Fast i destruktiv relation och ingen väg ut

I fråga om dottern känner jag att andra skrivit så bra redan.

När du skriver låter det lite som att hade det inte varit för Corona hade du "flytt" hem till din mamma. Kan du göra det ändå, hålla dig på din kant till en början och sedan göra henne sällskap i den isolering hon lever i? Tänker att du skriver att du ändå är arbetslös, så du kanske inte har så många "måsten" utanför hemmet.
 
I fråga om dottern känner jag att andra skrivit så bra redan.

När du skriver låter det lite som att hade det inte varit för Corona hade du "flytt" hem till din mamma. Kan du göra det ändå, hålla dig på din kant till en början och sedan göra henne sällskap i den isolering hon lever i? Tänker att du skriver att du ändå är arbetslös, så du kanske inte har så många "måsten" utanför hemmet.
Det här är faktiskt en bra idé och ts, jag är helt säker på att det finns flera här som kan uppehålla en stuga eller rum i ett par veckor för eventuell karantän i så fall.
 
Håller med vad de flesta andra skrivit här.

Du måste bort från situationen.

Hans barn är i grunden inte ditt problem.

Men visst kan du flytta till din mamma, trots att hon tillhör riskgrupp för Corona!
Följ bara alla rekommendationer ordentligt om smittskydd.
Du var väl arbetslös? Så det finns liten anledning i det korta perspektivet för dig att åka mycket kollektivt under rusningstider t.ex.

Testa dig, är du frisk så bara åk direkt.

Väl på plats, så gäller avstånd i hemmet, och att tvätta händerna.
Att du avstår från aktiviteter, t.ex. "krogbesök", fester m.fl. aktiviteter där risk för smitta är stor.

Du kan vara en resurs för din mamma och samtidigt få perspektiv din situation.

Jag var hos min min mamma, som tillhör multipla riskgrupper, för att hjälpa henne i samband med annan sjukdom än Covid-19, under april och maj i år.
Det var fullt möjligt för mig att stötta mamma, både med vårdbesök, och vardagssysslor som att handla t.ex.
 
Håller med vad de flesta andra skrivit här.

Du måste bort från situationen.

Hans barn är i grunden inte ditt problem.

Men visst kan du flytta till din mamma, trots att hon tillhör riskgrupp för Corona!
Följ bara alla rekommendationer ordentligt om smittskydd.
Du var väl arbetslös? Så det finns liten anledning i det korta perspektivet för dig att åka mycket kollektivt under rusningstider t.ex.

Testa dig, är du frisk så bara åk direkt.

Väl på plats, så gäller avstånd i hemmet, och att tvätta händerna.
Att du avstår från aktiviteter, t.ex. "krogbesök", fester m.fl. aktiviteter där risk för smitta är stor.

Du kan vara en resurs för din mamma och samtidigt få perspektiv din situation.

Jag var hos min min mamma, som tillhör multipla riskgrupper, för att hjälpa henne i samband med annan sjukdom än Covid-19, under april och maj i år.
Det var fullt möjligt för mig att stötta mamma, både med vårdbesök, och vardagssysslor som att handla t.ex.

Det här var ungefär vad jag tänkte skriva. Förutom kanske det där om att åka direkt vid negativt test. Det finns ju fortfarande risk att man bär på viruset pga inkubationstiden. Så optimalt vore väl att vara i karantän innan.
 
Det här var ungefär vad jag tänkte skriva. Förutom kanske det där om att åka direkt vid negativt test. Det finns ju fortfarande risk att man bär på viruset pga inkubationstiden. Så optimalt vore väl att vara i karantän innan.
Fast karantän kanske går att sköta "hos mamma"?

Finns det två toaletter/badrum, så kan man kanske ha "varsitt", och sedan hålla sig i olika delar av lägenheten/huset, avstå från att äta samtidigt vid samma bord med mera? Tills karantänstiden är över.

Med lite planering, så går det säkert att ordna så att det kan fungera.

Det låter ju som om TS behöver komma iväg snabbt som attan.
 
Kolla upp vart du kan ta ett vanligt covid 19 test och ta det sen får du svar inom ett dygn och då kan du åka direkt hem till din mamma. Jag tycker som alla andra att du ska anmäla misshandeln. Om du inte gör det så kommer han nog att misshandla In nästa tjej också och kanske till sist sin dotter då hon blir en stor och trotsig tonåring.
 
@hier :heart Du hjälper både dig och hans dotter genom att bryta med honom. Jag förstår att du är väldigt bekymrad för barnets skull, men du verkar (av naturliga skäl) inte tänka rationellt.

Om du tar dig därifrån och får mod att göra en orosanmälan och han förhoppningsvis blir dömd för misshandel blir det något som för barnet går att leva med, historien blir att hennes far misshandlade sin sambo, fick ett straff för det och kunde sedan vara hennes far igen (om barnet väljer att ha kontakt).

Om du stannar kan det gå så långt att historien blir att hennes far misshandlade sin sambo så illa att hon till sist tog livet av sig. (Eller avled av skadorna). Där är sannolikheten antagligen större att barnet mister sin kontakt med sin far. Eller väljer bort kontakten.

Om du bara försvinner utan anmälan är risken att han så småningom misshandlar sitt barn.

Jag förstår att det är en helt fruktansvärt skrämmande situation, och vill inte pressa dig till något, ta all hjälp du kan få och rädda dig själv. Det är prio ett. :heart
 
Det är inte ditt fel om han får en orosanmälan @hier. Kan man inte hålla sig ifrån att slå andra människor så händer det förr eller senare ändå. En vän till mig blev tex orosanmäld pga en bild på sociala medier där barnen satt på en studsmatta där fallskyddet inte var monterat än så att tro att folk missar blåmärken man försöker sminka över lär inte hända. Hoppas det går bra för dig!
 
En väg ut finns ju, men du är inte redo att gå den vägen, eftersom du i nuläget tycker att hans "fläckfria rykte" är viktigare än din hälsa, ditt välmående.

Vi är här för att upplysa om att det är det absolut inte! och för att stötta dig i att våga svänga in på vägen som leder bort från misären som du nu lever i och in på den vägen som ger dig ett bättre liv.

Han har valt att slå, då får han också ta konsekvenserna av det.
 
Åk hem till mamma!
Om du inte har några symptom är risken minimal att du har corona med dig. Undvik kramar och tvätta händerna ofta. Jag vågar lova att det kommer att gå jättebra! Oavsett, om du var mitt barn hade du lätt fått komma hem om du så var genomsjuk med corona, smittkoppor och ebola!

Angående barnet, livet tar inte slut med en orosanmälan. Han kommer inte att bli av med vårdnaden, eller sina veckor. Han kommer kanske att få hjälp för att hantera sina aggressioner.

Sen är det inte ditt ansvar eller ditt fel att han slår dig! Att hans beteende har konsekvenser är verkligen helt rimligt. Om du vänder på det, om du hotade med en orosanmälan, tror du han skulle sluta slå dig då? Nä, så hur viktig tror du den biten är för honom egentligen?
 
En orosanmälan är ju inget straff utan något som betyder att socialtjänsten ska vara uppmärksamma på om barnet behöver hjälp på något sätt. Det är upp till dem att bedöma och inte så mycket du kan göra något åt.
Det finns många som får många orosanmälningar utan att något händer.. Och ingen blir av med sitt barn baserat enbart på lösa anklagelser utan händer det något med barnet finns fler skäl än just din historia.
Dessutom låter det inte som en bra miljö för ett barn, men det är ju som sagt upp till soc att avgöra.

Det är alltid sådär med kvinnor i din situation tycker jag. De har någon "moralisk" anledning till att låta det fortgå. Hittar anledningar till att olika eventuella lösningar inte fungerar. Det är nån mekanism som sätts igång. Alla har sin personliga historia men samtidigt är historierna skrämmande lika.

Faktum är att om man hamnar i den där typen av problem så måste man till slut tänka på sig själv. Gör det som krävs för att du ska vara säker och respekterad. Ta emot hjälp som erbjuds och skit i hans känslor så kommer det att ordna sig :)
 
Vilken jobbig sitts du sitter i.
Har du funderat på att prata med dotterns mamma?
Att han behandlar dig som han gör, kan väl inte vara p.g.a. dig, utan han har förmodligen behandlat henne likadant, kanske hon kan ge dig en ledande hand om att ta sig ur, och om hon nu blivit behandlad på samma vis, så måste hon ju vara medveten om vad hennes dotter lever med för risker, om inte så kanske det är bra att hon Blir medveten om situationen.
 
Socialtjänsten kan inte hjälpa mig eftersom jag bor kvar här.
Jag har inte berättat om våldet för att han har en dotter varannan vecka och då blir det orosanmälan. Han är en fantastisk pappa och jag har noga täckt alla blåmärken de veckor hon är här.
Jag vill inte dra in honom i någon skit och förstöra hans liv, till skillnad från vad han gör mot mig.

Han skyller allt på mig. Han vill inte hjälpa mig leta bostad (jag är arbetslös och skuldsatt så att hitta hyreskontrakt är nästan omöjligt).

Han vill inte gå i rådgivning så vi kan stå ut tills jag hittat bostad.
Jag har inget nätverk här i stan. Jag kan inte flytta hem till mamma i Sthlm pga hon är i riskgrupp för corona.

Jag har tid på vårdcentralen imorgon för remiss till psykiatrin.

Jag lever i en overklig bubbla. Jag känner nu att jag inte har någon annan väg ut än att ge mig ut i skogen och hänga mig.

finns det någon som kan ge mig en strimma hopp?
jag vet inte om jag någonsin kommer överleva detta.
Du drar inte in honom i någon skit. När han slog första gången gjorde han det valet. Det valet gjorde han fullt medvetet och det föregicks såklart av att du trycktes ner, allt var ditt fel. Ställ dig utanför dig själv och se på situationen. Vem hade du då tyckt bar ansvaret för det som har hänt? Hade du fortfarande tyckt att den som tog hjälp att komma ifrån en destruktiv relation även om det innebär ett litet obehag för den part som man flyr ifrån är den som ska skuldbeläggas? Hade du tyckt att den som anmälde misshandeln hade dragit ner någon i skiten? Nej. Självklart inte. Det valet har gärningsmannen gjort och det beror inte på dig att han slår utan på honom. Jag förstår att normaliseringsprocessen har gått långt och det är nästan omöjligt att se sådant själv men du kan lita på bukefalisterna som ser det här utifrån. Jag har själv varit där. Inte anmält våldtäkter och misshandel för att jag inte ville "förstöra" hans liv. Det är ju helt absurt när man väl kommer ifrån det helvete man lever i och har läkt men där och då är det också en helt naturlig känsla.

Om en orosanmälan görs så görs det för barnets skull. Oavsett hur bra du tycker att en människa är som förälder så har han gjort valet att slå sin partner och då ska självklart barnets situation utredas så att inte barnet också råkar illa ut.

Ta emot den hjälp som finns och ta dig därifrån. Du är värd så enormt mycket bättre :heart
 
Som många andra redan har skrivit, det är inte ditt fel att han slår och det är inte du som ska bära konsekvenserna som det kan medföra för hans del. För hans del är det såklart bekvämt att skylla på dig, men låt inte det bli din sanning för det är helt enkelt inte så, det är bara ett sätt för honom att rikta ansvaret för något dåligt bort från honom själv.

Det finns hopp, det kommer att bli bättre! Här finns många som varit i samma sits och som kommer att stötta och peppa dig så håll ut ❤

Prio ett måste vara att komma iväg därifrån så att du kan fokusera på ditt eget liv och inte längre låta hans ord påverka hur du tänker. Det kommer att gå upp och ner, men när du är frigjord från hans påverkan har du mycket bättre möjligheter att se en ljusare framtid.

Det låter som att du behöver hjälp från soc för att kunna få en ny egen bostad, är det främst en ekonomisk fråga eller även praktisk att det inte finns några bostäder där du kan bo? Är det risken att hans dotter inte ska få bo hos honom du oroar dig över, eller är det också hans reaktion mot dig om soc tar kontakt med honom?

Tycker också att du på kort sikt ska överväga att flytta hem till din mamma, även om boendefrågan sedan förstås också behöver lösas på längre sikt. Men kanske lättare att få hjälp när du inte längre bor med honom utan i praktiken kan sägas stå utan bostad.

Skickar all styrka och värme jag kan till dig ❤
 
PS. Och var väldigt noga med att han inte kan se vad du skriver här, skriv bara när du är helt själv så att han inte råkar uppfatta forumnamnet över axeln och sedan söker upp det själv eller så. Var inte inloggad samtidigt på googlekonton etc. Och radera webhistoriken ofta, även om han inte har tillgång till din inlogg till telefonen.

Du verkar själv ha tänkt på detta redan, men det är bra att vara extra försiktig under en lämna-process.
 
Som många andra redan har skrivit, det är inte ditt fel att han slår och det är inte du som ska bära konsekvenserna som det kan medföra för hans del. För hans del är det såklart bekvämt att skylla på dig, men låt inte det bli din sanning för det är helt enkelt inte så, det är bara ett sätt för honom att rikta ansvaret för något dåligt bort från honom själv.

Det finns hopp, det kommer att bli bättre! Här finns många som varit i samma sits och som kommer att stötta och peppa dig så håll ut ❤

Prio ett måste vara att komma iväg därifrån så att du kan fokusera på ditt eget liv och inte längre låta hans ord påverka hur du tänker. Det kommer att gå upp och ner, men när du är frigjord från hans påverkan har du mycket bättre möjligheter att se en ljusare framtid.

Det låter som att du behöver hjälp från soc för att kunna få en ny egen bostad, är det främst en ekonomisk fråga eller även praktisk att det inte finns några bostäder där du kan bo? Är det risken att hans dotter inte ska få bo hos honom du oroar dig över, eller är det också hans reaktion mot dig om soc tar kontakt med honom?

Tycker också att du på kort sikt ska överväga att flytta hem till din mamma, även om boendefrågan sedan förstås också behöver lösas på längre sikt. Men kanske lättare att få hjälp när du inte längre bor med honom utan i praktiken kan sägas stå utan bostad.

Skickar all styrka och värme jag kan till dig ❤

Socialtjänsten ordnar inte permanenta bostäder år folk, det ligger på egenansvaret att ordna boende. Vi kan ibland gå in och hjälpa till med tillfälliga boenden men det finns ingen skyldighet att ordna permanenta boenden.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Det finns ju massor av trådar om Corona men hur sjutton ska man veta vad man har? I förrgår började jag må lite dåligt, började bli...
9 10 11
Svar
203
· Visningar
25 443
Senast: Lillefrun
·
Relationer Jag skulle behöva lite råd. Jag är sedan ca 20 år tillbaka tillsammans med en man. Vi blev sambos för 7 år sedan och har två barn med...
2
Svar
24
· Visningar
5 607
Äldre Hej! Jag skriver från ett nytt konto då flera på buke vet vem jag är och detta kommer bli ganska personligt och om saker som få vet om...
Svar
1
· Visningar
1 836
Senast: kryddelydd
·
Kropp & Själ I oktober 2012 så fick jag som några kanske minns en akut stressreaktion på jobbet. Jag sattes i en taxi hem och sjukskrevs sedan av...
Svar
4
· Visningar
1 068
Senast: Cattis_E
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp