Fick skolidrotten dig att gilla idrott och rörelse?

[tanten]

Gympan har inte satt några större spår i mig. Det ar ett ämne bland andra. Dock det jag hade absolut sämst betyg i.

jag var kraftigt överviktig i lågstadiet. Läraen lät oss välja lag och jag blev sist till det lagets suckanden och stönanden. Läraren löste det genom att börja valet med att lotta vilket lag som skulle stå ut med mig. Fiffig pedagogik
Vi hoppade en hel del plint. Som överviktig var det en plåga. När jag magrade ur i mellanstadiet så var det fortfarande vidrigt.

Men några spår har det inte satt i mig.

 

[Islandshästryttare]

Du kan trösta dig med att idrottsämnet idag är helt väsensskilt från det som var för 20-30-40 år sedan.

De hade en diskussion om det på radion i morse, kanske det som gav trådstarten?

Nej den diskussionen på radion har jag inte hört men det låter ju väldigt positivt!

 

[aiquen]

Jag hade aldrig något problem med idrotten i sig. Inte för att jag var någon atlet eller bäst med bollen, men jag tyckte ofta att det kunde vara rätt kul, åtminstone i de lägre klasserna.

Däremot hade jag jättesvårt för allt runtomkring, hängandet i omklädningsrummet och allt det där. Tillräckligt svårt för att det med tiden blev ett ämne jag sällan hade någon närvaro i.

 

[Görel]

Du kan trösta dig med att idrottsämnet idag är helt väsensskilt från det som var för 20-30-40 år sedan.

De hade en diskussion om det på radion i morse, kanske det som gav trådstarten?

Det är ju skönt det i så fall. Bollsporter är tortyr för oss som fötts utan bollsinne. Fokus var på prestation. Ridning räknades inte, trots att jag var väldigt vältränad på den tiden. Alla skulle tryckas in i samma mall och inget anpassades efter individen.

 

[em-pirre]

Hatade det.

Min kompis blir idrottslärare och skriver uppsats om hur indelning med pojk- flickgymnastik fungerar med tanke på motivation och trivsel. Hon menar att det borde delas in enligt barnens nivå i varje gren.

 

[mysboll]

Gymnastik var det VÄRSTA jag visste!

Jag var långsammast, svagast, stelast och blev såklart alltid vald sist i nio år. Dessutom sjönk jag som en sten när vi hade simning. Fick noll och ingen backup av lärarna. Snarare tvärtom. Det tär på psyket..

Sen gick jag hem och hängde i stallet hela kvällen.

I gymnasiet så fick vi som inte ville vara med gå på promenad istället vilket gjorde saken lite bättre och var enda anledningen att jag ens fick godkänt. Gick i skolan 1990-2002.

 

[Mineur]

Nej, det kan jag inte påstå. Det var inte jättehemskt för mig, jag var inte mobbad eller så, men det var inget jag såg fram emot.

Det spår det har satt i mig är att det förstört motionsformen löpning för mig. Jag hade sådan otrolig ångest inför varje Cooper-test (som vi gjorde två gånger om året i 6:an till 9:an), det var så mycket press och hets kring att springa snabbt och bra, och det har gjort att jag har extremt dåligt självförtroende och höga krav på mig själv så fort det kommer till någon form av löpning/jogging.

Det var lite bättre i gymnasiet då vi hade en bra lärare, fick lära oss mer om teorin bakom det vi gjorde och varje lektion hade ett väldigt tydligt syfte liksom. Men den riktiga rörelseglädjen och träningsglädjen har inte infunnit sig förrän de senaste 5-10 åren och det är helt och hållet min egen förtjänst.

Jag gick i skolan 1998-2010.

 

[Islandshästryttare]

Jag började skolan 1974. Skolidrotten har gett mig ett livslångt trauma för fysisk aktivitet i grupp. Finns inget i hela världen som skulle kunna få mig att ägna mig åt någon lagsport.

Var klumpig, saknar all form av bollsinne, och dessutom fick jag korsett för skolios när jag började sjuan. Det tog gympalärarna noll hänsyn till, vilket ledde till att jag skolkade mer än 50% av tiden, fick 1 i betyg och ett livslångt hat för all form av idrott.

För några år sen började jag promenera och upptäckte äntligen glädjen i att röra sig. Då var jag närmare 50. Den fruktansvärda skolidrotten har förstört väldigt mycket.

Skönt att du hittat ett sätt att röra på dig ändå men väldigt tragiskt att det satt såna djupa spår. Hela min skoltid var vidrig förövrigt och är som ett enda trauma för mig. I början av sjunde klass så vägrade jag helt enkelt att gå till skolan mer och inget kunde få mig att sätta min fot där igen det tog många år innan jag började ta igen min utbildning.

 

[Islandshästryttare]

@Mineur vad är ett Cooper-test för något? Det har jag aldrig hört talas om. Skönt att det blev lite bättre för dig i gymnasiet iallafall!

 

[Masqueradee]

Gick ut gymnasiet 2011 och HATADE varenda sekund av idrottslektionerna, förutom ett par månader i typ sjuan när vi hade en hyfsat bra idrottslärare som även var baskettränare för ett lag i ganska hög klass.
Har alltid varit överviktig men inte direkt haft något emot att röra på mig, tvärt om, förstår bara inte varför man måste ha så jävla brottom hela tiden
Har fortfarande svårt för ombytessituationer och "team building" aktiviteter som liknar skolidrotten.

 

[Lupino]

Jag har inte fått några men. Men gympa var ett ämne jag inte uppskattade. Jag var väldigt bra på att springa, men i övrigt var jag dålig på det mesta (och ointresserad).

Jag har barn i nedre tonår och lite yngre och tycker att det verkar vara mycket dåligt med idrottsämnet fortfarande. Vi har upprepade exempel på där läraren låter eleverna dela upp sig själva (ofta 2 och 2 och om man då inte har en bästis får man hamna med någon annan som är utanför).

En bedömningsdel i 6:ans betyg varav huruvida man kan stå på händer (mot vägg). Det ingick inte någon omfattande träning för att lära elever stå på händer, utan bara lite övning på egen hand.

 

[sjoberga]

Det som var mest knepigt (och en stor skillnad mot idag) var att det var prestationer som betygsattes, idag anvisar läroplanen att det är kunskaper i ämnet som ska betygsättas. Man ska veta hur kroppen funkar och vilken träning som behövs för olika saker, men det är inte ett krav att man själv fysiologiskt kan utföra det på ett speciellt sätt.

Ämnet heter också Idrott och Hälsa numer.

Jag kunde inte göra ordentliga kullerbyttor och kunde därmed inte nå högre betyg än 3. Det spelade inte nån roll hur mycket kunskap i ämnet man hade, trilskades utförandet på nån punkt så stannade betyget.

 

[Sryoqwe]

En bedömningsdel i 6:ans betyg varav huruvida man kan stå på händer (mot vägg). Det ingick inte någon omfattande träning för att lära elever stå på händer, utan bara lite övning på egen hand.

Skiljer det sig mellan olika kommuner? Jag är nog ganska jämngamnal med dina barn, och det där hade inte vi (som tur är).

 

[TheRedLightning]

Någon som har haft en skoliidrott eller lärare som verkligen har fått ditt intresse för idrott att växa?

Japp, jag har haft det. Valt självmant att ha extra idrott på elevens val. Har även varit med i en hel del olika idrottsföreningar, t ex. friidrott, tennis, simning osv.
Friidrotten va de som va roligast. Var riktigt grym på att hoppa höjdhopp (saxat över 135cm), även längdhopp och stillastående längdhopp, löpning m.m.

Älskade också att spela brännboll på gympan, det var en av höjdpunkterna då ja va riktigt bra på det.

 

[Sryoqwe]

Det som var mest knepigt (och en stor skillnad mot idag) var att det var prestationer som betygsattes, idag anvisar läroplanen att det är kunskaper i ämnet som ska betygsättas. Man ska veta hur kroppen funkar och vilken träning som behövs för olika saker, men det är inte ett krav att man själv fysiologiskt kan utföra det på ett speciellt sätt.

Ämnet heter också Idrott och Hälsa numer.

Möjligt att det inte ska vara så mycket fysiskt, det var nästan bara fysiskt för mig (två år sedan).

 

[Lingon]

Skolidrotten lärde mig att jag avskydde att träna. "Det är inte min grej" var nåt jag ofta sa när ämnet kom på tal.

Idrotten måste vara det enda skolämne där det är helt ok att läraren inte undervisar! Tänk vilket ramaskri det hade blivit om matteläraren aldrig undervisade utan bara delade ut uppgifter som eleverna skulle göra sitt bästa för att lösa helt på egen hand!

Jag hade bl.a. en idrottslärare som var fotbollstränare på fritiden. Men vi fick aldrig lära oss att hantera en fotboll. Nä, det var enbart matchspel. Inte roligt i en klass där hälften spelade fotboll och jag inte hade nåt bollsinne alls! Man kan ju tycka att en fotbollstränare skulle ge oss lite övningar, men nope. Fotboll, innebandy eller basket. Nån gång fick vi ge oss ut och springa en runda. Jag avskydde det också. Hade man fått ett individuellt träningsprogram men hur länge man skulle springa anpassat efter hur bra tränad man var så hade jag iaf lärt mig hur man på bästa sätt tränar upp sin kondition. Men nä, nu lärde jag mig bara att jag avskydde att löpträna.

Inte förrän i vuxen ålder när jag började på Friskis & Svettis gympapass insåg jag att det kunde vara roligt att träna! Där fanns inga krav på prestation och gympan var rätt rolig och det var roligt att träna till musik.

 

[sjoberga]

Möjligt att det inte ska vara så mycket fysiskt, det var nästan bara fysiskt för mig (två år sedan).

Det finns fortfarande en del punkter i kriterierna som handlar om att man ska kunna dansa, simma och kunna delta i lekar i grupp. Men det är mycket fokus på ren kunskapsutveckling i ämnet - som nästan inte förekom på min tid.


https://www.skolverket.se/undervisn...p=p&sv.url=12.5dfee44715d35a5cdfa219f#anchor4

 

[Lingon]

Jag tycker inte att det verkar som om så mycket ändrats. Min dotter går på mellanstadiet och de har nästan bara bollsporter på idrotten. Hon avskyr bollsportr ännu mer än vad jag gjorde. Jag tyckte iaf att brännboll var rätt roligt även om jag inte var så bra på det. Man slapp iaf bli tacklad av killarna när man spelade brännboll.

 

[Islandshästryttare]

Skolidrotten lärde mig att jag avskydde att träna. "Det är inte min grej" var nåt jag ofta sa när ämnet kom på tal.

Idrotten måste vara det enda skolämne där det är helt ok att läraren inte undervisar! Tänk vilket ramaskri det hade blivit om matteläraren aldrig undervisade utan bara delade ut uppgifter som eleverna skulle göra sitt bästa för att lösa helt på egen hand!

Jag hade bl.a. en idrottslärare som var fotbollstränare på fritiden. Men vi fick aldrig lära oss att hantera en fotboll. Nä, det var enbart matchspel. Inte roligt i en klass där hälften spelade fotboll och jag inte hade nåt bollsinne alls! Man kan ju tycka att en fotbollstränare skulle ge oss lite övningar, men nope. Fotboll, innebandy eller basket. Nån gång fick vi ge oss ut och springa en runda. Jag avskydde det också. Hade man fått ett individuellt träningsprogram men hur länge man skulle springa anpassat efter hur bra tränad man var så hade jag iaf lärt mig hur man på bästa sätt tränar upp sin kondition. Men nä, nu lärde jag mig bara att jag avskydde att löpträna.

Inte förrän i vuxen ålder när jag började på Friskis & Svettis gympapass insåg jag att det kunde vara roligt att träna! Där fanns inga krav på prestation och gympan var rätt rolig och det var roligt att träna till musik.

Det har du ju helt rätt i jag har aldrig ens funderat i de banorna att idrottsläraren inte undervisar. Men faktiskt gick ju jympan till största delen ut på att gör det här typ X och Y väljer lag eller ta er över de här redskapen bäst ni kan eller liknande övningar. Tänk om alla lärare gjorde så.

 

[nowayout]

Jag hatade skolgympan och simningen av hela mitt hjärta. Fortfarande kan jag få rysningar bara genom att se till att dottern har sin gympapåse med sig till skolan. Allt var fokuserat på prestation och mycket bollsporter eller ännu värre, redskapsgympa! Vid något tillfälle skulle vi betygsättas efter hur bra vi var på friidrottsgrenar och vilka avancerade övningar vi kunde göra på plintarna. När jag gjorde mitt bästa men insåg att jag ändå inte kunde nå upp till sämsta betyget, dog min motivation helt och jag slutade försöka.
Jag tror att om jag åtminstone någon gång hade fått lite peppning och lite hjälp med att lära mig tekniken, så hade jag nog inte hatat idrotten så mycket, men det var bara fokus på de redan duktiga eleverna. Ridning räknades förstås inte.

Så var det när jag gick i grundskolan på 80- och 90-talet. Numera har jag en dotter som går i skolan och hennes lektioner är helt väsenskilda från mina upplevelser, som tur är. Hennes gympa är som den alltid borde ha varit, med fokus på lek och rörelse och absolut inte på prestation.