Fjordingtråd nr 3

Tråkiga nyheter gällande den nygodkände hingsten Trolldalens Odin. Efter att premieringen var avklarad och bara fotograferingen var kvar så anföll han oprovocerat sin tränare samt handlern som visade innan han slet sig. Hingsten fick 10 poäng för temperamentet och har aldrig visat några sådana tendenser, alltid varit sansad och lätthanterlig.

Mycket rutinerade människor som visade hästen och så otroligt tråkigt att det gick såhär, dålig reklam för rasen. Lyckligtvis inga värre skador för varken tränaren eller handlern (blåmärken samt bruten handled om jag minns rätt). Trolldalens Odin kommer att kastreras, ansvarsfullt av ägarna.

Vad tråkigt!!
Jag skulle också kastrera för säkerhets skull. Dock är det inte helt säkert att det var oprovocerat bara för att vi inte ser det eller att hingsten upplever det provocerat men vi ju inte har provocerat, enligt vårat synsätt. Hormoner kopplar bort hjärnan och tar över. Naturligt men givetvis inte önskvärt.

Det är så tråkigt när sådant här händer, för alla inblandade.
 
Bra lösning med lånehäst. Något kört?

Perfekt lösning!
Lille-pojken är här ca en månad och sedan åker han och Burret till Taffsnäs för läger, så jag får hästsemester i ca 4 veckor. Yey!!

Den lille är inte körd och själv har jag inte haft "personal" att köra Burret mer än en eller två gånger. Osäker på vem av hästarna du menade med frågan så jag svarar på båda.

Burret är ju jättesäker körhäst om han bara kunde sluta med olaterna och det är där jag måste ha sällskap. Annars är risken stor att vi inte tar oss loss från en brevlåda, ett stallhörn eller en hörnstolpe.
 
Perfekt lösning!
Lille-pojken är här ca en månad och sedan åker han och Burret till Taffsnäs för läger, så jag får hästsemester i ca 4 veckor. Yey!!

Den lille är inte körd och själv har jag inte haft "personal" att köra Burret mer än en eller två gånger. Osäker på vem av hästarna du menade med frågan så jag svarar på båda.

Burret är ju jättesäker körhäst om han bara kunde sluta med olaterna och det är där jag måste ha sällskap. Annars är risken stor att vi inte tar oss loss från en brevlåda, ett stallhörn eller en hörnstolpe.
Syftade egentligen på lånedjuret.

Apropå körning så funderar jag på att planera om mina planer för körtävlingen "här" i augusti.
Hade tänkt starta Yngve och Reggie som par då också, LB clear round (de är nämligen inte kvalade i maraton och jag tänkte plocka upp den också) och Jenta i tävlingsklass LB (utgår från att hon går godkänt på lördag vid sin clear round) och eventuellt låta Isak gå clear round.

Fast efter att ha funderat lite när jag låg vaken i natt, tror jag att jag ska sätta ihop Reggie och Jenta som par (löjligt gulligt med två grå), köra LB clear round tre moment med dem.
Och så sätta ihop Yngve och Isak i par nummer två (inte riktigt lika prydligt pga olikheter i både färg och storlek) och ta dem också på LB clear round. För på det sättet skulle jag med två starter troligen få med mig alla fyra från start. Och sedan hålla de två paren tävlingsmässigt fram tills 2020.
Tror att Isak skulle ha nytta av att gå med Yngve: Isak kan vara lite harig och är inte så van att vara ute på äventyr; Yngve är ganska obrydd av sig.
Paret Jenta och Reggie har jag ju tänkt mig ändå, ett helgrått par är gulligt.
Och -20 är det dags att låta Dixie försöka sig på tävlingar; då får han och Yngve bli ett vitt par.
Med enbart körtävlingar "hemma" hinner jag - med lite tur - få alla kvalade i dressyr och precision till att kunna starta två par i LA dressyr och precision på vårtävlingen, sedan ner på LB igen i tremomentstävlingen under sommaren och sedan upp på LA igen.

Behöver "bara" prata med en kompis om hon kan hjälpa mig när jag sätter ihop första gångerna.
 
Vad tråkigt!!
Jag skulle också kastrera för säkerhets skull. Dock är det inte helt säkert att det var oprovocerat bara för att vi inte ser det eller att hingsten upplever det provocerat men vi ju inte har provocerat, enligt vårat synsätt. Hormoner kopplar bort hjärnan och tar över. Naturligt men givetvis inte önskvärt.

Det är så tråkigt när sådant här händer, för alla inblandade.
Visst är det! Svårt att säga exakt vad som hände då man inte var där. Har läst ett uttalande från finska fjordhästföreningen samt en tidningsartikel om händelsen.

Har också svårt att tro att en häst som förut alltid betett sig sansat helt plötsligt slår över sådär, något måste ju ha orsakat det hela.

Men jo, klokt att kastrera men så tråkigt för alla inblandade som satsat och fått honom godkänd. För att sen så ska något sånt hända. Härstamningsmässigt hade han också varit ett trevligt tillskott.
 
Jaha, ja.
Då har jag överlevt hopptävling bland barn, då.

Jenta lat men kravlade sig över sina 60cm felfritt, Reggie ganska lagom men vi hade problem med avståndsbedömningen så vi kom för långt ifrån några gånger och han rev därför ett hinder (dock rätt OK med tanke på att han är sex år och har fått prova - och är duktig på - en massa annat också och hoppning är det vi gjort minst).
Yngve löjligt storgalopperad men höll ihop galoppen, och tog sig ganska enkelt över sina 70cm. Ett hinder blev lite knepigt för vi kom väldigt nära, men han fixade det ändå.

Ska träna lite mer på hoppning hemma under sommaren, så kanske jag vågar mig på att prova LD under hösten, höjden borde inte vara några problem för någon av dem (vore kul att kunna samla ihop till bronsmedaljen i allround - även om brukskörningen kan vara en svår sak att övervinna för att få poängen).
 
Klubben ordnar sin första tävling för i år den 15 maj. Dressyr denna gång, det ordnas lite mindre tävlingar än det brukar i år då det har varit något svalt intresse och svårt att få ihop funktionärer. Är i valet och kvalet om jag ska anmäla mig.

Finns ett enkelt LC-program vi skulle kunna rida. Är lite osäker på galoppdelen - är illa rädd att Tintin kommer att ta den enkla vägen och köra högergalopp i bägge varven. Samt att vi inte tränat på varken lastning eller att åka till främmande ställen, så jag har ingen aning hur han reagerar på en tävlingssituation :nailbiting:

Å andra sidan måste man väl bara våga pröva nångång.. Han har känts väldigt fin i ridningen den senaste tiden.
 
Mäh. Satt och kollade på gamla bilder på Tintin idag och har fått inse att ju äldre bild, desto smalare häst - han har blivit för tjock :down: En del är förstås muskler (och den skillnaden märks i ridningen), men det är inte hela sanningen. Kände på honom idag och visst finns det en del onödigt fläsk här och där..

Egentligen borde jag kanske skaffa en vettig medryttare som kunde komma nån dag i veckan, men det är jag helt ärligt inte så sugen på. Har haft några kompisar som varit inne på att börja rida Tintin lite mer aktivt, men det har tyvärr runnit ut i sanden efter ett tag. Mest brist på tid från deras sida upplever jag, vill ju inte heller tjata på att de ska komma och rida min häst.

Nä, det är bara att ta sig i kragen och börja jobba på det. Brukar ha dålig fantasi när jag ska rida på egen hand och det blir det där samma tragglandet med samma övningar varje gång. Men det går ju också bra att promenera eller tömköra då jag är ensam, och så får jag spara uteritterna till de gånger jag får sällskap ut.
 
Igår var jag på körtävling och gjorde ett gäng premiärer...
Kul tävling förresten; klart dominerande rasen var fjording. 8 av 34 hästar som var med, var fjordingar.

Hade med mig Jenta som fick debutera i sportkörning, självklart KB clear round. _Hade hoppats köra godkänt program i dressyren (och egentligen räknat med det) och hoppats köra felfritt på hinder i precisionen.
Hon gillar inte betslingen med stång - men än så länge gillar jag den eftersom jag inte behöver bli rädd då.
Fick rådet av Karin Söderqvist efteråt, att fundera på att ta bort stången nu, och hon har förstås rätt men jag behöver den nog ett litet tag till för min skalle.
I dressyren fick vi 74 straff vilket förstås är rätt mycket, men ändå godkänt. Slingrig häst som gick sluta i svängarna, och som var svår att rakrikta delvis pga betslingen, och körde ut högerbogen hela tiden vilket gjorde att hon blev felställd lite här och där, så bedömningen var helt rättvis.

I precisionen ändrade jag tömsättningen lite och pålle blev nöjdare och det blev en trevligare kontakt, och hon matade på rätt bra. Jag tappade bort mig i banan på ett ställe och fick bromsa ner för att leta upp port nummer nio, men hästen skötte sig bra och vi klarade oss felfritt.

Yngve och Reggie fick debutera som par i LA - det var Reggies första start på nivån över huvud taget. Jag hoppades kunna köra godkänt dressyrprogram, och hoppades kunna köra felfritt på koner.
Dressyrprogrammet gick ungefär som väntat, det vill säga rätt OK förutom ryggningen som var riktigt dålig, och avvikelsen med tömmarna i en hand, som blev katastrofal där Reggie tog mina försök att styra som broms och bröt av från trav till skritt...
Efteråt kände jag, särskilt med tanke på hur domaren poängsatt LB, att det inte fanns en chans att ha gått på mindre än 80 straff där. Vi fick dock 71 straff - femmor både på ryggningen (vilket jag kanske kunde förstå när jag sett alla andra rygga: många hade problem så vi var inte så mycket sämre än flera andra även om jag tycker att det var skrutt) och avvikelsen. Det var nog så att domaren faktiskt inte såg Reggies avbrott: han lär ha varit skymd för domaren av både vagnen och Yngve, eftersom han är vänsterhäst och det var i slutet av rörelsen som han gick ner i skritt.
Dessutom en väldigt trevlig åtta för deras skritt.
Vi kom inte ens sist i klassen (vilket jag hade räknat med att vi skulle göra).

I precisionen var de helt OK, utom att Yngve höll på att hamna på fel sida en kon och jag fick stanna upp dem för att få in honom i porten, och där fick vi med oss en boll för att det blev som det blev. Resten skötte de bra, visst kör jag alldeles för sakta men precision kan jag ju inte riktigt träna på hemma, så det har vi ju i stort sett inte tränat på. Jag behöver inte skämmas över en boll ner heller - hälften av ekipagen drog med sig en boll. Det är tempot jag eventuellt behöver skämmas för, men med tanke på vår bristande vana så är jag nöjd ändå.

Övriga fjordingar på tävlingen skötte sig väldigt fint...
 
29216

Jenta
 
Jag har haft en intensiv tävlingshelg, så här kommer en till uppdatering...

Idag har jag varit på dressyrtävling med Jenta och Yngve. De fick göra en start var i LA:1.
Ganska praktiskt på så sätt att jag tog en omväg på hemvägen, och hämtade min maratonvagn från gårdagens tävlingsanläggning.

Yngve först ut, kändes rätt fin men lite tung i högertygeln på framridningen. Lite ostadig i formen, lite svag i längningarna.
Avbrott i ena förvända galoppen, men jag orkade få igång honom så det blev åtminstone en fyra på det momentet - och den andra förvända fick han faktiskt sju poäng för.
Slutresultat 60.278% innebär att han faktiskt har fått in ett kval till dressyren på SM i sommar (och därmed kommer han att få starta, eftersom vi kommer att kunna bli uttagna på föreningskvot även om vi inte får in ett kval till).

Jenta, därefter, kändes lite småtrist på framridningen. Orolig - men mjuk - i munnen, lite oengagerad och ovillig att röra sig framåt. Jag blev orolig för ett möjligt broms-program men så blev det inte - hon laddade tydligen upp sig och var pigg - nästan lite för pigg stundtals - och arbetsvillig.
Även hon gjorde lite svaga längningar, men det är ju hennes svagaste punkt. Den här gången var jag beredd så det blev inget avbrott i galoppen (även om hon hotade i andra förvända). 6.5 för båda förvända galopperna, sjua för ökade skritten, 7.5 (!) för avslutande halten. Slutresultat 62,083% och kvalad till SM-dressyren på egna meriter.

Jag är jättenöjd!!!
 
Tror jag har hittat en vettig medryttare till Tintin nu. En dag i veckan hade jag tänkt börja med. Efterlyste lite försiktigt på min facebooksida då jag gärna vill ha en lite äldre person. Inget ont om yngre tjejer men det har jag prövat förut med förra hästen och det blev inget vidare. Fick svar av en bekant, hon bor nära stallet, har haft egen häst förut och är en stor vän av fjordingar. Så på torsdag kommer hon och bekantar sig med både stall och häst. Ska hoppas det här blir bra :)
 
Eftersom jag anmält Isak till att prova en bruksridning om ett par veckor, kom jag på att det kunde vara bra att börja lära honom att rygga i vinkel.
Så igår lade jag upp ett L av bommar i paddocken och testade ryggning i vinkel och sidepass över bom.
Guldstjärna till Isak.
Ryggningen rätt OK (lite svårt i svängen, och lite vingligt i största allmänhet men han klarade ju att svänga åt båda håll vid första försöket och det är ju jättebra), sidepass knöligt men han flyttade faktiskt åt båda håll över bommen och det var ju duktigt med tanke på att det var första gången jag provade.
det är jättesvårt, jag tränar lite smått på bägge grejerna här hemma, det ser så enkelt ut, ochär riktigt knixigt.
 
det är jättesvårt, jag tränar lite smått på bägge grejerna här hemma, det ser så enkelt ut, ochär riktigt knixigt.
Nja, men jag har ju ridit och tävlat rätt mycket western förr om åren, bland annat trail på B-nivå (massor av vinster på C-nivå) så jag är ju inte helt ovan att lära hästarna de momenten. Sedan är det klart att det inte räcker att ha gjort momentet ett par gånger, så som Isak gjort, för att det ska vara tillräcklig kvalitet och precision i det hela, men att få dem att förstå konceptet brukar gå rätt fort.

Ett knep när det gäller side-pass är ju att först göra det mot en vägg (näsan mot en vägg, inte helt intill men tillräckligt för att hästen ska fatta att framåt inte är ett alternativ).

När det gäller ryggning i L, brukar jag först rida genom L framåt, sedan stanna innan de kliver ur; gärna bara något steg efter att jag svängt. Så behöver man bara rygga något enstaka steg innan man ska svänga i ryggningen.
Först därefter, när hästen förstått att den ska flytta undan bakdelen och ändå tänka ryggning, gör jag hela L:et genom att placera hästen rätt för ryggning till att börja med.
 
@ancan
När jag ryggar i L så tycker jag att bland det lurigaste är att inte titta ner på bommarna. Gör man det så är det nästan oundvikligt att flytta sin vikt/balans i sits och fötter och påverka hästen den vägen.
Och gärna överdrivet lugnt tempo och låg energi (om än med fullt fokus).

Rent allmänt brukar jag ofta tycka att det fungerar lättast att bryta ner saker till minsta beståndsdelar för att sedan kombinera dem. Först rygga öht, sedan rygga rakt, sedan rygga ett steg (eller mindre) åt gången... Sidoflytta enbart framdel och enbart bakdel, flytta bara pyttesteg åt gången... och gärna göra sekvensen så omväxlande som möjligt, åt olika håll och med olika pauser, så att hästen inte börjar känna att den vet precis hur den skall göra.
Så gör jag ofta även när något etablerat/inlärt ibland känns svårare eller mer problematiskt än det brukar göra. Plockar isär, och ännu mer isär så långt det behövs.

Sidepass tycker jag kan vara svårt att få helt parallell/sidledes, alltså utan att samtidigt gå svagt framåt eller bakåt. Men det blev lättare när jag släppte tanken på att försöka hitta en exakt rätt skänkelposition (vilket säkert iofs vore bäst), och istället variera/styra med positionen löpande under förflyttningen för att trycka litet extra fram eller bak. Litet "fusksätt" och kan säkert vara olika applicerbart på olika hästar men för oss funkar det.

Litet fel tråd kanske, men ändå. :)
 
Tror jag har hittat en vettig medryttare till Tintin nu. En dag i veckan hade jag tänkt börja med. Efterlyste lite försiktigt på min facebooksida då jag gärna vill ha en lite äldre person. Inget ont om yngre tjejer men det har jag prövat förut med förra hästen och det blev inget vidare. Fick svar av en bekant, hon bor nära stallet, har haft egen häst förut och är en stor vän av fjordingar. Så på torsdag kommer hon och bekantar sig med både stall och häst. Ska hoppas det här blir bra :)

Åh vad kul att ha hittat någon som verkar passa 😀 hoppas det blir bra!
Jag är också egentligen sugen på en medryttare. Men tvekar en hel del av flera anledningar. Först och främst tror jag det är svårt att hitta någon här ute som mest bara vill skogsrida på en rätt så ovan/lite riden häst som inte varit helt pålitlig(har dock blivit extremt mycket bättre).
Dessutom är jag ju van att sköta allt själv. Har lagt väldigt mycket tid på hanteringen för att få den att funka precis som jag vill, speciellt vissa detaljer som är viktiga för mig att det funkar. Lasso är ju dessutom lite typen som provar gränser även för sånt vi tidigare kommit överens om, låter man honom då hållas så eskalerar det snabbt och man får börja om igen. Håller man efter det så krävs bara mycket små påminnelser. Så är rädd att få hit någon som inte är lika konsekvent, bryr sig om samma saker och kraschar sånt som jag lagt mycket tid på att träna in 😬
Är dessutom rätt konflikträdd och tycker det är jobbigt att säga nej eller rätta någon, kanske inte så bra egenskap när man ska ha någon i sitt stall 🙄
Men tråkigt som det är nu också att han knappt rids något alls, även fast han inte verkar lida av det men.
 
Senast ändrad:
@ancan
När jag ryggar i L så tycker jag att bland det lurigaste är att inte titta ner på bommarna. Gör man det så är det nästan oundvikligt att flytta sin vikt/balans i sits och fötter och påverka hästen den vägen.
Och gärna överdrivet lugnt tempo och låg energi (om än med fullt fokus).

Rent allmänt brukar jag ofta tycka att det fungerar lättast att bryta ner saker till minsta beståndsdelar för att sedan kombinera dem. Först rygga öht, sedan rygga rakt, sedan rygga ett steg (eller mindre) åt gången... Sidoflytta enbart framdel och enbart bakdel, flytta bara pyttesteg åt gången... och gärna göra sekvensen så omväxlande som möjligt, åt olika håll och med olika pauser, så att hästen inte börjar känna att den vet precis hur den skall göra.
Så gör jag ofta även när något etablerat/inlärt ibland känns svårare eller mer problematiskt än det brukar göra. Plockar isär, och ännu mer isär så långt det behövs.

Sidepass tycker jag kan vara svårt att få helt parallell/sidledes, alltså utan att samtidigt gå svagt framåt eller bakåt. Men det blev lättare när jag släppte tanken på att försöka hitta en exakt rätt skänkelposition (vilket säkert iofs vore bäst), och istället variera/styra med positionen löpande under förflyttningen för att trycka litet extra fram eller bak. Litet "fusksätt" och kan säkert vara olika applicerbart på olika hästar men för oss funkar det.

Litet fel tråd kanske, men ändå. :)
tack för alla tips, jag har valt att befästa från marken först, men ska absolut köra lite dina tips uppsuttet
 
@ancan
När jag ryggar i L så tycker jag att bland det lurigaste är att inte titta ner på bommarna. Gör man det så är det nästan oundvikligt att flytta sin vikt/balans i sits och fötter och påverka hästen den vägen.
Och gärna överdrivet lugnt tempo och låg energi (om än med fullt fokus).

Rent allmänt brukar jag ofta tycka att det fungerar lättast att bryta ner saker till minsta beståndsdelar för att sedan kombinera dem. Först rygga öht, sedan rygga rakt, sedan rygga ett steg (eller mindre) åt gången... Sidoflytta enbart framdel och enbart bakdel, flytta bara pyttesteg åt gången... och gärna göra sekvensen så omväxlande som möjligt, åt olika håll och med olika pauser, så att hästen inte börjar känna att den vet precis hur den skall göra.
Så gör jag ofta även när något etablerat/inlärt ibland känns svårare eller mer problematiskt än det brukar göra. Plockar isär, och ännu mer isär så långt det behövs.

Sidepass tycker jag kan vara svårt att få helt parallell/sidledes, alltså utan att samtidigt gå svagt framåt eller bakåt. Men det blev lättare när jag släppte tanken på att försöka hitta en exakt rätt skänkelposition (vilket säkert iofs vore bäst), och istället variera/styra med positionen löpande under förflyttningen för att trycka litet extra fram eller bak. Litet "fusksätt" och kan säkert vara olika applicerbart på olika hästar men för oss funkar det.

Litet fel tråd kanske, men ändå. :)
Vad gäller side-pass: man får ju passa sig så man inte får in bakåt-tänk eftersom framhov och bakhov ska korsa framför, så det är bättre med aningen, aningen framåt än bakåt.
 
Åh vad kul att ha hittat någon som verkar passa 😀 hoppas det blir bra!
Jag är också egentligen sugen på en medryttare. Men tvekar en hel del av flera anledningar. Först och främst tror jag det är svårt att hitta någon här ute som mest bara vill skogsrida på en rätt så ovan/lite riden häst som inte varit helt pålitlig(har dock blivit extremt mycket bättre).
Dessutom är jag ju van att sköta allt själv. Har lagt väldigt mycket tid på hanteringen för att få den att funka precis som jag vill, speciellt vissa detaljer som är viktiga för mig att det funkar. Lasso är ju dessutom lite typen som provar gränser även för sånt vi tidigare kommit överens om, låter man honom då hållas så eskalerar det snabbt och man får börja om igen. Håller man efter det så krävs bara mycket små påminnelser. Så är rädd att få hit någon som inte är lika konsekvent, bryr sig om samma saker och kraschar sånt som jag lagt mycket tid på att träna in 😬
Är dessutom rätt konflikträdd och tycker det är jobbigt att säga nej eller rätta någon, kanske inte så bra egenskap när man ska ha någon i sitt stall 🙄
Men tråkigt som det är nu också att han knappt rids något alls, även fast han inte verkar lida av det men.

För mig är det viktigt att hitta rätt person, att man tänker relativt lika men det behöver inte vara på samma sätt man gör, eller har samma gränser.
Hästarna lär sig snabbt vem som har vilka gränser och när.

Jag hade en medryttare (20-25 år sedan) som inte hade samma krav som jag, kunde ge större ramar innan personen blev arg eller satte gränser. Medryttaren red inte som jag, hade inte samma krav på arbete och inte heller samma form som jag strävade efter.
De lullade mest i skogen på långa tyglar och utan större krav.

Till saken hör att den hästen tog hela handen om man gav fingret och var en häst som gärna fick olater och gick tillbaka till dumheter om det var fel person.
Men, både hon och mina andra hästar har alltid anpassat sitt beteende från timme till timme, medryttare till ägare utan några som helst problem.
Det räcker att medryttaren är en person som inte körs runt med, av hästen. Visst kan det vara senare än vad du vill och har gränser för men var inte för rädd att testa.

Det kan också vara skillnader som att hästen ska gå bakom när jag tar in dem men för en annan person så är det vid sidan. Det behöver ju inte vara fel. man får inte glömma personen bakom beslutet. Var är de mest bekväma med att ha hästen? Vad behöver dem för att kunna kontrollera? De kanske har en annan auktoritet (inte bättre eller sämre, bara annorlunda).

Min medryttare fungerade skitbra med min häst, inte alls på det viset jag tyckte var bäst men det var ju inte jag som höll i trådarna då.
Det fanns grundgregler, självklart. Men, hur du kom dit var egentligen bara något du själv kunde lösa.

Bland annat:

* hästen får inte gå och äta när den vill
* Hästen bestämmer inte när den går ut ur boxen

Lite sådana förhållningsregler. Om personen VILL ha hjälp så har jag förslag på hur man kan lösa det hela dock.
Man kan inte få en klon och när man arbetar efter att tanken att en klon är ett måste så tror jag man gör sig en björntjänst.

Jag och kompanjonen har stora likheter i vårat tänk men också stora skillnader. Det går ändå alldeles utmärkt både för hästarna och oss. Vi suckar ljudligt till varandra ibland men hjärtligt. Våra hästar får också olika olater tillsammans med oss.
 

Liknande trådar

Hästvård Någon som har några idéer om vad detta kan vara? Försöker göra en lång historia kort. 1/2 fick jag hem min fina tjej som jag har på...
12 13 14
Svar
270
· Visningar
28 093
Senast: sandrafors
·
Hästvård Varning för sjukt långt inlägg!! Håller på och ältar.. Har varit på återbesök hos vet idag och hästen är fortfarande halt. Jag...
Svar
19
· Visningar
4 921
Hundhälsa Min gamle Lapske har tårna på framtassarna hoppat ur led på till och från i olika situationer under ca 3 års tid, han är idag 9 år. Det...
2
Svar
27
· Visningar
6 329
Senast: Disen
·
Hundhälsa När Wahidah var 9 månader gammal fick hon en sträckning i ett bakben. En sträckning som efter mycket om och men verkade ha blivit bra...
2 3
Svar
54
· Visningar
10 538
Senast: squarepants
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Tälta med hund
  • Valp 2023 -den andra
  • Kaninskrik

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp