Finns det boende för ”psykisk sjuka? ”

Jag tycker att ett stödboende låter som en bra ide för dig. Hos oss finns det boenden där det är som ett vanligt lägenhets hus där de boende har sin egen lägenhet och sedan är det en lägenhet som är omgjord till gemensam yta med personal. Personalen finns dygnet runt och de lagar mat gemensamt för de som vill det och de har även aktiviteter ihop. Här är det lite blandat med personer med npf, intellektuella funktionsnedsättningar och även vanliga psykiska sjukdomar som gör att man inte kan bo själv, permanent eller tillfälligt.
Tack för ditt svar! Det låter väldigtbra tycker jag. Problemet är väl att jag har lite social ångest i gemensamma sammanhang, fast åt andra sidan behöver jag träna på sånt. Har kollat runt lite på min kommuns hemsida och det finns flera boenden inom socialpsykiatri. Så det är ju bra! Men det får bli i framtiden när föräldårarna inte orkar med mig, just nu funkar det bra hemma hos dom. Jag är mest rädd fö de personer som bor på boenden, om dom är aggressiva oev. Men det kanske bara en tankevurpa.
 
Min syster bor på ett sådant boende som jag tror att du menar. Hon har inga ”grava” psykiska diagnoser utan som du, ångest och oförmåga att klara av sin ADL. Hon har en egen lägenhet i ett hyreshus där två våningsplan tillhör enheten. Alla som bor där har varsin lägenhet med självhushåll, men enheten har också ett gemensamt vardagsrum där man kan kolla på tv med andra + personal och de har ett kök/matsal där man kan äta tillsammans med de andra + personal. Om man vill. Vill man inte sköter man sig själv och sitt hushåll med stöttning från personal i den omfattning man behöver. Det här upplägget gör att man kan få stöttning med just det man själv behöver, och framför allt bryter det det sociala utanförskapet eftersom man alltid kan umgås med andra om man vill.

På min systers boende ansvarar personalen för medicinerna och de stöttar vid handling, läkarbesök osv utifrån varje boendes behov.

I övrigt är det som vilken lägenhet som helst. Hon kan komma och gå som hon vill och får möblera och göra som hon vill med lägenheten. Hon får ta emot besök när hon vill och behöver inte anmäla det i förväg. Den ”enda” regeln är att man inte får störa de andra, men det får man å andra sidan inte göra någonstans.
I perioder behöver hon ingen hjälp alls och då träffar hon knappt personalen, och i perioder behöver hon en del stöttning i olika situationer.
Tack för ditt svar! Det låter jättebra! Skönt att det finns så boendeformer för såna som mig. U funkar det bra hemma hos föräldrarna i dagsläget med hundarna osv. Det dröjer bara två veckor innan min mor går i pension. Då kan jag få mer hjälp osv. I dagsläget är jag rädd för att ensam i längre perioder med hundarna. Men föräldrarna kommer hjälpa till mer med dom Snart. Har köpt KBT behandling på nätet som jag försöker genomföra. Måste ge det en chans till. Jag är väldigt rädd för förändringar och får mycket ångest av sånt.
 
Skriver här i stället för att starts ny tråd. Någon som kan berätta hur det är att bli inlagt på psyket? Har aldrig blivit inlagt någon gång även om jag många gånger nog hade behövt det…

nu känner jag att jag är nere på botten och ångesten är väldigt jobbig. Jag är ensam o isolerad på vardagarna med hundarna tills på sen efm. Jag klarar knappt av att sköta om hundarna. Förutom rastning o matning förstås. Får i mig gröt o proeinbars på dagarna. Mår inte bra Psykiskt. Vi har höjt antidepp till det högsta i samråd med läkaren.

Jag vill inte bli inlagd egentligen, behöver bara stå ut en veck till. Sedan går mamma i pension. Jag känner mig som en stor börda o min far blir grinig på mig nu när jag är sämre. Undviker honom så mycket som möjligt. Han hjälper mig med hundarna på kvällarna med promenader så jag vill inte bråka med honom.

obs! Jag är inte självmordsbenägen utan bara nere.

vill omplacera hundarna i dagsläget men föräldrarna går inte med på det. Dom vill ha dom. Det gör ont att skriva det men just nu väntar jag på att de ska bli gamla o behöva tas bort. Men det dröjer nog några år. Jag är ingen bra hundägare..
 
Skriver här i stället för att starts ny tråd. Någon som kan berätta hur det är att bli inlagt på psyket? Har aldrig blivit inlagt någon gång även om jag många gånger nog hade behövt det…

nu känner jag att jag är nere på botten och ångesten är väldigt jobbig. Jag är ensam o isolerad på vardagarna med hundarna tills på sen efm. Jag klarar knappt av att sköta om hundarna. Förutom rastning o matning förstås. Får i mig gröt o proeinbars på dagarna. Mår inte bra Psykiskt. Vi har höjt antidepp till det högsta i samråd med läkaren.

Jag vill inte bli inlagd egentligen, behöver bara stå ut en veck till. Sedan går mamma i pension. Jag känner mig som en stor börda o min far blir grinig på mig nu när jag är sämre. Undviker honom så mycket som möjligt. Han hjälper mig med hundarna på kvällarna med promenader så jag vill inte bråka med honom.

obs! Jag är inte självmordsbenägen utan bara nere.

vill omplacera hundarna i dagsläget men föräldrarna går inte med på det. Dom vill ha dom. Det gör ont att skriva det men just nu väntar jag på att de ska bli gamla o behöva tas bort. Men det dröjer nog några år. Jag är ingen bra hundägare..
Man får mat och mediciner serverat på bestämda tider. Det finns alltid personal på plats. Man kan se på tv, använda motionscykel, lägga pussel, måla/rita m.m. som tidsfördriv. Men man får inte ladda sin telefon själv. Den får man lämna över till personalen för laddning. Men har för mig att man kan få ladda själv om man har en jättekort laddkabel.
 
Man får mat och mediciner serverat på bestämda tider. Det finns alltid personal på plats. Man kan se på tv, använda motionscykel, lägga pussel, måla/rita m.m. som tidsfördriv. Men man får inte ladda sin telefon själv. Den får man lämna över till personalen för laddning. Men har för mig att man kan få ladda själv om man har en jättekort laddkabel.
Tack snälla för ditt svar! Det gör jättemycket för mig o få veta hur det är. Jag undrar, måste man dela rum med någon? Är det både män och kvinnor på samma avdelning?
 
Tack snälla för ditt svar! Det gör jättemycket för mig o få veta hur det är. Jag undrar, måste man dela rum med någon? Är det både män och kvinnor på samma avdelning?
Ja, det är både män och kvinnor på samma avdelning. Det kan hända att man får dela rum med någon. Har råkat ut för det en gång.
 
Ok, jag kommer inte i så fall om det behövs i framtiden att läggas in, inte klara av att dela rum med någon. Tänk om man blir våldtagen! Klarar inte av män efter några jjobbiga händelser i livet. Hur är säkerheten på sån avdelning?
 
Ok, jag kommer inte i så fall om det behövs i framtiden att läggas in, inte klara av att dela rum med någon. Tänk om man blir våldtagen! Klarar inte av män efter några jjobbiga händelser i livet. Hur är säkerheten på sån avdelning?
Jag har svårt att tänka mig att man måste dela rum med någon av motsatt kön.
 
Ok, det har du rätt i. Blev lite lugnare nu iallefall.

vad får man ta med sig in? får man ha sina egna kläder på sig? Vad kostar det att. Bli inlagd?
 
Ok, det har du rätt i. Blev lite lugnare nu iallefall.

vad får man ta med sig in? får man ha sina egna kläder på sig? Vad kostar det att. Bli inlagd?
Ja, man får ha sina egna kläder. Vet inte riktigt vad man får ta med sig in. Tror jag betalat 100 kronor per dygn.
 
@AbsolutEnsam Att du mår sämre kan ju bero på att du höjt antidep medicinen. Man kan må sämre först och sen planar det ut.
Tror inte du skulle bli inlagd, de brukar ha svårt att hitta platser ens till de som har självmordsplaner. Ångest och att man är nere brukar de behandla i öppenvården.
Finns det någon psykakut eller -jour där du bor så kan du ju ringa och prata med dem om du vill.
Eller om du har en samtalskontakt inom öppenvården att ringa så är det oftast bäst eftersom det är samma person varje gång.
 
@AbsolutEnsam Att du mår sämre kan ju bero på att du höjt antidep medicinen. Man kan må sämre först och sen planar det ut.
Tror inte du skulle bli inlagd, de brukar ha svårt att hitta platser ens till de som har självmordsplaner. Ångest och att man är nere brukar de behandla i öppenvården.
Finns det någon psykakut eller -jour där du bor så kan du ju ringa och prata med dem om du vill.
Eller om du har en samtalskontakt inom öppenvården att ringa så är det oftast bäst eftersom det är samma person varje gång.
Tack för ditt svar! Du har nog rätt i det med höjning av antidepressiva, kanske det. Jag känner av så mycket. Får vänta o se Om det blir bättre.

Nej, du har nog rätt i att jag inte skulle bli inlagd i nuläget. Jag har föräldrarna runt mig och kan höra av mig till dom under dagtid om det blir värre.

jag har enbart läkarkontakt (telefon) inom några veckor. För att prata om hur det går med medicinerna. Annars kunde jag höra av mig via 1177.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Skulle behöva skriva av mig lite. Tycker det är svårt att få råd och förståelse när jag pratar om detta med människor i min närhet, då...
2
Svar
23
· Visningar
5 345
Senast: Nepenthe
·
Relationer Vet inte hur jag ska börja denna långa historia, men i korta drag så flyttade jag in på gården min kille och hans föräldrar bor på. Allt...
7 8 9
Svar
179
· Visningar
25 253
Senast: Crossline
·
Kropp & Själ Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
Svar
5
· Visningar
3 900
Senast: Yrsel
·
Skola & Jobb på förhand förlåt o varning för långt inlägg -- behöver så skriva av mig... vill även börja med o förtydliga jag vet jag Har mkt o vara...
2
Svar
28
· Visningar
4 312
Senast: Trissa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp