Fjordingtråd nr 3

Har ni andra gett upp för vädret...

Igår var jag på islandhästtävling så då hände det absolut ingenting här hemma...

Idag har det regnat en del, både på morgonen/förmiddagen och på eftermiddagen men det var uppehåll mitt på dagen vilket väl får ses som ren bonus med tanke på att prognosen sade ordentligt regn hela dagen.

Jenta har gjort ett bra dressyrpass idag, får ihop henne bättre bakifrån. Hennes galoppfattningar har varit ganska bra i flera år; idag hittade hon en ny nivå i fattningarna och i nedtagningarna till skritt (i nedtagningen från galopp till skritt har hon en liten benägenhet att kasta sig fram på bogarna; jag jobbar med att undvika det felet). Längde ut skapligt i högergaloppen också (bad inte om det i vänstern idag).
Så det känns som om hon är på gång framåt i sin utbildning. Jättekul. Eventuellt försöker jag kvala henne till SM -19 också även om ursprungsplanen är att hon inte ska med. Dock har jag fått en medryttare, en duktig men grön ung tjej som nog skulle kunna starta juniorklassen för ungdomar tom 15 år, och i så fall kan jag ju försöka få med hästen i SM-dressyren igen.

Dixie var nog dagens hjälte.
I regn och halvskymning testade jag att köra honom på gårdsplan igen. Han skötte sig exemplariskt. Skritt, stanna, vänta. Gå, stanna, vänta.
Svänga. Stanna, vänta. Start, gå, svänga, stanna, vänta.
Vände ganska skarpa svängar åt både höger och vänster, han får det aningen trassligt med bakbenen ibland men blir inte stressad, och löser det hela.
Nästa gång blir det nog till att ta med linor (jag har låtit bli dem hittills för att inte behöva krångla en massa) så jag vågar ut från gården. Gissar att det kan gå att jobba Dixie lite kommande helg också, därefter vet man aldrig eftersom underlaget kommer att sätta stopp framöver.
Ja typ, det är så tråkigt väder och jag är ganska trött fortfarande. Men det går åt rätt håll, det är ju bra!

Har inte gjort så mycket, ridit nåt dressyrpass och varit ute på promenader. En dag blev det 7 km skogspromenad med två andra hästar från stallet, riktigt skönt med pigga och glada hästar. Fick lite ont i benen dagen efter men inte så konstigt eftersom jag hade gummistövlar på mej. Inte det bekvämaste att gå i.

En annan kväll tränade vi på att få bort min mörkerrädsla. Tycker inte riktigt om att rida i mörker och absolut inte ensam. Fick min kompis med mej som moraliskt stöd, på med en massa reflexer och så traskade vi iväg på en runda. Först promenerade vi en bit för att kolla hur Tintin reagerar på mörkret (svar - inte alls) och sen hoppade jag upp strax innan vi vände hemåt. Gick hur bra som helst. Red nästan hela vägen hem, valde att hoppa av då vi mötte ett par cyklande barn och mopeder som Tintin tyckte var lite läskiga. Då fegade jag ur och gick sista biten hem. Min kompis har lovat att ställa upp som promenadsällskap så vi ska träna mera när det passar henne.
 
Här är vädret inte så pjåkigt faktiskt, undrar vad det blev av alla höststormar. Normalt vid den här tiden är allt söndertrampat och lerigt, såväl hagar som ridvägar och utebanor. På ett sätt skönt, men såklart oroväckande...

Hund har bott in sig jättesnabbt, finner sig i att ligga tyst och lugn i Alvas box medan jag rider, och så tar vi en långpromenad vid stallet efteråt (trevligare att gå i skogen än vid lägenheten i stan). Dröjer lite innan jag vågar prova att ta med hunden på uteritt; måste ha henne kopplad även när jag sitter på hästen. Men har gott om tid.

Igår morse red jag ut i nästan två timmar, med tränarens häst i koppel. Idag filade vi på öppna i skritt och trav, övergång mellan öppna och förvänd sluta, och till sist lite galoppfattningar. Sjöblöt efteråt, får klippa henne igen till helgen.
 
Här är inte heller vädret så farligt. Det börjar bli lerigt vid grindarna men än så länge regnar det bara på nätterna. Det hinner också sjunka undan på ridbanan under dagen även om det är lite tungkört/ridet.

Dock är det ju fortfarande så att jag fortfarande är mest ensam och ingen av dem kan jag köra ensam. Ja, Bruno kör jag ju inte alls men Burret skulle jag behöva köra mer men det är knappast läge att göra sådant själv med en häst som krånglar ständigt när han ska från stallet eller in på ridbanan.
Givetvis blir det hela tiden bättre men sådant kan bli farligt om man hamnar i ett dike eller om man bara måste vinna små, små segrar och sedan gå hem.
Jag vill kunna vinna en större seger och bestämma själv när vi ska hem eftersom han hos en fodervärd fått det stora berömmet att gå hem när man krånglar.
Annars är det en fantastiskt häst som jag ibland kan skaka huvudet åt och han blir lätt stressad när det är mycket hästar på gång, t.ex på träningshelgerna men allt blir hela tiden bättre och han är en så snäll häst.

Men det har ändå blivit longering, löslongering och körning i veckan för honom så helt stilla står det inte. Igår körde vi och vi jobbade på senaste läxan jag fick på träningshelgen, axlarnas placering. Min kompis, som äntligen kommit tillbaka efter 1,5 år och som jag saknat lika mycket som jag saknar LH som jobbar på Campus och kommer tillbaka först i januari, sitter bak i vagnen och hjälper mig se när jag faller ur ramen, att jag tar bak rätt axel och inte höjer dem upp till öronen.
Jag tror kompanjonen (som just nu är min tränare också) skulle vara stolt över vår dedikation. Burret fick gå där i skritt och jag bara koncentrera mig på mitt. Eftersom det vara ganska tungkört så var han andfådd bara av det och efter lite, lite trav för att jag skulle träna det också, så vara han ganska flåsig och lite svettig.
Då förstår ni nog hur tungt det var.

Fungerar mina axlar, som ju verkar ha tappat konceptet helt efter att jag inte kört Herr Grå på så länge, så är det skönt att få dem tillbaka och se hur viktigt det är för hästen. Den kommer gratis när axlarna gör sitt jobb.

När jag kör Burret och liksom känner igen känslan i hur en häst ska kännas när den körs (om man bortser från avsaknad av utbildning och styrka) så kan jag se att Bruno nog aldrig riktigt vara fräsch i bakkärran i körningen. Det kändes aldrig rätt i handen, någon gång. Korta stunder och ibland någon lektion men, nej, inte i det stora hela.
Här känner jag att det finns och jag känner igen känslan. Jag är tystare nu när jag kör lektion än jag vara när jag körde Bruno. Jag ville ju hela tiden förmedla hur det kändes och att en sak syntes och en sak kändes. "Jag gör ju det men får ingen respons" eller så kunde tränaren säga (oavsett vilken) "Nu går han emot, släpp lite" och samtidigt hade jag inget i handen och att släppa gjorde ju ingen skillnad och det ville man ju ha sagt. Jag vet att de tyckte jag var jobbig och skyllde ifrån mig men det var precis så hela tiden.
Det är skönt att känna igen sig igen, faktiskt.
 
Här är inte heller vädret så farligt. Det börjar bli lerigt vid grindarna men än så länge regnar det bara på nätterna. Det hinner också sjunka undan på ridbanan under dagen även om det är lite tungkört/ridet.

Dock är det ju fortfarande så att jag fortfarande är mest ensam och ingen av dem kan jag köra ensam. Ja, Bruno kör jag ju inte alls men Burret skulle jag behöva köra mer men det är knappast läge att göra sådant själv med en häst som krånglar ständigt när han ska från stallet eller in på ridbanan.
Givetvis blir det hela tiden bättre men sådant kan bli farligt om man hamnar i ett dike eller om man bara måste vinna små, små segrar och sedan gå hem.
Jag vill kunna vinna en större seger och bestämma själv när vi ska hem eftersom han hos en fodervärd fått det stora berömmet att gå hem när man krånglar.
Annars är det en fantastiskt häst som jag ibland kan skaka huvudet åt och han blir lätt stressad när det är mycket hästar på gång, t.ex på träningshelgerna men allt blir hela tiden bättre och han är en så snäll häst.

Men det har ändå blivit longering, löslongering och körning i veckan för honom så helt stilla står det inte. Igår körde vi och vi jobbade på senaste läxan jag fick på träningshelgen, axlarnas placering. Min kompis, som äntligen kommit tillbaka efter 1,5 år och som jag saknat lika mycket som jag saknar LH som jobbar på Campus och kommer tillbaka först i januari, sitter bak i vagnen och hjälper mig se när jag faller ur ramen, att jag tar bak rätt axel och inte höjer dem upp till öronen.
Jag tror kompanjonen (som just nu är min tränare också) skulle vara stolt över vår dedikation. Burret fick gå där i skritt och jag bara koncentrera mig på mitt. Eftersom det vara ganska tungkört så var han andfådd bara av det och efter lite, lite trav för att jag skulle träna det också, så vara han ganska flåsig och lite svettig.
Då förstår ni nog hur tungt det var.

Fungerar mina axlar, som ju verkar ha tappat konceptet helt efter att jag inte kört Herr Grå på så länge, så är det skönt att få dem tillbaka och se hur viktigt det är för hästen. Den kommer gratis när axlarna gör sitt jobb.

När jag kör Burret och liksom känner igen känslan i hur en häst ska kännas när den körs (om man bortser från avsaknad av utbildning och styrka) så kan jag se att Bruno nog aldrig riktigt vara fräsch i bakkärran i körningen. Det kändes aldrig rätt i handen, någon gång. Korta stunder och ibland någon lektion men, nej, inte i det stora hela.
Här känner jag att det finns och jag känner igen känslan. Jag är tystare nu när jag kör lektion än jag vara när jag körde Bruno. Jag ville ju hela tiden förmedla hur det kändes och att en sak syntes och en sak kändes. "Jag gör ju det men får ingen respons" eller så kunde tränaren säga (oavsett vilken) "Nu går han emot, släpp lite" och samtidigt hade jag inget i handen och att släppa gjorde ju ingen skillnad och det ville man ju ha sagt. Jag vet att de tyckte jag var jobbig och skyllde ifrån mig men det var precis så hela tiden.
Det är skönt att känna igen sig igen, faktiskt.

Apropå regn...
Efter sommarens torka köpte jag mig en regnmätare.
Under gårdagsdygnet hade det kommit 30 mm.
Så det är ordentligt mycket vatten som ligger just nu, kommer väl att sjunka undan lite men det tar ju lite tid när marken var så hoptorkad förut.

Kladdigt vid hag-grindarna men OK i resten av hagarna.

Imorse råkade jag komma åt ena eltråden med ett blött/fuktigt grimskaft.
Strömmen fungerade.
 
Funderar på att anmäla mig till Smurfhoppning nästa helg.
från 10 till max 80 cm.
Reggie och Yngve skulle ha viss nytta av att träna på banhoppning.
Fast jag har inte bestämt mig än, försöker lura med medryttaren att smurfhoppa med Jenta. Fast via medryttarens mamma, inte via henne själv eftersom det är mamman som måste få bestämma om man har tiden. Jag är rätt säker på att medryttaren skulle tycka att det är kul och vill inte lura in familjen i "gräl" genom att locka medryttaren att vilja sådant som inte föräldrarna godkänner.
Medryttaren är 14 år gammal och bor 3-4 mil härifrån så föräldrarna måste självklart vara med på tåget eftersom det involverar en del skjutsande.
 
Tintin svettas i det varma vädret med all sin vinterpäls.. Just nu är det 8 grader varmt, han är väldigt seg att rida just nu och vill helst bara skritta. Idag blev han riden i drygt en halvtimme, mest skritt och lite trav. Normalt blir han inte ens svettig då, men nu var han både varm och svettig efteråt. Få se om han får bättre ork till helgen då det lovas minusgrader, annars måste jag leta reda på nån med klippmaskin som kan komma och fixa en islandsklippning eller liknande. Tycker inte att hästen ska bli sådär pass svettig av lätt motion.
 
Tintin svettas i det varma vädret med all sin vinterpäls.. Just nu är det 8 grader varmt, han är väldigt seg att rida just nu och vill helst bara skritta. Idag blev han riden i drygt en halvtimme, mest skritt och lite trav. Normalt blir han inte ens svettig då, men nu var han både varm och svettig efteråt. Få se om han får bättre ork till helgen då det lovas minusgrader, annars måste jag leta reda på nån med klippmaskin som kan komma och fixa en islandsklippning eller liknande. Tycker inte att hästen ska bli sådär pass svettig av lätt motion.

Vi har typ samma problem. Inte svettas de när de bara står men jobba vill de inte gärna just nu.
 
Vi har typ samma problem. Inte svettas de när de bara står men jobba vill de inte gärna just nu.

Ja, de blir svettiga fortare nu med ordentlig vinterpäls och i stort sett tio plusgrader.
Men i övrigt, förutom svetten, märker jag ingen större skillnad på mina. Så de får jobba och bli lite svettiga, och sedan torkar de ju.
Det känns inte speciellt illa att släppa ut dem igen trots att de är svettiga, eftersom det är så milt ute.
 
Ja, de blir svettiga fortare nu med ordentlig vinterpäls och i stort sett tio plusgrader.
Men i övrigt, förutom svetten, märker jag ingen större skillnad på mina. Så de får jobba och bli lite svettiga, och sedan torkar de ju.
Det känns inte speciellt illa att släppa ut dem igen trots att de är svettiga, eftersom det är så milt ute.

Nä, vi jobbar på i vår, för året, ganska tarvliga motionering vi också. Dock märker jag att de är lite trocka och tråkiga och att klippa dem hade varit fint för Burret i alla fall som ser ut som en tennisboll just nu. Kort, tät päls som står rätt ut från kroppen även i värmen. Verkar vara hans sorts päls. Bruno har längre och mindre tät och det hjälper ju honom att hålla sig lite mer normal och det märks att han inte är lite påverkad.

Men, hellre än klippa vill jag nog att det ska ligga runt nollan så pälsen inte är lika felkonstruerad för årstiden.:)
 
Nä, vi jobbar på i vår, för året, ganska tarvliga motionering vi också. Dock märker jag att de är lite trocka och tråkiga och att klippa dem hade varit fint för Burret i alla fall som ser ut som en tennisboll just nu. Kort, tät päls som står rätt ut från kroppen även i värmen. Verkar vara hans sorts päls. Bruno har längre och mindre tät och det hjälper ju honom att hålla sig lite mer normal och det märks att han inte är lite påverkad.

Men, hellre än klippa vill jag nog att det ska ligga runt nollan så pälsen inte är lika felkonstruerad för årstiden.:)

Jag vill inte klippa eftersom de flesta går på utedrift hemma. En flock med nio killar, från 2½-årige Dixie tillnordistravaren Lukas på 13 år, de flesta är rätt unga. Där kan det snabbt bli väldigt trasiga täcken och då är det bättre med inbyggt täcke.
 
Jag vill inte klippa eftersom de flesta går på utedrift hemma. En flock med nio killar, från 2½-årige Dixie tillnordistravaren Lukas på 13 år, de flesta är rätt unga. Där kan det snabbt bli väldigt trasiga täcken och då är det bättre med inbyggt täcke.
Min är ju också ute dygnet runt i flock med kompisar, så tanken är bara att klippa en liten "vädringslucka" på hals och bog så att han ska orka bättre. Han har väldigt tät päls så det är säkert inget vidare att motionera mer flitigt.. Att han blir svettig gör egentligen ingenting utan det är bristen på ork jag vill komma åt.
 
Hehe, jag klippte Alva för andra gången i år i förrgår. Tog dock bara halsen och en remsa runt bakbenen den här gången, så kan hon gå naken ute. Tunnade ut manen lite också, den såg ut som en dassborste.

Idag hade vi ett kort pass för min tränare. Tuffar på i rätt riktning, idag med halva steg, skolor, ryggning. Duktig häst.
 
Och jag har, efter lång sjukdom och operationer äntligen kommit upp på hästryggen igen. 💗 jag. Har aldrig, i över 50 år varit ifrån ridningen så här länge, inte ens när jag varit gravid. Bara en. Riktigt "hästtjej" kan förstå min lycka idag :)
 
Och jag har, efter lång sjukdom och operationer äntligen kommit upp på hästryggen igen. 💗 jag. Har aldrig, i över 50 år varit ifrån ridningen så här länge, inte ens när jag varit gravid. Bara en. Riktigt "hästtjej" kan förstå min lycka idag :)

Härligt att vara på gång igen!
 
Jaha, ja.
Helgerna är ju tillfällena då jag får saker och ting gjort.

Så igår jobbade jag lite med Dixie igen.
De av er som var och såg hans uppförande på Grevagården kan möjligen ha lite svårt att tro mig när jag berättar hur trevlig han är att jobba med (S var ju inne som reserv när hingstarna gick på ringen, eftersom Dixie var lite stökig och det kändes bra med någon med kraft som kunde hugga i om det blivit katastrof)...

Men igår fick han för första gången dra rockarden med mig i, med draglinor och allt, utanför gårdsplan. Han klarade av uppfartsvägen (utmaningen består av en femårig hingst i hagen på ena sidan uppfartsvägen och två ston i hagen på andra sidan uppfartsvägen) utan problem, och han klarade av nerförsbacken som är lång men inte särskilt brant, han klarade att skritta-trava-skritta-trava-skritta lugnt och fint med övergångar när jag bad om dem, och att vända på en vändplan och sedan skritta hem igen. Hela tiden med mig åkande efter.

Så man får nog se honom som i stort sett grundkörd nu - ett par gånger till så här så är han ju färdig att börja "jobba" lite mer körmässigt.
Fast det blir nog inte under vintern: han får gå enstaka gånger så länge underlaget tillåter, och det skulle inte falla mig in att köra honom när det är mörkt men möjligen han kan bli tömkörd i mörker om inte jag blir för lat.
Det är snart dags för vintervila för Dixie.
 
Idag har jag också fått saker gjort...
Lite normal ridträning med Jenta, Yngve, Myran och Reggie. Alla ganska duktiga - Yngve kändes väldigt lätt och samarbetsvillig för dagen och jobbade väldigt bra. Bästa träningen hittills, faktiskt, om vi inte tänker på att jag förstås rider bättre när jag tränar för instruktör och hästen förstås också går bättre då.
Jenta har fått höja formen en hel del och det är lite tufft för henne men hon jobbar på bra. Betydligt lättare övergångar från galopp till skritt.
Myran och Reggie styrketränar allt eftersom.

Dixie har körts idag igen, full mundering men tvåhjulsvagn fortfarande. Idag spände jag fast bakselen också, och tog med mig körpisken.
Det fungerade alldeles utmärkt, och tack vare att jag har tömkört honom med spö, så förstod han direkt vad jag menade när jag petade med körpisken på sidan. Svängarna mycket smidigare tack vare den extrahjälpen.
Tränat lite på övergångar skritt-trav-skritt-trav-skritt, och så halter förstås. Vågade mig på att trava lite på hemvägen också.
Duktig och samarbetsvillig skrutt, som gärna springer men också är väldigt lydig för nedsaktningar.
 
Hehe, jag klippte Alva för andra gången i år i förrgår. Tog dock bara halsen och en remsa runt bakbenen den här gången, så kan hon gå naken ute. Tunnade ut manen lite också, den såg ut som en dassborste.
.

Ässa har en enorm mankam, kan du på ett enkelt sätt förklara hur man på ett snyggt sätt tunnar ut manen på en fjording?
 
Mäh, ibland är man allt bra trög och hemmablind. Tintin blev verkad idag och så länge jag väntade passade jag på att känna igenom hela hästen riktigt ordentligt efter att jag ryktat klart. Brukar alltid visitera och kolla honom i samband med rykten, men tog det lite mer noga idag. Alltså han har ju tappat en massa muskler i överlinjen samtidigt som han blivit bukig.. Har tänkt i de banorna redan tidigare i höst, och nu minns jag ju faktiskt att det partiet hö de mer lättfödda hästarna i stallet äter just nu är något proteinfattigt. Tror jag har svaret på varför hästen är seg och sur just nu, inte konstigt men så svårt att se under all päls.

Proteinrikt kompletteringsfoder är fixat och jag börjar vänja in honom med det fr.om. imorgon, så ska vi hoppas han blir sitt gamla betydligt gladare jag snart. Tills det tar vi det lite lugnare :)
 

Liknande trådar

Hästvård Någon som har några idéer om vad detta kan vara? Försöker göra en lång historia kort. 1/2 fick jag hem min fina tjej som jag har på...
12 13 14
Svar
270
· Visningar
27 912
Senast: sandrafors
·
Hästvård Varning för sjukt långt inlägg!! Håller på och ältar.. Har varit på återbesök hos vet idag och hästen är fortfarande halt. Jag...
Svar
19
· Visningar
4 875
Hundhälsa Min gamle Lapske har tårna på framtassarna hoppat ur led på till och från i olika situationer under ca 3 års tid, han är idag 9 år. Det...
2
Svar
27
· Visningar
6 293
Senast: Disen
·
Hundhälsa När Wahidah var 9 månader gammal fick hon en sträckning i ett bakben. En sträckning som efter mycket om och men verkade ha blivit bra...
2 3
Svar
54
· Visningar
10 491
Senast: squarepants
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Lös i magen
  • Ännu en tråd om hundfoder

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp