Fick skolidrotten dig att gilla idrott och rörelse?

Jag tycker inte att det verkar som om så mycket ändrats. Min dotter går på mellanstadiet och de har nästan bara bollsporter på idrotten. Hon avskyr bollsportr ännu mer än vad jag gjorde. Jag tyckte iaf att brännboll var rätt roligt även om jag inte var så bra på det. Man slapp iaf bli tacklad av killarna när man spelade brännboll.

Det blir väldigt svårt att uppnå kunskapsmålen om det är mycket bollsporter.
 
Jag har alltid gillat träning och att röra på mig, men har bara haft en idrottslärare som fick mig att tycka idrotten var kul, trots att jag redan hade ett intresse. För det mesta kändes allt bara fånigt och enformigt, utan djup eller någon genomtänkt plan. Hade på gymnasiet fystester där prestationen var helt avgörande för betyget. Detta var för 10 år sedan, ungefär. Helt sjukt dåligt upplägg.
 
Jag är född 85 och har alltid gillat skolidrott! Från lågstadiet till gymnasiet, trots att jag inte är någon atlet, saknar bollsinne och blev vald sist varje gång det var bollsport 😅
Tycker det var roligt och har många glada minnen, hade gärna haft idrott varje dag.
 
Jag har alltid gillat träning och att röra på mig, men har bara haft en idrottslärare som fick mig att tycka idrotten var kul, trots att jag redan hade ett intresse. För det mesta kändes allt bara fånigt och enformigt, utan djup eller någon genomtänkt plan. Hade på gymnasiet fystester där prestationen var helt avgörande för betyget. Detta var för 10 år sedan, ungefär. Helt sjukt dåligt upplägg.

Det är ju extra illa när de inte ens lyckas motivera de som redan är intresserade!
 
Själv så avslutade jag min skoltid med att avsky allt vad idrott hette förutom ridsporten. Av flera olika skäl så tog det många år innan jag ens kunde gå på ett jympapass på friskis utan att få ångest. Klarade aldrig av att hänga med klasskamraterna på idrottslektionerna, kände mig alltid ful, klumpig och korkad som inte klarade av övningarna och var överviktig också. Och barn är ju som bekant inte alltid snälla mot varandra om någon inte håller måttet typ. Och idrottsläraren gav noll stöttning åt oss som blev utanför och aldrig ens blev valda i ett lag. Under hela min skoltid så fick idrottsläraren tvinga ett lag att låta mig vara med.

Men det här är inte tänkt som en skriva av mig tråd eller ångesttråd där ni ska tycka synd om mig. utan jag undrar om det såg ut så här för fler? Jag gick började skolan 1981.

Någon som vet hur det ser ut idag? Är det fortfarande så att eleverna får välja lag själva när det aktiviteter eller sporter som ska utföras i lag?

Någon som har haft en skoliidrott eller lärare som verkligen har fått ditt intresse för idrott att växa?

Jag vet inte hur det ser ut idag men jag började lågstadiet 1992 eller 93. Har nog inga direkta minnen förrän mellanstadiet 3-4 år senare då man lät elever välja lag. Men jag upplever att under min skolgång ändrades det till att läraren delade in slumpvisa lag om 1 2 1 2 1 2 eller 1 2 3 1 2 3 eller 1 2 3 4 1 2 3 4.....


Så i alla fall i de 2 skolor jag gick i så tog man bort att eleverna valde lag, där på 90-talet någon gång
 
Jag vet inte hur det ser ut idag men jag började lågstadiet 1992 eller 93. Har nog inga direkta minnen förrän mellanstadiet 3-4 år senare då man lät elever välja lag. Men jag upplever att under min skolgång ändrades det till att läraren delade in slumpvisa lag om 1 2 1 2 1 2 eller 1 2 3 1 2 3 eller 1 2 3 4 1 2 3 4.....


Så i alla fall i de 2 skolor jag gick i så tog man bort att eleverna valde lag, där på 90-talet någon gång

Jo, men det var ju ändå väldigt uppenbart att laget som fick ungen med dålig kondis och uruselt bollsinne inte var speciellt nöjda med det...
 
Det är ju extra illa när de inte ens lyckas motivera de som redan är intresserade!
Men eller hur. Fokus lades på de som redan höll på med ’rätt’ sporter, det vill säga fotboll, hockey, bandy m.m. Vi som föredrog spinning, tyngdlyft, ridning, dans m.m. fick genomgående sämre betyg. Plus då fystesterna som KRAV för betyg, det är helt sjukt. Alla har ju olika förutsättningar. Jag har tex en skada som gör att jag inte kan springa, på grund av det fick jag inte mvg. Så fel.
 
Men eller hur. Fokus lades på de som redan höll på med ’rätt’ sporter, det vill säga fotboll, hockey, bandy m.m. Vi som föredrog spinning, tyngdlyft, ridning, dans m.m. fick genomgående sämre betyg. Plus då fystesterna som KRAV för betyg, det är helt sjukt. Alla har ju olika förutsättningar. Jag har tex en skada som gör att jag inte kan springa, på grund av det fick jag inte mvg. Så fel.

Det är ju så fel! Jag blir så arg när jag hör sånt!
 
Det som var konstigt med idrotten där jag gick var att det nästan aldrig var någon undervisning utan man förväntades bara kunna saker. Jag minns inte att vi någon gång fick någon feedback eller tips på hur man skulle utvecklas. Då är det ju inte konstigt att det blir svårt för de som inte kommer från idrottande familjer som helt enkelt inte vet hur man gör. Istället borde ju idrottslärarna ta sig an och hjälpa de som är nybörjare.
Sen antar jag att man inte väljer lag på samma sätt idag dvs att någon alltid blir vald sist.
 
Men eller hur. Fokus lades på de som redan höll på med ’rätt’ sporter, det vill säga fotboll, hockey, bandy m.m. Vi som föredrog spinning, tyngdlyft, ridning, dans m.m. fick genomgående sämre betyg. Plus då fystesterna som KRAV för betyg, det är helt sjukt. Alla har ju olika förutsättningar. Jag har tex en skada som gör att jag inte kan springa, på grund av det fick jag inte mvg. Så fel.
Fast är inte alla ämnen i skolan just betyg på prestation, visst finns det hjälpmedel men ändå ska du prestera för ett visst betyg oavsätt jympan, matte, svenska mm
 
Jag började skolan i mitten av 90-talet och var ett av de få barn som då inte hade något idrottsintresse med mig hemifrån, medan nästan alla av klasskamraterna sysslade med fotboll eller någon annan sport på fritiden. Läraren i låg- och mellanstadiet fokuserade all uppmärksamhet på de som redan var duktiga och sket fullkomligt i mig utom när hen kunde påpeka hur dålig jag var jämfört med de andra. Jag lärde mig ingenting av värde.

Det blev inte så mycket bättre i högstadiet, eftersom jag än en gång hamnade i en klass med nästan uteslutande idrottsintresserade. Så samma där, halkade efter totalt och det var ingen som försökte att fånga upp mig, och dessutom blev jag mobbad bland annat för att jag var så dålig på gympan. Det blev så att jag skolkade helt från de lektionerna till slut.

Såhär i efterhand när jag vet att jag har en funktionsnedsättning som bland annat gör det svårt med många motoriska moment så känner jag mig ännu mer spyfärdig på hela grejen. Det där "man ska kunna det här" om saker som jag aldrig lyckades med gnager fortfarande i mig ibland. Det fanns noll förståelse för att inte alla är stöpta i samma form.

Kort sagt så nej, skolan har totalt ruinerat allt intresse jag kanske skulle kunnat få för traditionell idrott - varför ens försöka när jag ändå redan är en sopa, liksom? Rörelse är okej så länge det sker på mina egna villkor, men jag lär aldrig bli någon som ger sig på lagsport eller liknande. Promenader för mitt psykiska måendes skull är det jag främst ägnar mig åt i dagsläget.
 
Fast är inte alla ämnen i skolan just betyg på prestation, visst finns det hjälpmedel men ändå ska du prestera för ett visst betyg oavsätt jympan, matte, svenska mm

Jo, men mattelärare delar inte bara ut ett prov och sen betygsätter efter det provet utan att ha undervisat innan. Först undervisar man, sen kan man börja testa prestationen. Men inom skolidrotten så undervisar man inte.
 
Vi spelade i princip bara fotboll med enstaka inslag av bandy eller basket under flera år. Det var fullkomligt urtråkigt. Någon gång hade vi friidrott eller orientering men kompetensen hos läraren var väl "sådär". Kommer fortfarande ihåg hur han instruerade hur man hoppade höjdhopp med att det enda man skulle göra var att springa fort och inte vara rädd.
Jag gillar många sporter och både gymmar, simmar, springer och rider regelbundet men det intresset kommer från min familj och fritid, absolut inte från skolidrotten. Undantaget är verkligen fotboll som jag fortfarande hatar. Antar att vi gjorde det ofta för att den läraren var fotbollsspelare i något division någonting-lag och gärna ville spela själv förutom att det var billigt då.
 
Att det inte hjälpte så mycket att läraren delade in lagen istället för att eleverna valde. Det låter fint men man uppnår egentligen inget.

Jo, de allra flesta upplever en enorm skillnad. Det är oerhört ångestfyllt för många att vara utsatt för sina klasskompisars val och godtycke. För många fler än de som blir valda sist. Det är helt absurt att låta barngruppen välja och är som tur är ganska ovanligt numer.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har en fråga hur jag ska bete mig mot just gällande hennes förhållande till hennes kropp och på bästa sätt stötta min allra bästa...
2
Svar
22
· Visningar
3 070
Senast: Qelina
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp