"Fel" barnponny - kämpa eller ge upp?

Finns ingen miniversion av araber, de är unika.... En liten ponny har ju ett totalt annorlunda temperament! Skulle vara om du tex hittade en lugn äldre liten arabkorsning där arabens psyke har slagit igenom. Det där med att ta hand om barn och nybörjare är väldigt typisk för just araber. Min var precis likadan, ju duktigare ryttare ju vildare var han. Med små barn gick han så försiktigt han bara kunde så de inte skulle trilla av. Med mig visade han alltid upp sin mycket eldiga och energiska arabkaraktär.

Sen finns det ju små araber! Vet inte hur stor din är? Har sett små d och stora c ponnys. Men tror egentligen inte att de där cm spelar någon roll. Kan hon inte klättra på en pall för att sadla?

Gammal ridskolehäst tror jag inte alls på, de kan alla tricks i boken...
 
Finns ingen miniversion av araber, de är unika.... En liten ponny har ju ett totalt annorlunda temperament! Skulle vara om du tex hittade en lugn äldre liten arabkorsning där arabens psyke har slagit igenom. Det där med att ta hand om barn och nybörjare är väldigt typisk för just araber. Min var precis likadan, ju duktigare ryttare ju vildare var han. Med små barn gick han så försiktigt han bara kunde så de inte skulle trilla av. Med mig visade han alltid upp sin mycket eldiga och energiska arabkaraktär.

Sen finns det ju små araber! Vet inte hur stor din är? Har sett små d och stora c ponnys. Men tror egentligen inte att de där cm spelar någon roll. Kan hon inte klättra på en pall för att sadla?

Gammal ridskolehäst tror jag inte alls på, de kan alla tricks i boken...

Ja du...faktiskt så funderade jag länge om jag inte bara skulle köpa en till arab!

Men att det finns snälla lugna ponnys, det vet jag för att jag har träffat såna....har bara inte lyckats köpa en denna gång :(
 
När jag var liten ramlade jag av en (egentligen jättesnäll, men för dagen lite busig) ridskoleponny och blev väldigt rädd.
Jag var rädd i flera år innan det släppte helt. Det som hjälpte mig var att få rida små, snälla, lata ponnyer. Som 12-13-åring (något år efter avramligen som skrämde mig) hoppade jag banor på LD-nivå med de lata ridskoleponnyerna men stod i stallet och grät när jag fått en storhäst eller en lite piggare ponny tilldelad. Så stor skillnad var det på "rätt" och "fel" häst för mig då.
Idag är jag inte rädd. Heta hästar är det roligaste som finns, men jag rider fortfarande helst de som är lite mindre. Inte för att jag direkt är rädd på de stora, men det känns mer hemma, tryggt och kontrollerat på storleken mindre.

Det jag tror på för en ung, osäker ryttare är alltså en jättesnäll och inte för stor häst. Min erfarenhet både av mig själv och andra, är att det blir mindre läskigt om hästen inte är så stor. Så även om din dotter är i en ålder då många skjuter i höjden (men förstod det som att det inte är så troligt att din dotter gör det?) låter det klokt att skaffa en ponny som är lagom stor NU.
Det finns snälla, trygga ponnyer. Ni kanske med fördel ska leta efter någon som är lite äldre. Oftast har de hunnit vara med en del och har lärt sig mycket om värden, och har de ett bra temperament är de ofta underbara läromästare som, precis som någon skrev tidigare, tar hand om sin ryttare och vet när det är läge att lägga in lite snällt bus i ryttarens utbildning.
En sån ponny red jag mycket som yngre, han gav mig otroligt mycket självförtroende i ridningen :love: Sitter jag upp på honom nu (när han närmat sig 30) händer det dock att han bockar och far åt alla håll av rent glädjebus... :cautious:
 
Jag håller med @tuaphua , en lite sävlig/lat ponny borde passa din dotter bättre. Du har provat denna ponny och nu märker du att de inte riktgt matchar - det är inte att "ge upp" eller misslyckas, det är ju bara ett sakligt konstaterande av fakta.

Lycka till!
 
Ja du...faktiskt så funderade jag länge om jag inte bara skulle köpa en till arab!

Men att det finns snälla lugna ponnys, det vet jag för att jag har träffat såna....har bara inte lyckats köpa en denna gång :(

En vän till mig köpte ett russ från ett känt stuteri och den låter som perfekt för er. Ingen direkt motor, inte rädd för något och välhanterad och väl inkörd. Och snäll.

Och nej russ i allmänhet är inte det ni letar efter men just från det stället skulle nog vara perfekt.
 
Tror även jag att det bara råkade bli fel, hästar reagerar olika på sina ryttare och miljöer..

Och ja, en äldre arab i mindre modell var det första även jag tänkte på. Önskar jag kunde klona min åt dig, hon bär barn och nybörjare som fågelungar, står ut med vad som helst om det görs med kärlek från dem. och de finns ju i lagoma storlekar, min på 142 var lagom när jag fick henne som 13 åring -nu 15 år senare är jag glad att jag bara växte 4 cm till efter det...

Var en gång på temadag på en skola, hon stod blickstill i två timmar med en ring av barn runt sig! inte många hästar som klarar sånt som våra kära araber!
 
Skaffade en B-ponny till min dotter för 8 veckor sedan. Min dotter har ett utvecklingshandikapp och har sämre balans o koordination än andra tjejer i samma ålder och har dessutom en tuffhetsnivå på noll. Jag letade den där otroligt trygga, snälla ponnyn som hon kunde utvecklas med, lära sig galoppera på, mm mm.

Jag går inte igenom hela historien med hur noga jag var när jag letade ponny, alla frågor jag ställde, släpade dottern 70 mil t o r så att hon fick provrida och hantera den tilltänkta ponnyn o ägarna fick träffa henne....i alla fall så blev det köp och både jag o förra ägaren trodde på det hela.

Och jag känner att det blev fel. :(

Ponnyn som skulle vara den gudatryggaste, snällaste mm i världen har visat sig vara, ja vad ska man säga, en ponny helt enkelt. :crazy: Han är en ängel i hanteringen, men i ridningen är han lite lurig. När han inte gillar något blir det tvärnej och han vänder blixtsnabbt - detta kan vara gå in på ridbanan, gå över en bom, något läskigt i skogen, whatever. Har tvärvänt på ridbanan och travat mot utgången med min förskräckta dotter, och hon har redan trillat av en gång pga en snabbvändning som var mer än vad hennes balans klarade av. Min dotter som på min arab red ut i skogen med mig i följe och travade iväg själv en bit, travade över bommar och tränade Lätt D program törs nu inte göra annat än skritta runt på ridbanan med mig hållandes ponnyn i grimskaft.

Förra ägaren säger att han hade inga fasoner för sig hos dom - det tror jag på, han var uppvuxen på gården och inriden av ett barn som redan kunde rida, detta är något som har kommit i den nya situationen och med den nya ryttaren.

Om jag jämför honom med min häst - hon är den sort som passar på o halvsover med en nybörjare på ryggen, han är den sort som passar på o bestämmer lite själv. :angel:

Jag har själv suttit upp på honom och har också en liten-o-lätt duktig kompis som ridit igenom honom i alla gångarter, och med oss gör han ingenting. Hon tyckte att han kändes superfin. Vi tror egentligen att detta är en kanonindivid, och jag känner att egentligen skulle han passa en liten ryttare som redan kan rida som vill ta med honom ut o tävla o träna (han har hoppat en hel del med förra ägaren).

Samtidigt - det går framåt för henne med ridpassen med grimskaft, hon får alltmer förtroende för honom. Och tänk om det är så att om man envisas, så funkar allt bra om ett tag och vi ser tillbaka på den här tiden då vi var nära att ge upp, och skrattar?

Eller....?

Detta är den 4:e hästen jag köper i mitt hästliv och det som jag kan säga om alla är att den personlighet dom visade när dom kom, det var den grundpersonlighet som fanns hos den hästen. Jag hör inte till "hästen byter personlighet vid ägarbyte"-skolan. Visst kan dom visa olika sidor i reaktion på den nya miljön men i grund o botten är det samma häst. Är det något som visar sig vara ett problem med en ny häst är det upp till ryttaren att reda ut det - men det är svårt att ställa det kravet på ett lättskrämt barn, speciellt ett barn med lite speciella förutsättningar som min dotter har.

Ska man verkligen ge upp nu? Efter bara några veckor? :confused::(

Känner lite utifrån ponnyn själv också...han är som sagt superfin och har mycket att ge, och jag undrar om han inte vore lyckligare i ett aktivare hem.

Hjälp mig tänka snälla, jag vet inte vad jag ska göra :(:(
 
Har också en dotter med ett funktionshinder. Samma sak där, dålig balans, ängslig osv. Provade många utan att hitta rätt. Till slut hittade jag en islandshäst som var helt fenomenal. 138 cm i mh, så jag kunde också rida henne. Med henne kunde dottern rida ut själv (inte i början förstås), hon hoppade små hinder, skötte henne helt med stöd. När jag red henne var hon pigg och alert, jätterolig att rida. När dottern red, var hon lugnet själv, men ökade svårighetsgraden allt eftersom dottern blev säkrare. Har aldrig litat så på en häst tidigare. Hon är nu 27 år (hästen) och går som pensionär. Så mitt råd är att: leta vidare. Till slut hittar du rätt.
 
Tänkte skriva lite hur det är nu...jag verkar ha landat i beslutet att inte hasta iväg o sälja, utan låta det ta tid så får vi utvärdera framåt försommaren. Vi fortsätter än så länge med skrittning i grimskaft, då kan det inte hända något ändå och hon får bygga på sitt förtroende i den situationen. Grejen är bl a att både jag o dottern har börjat kära ner oss i lilla krabaten, han är otroligt gullig, gosig o snäll i hanteringen och lyssnar jättebra på min dotter så den biten känns superbra. Han har börjat känna igen oss som "hans" och kommer glatt när vi kommer till hagen, och min dotter har börjat se honom som en kompis.

Sen igår fick han guldpoäng av mig...hon har så svårt för uppsittningsmomentet och det tar tid för henne att komma till skott. När hon väl ska upp har hon så dålig teknik att hon behöver hjälp med att få högerbenet över sadeln. Jag måste alltid ha någon med mig som håller i hästen så får jag hjälpa henne. Men igår misslyckades vi totalt, hon hamnade bakom sadeln på ponnyns ländrygg och satt där och hade lite småpanik och försökte kravla sig framåt, jag fick be henne trampa ner i ena stigbygeln medans jag fick en hand under rumpan och kunde hjälpa till o putta henne framåt, och han stod som ett litet ljus, flyttade inte på en hov, tills vi hade löst det. Sånt ska man vara tacksam för :love:

Jag tycker också att han verkar lugnare o gladare, han kanske har landat lite själv och bott in sig i nya stallet.

Ja vi får uppskatta hans goda sidor och se hur det hela utvecklar sig, helt enkelt.
 
Jag tror helt enkelt att dom inte att dom har hunnit bli "tajta".. Alltså din dotter och ponnyn. Jag köpte en läromästare till mig för inte alls länge sedan (faktiskt exakt en vecka sedan :laugh:) och när vi provred var han världens tryggaste ponny men när vi tog hem han blev han som en annan häst! :down: Han var väldigt pigg i hanteringen som t.ex när jag skulle leda in honom från hagen försökte han galoppera iväg och han rymde från hagen en dag också. :banghead: Men nu efter alla tokigheter så har vi äntligen hittat varandra :rofl: Jag lär mig honom och han lär sig mig. Han är mycket lugnare nu och har vant sig vid att vara här hemma nu. Visst kan vi missförstå varandra men vi reder snabbt ut det. :) Jag vet ju inte exakt hur det är för er, men jag tycker ni ska vänta ett litet tag till iallafall. Och kanske ta hjälp av en tränare som kan ge tips :up: Och har ni bytt sadel? För vissa hästar kan ju bli helt galna över sånt :eek:
Ojj... Vad långt det blev :bump:
 

Tack för att du frågar :) - jo, det går bättre. Han går på lösdrift nu med en kompis och verkar stormtrivas med det. Vi har fortsatt rida, från att ha tvärvägrat att rida utan att jag höll i så rider hon nu i skritt själv o styr o ställer, skrittar över bommar o runt koner mm och gör diverse krumelurer. Hon har också gått från "jag kommer aldrig att våga trava mer" till att börja trava (där får jag hålla i, men jag tycker det är helt ok för att hon hittar balansen fortfarande och jag vill inte att hon hänger i munnen på honom). Nu är ridningen rolig igen, hon har gått från att motvilligt sitta upp en gång i veckan till att vilja rida 3 gånger i veckan, vilket gör mig så glad. :love:

I hanteringen har han visat sig vara en klippa, en dag t ex skulle vi hämta i hagen och de 2 hagkompisarna kom i galopp och galopperade runt runt oss, och han brydde sig inte ett dugg, bara gick bredvid min dotter. Bryr sig inte om när det blåser, bryr sig inte om vad andra gör. Älskar pyssel, lyssnar när hon är med honom. Står som ett ljus när hon ska sitta upp.

Jag litar inte 100% på honom än och är fortfarande på min vakt för att jag inte vill ha några bakslag, men visst går det framåt :):) Håller tummarna för att det ska fortsätta :)
 
Vad kul att det går bra!!! Verkar som en snäll ponny du har köpt ändå :up: Hoppas det fortsätter på rätt väg :) Jag tror och hoppas för er skull att din dotter och ponnyn kommer passa som "handen i handsken" eller hur man ska uttrycka sig :laugh: Så lycka till i framtiden med ponnyn!!! :bump:
 
Vad roligt!!! Och bra att ni kämpar vidare! :up:
För mig så har det väl gått lite upp och ner... :meh: Vissa dagar har det gått toppen och jag har varit världens lyckligaste, andra har det gått skit :down:
Igår var det väl både och, vi testade nya stigar och det gjorde han jätte bra! När vi väl kom hem skulle vi galoppera/trava lite så vände glädjen till att jag blev otroligt rädd pga att han i galoppen bockade, stannade kvar med huvudet långt ner och bara sprang på. Som tur är så kunde jag sakta av genom att panikslaget dra i tyglarna medan man klamrade sig fast i sadeln för att inte trilla av... Men, men sånt är ju hästlivet så det är bara fortsätta och på det igen ;) Så jag hoppas på en bättre dag idag! :rofl: Han skulle ju trots allt lära mig allt, så jag antar att det hörde till en sak om han skulle lära mig :cautious: Han är ju ändå otroligt snäll min lilla gubbe :heart
 
@Tussinussen Ramlade på denna tråden och blev nyfiken på hur det gick för er sen :)

Jo det gick jättebra faktiskt :) vi behöll lilla krabaten o min dotter blev jättekompis med honom o red mycket, även barbacka, utan att vara rädd för honom. Han såldes för exakt ett år sedan till en ny familj med 2 barn som rider, dom har jättekul med honom o mamman skickar uppdateringar ibland.
Jag saknar honom ån, kom att tycka jättemycket om honom :heartheart
 

Liknande trådar

Hästhantering För cirka 5 månader sen köpte vi dotterns första ponny, "världens tryggaste och snällaste barnponny". Provridningen gick ok, dottern var...
Svar
13
· Visningar
2 966
Senast: Mabuse
·
Ridning Jag har försökt leta efter information, men jag är nog dålig på att leta, alternativt så finns det inte så mycket lättillgänglig...
2
Svar
33
· Visningar
3 802
Senast: Pyrran
·
Gnägg Jag har haft min häst i två år nu. Han är världens snällaste och verkligen min bästa vän. Vi brukade hoppa förut och det gick väldigt...
Svar
4
· Visningar
1 686
Senast: Mia_R
·
Hästhantering Hej Vi har nyligen köpt en B-ponny till vår 10-åring. Det är hennes första ponny men det är familjens femte häst. Denna 13-åriga Welsh...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
10 307
Senast: Oknytt
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp