Fjordingtråd nr 3

[kryddelydd]

Så avslutade vi året med att åka upp till Vara med Neas Fina-MI för att visa henne på uppsamlingsheatet för årets sommarpremieringar. Hon skötte sig bra och gick etta av tre 3 årsston. poängen blev samma som på riks (9-8-8-9-8 ). nöjda över året åkte vi hem, och nu får Fina välförtjänt vintervila för att förbereda sig för nästa års händelser

Grattis!

 

[kryddelydd]

Ibland är vägen inte så lång från tanke till handling (annars kan den vara oändlig).
Nu har jag bokat en lektion för Jenta och mig hos Karin Söderqvist, för att se om Karin kan fixa Jentas och min "hang-up" i körningen.
Jenta är jättetrevlig att köra "rakt fram längs vägen", men jag blir harig i paddock eftersom hästen blir harig efter en incident med en vält vagn för några år sedan.
Nu ska vi se om det går att "komma igenom" och få Jenta till en trevlig liten körhäst också.

för visst vore det löjligt gulligt med ett grått par...

Jag har fått hemläxa fram tills den lektionen att tömköra med stångbett, eftersom vi vill ha stång som säkerhetsanordning och "maktspråk" om hästen skulle bli lite svårregerlig.
Spännande!

 

[fraggelzebra]

Inte mycket nytt hos oss. Har börjat konditionsträna lite, Alva har lagt på sig en del under sommaren. Det var ju så varmt så ingen av oss orkade några längre pass.
Men! Jag fyllde 30 häromsistens och min tränare gav mig en fantastisk present: en lektion på hennes häst! Det är den där älgen jag brukar ha i koppel när vi rider ut. Hon gör byten i varje, piaff, passage, you name it. På fredag är det dags. Är så pepp, vilken ära! Får ställa Alva i mitten så får hon observera...

 

[kryddelydd]

Här händer det vanliga.

Det vill säga, igår fick Isak ett ridpass - det blev inte riktigt som jag tänkt mig eftersom han valde att bli rädd för en uppsittningspall så vi fick jobba med att strunta i den.
Å andra sidan jobbade han väldigt trevligt stundtals i traven i en helt OK arbetsform. Och tog rätt galopp de två gångerna jag bad om det.

Yngve har jobbat bra i paddocken idag, jobbar vidare med styrkan och bärigheten i galopperna, och registret i traven.

Jenta och jag har varit iväg till Karin Söderqvist idag som planerat och jag kan konstatera att problemet - inte oväntat - satt mest i mitt huvud. Bra träningspass men förstås enbart grunder. Lite knixigt i och med att varken hästen eller jag egentligen är vana att jobba på stång (jag rider ju western på stång ibland men då är det ju på en häst som jag har vant in ordentligt på stången, och en helt annan typ av icke-kontakt) så det tog en stund att hitta rätt i kontakten.
Jenta har ju dessutom väldigt lätt att böja sig och flytta bakdel hit och dit, så det var en aningens utmaning att få henne skapligt rak i kroppen.
Jag är jättenöjd. Min rädsla har (för stunden) gått över, hästen jobbade trevligt i skritt och trav med olika vägar. Ska ta med Jenta dit bort igen om ett tag - när jag hinner - och upprepa övningen så jag känner mig ännu säkrare. Det påverkar ju hästen väldigt mycket.

 

[fraggelzebra]

Nu blir det OT. Men herregud, vilken Ferrari. Vilket tryck i steget. Vad långt bort öronen sitter. En sån här bjässe vill jag också ha.

On topic så har Alva lite träningsvärk efter mycket galopparbete, så vi strosade ut en sväng barbacka och i grimma. Imorgon hoppas jag på svalt men fint väder, då skall jag rida ut.

 

[Efwa]

Här är det som resten av året varit. Vi gör typ inget alls.

Nåväl, jag har efter vårat utställnings”fiasko” experimenterat lite. Bruno är som mest rättviktig som han var i Skövde (och i juni) men upplevs lite senig och tunn för de flesta. Rent hullbedömningsmässigt är han helt korrekt och bär sig som bäst då och är som smidigast och gångartsmässigt bäst i den vikten. Ska vi dock vinna någon utställning så måste han vara lite i övervikt. Det såg jag på bilder när han gick genom med 45 poäng på avelsvärderingen.

Överlinjen blir dock lite vass när han är i rätt vikt och de flesta skulle nog säga att det är frågan om proteinbrist. Det kan jag garantera att det inte är och min tanke går faktiskt åt det andra hållet, för mycket protein.

Höet jag har nu är danskimporterat och jag tror analysen inte riktigt överensstämmer genom hela partiet och jag har märkt att båda hästarna dricker väldigt mycket och kissar väldigt mycket. Kvoten kan ha spikat något.
Både Herr Grå och Bruno går ner i vikt av en hög kvot och jag tror att även Burret gör det. Burret har haft nytta av det hela våren och sommaren men nu har de helt plötsligt ändrat dryckesvanor och det är dyrt med torv.

Jag har experimenterat lite med att sänka proteinet ganska rejält (tagit bort potatisproteinet som varit nödvändigt) och även lite lucern. Bruno har svarat med att genast gå upp i vikt och fyll i överlinjen efter det och ett halvt kilo hö mer medan Burret, tack och lov, inte svarat lika snabbt. Han behöver inte gå upp något men dricka och kissa mindre behöver han nog göra.

Men, Bruno är lite tjock nu men ännu känner jag revbenen men......... om det går överstyr så ändrar jag igen. Fet som tusan kommer han ju inte hinna bli.

 

[ancan]

Och här råkade vi visst handla nytt sto till avelsboxen

 

[kryddelydd]

Här är det som resten av året varit. Vi gör typ inget alls.

Nåväl, jag har efter vårat utställnings”fiasko” experimenterat lite. Bruno är som mest rättviktig som han var i Skövde (och i juni) men upplevs lite senig och tunn för de flesta. Rent hullbedömningsmässigt är han helt korrekt och bär sig som bäst då och är som smidigast och gångartsmässigt bäst i den vikten. Ska vi dock vinna någon utställning så måste han vara lite i övervikt. Det såg jag på bilder när han gick genom med 45 poäng på avelsvärderingen.

Överlinjen blir dock lite vass när han är i rätt vikt och de flesta skulle nog säga att det är frågan om proteinbrist. Det kan jag garantera att det inte är och min tanke går faktiskt åt det andra hållet, för mycket protein.

Höet jag har nu är danskimporterat och jag tror analysen inte riktigt överensstämmer genom hela partiet och jag har märkt att båda hästarna dricker väldigt mycket och kissar väldigt mycket. Kvoten kan ha spikat något.
Både Herr Grå och Bruno går ner i vikt av en hög kvot och jag tror att även Burret gör det. Burret har haft nytta av det hela våren och sommaren men nu har de helt plötsligt ändrat dryckesvanor och det är dyrt med torv.

Jag har experimenterat lite med att sänka proteinet ganska rejält (tagit bort potatisproteinet som varit nödvändigt) och även lite lucern. Bruno har svarat med att genast gå upp i vikt och fyll i överlinjen efter det och ett halvt kilo hö mer medan Burret, tack och lov, inte svarat lika snabbt. Han behöver inte gå upp något men dricka och kissa mindre behöver han nog göra.

Men, Bruno är lite tjock nu men ännu känner jag revbenen men......... om det går överstyr så ändrar jag igen. Fet som tusan kommer han ju inte hinna bli.

Det är svårt, det där.
I år har jag haft tur - med tanke på grovfodersituationen - som fått bete till alla mina hästar av generösa grannar.
Yngve och Reggie är helt rätt i hull, och ser fina ut i överlinjen också. Isak är lite tjock men det är OK, fin överlinje. Myran behöver gå ner lite i vikt, men inga katastrofer.
Jenta - katastrofal. Men det får ordna sig under vintern, lite för rädd om grovfodret för att vilja fodra redan nu, kommer att suga ut det allra sista ur beteshagarna. Tror att hon kommer att klara sig i sin hage oktober ut, om det inte händer något väldigt dramatiskt med vädret.
Ärlig ser ut lite som Bruno gjorde på Greva i september - lite kantig rygg. Men så har Ärlig alltid sett ut, oavsett. Och det handlar ju faktiskt lite om var de gör av sina fett-depåer. Dålig överlinje handlar strängt taget inte om att de är muskelfattiga i mina ögon. Om man tänker på hur hästens ryggkotor ser ut, med enormt långa taggutskott, så skulle muskelbukarna i ryggfiléerna behöva vara enorma för att fylla ut. Pch åtminstone jag vill inte att hästarna ska jobba med spända ryggmuskler: spänner de ryggmusklerna så svankar de ju mer. Det är bukmusklerna som ska lyfta rygglinjen under ryttare.
Tittar man på SLU hullbedömningsskala så påpekar de ju också att det handlar om fett och hull snarare än muskulatur.
Dixie är inte smalare nu än på Greva.

Tyvärr kommer jag nog att hämta hem Dixie idag eller imorgon. Det finns gräs kvar i hagen, men i torsdags tog tyvärr ägaren självmord. Jag var först på plats förutom en son med sambo. Fem minuter senare kom räddningstjänst et c.
Tragiskt.
Det var en väldigt trevlig person som jag lärt känna mer under sommaren (en granne som ju generöst erbjöd mig hagen, pratat en del med henne när hon joggat förbi och liknande), tungt slut.
Naturligtvis allra värst för hennes söner, och för den andra granne som varit nära vän till henne i många år.

Känns konstigt att ha kvar hästarna där, när hon inte längre finns. Dock lite kluven på så sätt att det kanske är "bra" om hästarna går kvar så det blir lite liv vid huset, men jag känner inte sönerna (har träffat dem ett fåtal gånger bara) och då är det väldigt konstigt att inte hämta hem dem.

 

[Efwa]

Det är svårt, det där.
I år har jag haft tur - med tanke på grovfodersituationen - som fått bete till alla mina hästar av generösa grannar.
Yngve och Reggie är helt rätt i hull, och ser fina ut i överlinjen också. Isak är lite tjock men det är OK, fin överlinje. Myran behöver gå ner lite i vikt, men inga katastrofer.
Jenta - katastrofal. Men det får ordna sig under vintern, lite för rädd om grovfodret för att vilja fodra redan nu, kommer att suga ut det allra sista ur beteshagarna. Tror att hon kommer att klara sig i sin hage oktober ut, om det inte händer något väldigt dramatiskt med vädret.
Ärlig ser ut lite som Bruno gjorde på Greva i september - lite kantig rygg. Men så har Ärlig alltid sett ut, oavsett. Och det handlar ju faktiskt lite om var de gör av sina fett-depåer. Dålig överlinje handlar strängt taget inte om att de är muskelfattiga i mina ögon. Om man tänker på hur hästens ryggkotor ser ut, med enormt långa taggutskott, så skulle muskelbukarna i ryggfiléerna behöva vara enorma för att fylla ut. Pch åtminstone jag vill inte att hästarna ska jobba med spända ryggmuskler: spänner de ryggmusklerna så svankar de ju mer. Det är bukmusklerna som ska lyfta rygglinjen under ryttare.
Tittar man på SLU hullbedömningsskala så påpekar de ju också att det handlar om fett och hull snarare än muskulatur.
Dixie är inte smalare nu än på Greva.

Tyvärr kommer jag nog att hämta hem Dixie idag eller imorgon. Det finns gräs kvar i hagen, men i torsdags tog tyvärr ägaren självmord. Jag var först på plats förutom en son med sambo. Fem minuter senare kom räddningstjänst et c.
Tragiskt.
Det var en väldigt trevlig person som jag lärt känna mer under sommaren (en granne som ju generöst erbjöd mig hagen, pratat en del med henne när hon joggat förbi och liknande), tungt slut.
Naturligtvis allra värst för hennes söner, och för den andra granne som varit nära vän till henne i många år.

Känns konstigt att ha kvar hästarna där, när hon inte längre finns. Dock lite kluven på så sätt att det kanske är "bra" om hästarna går kvar så det blir lite liv vid huset, men jag känner inte sönerna (har träffat dem ett fåtal gånger bara) och då är det väldigt konstigt att inte hämta hem dem.

Oj oj, Vad tragiskt!

Jag säger samma om ryggen. Det är aldrig muskler, bara fett. Att en häst musklar på sig på ryggen är inte helt rätt och Bruno är faktiskt ett bevis på det. Hans överlinjen har blivit bättre av foderförändringen men han har inte gått något alls sedan Grevagården, så några muskler är det inte att tala om.

Runt manken kan de också muskla sig men det är oftast fett det med.....iallafall i vår ras.

Sedan är det ju så att de danska linjerna upplevs mer kantiga och det är tydligt på mina hästar vilken som är danska om man säger så.

 

[kryddelydd]

Igår var jag iväg på säsongens sista tävling för Reggie.
Han var inte helt "på" om jag säger så, lite trött och energifattig och jag tänkte fel på framridningen.
LB klarade vi dock på dryga 61% och ingen delpoäng under 5, så en prestationsmedalj i silver har vi förtjänat under hösten. Inte illa så långt.
LA gick inte alls. Hemma tar han sig ju utan svårigheter igenom programmet, men igår var han som sagt mör.
Så det blev ett par djupdykningar i poängen (noll för första förvända galoppen, 4.5 vid mellangaloppen, 4.5 för första galoppfattningen eftersom vi i stort sett var inne på långsidan innan det blev galopp, en för Reggie ganska extrem olydnad, och så inga längningar alls i traven...).
52% är ju inget att vara särskilt stolt över, men vi genomförde programmet och det får kanske vara tillräckligt. Eller ja, det är ju tillräckligt även om det inte alls var väl genomfört och vi (vilket jag förstås visste) måste träna upp styrkan mer för att få till det hela senare.
Det är ju förstås ingen brådska, jag visste mycket väl att LA var svårt.

Hämtade hem Dixie igår och red honom en kortis.
Nöjd över att han var väldigt lättlastad trots nytt transportfordon (han har åkt transport förut, och nu blev det lastbilen). Ingen tvekan där.
Väl hemma blev det alltså en kort ridtur, vår andra tillsammans.
Lite uppspelt här och där, längs uppfartsvägen ligger en hage där det går en femårig arabhingst som blir lite intresserad (läs, gör utfall mot staketet) när jag passerar med hästar), och Dixie svarade förstås lite men var fullt kontrollerbar från ryggen.
Sedan rida längs en hage där det går fem fjordingar (fyra glada valacker och ett sto), där blev han förstås också lite till sig.
Trevlig bjudning och energi.
Igår red jag i alla gångarter.
Dixie valde helst vänster galopp själv (två gånger) men jag lyckades lägga honom i höger galopp också strax efter en sväng.
Väldigt reglerbar, det märks att han varit tömkörd och förstår tygeltagen väl.

 

[mollyphlox]

Liten uppdatering från mej också. Med Tintin går det bra, märks att vi fick bra tips under de senaste träningsdagarna, för det har verkligen fallit lite bitar på plats. Galoppen som varit ganska knepig att få till fungerar nu. Den svåra vänstergaloppen är inte alls svår längre, balansen, orken och tempot något helt annat. Problemet med att han faller in är mycket mindre. Spår eller volt, spelar ingen roll - det går precis lika bra. Att få galoppen att fungera var mitt mål för hösten när jag planerade lite i våras, nu har vi uppnått det och det känns riktigt bra! Nu måste jag fundera över vad vi vill sikta på som nästa mål

 

[kryddelydd]

Liten uppdatering från mej också. Med Tintin går det bra, märks att vi fick bra tips under de senaste träningsdagarna, för det har verkligen fallit lite bitar på plats. Galoppen som varit ganska knepig att få till fungerar nu. Den svåra vänstergaloppen är inte alls svår längre, balansen, orken och tempot något helt annat. Problemet med att han faller in är mycket mindre. Spår eller volt, spelar ingen roll - det går precis lika bra. Att få galoppen att fungera var mitt mål för hösten när jag planerade lite i våras, nu har vi uppnått det och det känns riktigt bra! Nu måste jag fundera över vad vi vill sikta på som nästa mål

Ja, det där med mål - och delmål - är viktigt som inspiration!
Jag har också uppnått mina mål med hästarna för året vilket förstås känns bra!

Mål för 2019 för mig får bli:
Jenta: starta i körtävling, först clear round och sedan en eller två LB i avdelning A. Förbättra registret i både trav och galopp, så att hon håller sig på ovansidan 60% i LA dressyr uppsuttet. Antagligen inte så många tävlingar för henne nästa år förutom det där med körningen. Får väl åka in och få henne mätt också så hon får springa på ponny-tider i precisionen.

Yngve: orka LA dressyr uppsuttet över 60% och kvala till SM-dressyren på fjordhäst-SM.
Träna mer bruksridning, så vi inte gör bort oss på JUF-SM.
Starta bruksridning, dressyr och precisionskörning på fjord-SM.
Körträna som enbet för att förbättra framför allt registret i traven.
Tävla i körning som par med Reggie på LA dressyr och precision, samt hämta upp maraton-delen också (behöver alltså börja om med clear round eftersom vi struntat i maraton hittills) så jag kan köra fullständig tremomentskörning i par.

Reggie: utveckla honom i dressyren, troligen starta någon LA hösten -19 och då förhoppningsvis orka över 60%.
Träna körning i enbet, tävla honom som par med Yngve enligt ovan.
Rida ett par bruksridning, försöka hålla nere straffen så lågt som möjligt.
Starta någon brukskörning igen - men det kräver ju att jag tränar...
Troligen rida ett par pay and jump för att träna oss på hoppning.
Starta i 6-årsklasser på fjordhästSM i dressyr, bruksridning och precisionskörning och - med lite tur - även brukskörning. Se om han kan gå någon SM-klass också - han är klar i bruksridningen.

Lester: jobba vidare i framför allt dressyr, få tillbaka full eftergift och kanske starta någon dressyrtävling.

Ärlig: fortsätta träna så han blir mer och mer samarbetsvillig. Antagligen inga tävlingsstarter.

Myran: fortsätta träna.
Troligen debutera på tävlingsbanan med LC dressyr och med någon bruksridning.

Isak: fortsätta inridningen under fyraårssäsongen, och körningen.
Troligen debutera på tävlingsbanan med LC dressyr, någon bruksridning och möjligen också clear round LB i sportkörning, åtminstone dressyr och precision.

Dixie: rida in och köra in.

Jag har lite att jobba med, som synes...

 

[fraggelzebra]

Mål, ja... Jag har mitt stora mål som låsskärm på telefonen, Philippe Karl och hans spanjor Odin, i en skitfin levad. Tänker mig att jag matar mig själv med min målbild jämt och ständigt så kanske det hjälper mig i min strävan.

Delmål kortsiktigt är att bygga upp den förlorade konditionen som blev liggande någonstans i skuggan i somras. Planen är konditionsträning två gånger i veckan - ett aktivt skrittpass på minst 90 min, ett pass galoppintervaller.

Delmål långsiktigt är några olika. Jobba vidare mot piaffen genom dels gymnastiserande träning, dels stärkande av bakdelen medelst hoppning, klättring och så klart samlande arbete. I och med konditionsarbetet kommer vi nog överlag att orka galoppera mer. Enkelt byte skall vi väl lyckas sätta också, det påbörjade vi redan 2016 tror jag. Oj vad fort tiden går.

 

[mollyphlox]

Jätteroligt att få läsa era olika mål det inspirerar verkligen.

 

[Efwa]

Var igår ute och bedömde hull på båda.

Bruno kan man säga är i utställningsskick just nu, vilket säkert skulle höja hans typ från det han fick på Grevagården.
Själv skulle jag säga att han är för tjock. Överlinjen är utfylld och faktiskt lite på gränsen till "utan tak" när man lägger handen över enligt filmen. Jag känner revbenen men det är knappt. Jag känner inget bäckenben men svansbenet är relativt tydligt. Höftknölarna är kännbara men inte så pass att man med hand kan skåla dem. Halsen är utan tydlig svank nere vid bogbladet.

Vi diskuterade det, jag och en av mina medryttare, att typen nog förvinner vid rätt hull, särskilt på de danska men även på många andra fjordingar, vilket är dåligt att inte kunna döma en rätthullad häst som typisk när man vet att den är det.
Vi gillar inte Bruno så här för han rör sig sämre och tyngre även om han trivs med att få lite annan mat.

Burret är fet. Han ser inte fet ut från sidan (som vanligt) och de flesta skulle nog tycka han är jättefin i hullet. Med rätt ihopsatt foderstat har han lagt på sig på andra ställen än han lade på sig förr. Det känns ändå bra för även om han blir fet så är det en jämnare fetma och inte koncentrerad till depå-ställena.

Han känner man knappt revben, fett på framsidan av bog och baksidan. Inga höftknölar, inget bäcken och inget svansben. Ryggen är samma som på Bruno, lite tak men på väg bort.

Nu går de ju knappt något så om de inte går upp mer nu så är det nog ganska lagom när de börjar röra på sig lite mer. Men, det kan ju hända att jag måste dra ner lite nu när det kanske är några månader kvar innan det blir lite mer fart.

 

[fraggelzebra]

Var igår ute och bedömde hull på båda.

Bruno kan man säga är i utställningsskick just nu, vilket säkert skulle höja hans typ från det han fick på Grevagården.
Själv skulle jag säga att han är för tjock. Överlinjen är utfylld och faktiskt lite på gränsen till "utan tak" när man lägger handen över enligt filmen. Jag känner revbenen men det är knappt. Jag känner inget bäckenben men svansbenet är relativt tydligt. Höftknölarna är kännbara men inte så pass att man med hand kan skåla dem. Halsen är utan tydlig svank nere vid bogbladet.

Vi diskuterade det, jag och en av mina medryttare, att typen nog förvinner vid rätt hull, särskilt på de danska men även på många andra fjordingar, vilket är dåligt att inte kunna döma en rätthullad häst som typisk när man vet att den är det.
Vi gillar inte Bruno så här för han rör sig sämre och tyngre även om han trivs med att få lite annan mat.

Burret är fet. Han ser inte fet ut från sidan (som vanligt) och de flesta skulle nog tycka han är jättefin i hullet. Med rätt ihopsatt foderstat har han lagt på sig på andra ställen än han lade på sig förr. Det känns ändå bra för även om han blir fet så är det en jämnare fetma och inte koncentrerad till depå-ställena.

Han känner man knappt revben, fett på framsidan av bog och baksidan. Inga höftknölar, inget bäcken och inget svansben. Ryggen är samma som på Bruno, lite tak men på väg bort.

Nu går de ju knappt något så om de inte går upp mer nu så är det nog ganska lagom när de börjar röra på sig lite mer. Men, det kan ju hända att jag måste dra ner lite nu när det kanske är några månader kvar innan det blir lite mer fart.

Tycker att det är tragiskt att du måste göda dina hästar för att få bra bedömningar på dem. Men det verkar onekligen vara mer eller mindre standard hos större delen av de svenska fjordhästar jag följer på Instagram, de är minst sagt runda.

 

[kryddelydd]

Var igår ute och bedömde hull på båda.

Bruno kan man säga är i utställningsskick just nu, vilket säkert skulle höja hans typ från det han fick på Grevagården.
Själv skulle jag säga att han är för tjock. Överlinjen är utfylld och faktiskt lite på gränsen till "utan tak" när man lägger handen över enligt filmen. Jag känner revbenen men det är knappt. Jag känner inget bäckenben men svansbenet är relativt tydligt. Höftknölarna är kännbara men inte så pass att man med hand kan skåla dem. Halsen är utan tydlig svank nere vid bogbladet.

Vi diskuterade det, jag och en av mina medryttare, att typen nog förvinner vid rätt hull, särskilt på de danska men även på många andra fjordingar, vilket är dåligt att inte kunna döma en rätthullad häst som typisk när man vet att den är det.
Vi gillar inte Bruno så här för han rör sig sämre och tyngre även om han trivs med att få lite annan mat.

Burret är fet. Han ser inte fet ut från sidan (som vanligt) och de flesta skulle nog tycka han är jättefin i hullet. Med rätt ihopsatt foderstat har han lagt på sig på andra ställen än han lade på sig förr. Det känns ändå bra för även om han blir fet så är det en jämnare fetma och inte koncentrerad till depå-ställena.

Han känner man knappt revben, fett på framsidan av bog och baksidan. Inga höftknölar, inget bäcken och inget svansben. Ryggen är samma som på Bruno, lite tak men på väg bort.

Nu går de ju knappt något så om de inte går upp mer nu så är det nog ganska lagom när de börjar röra på sig lite mer. Men, det kan ju hända att jag måste dra ner lite nu när det kanske är några månader kvar innan det blir lite mer fart.

Gillade.
Men det är ju en av de där inläggen man egentligen inte gillar, mer än i det här fallet medvetandet om problemet.

Tränade för instruktör igår, Reggie och Yngve igen. Reggie fick ett pass, Yngve två halvtimmar.
Reggie jobbar vidare med bärighet och balans, och så började vi jobba lite mer med samling i traven, samla lite och länga lite, hålla kvar takten. Samla lite, länga lite till. Korta sektioner.
Galoppfattningar. Lite, lite mot samling i galoppen.
Skänkelvika i galoppen (överraskande enkelt med en skänkelvikning i galopp över diagonalen, helt utan att tappa takten).

Yngve fick jobba ganska mycket med registret i traven. Samla. Samla lite till men inte tappa takten. Länga lite, men försöka hålla kvar uppåt-tanken i bakbenen. Samla, länga. Samla, länga, försöka öka. Nästan lite häng framtill i traven, snart hittar vi kanske tekniken då.
Övergångar mellan samlad trav och galopp. Hålla formen lagom. Släppa fram lite, lite i tempo i övergången från trav till galopp för att han inte ska ta i för mycket.
Träna lite på galoppombyten i språnget - senaste övningen vi introducerat.
lite öppna i galoppen.
Aningen sluta-tänk i traven nästan hela tiden.
Flytta, böja, flytta, böja, böja om.
Sluta på diagonalen i trav. Vic X, flytta om och rida mot A (eller C) fortsatt i sluta men ny riktning. Rätta upp, byta varv, göra om.
Kräver en hel del fokus från min sida, kan man säga.
Kräver en hel del fokus och styrka från hästens sida...

 

[fraggelzebra]

Alva ska gå lektion med min medryttare ikväll, joggade henne lite på töm i morse mest för att kolla så att hon inte hade allt för mycket träningsvärk från galopperandet igår.
Fick till en finfin bakdelsvändning åt vänster, det var kul. Åt höger gick sådär men okej.

 

[mackan]

Ja, det där med mål - och delmål - är viktigt som inspiration!
Jag har också uppnått mina mål med hästarna för året vilket förstås känns bra!

Mål för 2019 för mig får bli:
Jenta: starta i körtävling, först clear round och sedan en eller två LB i avdelning A. Förbättra registret i både trav och galopp, så att hon håller sig på ovansidan 60% i LA dressyr uppsuttet. Antagligen inte så många tävlingar för henne nästa år förutom det där med körningen. Får väl åka in och få henne mätt också så hon får springa på ponny-tider i precisionen.

Yngve: orka LA dressyr uppsuttet över 60% och kvala till SM-dressyren på fjordhäst-SM.
Träna mer bruksridning, så vi inte gör bort oss på JUF-SM.
Starta bruksridning, dressyr och precisionskörning på fjord-SM.
Körträna som enbet för att förbättra framför allt registret i traven.
Tävla i körning som par med Reggie på LA dressyr och precision, samt hämta upp maraton-delen också (behöver alltså börja om med clear round eftersom vi struntat i maraton hittills) så jag kan köra fullständig tremomentskörning i par.

Reggie: utveckla honom i dressyren, troligen starta någon LA hösten -19 och då förhoppningsvis orka över 60%.
Träna körning i enbet, tävla honom som par med Yngve enligt ovan.
Rida ett par bruksridning, försöka hålla nere straffen så lågt som möjligt.
Starta någon brukskörning igen - men det kräver ju att jag tränar...
Troligen rida ett par pay and jump för att träna oss på hoppning.
Starta i 6-årsklasser på fjordhästSM i dressyr, bruksridning och precisionskörning och - med lite tur - även brukskörning. Se om han kan gå någon SM-klass också - han är klar i bruksridningen.

Lester: jobba vidare i framför allt dressyr, få tillbaka full eftergift och kanske starta någon dressyrtävling.

Ärlig: fortsätta träna så han blir mer och mer samarbetsvillig. Antagligen inga tävlingsstarter.

Myran: fortsätta träna.
Troligen debutera på tävlingsbanan med LC dressyr och med någon bruksridning.

Isak: fortsätta inridningen under fyraårssäsongen, och körningen.
Troligen debutera på tävlingsbanan med LC dressyr, någon bruksridning och möjligen också clear round LB i sportkörning, åtminstone dressyr och precision.

Dixie: rida in och köra in.

Jag har lite att jobba med, som synes...

Hur hinner du med alla hästar du har när du som jag fattat det, jobbar 90%?

En ärlig fråga . Rider du efter jobbet alla dessa hästar och slutar mitt i natten eller?
Har fattat det som du dessutom är själv med gård (?) och har +10 hästar ?

En ärlig fundering - (du behöver givetvis inte svara/redogöra för dina omständigheter ) men jag är ärligt undrande hur du tycker du hinner med varje häst att verkligen träna och matcha dem när du ändå åker på tävling så mycket ?

Jag känner nog ingen som när de jobbar heltid och vill tävla på hobbynivå hinner med att utveckla mer än max 2 hästar dvs hinna och kunna rida dem så maximerat planerat att det funkar att utveckla hästarna stadigt enligt ett system som ger verklig utdelning och resultat framåt .

Som sagt - du behöver inte motivera/svara om du inte vill, men jag är så förundrad över alla hästar du har och att du orkar med alla och tävlar så mycket med flera olika samtidigt osv

 

[kryddelydd]

Hur hinner du med alla hästar du har när du som jag fattat det, jobbar 90%?

En ärlig fråga . Rider du efter jobbet alla dessa hästar och slutar mitt i natten eller?
Har fattat det som du dessutom är själv med gård (?) och har +10 hästar ?

En ärlig fundering - (du behöver givetvis inte svara/redogöra för dina omständigheter ) men jag är ärligt undrande hur du tycker du hinner med varje häst att verkligen träna och matcha dem när du ändå åker på tävling så mycket ?

Jag känner nog ingen som när de jobbar heltid och vill tävla på hobbynivå hinner med att utveckla mer än max 2 hästar dvs hinna och kunna rida dem så maximerat planerat att det funkar att utveckla hästarna stadigt enligt ett system som ger verklig utdelning och resultat framåt .

Som sagt - du behöver inte motivera/svara om du inte vill, men jag är så förundrad över alla hästar du har och att du orkar med alla och tävlar så mycket med flera olika samtidigt osv

Ja, jag jobbar 90% kontorstid.
Ja, jag bor själv på gård.
Jag har hästarna ute så mycket som möjligt - än så länge är vädret sådant att jag inte behövt stalla in. Det innebär att det är rätt lite jobb än så länge.
De flesta går på lösdrift resten av året också. Ligghallen mockas ut maskinellt en gång om året (jag har en kompis som har grävmaskin och lastbil).

Jag rider ganska korta ridpass - men koncentrerade. Ett normalt ridpass är max en halvtimme men som sagt då är det koncentrerat. Nu har jag varit ute på rätt mycket tävlingar i år och det innebär att några av hästarna har fått en lite oplanerad semester men det gör ju inte så mycket. Du har säkert sett den nya forskningen, dels om att lösdriftshästar som regel har ganska god kondition och muskulatur eftersom de "tränar" sig själva, och dels den nyaste om att det räcker med 2-3 träningspass i veckan.
Det där med 2-3 träningspass per vecka är ju något jag upptäckt under åren: det räcker utmärkt. Hästarna går ute största delen av dygnen tillsammans med andra hästar, och så får de koncentrerade träningspass.
Tydligen gör jag något rätt i träningen när jag har två av fjordingarna på LA nivå i riden dressyr (den ena klarar godkända 60%, den andra har i och för sig bara genomfört programmet en gång och då på 59.8% så knappt godkänt), femåringen går ju godkänd LB. Dessutom är två av dem tävlade - och placerar sig - i sportkörning samtidigt. Och de tre gör ganska goda resultat i bruksridning, två av dem har gått godkänd brukskörning.
Det är ju mest fjordingarna som varit ute och tävlat.
Kallblodstravaren, som egentligen är den som är mest utbildad av mina hästar, har fått vila rätt mycket under sommaren eftersom jag prioriterat fjordingarna.

När jag kommer hem från jobbet, kastar jag mig i stallkläderna och ut. River igång med att rida - igår blev det bara två hästar för jag hamnade i en bilkö (vägarbeten, hur irriterande är inte det) men normalt sett tre eller fyra hästar. Inne vid halv nio eller kvart i nio.
Duscha, i säng med en bok eller ett handarbete.
På helgerna är det upp, dricka te, ut och rida. En bra dag, när vädret är OK, hinner jag rida eller köra nio-tio hästar på en dag och med lite tur ids jag göra något nödvändigt jobb också. Har lite kvar att fixa på staket innan vintern, men det är inte mycket jobb och går ganska fort när jag väl tar tag i det.
Klippa gräsmattan och sådant är jag slarvig med - men det blir nog bättre nu när jag fått en åkbar gräsklippare av mina föräldrar (deras 20 år gamla, när de köpte en ny).

Som sagt: koncentrerade ridpass som inte är så långa.