Fått en helt ny dimension i det här med ridning...*långt*

alice

Trådstartare
Vet inte riktigt var jag ska lägga detta för det är en kombination av NH, western och "vanlig" ridning...men jag lägger det här eftersom det är till de "vanliga" ryttarna jag vill dela med mig av min erfarenhet.

I slutet av september förra året åkte jag av hästen rejält vilket resulterade i en ambulansfärd och kortare (tack o lov!!!) sjukhusvistelse. Idag kan jag säga att detta "räddade" min häst för det tvingade mig att öppna ögonen!

När jag kom tillbaka från sjukhuset och började hantera hästen från marken uppdagades det problem i relationen mellan hästen och mig. Problem som alltid funnits eg, men jag har valt att blunda för dom eftersom det "fungerat".
När jag ledde hästen och stannade reste hon sig bakom mig = inte bra!!! Jahapp, vad göra, för något var tvunget att göras. Min kompis rekommenderade mig en NH/westerntränare som hon hade goda erfarenheter av. Min (men ffa hästens) räddare! :bow:

Jag åkte dit med hästen och han förstod problemet och visade mig hur jag skulle tackla det. Efter en vecka hade jag totalt vänt problemet, efter totalt två veckor hade jag fått bukt med problemet och idag är det helt löst. Idag kan jag ha hästen lös i stallet (nu har jag inte det...) och hon står där jag ställt henne, skrapar hon med framhoven slutar hon på kommando, skulle hon flytta en hov räcker det ofta med att jag TITTAR på den så flyttar hon tillbaka den och hon flyttar omedelbart för tryck. Trodde aldrig detta var möjligt...

Så till nästa problem; Ridningen! Det tog totalt två månader innan jag kände mig redo att sitta upp på henne. I början bara på skritturer, men snart för att öka upp takten. NH/westentränaren instruerade mig om att så fort hon försöker resa sig i ridningen skulle jag göra ett "one rain stop" och hålla hennes mule vid min skännkel och snurra henne. Det för att det ska vara obehagligt (ej smärtsamt!) att det ska vara jobbigt att gå emot.
Samtidigt som jag började öka upp takten i ridningen började testandet...i början ganska lite och harmlöst, men tillräckligt för att skrämma mig. Jag vågade inte göra som tränaren sagt utan försökte reda ut det genom att lätta i handen och rida framåt istället. Det gick väl så pass bra att jag inte åkte av igen, men hästen gav inte upp testandet.

Ända fram tills för tre veckor sen höll det på. I slutet på januari och en bra bit in i februari öka testningarna till att hon småreste sig hela tiden i skritt på kort tygel. Så fort man kom upp i trav eller galopp fungerade det skapligt, men skritta, det ville hon inte. Efter några veckors slit och ångest brast det en dag på ridbanan. Jag blev så otroligt trött och förbannad att jag gjorde som tränaren sagt. Jag rev tag i ena tygeln och snurrade hästen några varv. Så fick jag väl göra totalt 5 gånger fördelat på två ridpass innan hon slutade med att försöka resa sig. De senaste tre gångerna jag ridit har hon inte ens tänkt tanken, så visst hjälpte det! Men det krävdes att jag blev argare än jag var rädd!

Nu var det inte DET som var som jag ville berätta, utan när jag glad i hågen ringde och berättade om framgången för honom gav han mig ytterligare en "nyckel" till en bättre kommunikation med hästen. Han tipsade mig om att så fort hon gör det jag ber, ska jag släppa skänklar, tyglar och berömma henne massor! Som ryttaren utbildad inom det traditionella var min spontana tanke; "inte sjutton kan jag bara släppa allt! Då förlorar jag ju formen och greppet om hästen." Men jag beslöt ändå för att chansa, jag hade ju inget att förlora på det hela och han hade ju haft rätt om allt hittills.

Sagt och gjort! På nästkommande ridtur gjorde jag just som tränaren sagt. När jag tog tyglarna första gången var hästen som vanligt; "Måste jag? Vad du är JOBBIG!!!!" Totalt anti, alltså.
Jag bad henne ställa höger, bara ställa höger och ge efter i innersidan. Efter viss övertalning gjorde hon som jag bad och efter endast ett steg släppte jag ut tyglarna (ej full längd, men mkt tydligt), släppte trycket på skänklarna och berömde henne massor! Hästen såg ut så här :eek: :confused: , typ. Plockade upp tyglarna igen och bad om samma sak. Efter att jag fått upprepa mitt budskap någon gång gav hon efter och jag gjorde samma sak; släppte ordentligt på tygeln, skänklarna och berömde henne massor. Hästen; :confused: .
Plockade upp tyglarna och bad igen om ställning och eftergift åt höger och denna gång kom det mycket fortare. Samma sak, ut på tygeln, bort med skänklar och beröm. Hästen; :idea:
När hon fattade att detta var det enda jag ville började hon göra det direkt jag tagit tyglarna och bett henne. Varje gång samma typ av belöning. Hästen slappnade av mer och mer och har aldrig varit så lösgjord ute som hon blev av detta.

Nästa ridpasset skedde i ridhus och samma arbete från min sida och samma positiva resultat från hästens sida. Saker som vi tidigare haft problem med föll på plats! Som att hon ska stanna kvar i vårt tempo och inte susa iväg, det gjorde hon galant de få steg jag kunde kräva av henne. Att vända genom volten samt att rida på en 10 m volt har varit jätteproblem för oss. Hon har direkt börjat protestera och jag har fått med, milt "våld (läs; betydligt större hjälper än nödvändigt), fått henne att göra som jag velat. Nu, fattade hon direkt och gjorde några kalassteg på lilla volten för att SEN protestera när hon inte orkade längre. Men det är mitt fel! Jag skulle givit eftergiften tidigare, innan hon började protestera, så när jag backade några steg i kraven och gav eftergift efter tre, fyra steg gick det att stanna kvar på lilla volten UTAN att hon protesterade. Fyra steg bra, eftergift några steg, plocka upp och fyra steg bra, eftergift osv. Sedan, vartefter hon blir starkare ökas dosen på med bra steg!

Men det är helt otroligt vilken förändring det har gett i hästen, av en sån enkel sak som att ge mkt eftergift och berömma hästen. Så positiv som hon har varit de senaste ridpassen, så positiv har hon aldrig varit, någonsin! Visst, jag har berömt tidigare också, men enligt den traditionella läran, dvs lätta liiiiiiite i innerhanden plus klapp på halsen. Det var bevisligen inte tillräckligt! Jag kommer inte för allt smör i småland att släppa detta! Jag har länge funderat på hur i hela friden westerfolket får sina hästar att gå i en bra, bärig form på SLACK tygel. Nu vet jag! De uppmuntrar hästen så att den VILL göra det själv, för den får credit och tycker det är ROLIGT!

Idag pratade jag med tränaren igen och idag gav han mig ytterligare en övning att göra för att öka kommunikationen med hästen. Denna går också "stick i stäv" med den traditionella ridningen, men jag är fullt och fast övertygad om att den fungerar och leder oss i rätt riktning, dvs en självbärig häst som arbetar med glädje. Vi beslöt också att när det blivit barmark ska jag åka och rida för denna tränare, för att få det att fungera ännu bättre. Inget är ju så bra att det inte finns utrymme för förbättringar.

Nu kanske detta ridsätt, med så total eftergift, är vardagsmat för många, men för mig var det något helt nytt. Det är något som har gett mig en helt annan dimension i min ridning och i min relation med hästen. Inser bara mer och mer att denna westen-tränare kan ge mig den typ av ridning och kommunikaiton med min häst som jag från början ville ha, men inte lyckats få med traditionella medel. Han har gett mig de nödvändiga nycklarna.

Och då ska det tilläggas att jag är inbiten hoppryttare... :D

//Alice
 
Sv: Fått en helt ny dimension i det här med ridning...*långt*

Vilken härlig berättelse!! Jag har arbetat efter ungefär samma metod som du jobbar efter nu, en metod jag helt enkelt "snott" från mitt eget tränande av mina hundar. Genom att berömma mycket så förstår både hundar och hästar att det de gör är bra.

Det är SÅ härligt när det funkar... berätta gärna mer om hur du har jobbat med hanteringen på marken också :)
 
Sv: Fått en helt ny dimension i det här med ridning...*långt*

Hej!
Det var verkligen roligt att läsa din berättelse! Har haft en liknande process, och får hjälp av NH-tränare, men har inte kommit lika långt som du. Skönt att få bekräftelse på att man är på rätt väg! Tack!
 
Sv: Fått en helt ny dimension i det här med ridning...*långt*

CeciliaW skrev:
Vilken härlig berättelse!! Jag har arbetat efter ungefär samma metod som du jobbar efter nu, en metod jag helt enkelt "snott" från mitt eget tränande av mina hundar. Genom att berömma mycket så förstår både hundar och hästar att det de gör är bra.
Han tog just parallellen med hundar! Om du kallar in din hund och ropar argt/bestämt; "kom HIT!" Så, visst, hunden kommer, men med sänkt huvud och låg svans. Inte speciellt positivt. Om du istället ropar glatt och lekfullt; "kom hit!" Kommer hunden glatt och kanske med svansen viftande och med attityden; "ska vi göra nått kul nu?". Det är precis det man vill få fram hos hästen!

//Alice
 
Sv: Fått en helt ny dimension i det här med ridning...*långt*

Hej! Vilken fin historia, tycker det låter toppen! Jag har själv en ridtravare som jag rider dressyr med och jag har snappat upp mycket från westernfolket! Mycket bra saker, som du sa, bra lydnad på marken och inbjuda till att hästen själv vill gå i form.
Hur gammal e din häst och vad e det för ras?
Jag tror så här: Man ska plocka, och framför allt testa på saker från olika inriktningar. Det blir toppen! Hästen o männsikan ska vara ett team, det är då ridningen blir rolig! (Och allt runt omkring också)
Kul och bra inlägg! :)
/Mimmi
 
Sv: Fått en helt ny dimension i det här med ridning...*långt*

CeciliaW skrev:
Det är SÅ härligt när det funkar... berätta gärna mer om hur du har jobbat med hanteringen på marken också :)
Ja, visst är det! :) Jag trodde aldrig det skulle vara så här enkelt (när man vet vilka nycklar man ska använda) och vara så roligt.

Vill börja med att säga att man inte ska börja mixtra med saker om man inte är fullt säker på vad man gör. Jag hade inte vågat göra detta själv utan tränarens översyn.

Jo, vi har gjort så här: Jag har lett hästen i repgrimma och stannat. Direkt när jag stannat har hästen rest sig (ska tillägga att jag hade både hjälm OCH säkerhetsväst vid dessa övningar samt att tränaren stod beredd bredvid!) och då har jag vänt mig mot hästen och backat upp henne genom att veva med grimskaftet för allt jag varit värd. Hon ska backa tills hon bönar och ber mig att sluta! Det ska vara obehagligt att visa fel attityd. Därefter vänder jag mig och går igen och om då hästen visar negativ attityd (hon gjorde så att hon ofta hade öronen slickade bakåt när jag ledde henne) mot mig, fick hon backa! Samma om hon reste sig....då fick hon backa. Mellan varven fick jag prova att bjuda in henne och klappa henne och ge beröm. Mycket kortfattat beskrivet!!!

När detta fungerade var nästa övning att flytta henne för tryck. Jag fick leda henne och sen vända in på en volt och gå mot hennes rumpa. Så fort hon flyttade innerbakben och korsade ytterbakben skulle jag gå rakt fram och släppa trycket omedelbart. Flyttar hon inte fick jag börja röra på repen och kanske ev snurra något varv på det mot hennes rumpa. Omedelbart släpp av trycket när hon ger efter.
Detta var pyssligare att få fungera och jag har övat mycket på det. Ett tag körde jag detta varje gång jag hämtade henne ur hagen och släppte tillbaka henne (jag hämtar alltså hästen i repgrimma...).
Detta har gett den goda hanteringen även i stallet. Det har kommit av sig själv.

Det som gick fortast var att få hästen att inse att reser hon sig eller att hon visar fel attityd, blir det jobbigt för henne. Riktigt jobbigt! Det gav hon upp på en vecka och på två veckor hade jag problemet under kontroll.
Flyttningarna har jag jobbat med hela tiden. Lite och ofta! De har varit svårast att få till på ett bra sätt. Men med lugn och tålamod har det gått. Jobbar fortfarande på detta och det är något som måste underhållas.

//Alice
 
Sv: Fått en helt ny dimension i det här med ridning...*långt*

Fragile skrev:
Hur gammal e din häst och vad e det för ras?
Jag tror så här: Man ska plocka, och framför allt testa på saker från olika inriktningar. Det blir toppen! Hästen o männsikan ska vara ett team, det är då ridningen blir rolig! (Och allt runt omkring också)
Kul och bra inlägg! :)
/Mimmi
Min häst är 10 år och är ett halvblod (ras är ju eg totalt orelevant!) importerad från Holland. Hon bär med sig en hel del i bagaget från inridningen och utbildningen där.

Jag tror också på att man ska vara öppen för allt och plocka det man tycker är vettigt. Dock vill jag sticka ut hakan liiiiiiite till och säga att den traditionella ridningen har MKT att lära av westernryttarna. :D Jag skulle gissa att jag troligtvis kommer att rida för denna westerntränare tämligen regelbundet, hoppryttare som jag är, för jag tror han har nyckeln till det sunda förhållandet till min häst som jag söker.

//Alice
 
Sv: Fått en helt ny dimension i det här med ridning...*långt*

alice skrev:
Idag pratade jag med tränaren igen och idag gav han mig ytterligare en övning att göra för att öka kommunikationen med hästen. Denna går också "stick i stäv" med den traditionella ridningen, men jag är fullt och fast övertygad om att den fungerar och leder oss i rätt riktning, dvs en självbärig häst som arbetar med glädje.
//Alice

Oj oj oj vilken intressant och inspirerande läsning:) Blev även väldigt nyfiken på den ytterligare övningen du fick av din tränare. Skulle du kunna tänka dig att även beskriva den?
 
Sv: Fått en helt ny dimension i det här med ridning...*långt*

alice skrev:
Min häst är 10 år och är ett halvblod (ras är ju eg totalt orelevant!) importerad från Holland. Hon bär med sig en hel del i bagaget från inridningen och utbildningen där.

//Alice

Ville bara skriva att ditt inlägg var jättekul att läsa. Jag känner igen mig mycket- jag har också ett känsligt importerat halvblodssto som blivit alltför hårt pressad under inridningen och som gav oss jätteproblem. Hon panikskenade dagligen både ute och i ridhus så vi gick omkull, jag åkte av och skadade mig flera ggr och o.s.v. Måste erkänna att jag hade ont i magen inför varje ridpass. :cry:

Numera rider jag bara för westerntränare och på fullständig eftergift vilket löste alla blockeringar för oss. Jag lärde mig släppa kontrollen, slappna av och kunna lita på hästen. Och -klappar och beröm i all ära- REJÄLT med eftergift är den effektivaste belöningen du kan ge en häst. Hon i sin tur kände sig äntligen friare och mer tillfreds, antar jag.

Idag har jag en helt annan häst. Vem kunde ana att jag hade en sådan GUDASNÄLL häst. Jag känner mig 110 % trygg på hennes rygg. Man kan rida ut barbacka i grimma och hon har burit både barn och nybörjare på sin rygg. Hon är mjuk som smör att sitta på och stressar eller rusar aldrig. Vi har t.o.m. provat tävla lite western :idea:. Från början ångrade jag att jag ens träffat denna knasfia, men numera har jag insett vilken TUR jag haft som fått stifta bekantskap med en häst som så markant förändrat hela ens hästvärld :love:
 
Sv: Fått en helt ny dimension i det här med ridning...*långt*

Druvan skrev:
Ville bara skriva att ditt inlägg var jättekul att läsa. Jag känner igen mig mycket- jag har också ett känsligt importerat halvblodssto som blivit alltför hårt pressad under inridningen och som gav oss jätteproblem. Hon panikskenade dagligen både ute och i ridhus så vi gick omkull, jag åkte av och skadade mig flera ggr och o.s.v. Måste erkänna att jag hade ont i magen inför varje ridpass. :cry:

Numera rider jag bara för westerntränare och på fullständig eftergift vilket löste alla blockeringar för oss. Jag lärde mig släppa kontrollen, slappna av och kunna lita på hästen. Och -klappar och beröm i all ära- REJÄLT med eftergift är den effektivaste belöningen du kan ge en häst. Hon i sin tur kände sig äntligen friare och mer tillfreds, antar jag.

Idag har jag en helt annan häst. Vem kunde ana att jag hade en sådan GUDASNÄLL häst. Jag känner mig 110 % trygg på hennes rygg. Man kan rida ut barbacka i grimma och hon har burit både barn och nybörjare på sin rygg. Hon är mjuk som smör att sitta på och stressar eller rusar aldrig. Vi har t.o.m. provat tävla lite western :idea:. Från början ångrade jag att jag ens träffat denna knasfia, men numera har jag insett vilken TUR jag haft som fått stifta bekantskap med en häst som så markant förändrat hela ens hästvärld :love:
Tack!

Ja, man hamnar ju i en ond cirkel pga rädslan. Jag var också SKITRÄDD för min häst, som jag älskar över allt annat! Jag fick totalpanik varje gång hästen krånglade det minsta och då blir ju hästen spänd vilket leder till att jag blir ännu räddare och hästen än mer spänd.

Nu har allt som i ett trollslag ändrats! Hästen förstår ÄNTLIGEN vad matte menar och kan då slappna av vilket leder till att jag slappnar av. Idag är hästen mentalt lösgjord näst intill direkt när vi börjar rida. Jag kan göra som man "ska", dvs värma upp, jobba hästen och "lägga ner". Tidigare fick jag vara glad OM jag öht lyckades få hästen lösgjord i slutet på ridpasset.
Hon är lydigare än någonsin. Jag rider idag på teknik och inte på styrka! Det går för hästen tycker det är KUL! Red ut med stallägaren igår och förr fick jag hålla i henne ordentligt för hon pullade för kung och fosterland! Nu var det inte några problem. Hon lyssnade jättebra på förhållningar och kalas på eftergiften. Enda problemet blev då att jag FRÖS så fruktansvärt eftersom jag itne behövde anstränga mig på hästryggen! :D Men DET är det värt när man får som otrolig respons från hästen!

På ett sätt resonerar jag som du! Jag är på ett sätt GLAD över att jag åkte av, för annars hade jag fortsatt i samma spår och gud vet var vi hamnat! Jag är så otroligt glad över att jag har en sån otroligt känslig häst som verkligen kan lära mig när jag gör rätt. Hon har helt förändrat min syn på kommunikationen med hästen! :bow:

Och -klappar och beröm i all ära- REJÄLT med eftergift är den effektivaste belöningen du kan ge en häst. Hon i sin tur kände sig äntligen friare och mer tillfreds, antar jag.
Det är just det! I den traditionella ridningen är det klapp på halsen och kanske någon cm eftergift på innertygeln och på vissa hästar kanske det fungerar. I vårt fall handlade det om decimetrar i eftergift på båda tyglarna. Idag kan jag mitt i ett ridpass ge betydligt mindre eftergift och hästen tar det ändå som beröm. Gör vi något nytt/extra krävande eller hästen tar i mer än jag bett om (i ett positivt avseende), är det fortfarande REJÄL eftergift som gäller!

Idag ska vi prova den nya övningen och det ska bli så spännande och se om hon fattar detta lika fort som detta med eftergiften! Hon är så otroligt lättlärd nu när jag fattat vad beröm eg är i hästens värld.

//Alice
 
Sv: Fått en helt ny dimension i det här med ridning...*långt*

Hinner inte skriva just nu, men ville bara säga att detta är en kanontråd som berör oss alla och vi är såå många som behöver lära oss detta.

Jag återkommer för jag vill definitivt läsa mer - detta är MYCKET intressant!!!!

:bow: :bow: :bow: :bow: :bow: :bow: :bow:
 
Sv: Fått en helt ny dimension i det här med ridning...*långt*

alice skrev:
Min häst är 10 år och är ett halvblod (ras är ju eg totalt orelevant!) importerad från Holland. Hon bär med sig en hel del i bagaget från inridningen och utbildningen där.

Jag tror också på att man ska vara öppen för allt och plocka det man tycker är vettigt. Dock vill jag sticka ut hakan liiiiiiite till och säga att den traditionella ridningen har MKT att lära av westernryttarna. :D Jag skulle gissa att jag troligtvis kommer att rida för denna westerntränare tämligen regelbundet, hoppryttare som jag är, för jag tror han har nyckeln till det sunda förhållandet till min häst som jag söker.

//Alice

Fast ärligt sagt - det är ju just det där som "vanliga" tränare förespråkar också. Mycket beröm, det ska vara lätt att göra rätt, etc. Förutom repgrimman vet jag inget i din berättelse som låter annorlunda än vad en vanlig tränare skulle säga?
 
Sv: Fått en helt ny dimension i det här med ridning...*långt*

Mabuse skrev:
Fast ärligt sagt - det är ju just det där som "vanliga" tränare förespråkar också. Mycket beröm, det ska vara lätt att göra rätt, etc. Förutom repgrimman vet jag inget i din berättelse som låter annorlunda än vad en vanlig tränare skulle säga?
Nja, de finns säkerligen! Min vanliga tränare (som är väldigt noga med att man berömmer och ger "vanlig" eftergift) såg mycket skeptisk ut när jag berättade om min metod. Dock kan jag säga att hon ändrade åsikt och ansiktsuttryck när hon såg förändringen i hästen! ;) Men de finns säkerligen....Det var också därför jag skrev att
Nu kanske detta ridsätt, med så total eftergift, är vardagsmat för många,
;)

Tyvärr tror jag att många ger för dålig eftergift för att hästen ska uppfatta det som en belöning! Jag behövde ge TOTAL eftergift för att lära hästen vad jag ville och hon fattade det otroligt snabbt! Nu kan jag ge mindre eftergift vid de övningar där jag vet att hästen förstått vad jag menar, men i nya och tuffare övningarna är det fortfarande total eftergift som gäller.

//Alice
 
Sv: Fått en helt ny dimension i det här med ridning...*långt*

Visst är det härligt när det fungerar!!! Det är inte bara hästen som får credit på det utan man själv oxå. Det är sånt som gör att man orkar hålla på med denna "sport" trots att pengarna är slut, det är minus 30 grader kallt, beckmörkt ute....

Av erfarenhet vet jag, då jag själv för ca 2 år sen inköpte en helt underbar häst, som ansågs oridbar. Idag har vi placeringar upp till LA dressyr och har börjat lite smått med hoppningen.

Det har varit blod, svett och tårar men idag funkar hon aldeles utmärkt för mig. Tyvärr accepterar hon inte andra ryttare än men det kommer....
 
Sv: Fått en helt ny dimension i det här med ridning...*långt*

Hej Alice! Jag blir så glad när jag hör din historia. Jag har fått SÅ mycket skit från mina tränare under årens lopp, för att jag peppade och berömde min häst så övermåttan, när den gjorde rätt (fd. problemhäst). De tyckte att jag jönsade för honom, och borde använda mig av hårdare tag och ledarskap istället! (???)
Man kan undra vad som egentligen ÄR ledarskap i ett sådant läge?
Vissa tränare är INTE särskilt mycket för positiv förstärkning i form av beröm och "släppa" alla hjälper.
Så under en ganska lång tid struntade jag i att rida för instruktör, och ägnade mig åt egen träning, såsom jag tyckte verkade funka.
Och det gjorde det! Idag tävlar vi, och hästen och jag förstår äntligen varandra. Det har tagit ganska lång tid. Tänk att det gick till slut!
 
Sv: Fått en helt ny dimension i det här med ridning...*långt*

Hej Alice - vad härligt att höra att du fått sånt bra resultat och trivs så himla bra med din häst!!!!

Har själv lärt mig enligt "traditionella" tekniken och nu när jag precis skaffat min första egna häst efter ca 15 år av uppehåll med hästar - har jag börjat nosa på detta med NH-tekniken. Känner mig väldigt lockad men också splittrad...

Nu till min fråga till dig - trots att man tränar på det sätt som du berättat om - kan man ändå rida "vanlig dressyr" med korta tyglar eller bygger det hela på att man alltid rider med lång tygel? Kanske en dum fråga men jag har klurat mycket på detta och inte kunnat med att fråga :crazy:

Är lite skrajsen när min kille drar iväg - man är så mycket mer medveten om farorna som vuxen... Skulle så himla gärna vilja lära mig att lite på honom och slappna av i stället för att spänna mig som en stålvajer när han börjar trissa...

/Milou
 
Sv: Fått en helt ny dimension i det här med ridning...*långt*

Hej Alice - vad härligt att höra att du fått sånt bra resultat och trivs så himla bra med din häst!!!!
Tack! :bow:
Jag trodde aldrig att det skulle vara så här att ha en häst. Att få känna att hästen lyssnar och VILL göra som man ber TROTS att det är jobbigt. Tidigare, innan olyckan, protesterade hon direkt och omedelbart jag bad om något. Nu försöker hon och sen protesterar hon och visar mig att jag tog i för mycket (hon orkar inte så mycket än), för eftergiften ska ju komma INNAN hästen protesterar. Man ska aldrig pressa hästen så att den känner att den måste protestera. Ändå kommer man framåt pga att hästen tycker det är kul och försöker liiiiiite över sin förmåga. Det är säkerligen också individuellt, från häst till häst, men för mig är det så. Jag känner att hästen försöker tills hon def inte orkar mer. Det är mitt jobb som "ledare" (dåligt ord...vill hellre använda "samarbetspartner" för det är det det handlar om) att inte försätta hästen i såna situationer att den känner att den måste protestera för att komma "fri" (läs, få eftergift). Jag måste veta var gränsen går! Jag måste släppa hästen fri för att behålla glädjen hos hästen. En glad häst arbetar mycket bättre och ffa, frivilligt.

Har själv lärt mig enligt "traditionella" tekniken och nu när jag precis skaffat min första egna häst efter ca 15 år av uppehåll med hästar - har jag börjat nosa på detta med NH-tekniken. Känner mig väldigt lockad men också splittrad...
Jag skulle inte vilja säga att detta är NH utan helt vanligt hästvett! Man talar om för hästen på det sätt hästen förstår att den har varit duktig. Hästen förstår inte en klapp på halsen, men den förstår befrielse från tryck (tygeltag, skänklar och sits)!

Nu till min fråga till dig - trots att man tränar på det sätt som du berättat om - kan man ändå rida "vanlig dressyr" med korta tyglar eller bygger det hela på att man alltid rider med lång tygel? Kanske en dum fråga men jag har klurat mycket på detta och inte kunnat med att fråga :crazy:
Javisst! Kan Minna Telde kan väl du??? ;) Den westerntränaren jag har kontakt med såg hennes öppna träning i globen och hon rider sina hästar (unghästar) med samma filosofi!
Jag är själv hoppryttare och rider bara "vanlig" dressyr. Jag rider precis som vanligt på kort tygel. Jag ska försöka ge ett exempel.
I början när jag körde med detta red jag med kort tygel och bad hästen ställa höger och ge efter i insidan. Direkt hästen ger efter släpper jag trycket med skänklarna, släpper ut hästen på halvlång tygel och klappar och berömmer med rösten (det också för att hästen så småningom ska förknippa rösten/klappen med det positiva). Sen ta tyglarna och börja om! Belöningen för hästen är att slippa arbetet. Det gäller oavsett vad man gör! Detta lärde hästen att när jag gjorde på ett visst sätt med min kropp vill jag att den ska reagera på ett visst sätt.
Detta har gjort att hästen har kunnat slappna av i ridningen. Hon vet vad jag vill och behöver inte fundera så mycket! Nu när jag rider, tex dressyr, kan jag be hästen ställa höger och släppa igenom innersidan, och när hästen gör det låter jag hästen gå så många steg jag VET att hästen orkar, om det är två steg eller tre varv på volten spelar ingen roll, och sen ger jag eftergiften i form av att släppa efter lite på tygeln och skänklar. Min häst går då kvar i formen, men i en lägre öppnare form. Jag kan plocka upp tygeln lite och kräva lite mer av hästen för att sen ge eftergift igen. "Samla" och eftergift, "samla" och eftergift, hela passet igenom. Jag rider alltså inte på lång tygel, utan precis som vanligt, men jag är jättenoga med eftergiften!
När jag ska lära hästen nya saker är det jätteviktigt med total eftergift! Igår ville jag påbörja att hästen ska tänka öppna. Vi skrittade på volten och jag bad henne om att hon skulle gå i liiiiite öppna och så fort hästen tog ETT steg i rätt riktning fortsatte vi på lång tygel, dvs total eftergift. Så gör jag tills hästen vet vad jag vill, då kan jag ge mindre eftergift, men aldrig, aldrig någonsin ta bort eftergiften!

Är lite skrajsen när min kille drar iväg - man är så mycket mer medveten om farorna som vuxen... Skulle så himla gärna vilja lära mig att lite på honom och slappna av i stället för att spänna mig som en stålvajer när han börjar trissa...
Nu känner jag ju inte din häst så jag vet inte hur han beter sig. Men min häst bråkade ofta med mig och idag har jag förstått att MYCKET har legat i att hon inte förstått mig. När hon inte förstått har hon dragit iväg, studsat, dragit tyglarna hur handen på mig och varit allmänt spänd. Nu när hon förstår mig kan hon slappna av och verkligen lyssna. Till och med i hoppningen kan hon vänta på mig mycket mer än tidigare, trots att det fullkomligt bubblar ur öronen på henne av glädje! :D Det är långt ifrån 100 ännu, men betydligt bättre än det har varit.

//Alice
 
Sv: Fått en helt ny dimension i det här med ridning...*långt*

Oh tack Alice!!!!! :bow:

Känner mig så himla inspirerad att testa detta - känner att min häst är fin i början av ridningen och ju längre jag håller på i paddocken desto mer spänd och konstig blir både han och jag - så jag VET att det är jag som gör fel på något sätt...

Ska testa ditt knep... Ska också ta tag i detta med instruktör. Det behövs verkligen input utifrån och någon som kan tala om vad jag gör rätt och fel!

Tack än en gång för all inspiration!!!!!:bump: :bump:
 
Sv: Fått en helt ny dimension i det här med ridning...*långt*

Mabuse skrev:
Fast ärligt sagt - det är ju just det där som "vanliga" tränare förespråkar också. Mycket beröm, det ska vara lätt att göra rätt, etc. Förutom repgrimman vet jag inget i din berättelse som låter annorlunda än vad en vanlig tränare skulle säga?

Det ÄR skillnad. I den traditionella ridningen har du ständig tygel och skänkelkontakt även om det varierar i styrka. Visst lättar man av i handen men det är inte samma sak som att ge hästen full eftergift. Och det är ett evigt BRÅKANDE hela tiden. Vill hästen ligga i ett lågt tempo ska den jagas på framåt. Vill den ligga i ett högt tempo ska den dras tillbaka (en del verkar göra allt för att deras häst ska tappa all framåtbjudning). Väljer den en lägre form ska man till varje pris plocka upp den osv osv. Man rider och gnolar i precis varenda steg på en häst som aldrig får någon riktig belöning (eftergift). Efter en timma orkar inte den svettiga hästen kämpa emot längre och då tycker lika svettiga ryttaren hästen är sååå lösgjord :devil:.

En häst ska vara mjuk och följsam och söka sig framåt-nedåt direkt man sitter upp. Kunna jobba vettigt på lång tygel utan att alla kroppsdelar far iväg och hästen älgar på utan kontroll... Nä, nog har den traditionella ridningen mycket att lära av westernridning!
 
Sv: Fått en helt ny dimension i det här med ridning...*långt*

Vad kul att läsa att allting löste sig tillslut :D
 

Liknande trådar

Ridning Jag börjar undra om en del människor (då syftet jag på mig själv) aldrig kommer lära sig att rida bra. Har ridit till och från i 20 år...
2
Svar
33
· Visningar
2 843
Senast: iNHALE
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
90
· Visningar
4 933
Senast: Sirap
·
Hästhantering Hej! Vill varna för lång och rörig text... Gör ett sista desperat försök att få någon hjälp. Vill börja med att säga att hästen i...
3 4 5
Svar
81
· Visningar
11 223
Hästhantering Jag har en unghäst som backar ur transporten så fort jag försöker stänga bommen. Vi har tränat MYCKET, minst 2 gånger i veckan under fem...
2
Svar
21
· Visningar
1 932

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad läser du just nu?
  • Arbetsintervju
  • Barn och djur

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp