästa gång du sitter upp. Det är inte värt det!

Om du bestämmer dig för att testa med problemlösare så anser jag ju, trots att jag själv jobbar med sånt och brinner för det, att du kommer få en kostsam kamp att få en vettig framtid för den hästen.
Det kostar mycket att sätta den hos någon som kan tillräckligt för att reda ut en sån häst. Och det görs inte på en pisskvart om man ska göra den så pass safe att den går att sälja till gemene man och utan att riskera att hästen kommer hamna hos folk och säljas runt etc och må dåligt.

Är livmoder och hormoner etc kollade, hästen anses smärtfri etc så hade jag nog funderat kring att ta bort den i ditt fall.
Då slipper hästen lida mer.
Jag menar inte att du på något vis plågat din häst eller att du är ansvarig för hur den beteer sig.
Men som det är nu kan inte hästen må bra. Inga hästar som tar till så extrema reaktioner så lätt mår bra.

Hoppas det löser sig för er!
Hej allihopa.

Jag har ett problem med mitt 6-åriga halvblodssto som jag köpte i december. Hon är världens finaste häst att se på (ja jag är partisk..) men inser att hon är för svår och faktiskt farlig för mig.

Jag köpte henne osedd (hon är endast inriden, inte igång) vilket var dumt. Första gången jag skulle sitta upp hann jag inte ens sätta foten i stigbygeln innan hon stegrade sig så att hon nästan slog över, sen stod hon på stället och reste sig/sparkade bakut om vartannat.. Tänkte att hon bara testade mig när jag nyss köpt henne, men problemet fortsatte.. Hon stegrade sig när de andra i stallet skulle ta ut henne och hade ingen respekt alls. Hon är en dominant häst, ranghög och hon blir inte rädd av att stegra så att hon slår över/slår sig. Det är hennes sätt att ta sig ur alla situationer.

Jag började leta fel på henne, hade ut veterinär, ET och röntgade hela hästen. Hon har en nyutprovad sadel också. Vi hittade 2 lösa benbitar i bakbenen som plockades bort, operationen gick bra och god prognos. Men det fortsatte med stegringarna. Hon är inte stressad eller så när hon stegrar, hon vill bara bli av med mig.

En gång när jag skulle leda henne vände hon rumpan till när jag tillrättavisade henne och sparkade mig så hon träffade mig i magen och på ena låret. När jag dagen därpå (efter jag fick åka från akuten) skulle ta ut henne ur boxen vände hon rumpan till direkt och tänkte sparka! (Hon är smart och lärde sig att hon kan sparka ner mig för att bli av med mig). Hon gjorde detta även mot de andra i stallet vilket jag tycker är så dåligt. Tänk om någon annan skulle bli skadad av min häst! Detta gick till sig efter att jag gick in med ett spö i några dagar och motade bort hennes rumpa med den (obs jag har aldrig slagit min häst!) så att hon fick framdelen mot mig. Hon är snäll att ha i stallgången, tycker det är mysigt att bli ryktad och är snäll att sko och tvätta.. Men skulle hon börja trampa runt och vifta med frambenen (hon gör det ibland för att testa gränserna) och jag säger åt henne att stå still börjar hon att resa sig.

I ridningen går det inte att rida ens en långsida med henne. Hon stampar argt med frambenen och gör allt för att skrämmas, backar och småreser sig och slår tillsist över oavsett om jag försöker distrahera henne genom att ex försöka ställa henne åt sidan (då tar hon bara i ännu mer och slår över eftersom hon inte har någon balans alls), eller bara sitta med och vänta ut henne. Jag brukar flyga av i snitt ca 6 ggr på ett ridpass, brukar nöja mig när hon gör små små framsteg och berömma när det går bra. Men det är som ett steg fram och tio steg bak känns det som. Idag åkte jag av mellan henne och ridhussargen och blev faktiskt rädd på riktigt den här gången, att hon skulle sparka ihjäl mig där och då.

Jag älskar min häst trots allt och kollar upp henne väldigt regelbundet med veterinär och ET och de hittar inget fel på henne. Hennes röntgenplåtar ser bra ut (ingen kissing spines) och utrustningen ligger bra.

Hon är snäll så länge man inte kräver något av henne, börjar hon småbråka lite och jag ber henne lugna ner sig när man leder henne reser hon sig tvärt upp och kan slå över. Transportering ska vi inte ens prata om..

Min hovslagare, veterinär och andra runt omkring mig tycker hon har lynnesfel och att det bästa vore att avliva henne innan hon hinner avliva mig först genom att mosa mig någon dag i ridningen.. Jag ramlar alltid av bra men en gång kanske jag inte är lika beredd..

Ska lämna bort henne till en som är duktig på problemhästar men de säger att de vill testa en månad och göra en bedömning på om det går att lösa.. Vad tror ni? Någon som varit med om liknande? Saknar tiden då det var roligt att ha häst.. Det är det inte alls längre. /Desperat och snart utfattig hästägare

Att du stått ut så här länge är ett under, eller totalt idiotiskt. Jag tycker att du omedelbart slutar att hantera denna häst INNAN du blir allvarligt skada och t o m får sätta livet till. Ingen häst i världen är värd det. Jag håller nog med om att denna häst bör avlivas. Hur mycket ska den behöva stå ut med innan den MÖJLIGEN kan fungera någorlunda normalt? För vems skull ska häst och "tillridare" utsättas för detta?
Jag har skrivit om det förr men vi köpte en ponny som hade något fel, fysiskt eller psykiskt lyckade vi aldrig luska ut. Inga "fel" hittades på honom, ändå kastade han av sin ryttare till synes utan anledning. Oavsett vad vi gjorde så förändrades han inte. Vi sålde honom som promenadponny vilken jag ångrar djup. Flera år senare får vi reda på att han åkt land och rike runt och hans beteende hade inte förändrats. Jag vill inte tänka på alla ryttare som skadat sig och blivit ledsna när ponnydrömmen slagits i spilror men mest av allt vill jag inte tänka på vad han har fått utstå genom åren. Jag önskar verkligen att jag tagit mitt ansvar och låtit honom somna in och slippa allt detta. :cry:
 
Jag hade avlivat. Betydligt tidigare än du gjort, dessutom. Det är väl upp till dig om du vill skicka iväg hästen, men ett sånt problem löser man inte på någon månad och jag personligen hade inte kunnat leva med bra samvete om något hände tränaren pga min häst om den betedde sig så.

Det är inte värt att hålla en häst vid liv till vilket pris som helst, och det är nog vanligare att beslutet att avliva tas för sent än för tidigt.
 
Jag hade avlivat. Betydligt tidigare än du gjort, dessutom. Det är väl upp till dig om du vill skicka iväg hästen, men ett sånt problem löser man inte på någon månad och jag personligen hade inte kunnat leva med bra samvete om något hände tränaren pga min häst om den betedde sig så.

Det är inte värt att hålla en häst vid liv till vilket pris som helst, och det är nog vanligare att beslutet att avliva tas för sent än för tidigt.

Jobbar man med problemlösning som tränare måste man kunna göra bedömningar ang säkerhet och inte sätta sig i situationer man inte reder ut.
Man bör ha ett system som gör att man kan checka av saker avsuttet och provocera fram ev reaktioner som kan komma av ridningen i avsuttet läge. Så man inte riskerar skada sig mer än nödvändigt.
Sen måste man ha system att arbeta bort det avsuttet och veta när hästen är redo att sittas på. När man kan göra det utan att riskera sin egen hälsa.

Alltså måste man som tränare själv ta ansvar för det.
Men tyvärr finns det ju en del unga, hungriga som kan för lite och alltså inte kan bedöma såna saker.
Hästar som denna bör man därför just bara skicka till de som har lång rutin av just såna här hästar. De kan göra bedömningarna.
 
Jobbar man med problemlösning som tränare måste man kunna göra bedömningar ang säkerhet och inte sätta sig i situationer man inte reder ut.
Man bör ha ett system som gör att man kan checka av saker avsuttet och provocera fram ev reaktioner som kan komma av ridningen i avsuttet läge. Så man inte riskerar skada sig mer än nödvändigt.
Sen måste man ha system att arbeta bort det avsuttet och veta när hästen är redo att sittas på. När man kan göra det utan att riskera sin egen hälsa.

Alltså måste man som tränare själv ta ansvar för det.
Men tyvärr finns det ju en del unga, hungriga som kan för lite och alltså inte kan bedöma såna saker.
Hästar som denna bör man därför just bara skicka till de som har lång rutin av just såna här hästar. De kan göra bedömningarna.
Absolut, men nu verkar ju inte den här hästen vara farlig enbart vid ridning heller.
 
Att du stått ut så här länge är ett under, eller totalt idiotiskt. Jag tycker att du omedelbart slutar att hantera denna häst INNAN du blir allvarligt skada och t o m får sätta livet till. Ingen häst i världen är värd det. Jag håller nog med om att denna häst bör avlivas. Hur mycket ska den behöva stå ut med innan den MÖJLIGEN kan fungera någorlunda normalt? För vems skull ska häst och "tillridare" utsättas för detta?
Jag har skrivit om det förr men vi köpte en ponny som hade något fel, fysiskt eller psykiskt lyckade vi aldrig luska ut. Inga "fel" hittades på honom, ändå kastade han av sin ryttare till synes utan anledning. Oavsett vad vi gjorde så förändrades han inte. Vi sålde honom som promenadponny vilken jag ångrar djup. Flera år senare får vi reda på att han åkt land och rike runt och hans beteende hade inte förändrats. Jag vill inte tänka på alla ryttare som skadat sig och blivit ledsna när ponnydrömmen slagits i spilror men mest av allt vill jag inte tänka på vad han har fått utstå genom åren. Jag önskar verkligen att jag tagit mitt ansvar och låtit honom somna in och slippa allt detta. :cry:

Jag håller med, varför utsätta sig för den här hästen? Om vi vänder på steken, om det var ryttaren som varje ridpass slog hästen ett antal gånger, både i stallet och uppsuttet, ibland så illa att hästen behövde akut veterinärvård efteråt - skulle man inte då tycka att det är helt galet, en sån människa ska inte ha häst?

Varför är det ok att hästen är livsfarlig för människan, men inte tvärtom? Hästen skickar ryttaren till akuten och försöker på regelmässig basis ha ihjäl ryttaren när hon inte gör som hästen vill, men ryttaren vill inte ens tillrättavisa fysiskt när hästen försöker sparka livet ur henne?

Givetvis ska man inte slå hästar i tid och otid, men hästar får inte heller slå människor dagligdags. Ingen häst är värd livhanken.
 
TS
Du inser säkert att det troligtvis fanns en anledning till att hästen var 5+ år och inte mer än inriden och nu "inte igång" vid försäljningen?

Troligtvis, högst sannorlikt, har hästen haft detta beteende och endera är det något smärtrelaterat, eller så är det ett befäst dåligt beteende att den reser sig vid minsta motstånd. Tyvärr är just stegrande, en av de olater som är allra svårast att arbeta bort.

Jag tycker det låter helt makalöst att du utsätter dig för en häst som på rutin reser sig och slår runt och enligt dig själv, du max kan rida en långsida på, att du åker av 6 ggr/ försök vanligtvis osv.

Tänk till - du kan vara död i morgon om du fortsätter.

Jag hade inte lagt pengar på ngn som ska rida till den. Jag hade tagit bort hästen. Både för dess egen skull och för att andra inte ska råka ut för allvarliga livsfarliga skador i hantering/ridning av den.
 
Tuaphua har en bra idé att kolla hormoner/äggstockar. Det är hur som helst inte en häst för dig. Lägg ner ridningen direkt. Ska du lämna bort den så endast till en renommerad som t.ex. Eamon Hickey för utvärdering och gör det omgående. Var bor du? Vad säger förra ägaren och den som red in henne, samma/liknande problem?
 
Vad har hästen gjort tidigare? Såldes den "billigt"? Det låter som en psykiskt knäckt häst enligt mig, alltså inte alls en dominant häst utan en känslig häst som blivit totalt knäckt och börjat svara aggressivt med alla medel den kan. En tuff, frisk häst slår liksom inte omkull sig, endast hästar under enorm psykisk preff gör det till en vana.

Jag tycker det låter som att även om ett proffs kan lösa det kommer det ta myyycket mer än en månad, och även om ett proffs löser det med hästen tycker jag intedet låter som en häst DU någonsin kommer att kunna ha roligt med.

Hon är endast inriden sen har hon inte gjort något mer.

Nej självklart tror jag inte det är gjort på en på en handvändning, men de ville ta och börja med en månad och sedan göra en utvärdering om de tror att det kommer att kunna gå att få bort hennes beteende..
 
Tuaphua har en bra idé att kolla hormoner/äggstockar. Det är hur som helst inte en häst för dig. Lägg ner ridningen direkt. Ska du lämna bort den så endast till en renommerad som t.ex. Eamon Hickey för utvärdering och gör det omgående. Var bor du? Vad säger förra ägaren och den som red in henne, samma/liknande problem?

Hur får man tag i honom?

Jag bor nästan högst upp i norrland.
 
Jag håller med de som säger avliva, låter helt horribelt farlig.Sen kan jag tycka att beskrivningen blir lite förmänskligande. En häst kan inte vara dominant mot en människa, det "testar" sällan, eller tänker i elaka banor, det är bara en häst.

Sen blir jag lite nyfiken på bakgrunden, provred du inte? Vad säger tidigare ägare, om du varit i kontakt med den.

Eamon Hickey bor i Falkenberg.
 
Senast ändrad:
Absolut, men nu verkar ju inte den här hästen vara farlig enbart vid ridning heller.

Nej, men avsuttet bör man kunna reda sig mot de flesta hästar. Den här verkar inte vara en av de otroligt få som har rovdjursbeteende och går till anfall. De brukar också vara så himla ovanliga att man nästan kan räkna med att hästarna inte tillhör den otroligt lilla grupp.
Som proffs vet man vilka situationer man kan reda och inte. Man BÖR iaf veta det.
Dels kan man läsa hästarna och ser hur de reagerar och varför. Och med rutin vet man också ännu mer hur och varför.
Man vet också då hur hästar rör sig och vet i vilka vinklar och lägen man kan stå utan att bli skadad.
Man vet också vilken utrustning man måste ha, vilka lägen man kan våga testa provocera dem etc.
Man vet också var de borde "hamna" sas om de rör sig iom att man varit med om hundratals hästar som stegrar sig, sparkar etc. Så man kan i stegringen tex läsa var hästen är på väg och hålla sig ur vägen.
Det är ett farligt jobb - absolut.
Men trots att jag jobbat med just såna här hästar under väldigt många år skadar jag mig mindre än gemene man. Jag minns faktiskt inte sist. Och ramlade av gjorde jag för ca 10 år sen sist.
Det är inte för att jag är duktigare ryttare, mer sadelfast etc än vissa andra. Men jag vet var mina begränsningar ligger och jag har ett system för hur jag arbetar, avsuttet och uppsuttet.
Så jobbar de flesta andra som gör såna här jobb. De flesta av oss har alla varit unga och mer okunniga och mer orädda. Men man blir inte långvarig i branchen om man inte lär sig tygla den där inre vilden som gjort att man från första början börjat med problemhästar..
Just därför rekommenderar jag TS att välja någon som har hållit på länge med just detta. Då har man ofta lugnat ner sig och hunnit lära sig en massa om just såna här situationer. Så man kan klara sig skadefri. För det är man beroende av att kunna göra om man ska leva på det här.
Är man rutinerad kan man själv besluta om man ska ta sig an hästar. Jag tackar nej till en del och ber dem åka till vet istället.
Vissa tackar man nej till för att man inte vill utsätta hästen för den längre tids träning som kommer krävas eller så tackar man nej för att man inte tycker det är ekonomiskt möjligt för ägaren att betala för den tid som krävs. Eller för att man inser att ingen som kan nog kommer vilja ha hästen. Då är det bättre att ta bort dem.
En rutinerad människa som ändå får jobb vågar tacka nej.
Så man ska inte vara rädd för att fråga någon som är rutinerad nog. Man kan ta ansvar själv.
Man måste alltid göra en egen bedömning av hästarna. För man kan inte lita på att det människorna som hanterat hästen säger stämmer med hur hästen är eller upplever allt. Så oavsett om folk säger att hästen är sååå snäll vill man bedöma själv.
En del av de hästar som folk upplever vara as är ganska enkla att få att funka för ett proffs. En del är det tyvärr inte..
Men man måste bedöma själv. :)
Dock får man ju då se till att man frågar just de rutinerade proffsen.
 
Är inte jättekunnig nu men...
Känner till en historia som är väldigt lik din, med den skillnaden att denna var något år äldre, och allmänt bara kastade sig/stegrade/bockade/osv. Denna är idag utdömd för några små pålagringar i halsen, som bara syntes på någon speciell röntgen, i en väldigt specifik vinkel. Säger inte att det är så med din, men historierna är extremt lika...
Men starkt att du haft psyke att ändå fortsätta och inte gett upp än! Dock, å andra sidan, kanske du ju borde göra det med tanke på säkerheten...
 
Nej, men avsuttet bör man kunna reda sig mot de flesta hästar. Den här verkar inte vara en av de otroligt få som har rovdjursbeteende och går till anfall. De brukar också vara så himla ovanliga att man nästan kan räkna med att hästarna inte tillhör den otroligt lilla grupp.
Som proffs vet man vilka situationer man kan reda och inte. Man BÖR iaf veta det.
Dels kan man läsa hästarna och ser hur de reagerar och varför. Och med rutin vet man också ännu mer hur och varför.
Man vet också då hur hästar rör sig och vet i vilka vinklar och lägen man kan stå utan att bli skadad.
Man vet också vilken utrustning man måste ha, vilka lägen man kan våga testa provocera dem etc.
Man vet också var de borde "hamna" sas om de rör sig iom att man varit med om hundratals hästar som stegrar sig, sparkar etc. Så man kan i stegringen tex läsa var hästen är på väg och hålla sig ur vägen.
Det är ett farligt jobb - absolut.
Men trots att jag jobbat med just såna här hästar under väldigt många år skadar jag mig mindre än gemene man. Jag minns faktiskt inte sist. Och ramlade av gjorde jag för ca 10 år sen sist.
Det är inte för att jag är duktigare ryttare, mer sadelfast etc än vissa andra. Men jag vet var mina begränsningar ligger och jag har ett system för hur jag arbetar, avsuttet och uppsuttet.
Så jobbar de flesta andra som gör såna här jobb. De flesta av oss har alla varit unga och mer okunniga och mer orädda. Men man blir inte långvarig i branchen om man inte lär sig tygla den där inre vilden som gjort att man från första början börjat med problemhästar..
Just därför rekommenderar jag TS att välja någon som har hållit på länge med just detta. Då har man ofta lugnat ner sig och hunnit lära sig en massa om just såna här situationer. Så man kan klara sig skadefri. För det är man beroende av att kunna göra om man ska leva på det här.
Är man rutinerad kan man själv besluta om man ska ta sig an hästar. Jag tackar nej till en del och ber dem åka till vet istället.
Vissa tackar man nej till för att man inte vill utsätta hästen för den längre tids träning som kommer krävas eller så tackar man nej för att man inte tycker det är ekonomiskt möjligt för ägaren att betala för den tid som krävs. Eller för att man inser att ingen som kan nog kommer vilja ha hästen. Då är det bättre att ta bort dem.
En rutinerad människa som ändå får jobb vågar tacka nej.
Så man ska inte vara rädd för att fråga någon som är rutinerad nog. Man kan ta ansvar själv.
Man måste alltid göra en egen bedömning av hästarna. För man kan inte lita på att det människorna som hanterat hästen säger stämmer med hur hästen är eller upplever allt. Så oavsett om folk säger att hästen är sååå snäll vill man bedöma själv.
En del av de hästar som folk upplever vara as är ganska enkla att få att funka för ett proffs. En del är det tyvärr inte..
Men man måste bedöma själv. :)
Dock får man ju då se till att man frågar just de rutinerade proffsen.
Jo, jag är medveten om allt det då jag själv har en fot i branschen. Jag tycker ändå det låter som en dålig idé att fortsätta försöka med hästen i fråga då problemet aldrig lär försvinna helt oavsett hur mycket tid den skulle få hos en tränare. Även om det skulle bli bättre efter en månad, som det verkar handla om nu, lär problemet återkomma i samma nivå så fort hästen kommer tillbaka hem igen.

Bara för att en tränare är rutinerad är det ingen garanti att den i alla lägen tänker på kundens väl i alla lägen framför pengar, eller kan hantera alla typer av hästar på ett vettigt sätt.

Men så är jag återigen av åsikten att de flesta hästar snarare avlivas för sent än för tidigt och har väldigt svårt att se varför man ska lägga så vansinnigt mycket tid och pengar på en sån häst istället för en häst man faktiskt har glädje av.
 
Jo, jag är medveten om allt det då jag själv har en fot i branschen. Jag tycker ändå det låter som en dålig idé att fortsätta försöka med hästen i fråga då problemet aldrig lär försvinna helt oavsett hur mycket tid den skulle få hos en tränare. Även om det skulle bli bättre efter en månad, som det verkar handla om nu, lär problemet återkomma i samma nivå så fort hästen kommer tillbaka hem igen.

Bara för att en tränare är rutinerad är det ingen garanti att den i alla lägen tänker på kundens väl i alla lägen framför pengar, eller kan hantera alla typer av hästar på ett vettigt sätt.

Men så är jag återigen av åsikten att de flesta hästar snarare avlivas för sent än för tidigt och har väldigt svårt att se varför man ska lägga så vansinnigt mycket tid och pengar på en sån häst istället för en häst man faktiskt har glädje av.

Jo, jag är med dig i att en del skiter i ägarens plånbok. Men man bör inte behöva oroa sig över deras hälsa och just därför välja att inte skicka på tillridning.

Sen håller jag med om att det finns gott om hästar som mår bra, är trevliga etc som man kan slösa tid och pengar på istället.
Och hästar som har så pass befäst problembeteende att de reser sig för så liten retning och slår över tycker jag är de farligaste. Det tar lång tid att helt få bort ett sånt beteende. 1-2 år hos rätt proffs innan det är helt raderat. Det kan jag förstå att gemene man inte har råd eller lust att betala.
Hos ett bra proffs är det ju liksom runt 10 000 kr/mån och upp.
Hade hästen varit ett GP-löfte inom någon gren hade det gått att få någon kunnig nog att ta den efter kortare tid. Men de hästarna hamnar ju sällan i de här situationerna iaf. Och man kan nog våga gissa att det inte är ett GP-material. Det är ju sällan några av våra hästar. :)

Men det som hindrar tycker jag får vara det ekonomiska, tanke på hästens väl och vet, hästens möjlighet till framtid som blir trevlig etc..
Inte omtanke kring proffs. De måste själva få ta ansvar för sin egen hälsa. :)
 
Jag förväntar mig inte att jag ska lämna bort henne 4 veckor och sen ska problemet vara löst. Som jag skrev i första inlägget ville de testa ha henne i 1 månad för att göra en bedömning om de tror att det går att jobba bort beteendet. Kände som jag ville förtydliga :)
 

Liknande trådar

Hästhantering Köpte en ny häst i veckan (unghäst). Den är inte jättehanterad men snäll. Kan lyfta hovarna utan problem osv. Den går på bete med mina...
2
Svar
23
· Visningar
3 708
Senast: MiniLi
·
Hästhantering För 1 år sedan köpte jag en ny häst. Hon gick igenom besiktningen utan anmärkning och förra ägarna sålde henne pga att hon inte trivdes...
2 3
Svar
43
· Visningar
4 244
Senast: Badger
·
Träning Hej, jag har lite problem med en häst jag rider. Han sparkar bakut och stegrar och bockar en hel del (minst en gång per varv). Vi...
2
Svar
30
· Visningar
3 859
Senast: Roheryn
·
Hästhantering Hej! Jag skulle behöva lite tips och råd från er kunniga. Jag har en tvåårig valack som är mer vild än tam och i stort sätt omöjligt...
2 3
Svar
51
· Visningar
5 573
Senast: co-SMAD4
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp