Finns det hundraser som saknar jaktinstinkt?

[Grazing]

Det är vad som eftersträvas enligt rasspecifika avelsstrategi för dalmatiner.

Jo, men då har dom misslyckats ganska bra med många dalmatinrar vad gäller den aveln. Men ingen konstigt att raser förändras med åren och med aveln.

 

[Tora]

Jo, men då har dom misslyckats ganska bra med många dalmatinrar vad gäller den aveln. Men ingen konstigt att raser förändras med åren och med aveln.

Så du dömmer en hel ras efter någon enstaka individ som du har träffat? Som då dessutom inte varit rasspecifik?

Som sagt generellt skall en dalmatiner ha låg jaktlust.

 

[linnsan]

Jag tänker nog på storpudel eller mellan. Känns som fartiga roliga hundar som nog är nöjda med ordentlig fysträning tillsammans med att vara med och lite nosövningar (behöver inte vara mer komplicerat än att sprida ut torrfoder på gräsmattan hemma så hunden får leta i 10-20 min några dagar i veckan, eller frysa in färskfoder eller blött torrfoder i typ kong) och vardagsträning.

Mellanpudlar har jag fått för mig är lättare att få tag i mentalt bra hundar? Men där kan nog någon mer erfaren svara

 

[Tonto]

Dalmatinrarna jag träffat har haft otroligt mycket jakt i sig, kanske dom som köpt dom råkat få undandtagen men dom kan aldrig ha dom lösa pga av det.

Vår Dalmatiner har absolut ingen jakt alls i sig, vet dock inte om han är ett undantag. Han bryr sig inte ens om det springer rådjur eller kanin mitt framför näsan på honom.

 

[Grazing]

Vår Dalmatiner har absolut ingen jakt alls i sig, vet dock inte om han är ett undantag. Han bryr sig inte ens om det springer rådjur eller kanin mitt framför näsan på honom.

Det är ju olika inom alla raser, många jaktraser saknar jakt medans vissa sällskapsraser springer efter allt dom ser. Men efter vad jag sett av dalmatinrar så är inte bristen på att jaga något man ska ta för givet bara för att det ska vara så.

 

[Grazing]

Så du dömmer en hel ras efter någon enstaka individ som du har träffat? Som då dessutom inte varit rasspecifik?

Som sagt generellt skall en dalmatiner ha låg jaktlust.

Nej jag dömmer ingen. Men att ta för givet att dalmatinrar saknar jaktinstinkter är fel tycker jag. Det är ingen slump att dom enda 6 styckna som jag träffat och lärt känna har en väldig lust att springa efter det som rör sig. Det är folk som har haft dalmatinrar i många år och jag tror inte dom är helt fel ute när dom pratar om rasen.

 

[Grazing]

Just det här med jaktinstinkt är ingenting man kan ta för givet inte finns oavsett om det är sällskap eller jakthund man kollar efter. Vissa hundar älskar bara leken jage helt enkelt och då spelar det ingen roll om det är cyklar, fåglar, rådjur eller joggare.

 

[Tora]

Nej jag dömmer ingen. Men att ta för givet att dalmatinrar saknar jaktinstinkter är fel tycker jag. Det är ingen slump att dom enda 6 styckna som jag träffat och lärt känna har en väldig lust att springa efter det som rör sig. Det är folk som har haft dalmatinrar i många år och jag tror inte dom är helt fel ute när dom pratar om rasen.

Och återigen i så fall är dom hundarna inte rastypiska och deras uppfödare följer inte RAS.

 

[yennork]

Jag tänker nog på storpudel eller mellan. Känns som fartiga roliga hundar som nog är nöjda med ordentlig fysträning tillsammans med att vara med och lite nosövningar (behöver inte vara mer komplicerat än att sprida ut torrfoder på gräsmattan hemma så hunden får leta i 10-20 min några dagar i veckan, eller frysa in färskfoder eller blött torrfoder i typ kong) och vardagsträning.

Mellanpudlar har jag fått för mig är lättare att få tag i mentalt bra hundar? Men där kan nog någon mer erfaren svara

De flesta pudlar, oavsett storlek, har jaktlust. Naturligtvis är det en träningssak också, har man en bra inkallning behöver det inte vara ett stort problem. Pudlar är ju lättlärda, men de lär sig olater ännu fortare än det man vill de ska lära sig.

 

[lulski]

Skulle Grand danois kunna vara något annars, kanske? De "ska" väl inte ha nån större jaktinstinkt, men någon som känner till rasen bättre kanske kan säga hur det ser ut i praktiken. Min erfarenhet är väldigt liten, men de används väl främst som sällskap.

Jag har haft GD tidigare och jag vill nog säga att de flesta GD tycker att det alldeles utomordentligt roligt att dra iväg efter vilt, tyvärr.

 

[vallhund]

Jag har sett en chow jaga rådjur.

 

[Lipperta]

Och jag har sett en katt jaga rådjur Det betyder ju inte att alla jäkla katter jagar rådjur.

@Lalinea Jag hade i din sits letat efter vuxna hundar. Då vet du vad du får och behöver inte spela på valplottot.
Min nästa kommer med största sannolikhet bli vuxen för jaktlusten är mycket viktig för mig också. Visst det går att träna(med mycket tid och ork), men varför göra det svårare för både människa och hund

 

[Lilla-S]

Lapsk vakthund eller liknande kanske?

En sån vakthund vill jag ha

 

[linnsan]

De flesta pudlar, oavsett storlek, har jaktlust. Naturligtvis är det en träningssak också, har man en bra inkallning behöver det inte vara ett stort problem. Pudlar är ju lättlärda, men de lär sig olater ännu fortare än det man vill de ska lära sig.

Tänker att det är skillnad på jaktlust och jaktlust och pudlar verkar ändå hyfsat enkla att få en bra inkallning på vad jag upplevt

 

[Bri]

Jag upplever pudlar som rätt impulsiva och med stor jaktlust. Kan tänka mig att det krävs mycket träning innan man skulle våga rida ut med en lös.

 

[Red_Chili]

När det gäller jakten så behöver ju inte ens stark jaktlust vara ett problem, så länge samarbetsviljan är ännu starkare. Tex har ju många brukshundar stark jaktlust, men eftersom bra brukshundar är avlade på att arbeta med människor så går det ändå att ha dem lösa, samtidigt som en hund utan jaktlust kan vara skitsvår att ha lös om den inte har någon samarbetsvilja alls.

Som exempel kan nämnas en fd väns finska lapphund. Den stack iväg som skjuten ur en kanon om den såg rådjur men den vände alltid samma sekund som husse ropade på den, för viljan att göra som han sa var större än viljan att jaga.

Så istället för att tänka "ingen som helst jaktlust" för en hund kanske det är klokt att tänka mer på "tillräckligt samarbetsvillig"? Sedan är det väl vanligt att de mest samarbetsvilliga hundarna är sådana som behöver arbeta mentalt också, men någon lämplig nivå på samarbetsvilja och mentalt krävande borde ju gå att hitta.

Nu är ju jag van vid extrema jakthundar som inte har samarbetsvilja, värsta kombinationen ur "vara lös-synvinkel", men jag tycker ofta det blir så fånigt när folk pratar om att deras sällskapsavlade hundar har såå stark jaktlust och därför är fullständigt omöjliga att ha lösa. Antingen är hundarna orastypiska eller så har ägarna fullständigt misslyckats med att motivera sina hundar till något som helst samarbete.

 

[Hedinn]

När det gäller jakten så behöver ju inte ens stark jaktlust vara ett problem, så länge samarbetsviljan är ännu starkare. Tex har ju många brukshundar stark jaktlust, men eftersom bra brukshundar är avlade på att arbeta med människor så går det ändå att ha dem lösa, samtidigt som en hund utan jaktlust kan vara skitsvår att ha lös om den inte har någon samarbetsvilja alls.

Som exempel kan nämnas en fd väns finska lapphund. Den stack iväg som skjuten ur en kanon om den såg rådjur men den vände alltid samma sekund som husse ropade på den, för viljan att göra som han sa var större än viljan att jaga.

Så istället för att tänka "ingen som helst jaktlust" för en hund kanske det är klokt att tänka mer på "tillräckligt samarbetsvillig"? Sedan är det väl vanligt att de mest samarbetsvilliga hundarna är sådana som behöver arbeta mentalt också, men någon lämplig nivå på samarbetsvilja och mentalt krävande borde ju gå att hitta.

Nu är ju jag van vid extrema jakthundar som inte har samarbetsvilja, värsta kombinationen ur "vara lös-synvinkel", men jag tycker ofta det blir så fånigt när folk pratar om att deras sällskapsavlade hundar har såå stark jaktlust och därför är fullständigt omöjliga att ha lösa. Antingen är hundarna orastypiska eller så har ägarna fullständigt misslyckats med att motivera sina hundar till något som helst samarbete.

Jag tänker lite likadant, dessutom ser jag inte ”dra efter en hare/rådjur som dyker upp framför nosen” som samma sak som jaktlust. Min kelpie jagade ut rådjur från trädgården, t.ex. Han kunde jaga bort en katt också (så länge de sprang, en grannkatt var mer nyfiken på hunden och då var det inte roligt att jaga ), men nån jaktlust var det ju inte tal om och han lämnade mig aldrig ur sikte (försvann inte ut mitt sikte heller) och bröt om han blev tillsagd. Så jag känner väl spontant att man bör skilja på att dra efter vilt och att vilja jaga. Och precis som du säger, samarbetsviljan är nog det viktigaste så sett.

 

[AraSlei]

Jaktlust är för mig massor av olika saker, och betyder väldigt olika beroende på vilken ras man pratar om.
Generellt tänker jag mig ändå att det man i folkmun menar med jaktlust är just att dra efter något som hoppar upp framför näsan, eller att hunden är svår att bryta på viltslag.

 

[BornAgain]

Jag (som städat efter hundar) skulle vilja lägga till att även hundar som inte svarar på en synretning (dvs det plötsligt framskuttande rådjuret) kan ha jaktlust/viltintresse som kan vara till besvär för vilda djur (och jakträttsinnehavare). Mycket vilt särskilt ungar trycker och även hunden som "bara strosar runt" kan göra skada. Markhäckande fåglar är också känsliga.

Det kanske är bra att veta att utgå ifrån att alla hundar har någon form av jaktlust och jobba mer med samarbete och koll samt att undvika lösspringande hundar i känsliga marker och under vissa tider av året.

 

[Wingates]

Nu är ju jag van vid extrema jakthundar som inte har samarbetsvilja, värsta kombinationen ur "vara lös-synvinkel", men jag tycker ofta det blir så fånigt när folk pratar om att deras sällskapsavlade hundar har såå stark jaktlust och därför är fullständigt omöjliga att ha lösa. Antingen är hundarna orastypiska eller så har ägarna fullständigt misslyckats med att motivera sina hundar till något som helst samarbete.

Jag skulle nog säga att det är en förenkling faktiskt. Det finns liksom fler variabler, en hund kan ju vara sammarbetsvillig men ändå tycka att jakt slår ALLT.
Det är ju tex ett rätt vanligt problem i min ras, de flesta dobbisar vill ju gärna arbeta med sin förare - men sticker ändå efter vilt om de får chansen.
Är de dessutom lite "hårda" och tuffa så kan det ju bli svårt att övertyga dem om något annat.