Fick skolidrotten dig att gilla idrott och rörelse?

Islandshästryttare

Trådstartare
Själv så avslutade jag min skoltid med att avsky allt vad idrott hette förutom ridsporten. Av flera olika skäl så tog det många år innan jag ens kunde gå på ett jympapass på friskis utan att få ångest. Klarade aldrig av att hänga med klasskamraterna på idrottslektionerna, kände mig alltid ful, klumpig och korkad som inte klarade av övningarna och var överviktig också. Och barn är ju som bekant inte alltid snälla mot varandra om någon inte håller måttet typ. Och idrottsläraren gav noll stöttning åt oss som blev utanför och aldrig ens blev valda i ett lag. Under hela min skoltid så fick idrottsläraren tvinga ett lag att låta mig vara med.

Men det här är inte tänkt som en skriva av mig tråd eller ångesttråd där ni ska tycka synd om mig. utan jag undrar om det såg ut så här för fler? Jag gick började skolan 1981.

Någon som vet hur det ser ut idag? Är det fortfarande så att eleverna får välja lag själva när det aktiviteter eller sporter som ska utföras i lag?

Någon som har haft en skoliidrott eller lärare som verkligen har fått ditt intresse för idrott att växa?
 
Själv så avslutade jag min skoltid med att avsky allt vad idrott hette förutom ridsporten. Av flera olika skäl så tog det många år innan jag ens kunde gå på ett jympapass på friskis utan att få ångest. Klarade aldrig av att hänga med klasskamraterna på idrottslektionerna, kände mig alltid ful, klumpig och korkad som inte klarade av övningarna och var överviktig också. Och barn är ju som bekant inte alltid snälla mot varandra om någon inte håller måttet typ. Och idrottsläraren gav noll stöttning åt oss som blev utanför och aldrig ens blev valda i ett lag. Under hela min skoltid så fick idrottsläraren tvinga ett lag att låta mig vara med.

Men det här är inte tänkt som en skriva av mig tråd eller ångesttråd där ni ska tycka synd om mig. utan jag undrar om det såg ut så här för fler? Jag gick började skolan 1981.

Någon som vet hur det ser ut idag? Är det fortfarande så att eleverna får välja lag själva när det aktiviteter eller sporter som ska utföras i lag?

Någon som har haft en skoliidrott eller lärare som verkligen har fått ditt intresse för idrott att växa?
Jag tyckte också att idrottslektionerna i skolan var traumatiska, i gymnasiet var förvisso lektionerna mer avslappnade men ärren var så att säga kvar. Det är först i vuxen ålder jag kunnat uppskatta att exempelvis jogga.
 
Jag får fortfarande ångest av att tänka på skolidrotten och klarar absolut inte av vissa aktiviteter (till exempel allt som har med bollar att göra) Tror jag gick i mellanstadiet när jag började skolka/vägra vara med.
I högstadiet kom läraren på att jag kunde ge mig ut och springa på en löprunda som låg bredvid skolan och det räddade mig ett tag. Jag gick i skolan 90/00.
 
För min del gjorde nog skolidrotten varken från eller till. Jag deltog utan problem men var knappast någon idrottsbegåvning heller. Det enda jag var riktigt bra på var nog orientering av den enkla anledningen att jag hade bra lokalsinne och kunde läsa en karta, själva springandet har jag aldrig gillat :grin:.

Jag gick i skolan på 90-talet och då förekom i alla fall inte att eleverna fick välja lag på min skola. Det var lärarna som satte ihop lag eller så lottades det.

Jag höll på med annan idrott inklusive ridning även utanför skolan. Nu rätt många år senare är det bara ridningen som är kvar, mer hinner jag inte med.
 
Det var 12 år av total ångest. Allt som var förknippat med skolidrott blev en plåga. Det var allt från mobbing i omklädningsrummen till lärarnas brist på förmåga att engagera och anpassa.

Allt ändrades när jag kom till Försvarsmakten. Nu kan jag till och med gilla att slå halvt ihjäl mig under en regnig nattorientering.
 
Jag började skolan 1974. Skolidrotten har gett mig ett livslångt trauma för fysisk aktivitet i grupp. Finns inget i hela världen som skulle kunna få mig att ägna mig åt någon lagsport.

Var klumpig, saknar all form av bollsinne, och dessutom fick jag korsett för skolios när jag började sjuan. Det tog gympalärarna noll hänsyn till, vilket ledde till att jag skolkade mer än 50% av tiden, fick 1 i betyg och ett livslångt hat för all form av idrott.

För några år sen började jag promenera och upptäckte äntligen glädjen i att röra sig. Då var jag närmare 50. Den fruktansvärda skolidrotten har förstört väldigt mycket.
 
Jag har heller inga bra minnen av gympalektionerna. Är så jävla bollrädd och allmänt feg av mig så det var mest ett ont måste. Minns gräsliga lekar som ”spökboll” etc där killarna alltid skulle känga till en det allra hårdaste dom kunde med bollen. Usch och fy. Lärarna var också usla på att uppmuntra oss mindre atletiska, vilket ändå borde ses som en prioritet, för dom andra har ju redan mycket ”gratis”. Men nä det var dom två killarna som var bäst på fotboll som fick välja lag osv. Detta var på 90-talet. Hoppas verkligen att det är annorlunda nu.

Har dock motionerat en hel del i vuxen ålder. Har ju ridit sen jag var barn men upptäckte löpning och yoga som vuxen. Är ingen lagsport-typ tror jag men det finns ju liksom andra sätt att motionera på.
 
Jag gillade inte det så mycket men hatade det inte heller. Höll ju på med hästar så rörde mig ändå. Ogillade bollsport och löpning på idrotten men tyckte hinderbana, friidrott, simning och orientering var helt ok, även om jag inte utövade något av det utanför skolan.
 
Älskade bollsport så till stora delar var det perfekt - för egen del. Men hårresande i många fall som ett ämne som alla ska tvingas med i.

Hade bra idrottslärare MEN med bra gällde utveckling av spelare i bollsporter. En hade jobbat med Greklands landslag i basket - och tyckte man inte basket var det bästa i världen hade man det tungt.
 
Jag idrottade mycket på fritiden under skolåren, diverse bollsporter framför allt (utöver ridningen då). Men tyckte aldrig om skolidrotten. Det var en för tvingande känsla på något sätt, tror jag, för vi höll på mycket med bollsporter även på rasterna - men då var det ju en ”lek” vi ville göra och alla som deltog ville vara med. Så såg det ju inte alls ut på skolidrotten utan alla var tvungna att göra allt oavsett vad, liksom.
 
Lägger till att när jag läser om diskussioner om att öka antalet idrottstimmar i skolan för att man tänker att det för eleverna att orka mer tänker jag att det istället är fler timmar som de stackars eleverna blir plågade.

Du kan trösta dig med att idrottsämnet idag är helt väsensskilt från det som var för 20-30-40 år sedan.

De hade en diskussion om det på radion i morse, kanske det som gav trådstarten?
 
Jag började skolan 90. Har aldrig varit någon idrottsfantast. Ibland var det kul på idrotten men för det mesta inte. Jag är lat och är inte intresserad av att röra mej mer än nödvändigt. Har säkert med min ADD att göra. Bad var det värsta som fanns. Är den största badkruka som finns. Jag fryser dessutom alltid i simhallen. Inga problem med att visa mej i baddräkt. Jag bara avskyr vatten. Det är inte mitt element om man säger så.
 
Lägger till att när jag läser om diskussioner om att öka antalet idrottstimmar i skolan för att man tänker att det för eleverna att orka mer tänker jag att det istället är fler timmar som de stackars eleverna blir plågade.

Jag håller med nu vet jag inte om det ser annorlunda ut idag. När min systerdotter gick gymnasiet för inte så många år sedan vet jag att de kunde välja på att ha vissa pass på t.ex. närliggande gym och även gå på pass och det tycker jag var positivt. Min systerdotter gick bl.a. på bodypump där man ju kan lägga nivån lite själv. Men hon gick ridsportgymnasium så det kanske inte är helt representativt. Dessutom är de nog skillnad på gymnasiet och grundskola.
 
Jag tycker betydligt sämre om bollsporter, men övrigt har det inte påverkat vad jag vet. Tyckte alltid att idrotten var så enkel, jag har alltid haft lätt för att springa och liknande (bortsett från att min kropp inte håller för det).
Det varierade nog, men mestadels var det läraren som valde lag. Blev ofta ojämna då det ofta blev några av killarna som höll på med fotboll som hamnade i samma lag och en av dem med övriga.
Sen är inte jag en lagmänniska och föredrar att göra saker själv, och våran lärare tyckte att vi behövde göra samarbetsövningar... jag förstår inte varför, vi hade en bra klass och alla kunde prata med alla. Dessa övningar innebar även att man skulle hålla i varandra för att exempelvis klättra upp på något (jag hatar när jag måste vara nära någon).

Men de saker där man fick göra det själv och det innebar att springa längre sträckor och leta efter saker, helst i svår terräng, var ju roligt.

Att byta om var aldrig några problem, vi var fyra eller fem tjejer som kände varandra och det var inte trångt.

Tillägg: dock ogillar jag starkt att simma. Tror att jag var med en eller två gånger i sjätte klass, bara för att bli godkänd. Har inte svårt för det, tvärt om, men jag tycker inte om det. Blev även använd som exempel på hur man skulle dyka... möjligt att jag dyker bra/ bäst i klassen, men jag är nog även den av dem som dyker som tycker att det är jobbigast när folk tittar på mig.

Jag går i åttan nu.
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har en fråga hur jag ska bete mig mot just gällande hennes förhållande till hennes kropp och på bästa sätt stötta min allra bästa...
2
Svar
22
· Visningar
3 049
Senast: Qelina
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vilka poddar lyssnar du på?
  • Barn och djur
  • Vad gör vi? Del CXCIV

Hund, Katt, Andra Djur

  • Att ångra en valp
  • Uppdateringstråd 29
  • Kattsnack 10

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp