Samhälle Feminism -historian, framtiden, hotet och utvecklingen

karamelldrottningen

Trådstartare
Vi har haft ett antal feminismtrådar här men de har ju tyvärr en tendens att spåra ut fullständigt. Och börjar man spåna lite om varför det är så tycker jag inte svaret är glasklart.

Följer man den allmänna debatten blir det ofta svart och vitt, borde vi inte kommit längre?
Vad är det i feminismen som provocerar så mycket?
Varför är även en del kvinnor emot feminismen, så till den grad att de anser att det är mobbning mot män?

Utan feminismen och starka kvinnor genom historien skulle vi idag inte anses som ett av världens mest jämställda länder.
Vi skulle heller inte haft rösträtt och en rad reformer som vi idag anser självklara.

Hur är feminismen idag och vart är den påväg?

Håll gärna god ton, tack.
 
Camille Paglia är min hjältinna inom feminismen. Jag tar starkt avstånd från dagens rådande feminism (och i det är en stor portion vad som kan kallas online-feminism som jag tycker man ofta ser här på buke) som jag tycker har fått storhetsvansinne och är ibland fullständigt obegriplig.

 
Vi har haft ett antal feminismtrådar här men de har ju tyvärr en tendens att spåra ut fullständigt. Och börjar man spåna lite om varför det är så tycker jag inte svaret är glasklart.

Följer man den allmänna debatten blir det ofta svart och vitt, borde vi inte kommit längre?
Vad är det i feminismen som provocerar så mycket?
Varför är även en del kvinnor emot feminismen, så till den grad att de anser att det är mobbning mot män?

Utan feminismen och starka kvinnor genom historien skulle vi idag inte anses som ett av världens mest jämställda länder.
Vi skulle heller inte haft rösträtt och en rad reformer som vi idag anser självklara.

Hur är feminismen idag och vart är den påväg?

Håll gärna god ton, tack.
Jag ser ett problem med att begreppet feminism är så oerhört brett, och representeras av så otroligt många, ändå pratar vi om feminism som att det är ”si eller så”. För egen del finns det feministiska röster som jag håller med och de som jag inte håller med, vilket gör det svårt att svara på feminismen idag. Den som Ebba Bush Thor representerar eller Kakan Hermansson? Men personligen, tills den dag vi är jämställda, kommer jag att se (nästan) alla feministiska röster som positiva. De vill något bra för kvinnor, vilket är svårt att tycka illa om.
 
Feminism i sig står egentligen kort och gott för jämlikhet mellan könen, samma rättigheter och skyldigheter. Sen utgår ismen från det faktum att män som grupp är överordnade kvinnor som grupp, därav sitt namn. Simple as that. Är en det minsta påläst om vad ordet i grunden står för, så finns inget att uppröras över egentligen. Sen att det finns olika grenar osv är en annan sak, men grunddefinitionen av ordet feminism är inte speciellt uppseendeväckande utan är åtminstone i mina ögon bara helt rätt och enkelt sunt förnuft som de flesta människor oavsett könstillhörighet bör vara intresserade av att förespråka.
 
En sak jag tycker är slöseri på tid är nagelfarandet av uttalanden i syfte om att lägga fokus på hur problematisk en individ är. Att det tar bort fokuset framåt och skapar en miljö där en vill vara "perfekt" och är rädd att göra fel. Det innebär INTE att jag tycker uttalandet i sig ska släppas igenom men jag vill se mer fokus på varför just uttalandet är problematiskt, så att alla kan lära sig. Sådana diskussioner tycker jag är extremt nyttiga och bra!
 

karamelldrottningen

Trådstartare
En sak jag tycker är slöseri på tid är nagelfarandet av uttalanden i syfte om att lägga fokus på hur problematisk en individ är. Att det tar bort fokuset framåt och skapar en miljö där en vill vara "perfekt" och är rädd att göra fel. Det innebär INTE att jag tycker uttalandet i sig ska släppas igenom men jag vill se mer fokus på varför just uttalandet är problematiskt, så att alla kan lära sig. Sådana diskussioner tycker jag är extremt nyttiga och bra!
Kan du ge något exempel?
 
Jag tycker att den delen av feminismen som idag hörs och syns mest är för enkelriktad. Dels känns det som att den blivit alltför tight med vänsterpolitik och HBTQ-rörelsen och så känner jag att man ofta silar mygg och sväljer kameler. Våldsbrott mot kvinnor ökar, vissa som kallar sig feminister lobbar öppet för en sorts könsapartheid vi aldrig haft i Sverige tidigare med saker som särskilda badtider för kvinnor för att männen vill ha det så. Det talas om könskvotering och sänkta krav för att öka andelen kvinnor i yrken bättre lämpade för män som t.ex brandmän. Samtidigt läggs fokus mest på frågor som vilka färger barn ska ha på kläder och om hur vida vi skottar snö med kvinnor i åtanke.

Det känns också som att mycket av feminismen drivs online med "starka" röster som Lady Dahmer som inte vill ha ett jobb utan lever på sin man i en fin villa med bra med pengar och när en sådan person ska sitta och berätta för andra kvinnor hur viktigt självständighet är och hur vi lever i ett patriarkat osv när man själv hjälper till att upprätthålla bilden man förkastar så tycker jag att det blir löjligt. Om man inte ens försöker leva som man lär så ser jag faktiskt ingen anledning till att lyssna. Feminism för mig är inte slentriantyckande på nätet utan agerande. Ska man föra en kamp så får man börja med sig själv tycker jag.
 
Jag tycker att den delen av feminismen som idag hörs och syns mest är för enkelriktad. Dels känns det som att den blivit alltför tight med vänsterpolitik och HBTQ-rörelsen och så känner jag att man ofta silar mygg och sväljer kameler. Våldsbrott mot kvinnor ökar, vissa som kallar sig feminister lobbar öppet för en sorts könsapartheid vi aldrig haft i Sverige tidigare med saker som särskilda badtider för kvinnor för att männen vill ha det så. Det talas om könskvotering och sänkta krav för att öka andelen kvinnor i yrken bättre lämpade för män som t.ex brandmän. Samtidigt läggs fokus mest på frågor som vilka färger barn ska ha på kläder och om hur vida vi skottar snö med kvinnor i åtanke.

Det känns också som att mycket av feminismen drivs online med "starka" röster som Lady Dahmer som inte vill ha ett jobb utan lever på sin man i en fin villa med bra med pengar och när en sådan person ska sitta och berätta för andra kvinnor hur viktigt självständighet är och hur vi lever i ett patriarkat osv när man själv hjälper till att upprätthålla bilden man förkastar så tycker jag att det blir löjligt. Om man inte ens försöker leva som man lär så ser jag faktiskt ingen anledning till att lyssna. Feminism för mig är inte slentriantyckande på nätet utan agerande. Ska man föra en kamp så får man börja med sig själv tycker jag.
Just det där tycker jag leder till att ingen vågar göra någonting för det är aldrig tillräckligt, en får alltid personliga angrepp på annat vad en än vill lyfta.
 
Jag tycker att den delen av feminismen som idag hörs och syns mest är för enkelriktad. Dels känns det som att den blivit alltför tight med vänsterpolitik och HBTQ-rörelsen och så känner jag att man ofta silar mygg och sväljer kameler. Våldsbrott mot kvinnor ökar, vissa som kallar sig feminister lobbar öppet för en sorts könsapartheid vi aldrig haft i Sverige tidigare med saker som särskilda badtider för kvinnor för att männen vill ha det så. Det talas om könskvotering och sänkta krav för att öka andelen kvinnor i yrken bättre lämpade för män som t.ex brandmän. Samtidigt läggs fokus mest på frågor som vilka färger barn ska ha på kläder och om hur vida vi skottar snö med kvinnor i åtanke.

Det känns också som att mycket av feminismen drivs online med "starka" röster som Lady Dahmer som inte vill ha ett jobb utan lever på sin man i en fin villa med bra med pengar och när en sådan person ska sitta och berätta för andra kvinnor hur viktigt självständighet är och hur vi lever i ett patriarkat osv när man själv hjälper till att upprätthålla bilden man förkastar så tycker jag att det blir löjligt. Om man inte ens försöker leva som man lär så ser jag faktiskt ingen anledning till att lyssna. Feminism för mig är inte slentriantyckande på nätet utan agerande. Ska man föra en kamp så får man börja med sig själv tycker jag.
Jag tror inte det är feminismens "problem" utan medias. Dvs mycket i media nu verkar handla om klick och extremer. Även i vanliga dagstidningar, men såklart bland bloggar och sociala medier.

Vad jag menar är, vilken rörelse/nyhet kommer inte fram med buller och brak och extremer, tveksamma underlag, tveksam vetenskap osv. Från ätande och tränande, vaccinerande, till nästan vad som helst.

Men på något vis så måste man tro att det är tillfälligt, internet är nytt nu, så som tidningar en gång var, men precis som då måste någonting hända så att nyheter och debatter kommer fram mer tydligt och de mer extrema inslagen hamnar lite mer undanskymt.

Internet gillar folk som blir förbannade (och man har väl till och med hittat (självklart av misstag och man inte vet hur det slår) funktioner i programmeringen, tidigare av Facebook nu senast på Youtube som väljer fram och frontar knasiga filmer/inlägg (ryska botar, rasism, hat) framför andra.)

Och det är inte feminismens "fel" vad som då frontas.
 
Jag tror inte det är feminismens "problem" utan medias. Dvs mycket i media nu verkar handla om klick och extremer. Även i vanliga dagstidningar, men såklart bland bloggar och sociala medier.

Vad jag menar är, vilken rörelse/nyhet kommer inte fram med buller och brak och extremer, tveksamma underlag, tveksam vetenskap osv. Från ätande och tränande, vaccinerande, till nästan vad som helst.

Men på något vis så måste man tro att det är tillfälligt, internet är nytt nu, så som tidningar en gång var, men precis som då måste någonting hända så att nyheter och debatter kommer fram mer tydligt och de mer extrema inslagen hamnar lite mer undanskymt.

Internet gillar folk som blir förbannade (och man har väl till och med hittat (självklart av misstag och man inte vet hur det slår) funktioner i programmeringen, tidigare av Facebook nu senast på Youtube som väljer fram och frontar knasiga filmer/inlägg (ryska botar, rasism, hat) framför andra.)

Och det är inte feminismens "fel" vad som då frontas.
Det blir och är feminismens problem i och med att dessa extremer tillåts bli norm för feminism och de får också genomslag sakpolitiskt.
 
Men är de? Norm för feminism, eller är det bara så det låter i Aftonbladet?

Det är ju såklart allas problem, läkarvetenskapens, kostrådgivarnas, myndigheternas. Alla har de sina galenpannor som dominerar debatten.
Jag skulle inte vilja kalla dem galenpannor precis. Jag delar åsikten att medias roll är väsentlig, det blir en symbios där extrem feminism och media förenas. Att de tillåts dominera debatten är i sig ett bevis för deras inflytande.

Det du skriver om det nya mediesamhället och internet och att en mera balanserad kommunikation kommer att växa fram är intressant, förhoppningsvis blir det så men jag är inte lika optimistisk. Det stora problemet som blivit följden är fel personer nu tar plats på viktiga maktpositioner, inte de som är bäst lämpade och som kommer fatta klokast beslut utan i bästa fall medelmåttiga personer men som har en extrem drivkraft i att gynna sin egen karriär. Det är ett stort problem inte minst inom universiteten. Camille Paglia som nämns ovan tar upp det också, hon är riktigt dyster och ser det som början till det västerländska samhället undergång. Jag vet inte riktigt om hon har fog i profetian, men utvecklingen är oroande.
 
Camille Paglia är min hjältinna inom feminismen. Jag tar starkt avstånd från dagens rådande feminism (och i det är en stor portion vad som kan kallas online-feminism som jag tycker man ofta ser här på buke) som jag tycker har fått storhetsvansinne och är ibland fullständigt obegriplig.

Hon var ganska vass! Hur tas hon emot av av andra feminister? Som feminist, kvinna och dessutom lesbisk, alla rätt liksom, går det ju inte att kritisera henne utifrån standardmallen.
 
Jag tycker också att det är problematiskt att feminismen ibland kapas av vänsterpolitiker, när de underkänner feminism som inte är baserad på vänsterideer. Å andra sidan är det också skapat av att de partier som vi känner som höger är direkt antifeministiska i sin politik, där finns ingen feminism alls att hämta - bara tvärtom - steg mot mörker och dåtid.

Men i huvudsak behöver vi mer feminism, mer aktiv diskussion kring feminism och vi behöver ta steg varje dag för att motarbeta konsekvenserna av den orättvisa patriarkala maktstruktur vårt samhälle lider av och som man kan notera utslag av varje dag. Bara man väljer att se.
 
Camille Paglia är min hjältinna inom feminismen. Jag tar starkt avstånd från dagens rådande feminism (och i det är en stor portion vad som kan kallas online-feminism som jag tycker man ofta ser här på buke) som jag tycker har fått storhetsvansinne och är ibland fullständigt obegriplig.

I vilken mån finns det en social rörelse som så att säga härbärgerar Paglias form av feminism? Har du koll på det?

Jfr tex den spretiga flora av social(a) rörelse(r) som gör eller vill göra aktivism och politik av andra former av feminism.
 
Hon var ganska vass! Hur tas hon emot av av andra feminister? Som feminist, kvinna och dessutom lesbisk, alla rätt liksom, går det ju inte att kritisera henne utifrån standardmallen.
Jag tycker petruskas svar här ovan säger en hel del.

Att Paglia står för en feminism som kritiserar en gren av feminism som idag är den mest generella ses inte med blida ögon av de som står för en feminism som fokuserar mer på att måla upp mannen som ett apokalyptiskt hot mot kvinnor, särställer och domderar om verkligheten till ett parallellt universum där kvinnan är vek och mannen är ett monster och samtidigt agerar som största monstret av alla och kvoterar in sig själva på åtråvärda elitistiska målpositioner.

Jag kan inte mycket om feminism i sig och jag är dålig på att debattera feminism. Jag bara vet var jag står och det är inte i samma mylla dagens feminism står utan mer i samma som Paglia står.
 

Hästdiskussioner nu

  • Fjordingtråd nr 3
  • Dressyrsnackis 14
  • Detta är galet

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • Börjat rida igen!

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp