Finns det boende för ”psykisk sjuka? ”

Jag undrar om det finns ”psykiskt sjuka” boende med personal dygnet runt? Funderar mycket på framtiden och inser att jag inte kommer kunna bo själv ens med boendestöd. Jag kommer inte ha hundarna med mig utan i så fall tar föräldrarna över dom. jag klar inte av att ta hand om dom själva.

Jag lider av kraftiga ångestattacker dagligen som jag medicineras mot. Tar mediciner i apodos flera gånger per dag på utsatta tider. Får inte hantera alla tabletterna själv pga. Övernmedcinering. Jag har Depressioner Och haft i många år. Social fobi som att inte kunna handla mat själv, åka buss eller köra bil längre, klarar ej promenader själv längre. Ex. Jag klarar inte av att vara ensam i längre perioder utan ångest.

Har hört talas om boende för människor med psykiska problem och undrar hur det funkar? Hur lever man? Hur är människorna där? Aggressiva? Måste man vara på sin vakt hela tiden? Hur funkar ekonomin? Tackram för svar!
Vi har några sådana boenden i min kommun. Jag har jobbat på några av dem. Vi har även boendestöd och ett trapphusboende för ”utslussning mellan boende och boendestöd”.

De som bor där är oftast som vem som helst förutom att de ju just har sin problematik. De allra flesta mer åt det skyggare hållet. Kan bara komma på någon enstaka som varit påträngande mot sina medboenden, men det finns ju personal dygnet runt.

Några enstaka har sån stor problematik att de behöver stöd hela tiden men de flesta behöver hjälp med tex stöttning i matlagning, påminnelser, att någon finns där jämt som stöd, stöttning till någon av alla instanser de går till. Stöttning till jobb eller daglig verksamhet, hjälp med läkemedel antingen via handräckning, påminnelser eller att personen har läkemedelsövertag. Personalen är kunnig och man gör en genomförandeplan tillsammans med brukaren och kartlägger vad denne behöver stöttning med och sätter upp rutiner kring det. Man har även uppföljningar hur det funkar och om man skall ändra något. Några bor där livet ut, andra en period för att sedan stå på egna ben eller kunna bo med bara boendestöd.

Jag tycker utan att ha läst exakt allt att boenden känns som ett alternativ för dig. Inte minst för att komma bort från föräldrarna i vårdsammmanhang. Förvisso kan föräldrar vara ett gott stöd men jag ser också att det är viktigt att det just får vara en barn-förälderrelation och inte ett barn- vårdgivarrelation.
 
Först och främst till er alla; tack för era svar! Har inte riktigt ork att svara er var och en men ska försöka göra det längre fram.

Mina föräldra min bror och hansfamilj är de bästa jag har❤️ utan deras hjälp hade jag inte orkat i livet.

Mina föräldrar vill för min skull att jag blir självständig i framtiden med eget boende. Det var därför vi köpte lghten i närheten av deras boende. Det bara det attjag rädd för att var själv längre perioder. Vet inte hur jag ska klara av alla måsten osv. Mina föräldrar kommer hjälpa mig att handl mat o så. Kör inte bil längre efter en bilolycka för några år sedan. Boendet har 3 km ca till mataffär och apotek. Bussar går regelbundet va 20 min minst. Men jag kan inte åka buss. Pga. Panikångest. Har ansökt om färdtjänst men vet inte vad det kostar? Vågar inte ringa heller.

Men det kanske löser sig med boendestöd. Men vågar inte att h det där för att jag skäms. Vill inte att grannarna ska förstå att jag behöver hjälp.
 
Först och främst till er alla; tack för era svar! Har inte riktigt ork att svara er var och en men ska försöka göra det längre fram.

Mina föräldra min bror och hansfamilj är de bästa jag har❤️ utan deras hjälp hade jag inte orkat i livet.

Mina föräldrar vill för min skull att jag blir självständig i framtiden med eget boende. Det var därför vi köpte lghten i närheten av deras boende. Det bara det attjag rädd för att var själv längre perioder. Vet inte hur jag ska klara av alla måsten osv. Mina föräldrar kommer hjälpa mig att handl mat o så. Kör inte bil längre efter en bilolycka för några år sedan. Boendet har 3 km ca till mataffär och apotek. Bussar går regelbundet va 20 min minst. Men jag kan inte åka buss. Pga. Panikångest. Har ansökt om färdtjänst men vet inte vad det kostar? Vågar inte ringa heller.

Men det kanske löser sig med boendestöd. Men vågar inte att h det där för att jag skäms. Vill inte att grannarna ska förstå att jag behöver hjälp.
Här kommer boendestödet i civila kläder och civil bil. Det finns inget som skvallrar om att det är boendestöd som kommer. Kan ju vara vem som helst.
 
Här kommer boendestödet i civila kläder och civil bil. Det finns inget som skvallrar om att det är boendestöd som kommer. Kan ju vara vem som helst.
Får man det ännu? Vet att LSS och socialpsykiatrin fick bassning nu i Covidtider att man måste använda arbetskläder.

Sen finns det såklart arbetskläder som liknar civila kläder också. Jeans och en tröja där man valt bort kommunloggan (vi har flera brukare som vägrar gå ut med oss om det är tydligt att man är personal)
 
Får man det ännu? Vet att LSS och socialpsykiatrin fick bassning nu i Covidtider att man måste använda arbetskläder.

Sen finns det såklart arbetskläder som liknar civila kläder också. Jeans och en tröja där man valt bort kommunloggan (vi har flera brukare som vägrar gå ut med oss om det är tydligt att man är personal)
Ok, hoppas dom får ha civila kläder nu.
 
Får man det ännu? Vet att LSS och socialpsykiatrin fick bassning nu i Covidtider att man måste använda arbetskläder.

Sen finns det såklart arbetskläder som liknar civila kläder också. Jeans och en tröja där man valt bort kommunloggan (vi har flera brukare som vägrar gå ut med oss om det är tydligt att man är personal)

Vårt boendestöd (soc bof, inte socialpsykiatrin) har civila kläder och kör någon av de tre omärkta bilarna vi har. Men det är säkert olika.
 
Vårt boendestöd (soc bof, inte socialpsykiatrin) har civila kläder och kör någon av de tre omärkta bilarna vi har. Men det är säkert olika.
Det är det nog, vi har inga civila kommunbilar tyvärr. Några få ställen har sluppit loggan. Så antingen jeans och omältat-shirt alt hoodie. Men de vill gärna införa jobbtunika… och det är ju lite som att be om att utmärka sig som personal
 
Får man det ännu? Vet att LSS och socialpsykiatrin fick bassning nu i Covidtider att man måste använda arbetskläder.

Sen finns det såklart arbetskläder som liknar civila kläder också. Jeans och en tröja där man valt bort kommunloggan (vi har flera brukare som vägrar gå ut med oss om det är tydligt att man är personal)
Mina boendestödjare har civila kläder men väskor med kommunens logga, det stör mig lite. Jag skulle inte heller vilja synas med dem om de hade kläder med kommunloggan.
 
Mina boendestödjare har civila kläder men väskor med kommunens logga, det stör mig lite. Jag skulle inte heller vilja synas med dem om de hade kläder med kommunloggan.
Jag har för mig att jag har läst om att assistansfirmor fick bannor för att de krävde av sin personal att de skulle ha jackor med logga/företagsnamn. Inte ok att skylta för hela stan att det är personal som personen har med sig ute.
(några år sedan, så kan inte säga var jag läste...)

Däremot har hemtjänsten här logga på bilen (men inte boendestödet). Jag hade gärna sett att någon anmälde det för att faktiskt få prövat om det bryter mot sekretessen, det finns ju verkligen inte något behov av att det ska stå där.
 
Jag har för mig att jag har läst om att assistansfirmor fick bannor för att de krävde av sin personal att de skulle ha jackor med logga/företagsnamn. Inte ok att skylta för hela stan att det är personal som personen har med sig ute.
(några år sedan, så kan inte säga var jag läste...)

Däremot har hemtjänsten här logga på bilen (men inte boendestödet). Jag hade gärna sett att någon anmälde det för att faktiskt få prövat om det bryter mot sekretessen, det finns ju verkligen inte något behov av att det ska stå där.
Vart ska man anmäla isf? JO?
 
Om jag fick nys om att min granne behövde extra hjälp som du gör så skulle jag vilja hjälpa hen. T ex med handling (fast man brukar kunna beställa hemleverans från mataffären!) Eller bara att checka in ibland för att minska ensamheten. Fast de flesta har nog ingen som helst koll på sina grannars angelägenheter så länge de inte stör.

Ibland i jobbet har jag kontakt med helt vanliga personer som precis som du behöver extra stöd för att klara ut vardagen. Både de som har boendestöd och de som bor på olika typer av boenden med egen lägenhet/rum. Det är inget fel, bara superbra när man kan få den hjälp som behövs för att kunna vara lite mer självständig.

Det är ju också fullt möjligt att flytta men sova över hos föräldrarna ganska ofta när du behöver det.
 
Om jag fick nys om att min granne behövde extra hjälp som du gör så skulle jag vilja hjälpa hen. T ex med handling (fast man brukar kunna beställa hemleverans från mataffären!) Eller bara att checka in ibland för att minska ensamheten. Fast de flesta har nog ingen som helst koll på sina grannars angelägenheter så länge de inte stör.

Ibland i jobbet har jag kontakt med helt vanliga personer som precis som du behöver extra stöd för att klara ut vardagen. Både de som har boendestöd och de som bor på olika typer av boenden med egen lägenhet/rum. Det är inget fel, bara superbra när man kan få den hjälp som behövs för att kunna vara lite mer självständig.

Det är ju också fullt möjligt att flytta men sova över hos föräldrarna ganska ofta när du behöver det.
Min fetning. Det är det där många är rädda för. Att man ska bli ett projekt för andra. Det kan vara bra att tänka på. Även om du skulle göra det av välvilja är det inte alls säkert att det tas emot så. Skulle du inte blivit vän med/umgåtts med grannen utan att veta att hen behöver extra hjälp så skippa den där extrahjälpen. Det blir lätt en stjälp. Att hjälpa sina vänner vid behov är såklart en helt annan sak.
 
Om jag fick nys om att min granne behövde extra hjälp som du gör så skulle jag vilja hjälpa hen. T ex med handling (fast man brukar kunna beställa hemleverans från mataffären!) Eller bara att checka in ibland för att minska ensamheten. Fast de flesta har nog ingen som helst koll på sina grannars angelägenheter så länge de inte stör.

Ibland i jobbet har jag kontakt med helt vanliga personer som precis som du behöver extra stöd för att klara ut vardagen. Både de som har boendestöd och de som bor på olika typer av boenden med egen lägenhet/rum. Det är inget fel, bara superbra när man kan få den hjälp som behövs för att kunna vara lite mer självständig.

Det är ju också fullt möjligt att flytta men sova över hos föräldrarna ganska ofta när du behöver det.

Min fetning. Det är det där många är rädda för. Att man ska bli ett projekt för andra. Det kan vara bra att tänka på. Även om du skulle göra det av välvilja är det inte alls säkert att det tas emot så. Skulle du inte blivit vän med/umgåtts med grannen utan att veta att hen behöver extra hjälp så skippa den där extrahjälpen. Det blir lätt en stjälp. Att hjälpa sina vänner vid behov är såklart en helt annan sak.
@TinyWiny Precis! Håller med. Jag lever rätt isolerat och har det stökigt hemma, jag skulle inte uppskatta om nån kom och skulle ”hjälpa”. För flera år sen var min ena syster på besök och ville hjälpa med att storstäda (ja, jag vet att det är stökigt) men jag gillar inte när folk flyttar runt på mina saker plus att jag blir stressad av det. Till slut kunde jag iaf gå med på att hon diskade och städade diskbänken.
Jag vill inte känna att jag står i tacksamhetsskuld till någon.
Har boendestöd men det är ju deras jobb att hjälpa såna som mig, så det är annorlunda.
 
@TinyWiny Precis! Håller med. Jag lever rätt isolerat och har det stökigt hemma, jag skulle inte uppskatta om nån kom och skulle ”hjälpa”. För flera år sen var min ena syster på besök och ville hjälpa med att storstäda (ja, jag vet att det är stökigt) men jag gillar inte när folk flyttar runt på mina saker plus att jag blir stressad av det. Till slut kunde jag iaf gå med på att hon diskade och städade diskbänken.
Jag vill inte känna att jag står i tacksamhetsskuld till någon.
Har boendestöd men det är ju deras jobb att hjälpa såna som mig, så det är annorlunda.
Det är ju så olika för alla, jag känner precis tvärtom, ogillar skarpt när folk hjälper till med sådant för att dom får betalt. Känner mig mycket mera ensam och utanför då.

Att erbjuda att hjälpa någon är aldrig fel för man vet aldrig hur personen känner.
 
Först och främst; va fina ni är som skriver i tråden! Det gör jättemycket för mig!

Det är första gången jag har en bostadsrätt ( etta på 34 kvm) med diskmaskin och tvätt och torktumlare plus en egen altan. Den känns för fin för mig, känns som jag inte platsar in där. Jag vågar inte kontakta ordförande om att fråga om olika saker. som tex.

- får man sätta in en egen dörrklocka? Hör dåligt. En som lyser o låter högre. I elkontakten. Får man sätta fast dörrklockan på dörren?

- får man lämna ut dörrkoden till matleverans?

- får man kissa hundarn på uteplatsen( gräset bredvid altanen) el tillhö det allmänna ytor?

jag är rädd för stöta mig med grannarna o dom är många! Finns en Facebookgrupp som tillhör bostadsrättförenin, men vågar inte skriva nåt där.

Fundeerar allvarligt på sälja lghten och flytta in till stan med närhet till mataffärer och apotek. Men är rädd att jag blir väldigt ensam då. Har möjlighet i framtiden att få en lght hyresrätt. Men inte i dagsläget Verkar det som. Måste vänta på någon lght blir ledig i huset då. Vad skulle ni göra?
 
Först och främst; va fina ni är som skriver i tråden! Det gör jättemycket för mig!

Det är första gången jag har en bostadsrätt ( etta på 34 kvm) med diskmaskin och tvätt och torktumlare plus en egen altan. Den känns för fin för mig, känns som jag inte platsar in där. Jag vågar inte kontakta ordförande om att fråga om olika saker. som tex.

- får man sätta in en egen dörrklocka? Hör dåligt. En som lyser o låter högre. I elkontakten. Får man sätta fast dörrklockan på dörren?

- får man lämna ut dörrkoden till matleverans?

- får man kissa hundarn på uteplatsen( gräset bredvid altanen) el tillhö det allmänna ytor?

jag är rädd för stöta mig med grannarna o dom är många! Finns en Facebookgrupp som tillhör bostadsrättförenin, men vågar inte skriva nåt där.

Fundeerar allvarligt på sälja lghten och flytta in till stan med närhet till mataffärer och apotek. Men är rädd att jag blir väldigt ensam då. Har möjlighet i framtiden att få en lght hyresrätt. Men inte i dagsläget Verkar det som. Måste vänta på någon lght blir ledig i huset då. Vad skulle ni göra?
Jag tycker att ett stödboende låter som en bra ide för dig. Hos oss finns det boenden där det är som ett vanligt lägenhets hus där de boende har sin egen lägenhet och sedan är det en lägenhet som är omgjord till gemensam yta med personal. Personalen finns dygnet runt och de lagar mat gemensamt för de som vill det och de har även aktiviteter ihop. Här är det lite blandat med personer med npf, intellektuella funktionsnedsättningar och även vanliga psykiska sjukdomar som gör att man inte kan bo själv, permanent eller tillfälligt.
 
Min syster bor på ett sådant boende som jag tror att du menar. Hon har inga ”grava” psykiska diagnoser utan som du, ångest och oförmåga att klara av sin ADL. Hon har en egen lägenhet i ett hyreshus där två våningsplan tillhör enheten. Alla som bor där har varsin lägenhet med självhushåll, men enheten har också ett gemensamt vardagsrum där man kan kolla på tv med andra + personal och de har ett kök/matsal där man kan äta tillsammans med de andra + personal. Om man vill. Vill man inte sköter man sig själv och sitt hushåll med stöttning från personal i den omfattning man behöver. Det här upplägget gör att man kan få stöttning med just det man själv behöver, och framför allt bryter det det sociala utanförskapet eftersom man alltid kan umgås med andra om man vill.

På min systers boende ansvarar personalen för medicinerna och de stöttar vid handling, läkarbesök osv utifrån varje boendes behov.

I övrigt är det som vilken lägenhet som helst. Hon kan komma och gå som hon vill och får möblera och göra som hon vill med lägenheten. Hon får ta emot besök när hon vill och behöver inte anmäla det i förväg. Den ”enda” regeln är att man inte får störa de andra, men det får man å andra sidan inte göra någonstans.
I perioder behöver hon ingen hjälp alls och då träffar hon knappt personalen, och i perioder behöver hon en del stöttning i olika situationer.
 
Jag tycker att ett stödboende låter som en bra ide för dig. Hos oss finns det boenden där det är som ett vanligt lägenhets hus där de boende har sin egen lägenhet och sedan är det en lägenhet som är omgjord till gemensam yta med personal. Personalen finns dygnet runt och de lagar mat gemensamt för de som vill det och de har även aktiviteter ihop. Här är det lite blandat med personer med npf, intellektuella funktionsnedsättningar och även vanliga psykiska sjukdomar som gör att man inte kan bo själv, permanent eller tillfälligt.
Just det och man får ha husdjur precis som i vilken egen bostad som helst.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Skulle behöva skriva av mig lite. Tycker det är svårt att få råd och förståelse när jag pratar om detta med människor i min närhet, då...
2
Svar
23
· Visningar
5 339
Senast: Nepenthe
·
Relationer Vet inte hur jag ska börja denna långa historia, men i korta drag så flyttade jag in på gården min kille och hans föräldrar bor på. Allt...
7 8 9
Svar
179
· Visningar
25 248
Senast: Crossline
·
Kropp & Själ Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
Svar
5
· Visningar
3 899
Senast: Yrsel
·
Skola & Jobb på förhand förlåt o varning för långt inlägg -- behöver så skriva av mig... vill även börja med o förtydliga jag vet jag Har mkt o vara...
2
Svar
28
· Visningar
4 305
Senast: Trissa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2023 -den andra
  • Åka långt tåg med katt
  • Kattbilder #9

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp