Fjordingtråd nr 3

Ja, jag jobbar 90% kontorstid.
Ja, jag bor själv på gård.
Jag har hästarna ute så mycket som möjligt - än så länge är vädret sådant att jag inte behövt stalla in. Det innebär att det är rätt lite jobb än så länge.
De flesta går på lösdrift resten av året också. Ligghallen mockas ut maskinellt en gång om året (jag har en kompis som har grävmaskin och lastbil).

Jag rider ganska korta ridpass - men koncentrerade. Ett normalt ridpass är max en halvtimme men som sagt då är det koncentrerat. Nu har jag varit ute på rätt mycket tävlingar i år och det innebär att några av hästarna har fått en lite oplanerad semester men det gör ju inte så mycket. Du har säkert sett den nya forskningen, dels om att lösdriftshästar som regel har ganska god kondition och muskulatur eftersom de "tränar" sig själva, och dels den nyaste om att det räcker med 2-3 träningspass i veckan.
Det där med 2-3 träningspass per vecka är ju något jag upptäckt under åren: det räcker utmärkt. Hästarna går ute största delen av dygnen tillsammans med andra hästar, och så får de koncentrerade träningspass.
Tydligen gör jag något rätt i träningen när jag har två av fjordingarna på LA nivå i riden dressyr (den ena klarar godkända 60%, den andra har i och för sig bara genomfört programmet en gång och då på 59.8% så knappt godkänt), femåringen går ju godkänd LB. Dessutom är två av dem tävlade - och placerar sig - i sportkörning samtidigt. Och de tre gör ganska goda resultat i bruksridning, två av dem har gått godkänd brukskörning.
Det är ju mest fjordingarna som varit ute och tävlat.
Kallblodstravaren, som egentligen är den som är mest utbildad av mina hästar, har fått vila rätt mycket under sommaren eftersom jag prioriterat fjordingarna.

När jag kommer hem från jobbet, kastar jag mig i stallkläderna och ut. River igång med att rida - igår blev det bara två hästar för jag hamnade i en bilkö (vägarbeten, hur irriterande är inte det) men normalt sett tre eller fyra hästar. Inne vid halv nio eller kvart i nio.
Duscha, i säng med en bok eller ett handarbete.
På helgerna är det upp, dricka te, ut och rida. En bra dag, när vädret är OK, hinner jag rida eller köra nio-tio hästar på en dag och med lite tur ids jag göra något nödvändigt jobb också. Har lite kvar att fixa på staket innan vintern, men det är inte mycket jobb och går ganska fort när jag väl tar tag i det.
Klippa gräsmattan och sådant är jag slarvig med - men det blir nog bättre nu när jag fått en åkbar gräsklippare av mina föräldrar (deras 20 år gamla, när de köpte en ny).

Som sagt: koncentrerade ridpass som inte är så långa.

Jag är full av beundran och helt ödmjuk inför det du klarar av. Personligen har jag inte ork eller tid med två hästar ens. Dock har jag ju också hypotyreos men ändå.
 
Ja, jag jobbar 90% kontorstid.
Ja, jag bor själv på gård.
Jag har hästarna ute så mycket som möjligt - än så länge är vädret sådant att jag inte behövt stalla in. Det innebär att det är rätt lite jobb än så länge.
De flesta går på lösdrift resten av året också. Ligghallen mockas ut maskinellt en gång om året (jag har en kompis som har grävmaskin och lastbil).

Jag rider ganska korta ridpass - men koncentrerade. Ett normalt ridpass är max en halvtimme men som sagt då är det koncentrerat. Nu har jag varit ute på rätt mycket tävlingar i år och det innebär att några av hästarna har fått en lite oplanerad semester men det gör ju inte så mycket. Du har säkert sett den nya forskningen, dels om att lösdriftshästar som regel har ganska god kondition och muskulatur eftersom de "tränar" sig själva, och dels den nyaste om att det räcker med 2-3 träningspass i veckan.
Det där med 2-3 träningspass per vecka är ju något jag upptäckt under åren: det räcker utmärkt. Hästarna går ute största delen av dygnen tillsammans med andra hästar, och så får de koncentrerade träningspass.
Tydligen gör jag något rätt i träningen när jag har två av fjordingarna på LA nivå i riden dressyr (den ena klarar godkända 60%, den andra har i och för sig bara genomfört programmet en gång och då på 59.8% så knappt godkänt), femåringen går ju godkänd LB. Dessutom är två av dem tävlade - och placerar sig - i sportkörning samtidigt. Och de tre gör ganska goda resultat i bruksridning, två av dem har gått godkänd brukskörning.
Det är ju mest fjordingarna som varit ute och tävlat.
Kallblodstravaren, som egentligen är den som är mest utbildad av mina hästar, har fått vila rätt mycket under sommaren eftersom jag prioriterat fjordingarna.

När jag kommer hem från jobbet, kastar jag mig i stallkläderna och ut. River igång med att rida - igår blev det bara två hästar för jag hamnade i en bilkö (vägarbeten, hur irriterande är inte det) men normalt sett tre eller fyra hästar. Inne vid halv nio eller kvart i nio.
Duscha, i säng med en bok eller ett handarbete.
På helgerna är det upp, dricka te, ut och rida. En bra dag, när vädret är OK, hinner jag rida eller köra nio-tio hästar på en dag och med lite tur ids jag göra något nödvändigt jobb också. Har lite kvar att fixa på staket innan vintern, men det är inte mycket jobb och går ganska fort när jag väl tar tag i det.
Klippa gräsmattan och sådant är jag slarvig med - men det blir nog bättre nu när jag fått en åkbar gräsklippare av mina föräldrar (deras 20 år gamla, när de köpte en ny).

Som sagt: koncentrerade ridpass som inte är så långa.
Imponerande. jag blir trött bara av att läsa om det ;) MEN när jag var frisk, och jobbade med hästar 75% då red jag mellan 8-9 hästar /dygn, åkte på träningar 4 ggr/vecka samt åkte runt med barnen på tävlingar i snitt 3 helger /månad, och hade runt 20 hästar att sköta varje dag, och jag kände att det inte var några som helst at hinna med.
Och jag håller med dig i att normalhästen, i god kondition behöver bara ridas igenom effektivt 3-4 ggr /vecka.
 
Imponerande. jag blir trött bara av att läsa om det ;) MEN när jag var frisk, och jobbade med hästar 75% då red jag mellan 8-9 hästar /dygn, åkte på träningar 4 ggr/vecka samt åkte runt med barnen på tävlingar i snitt 3 helger /månad, och hade runt 20 hästar att sköta varje dag, och jag kände att det inte var några som helst at hinna med.
Och jag håller med dig i att normalhästen, i god kondition behöver bara ridas igenom effektivt 3-4 ggr /vecka.

Det handlar ju mycket om inställning.
1. Jag tycker att det är jätteroligt med hästarna. Ju mer jag lär mig, desto roligare blir det. Det är svårt att hitta på något roligare.
2. Det finns väldigt lite jag måste göra med dem. Just nu i stort sett inget mer än att titta på dem. Är det för dåligt väder eller jag inte är i form så kan de gå tillsammans i hagarna, det gör inget. De måste inte tränas eller motioneras utan mår bra där de är.

Kombinationen av 1 och 2 gör att det inte är särskilt betungande. Faktiskt.
 
Hästvågen är här, Alva vägde in på 465 kg. Hade räknat med ungefär det och vi jobbar ju på formen, så jag är inte jätteorolig. När hon var i bra form vägde hon ca 420 kg. Den andra fjordhästen i stallet vägde 528 kg :nailbiting: så där ligger vi i lä... Har beställt ny (illrosa!) klippmaskin nu så nästa vecka ska vi väl orka lite tuffare träning utan att häst är sjöblöt efter fem minuters travarbete...
 
Hästvågen är här, Alva vägde in på 465 kg. Hade räknat med ungefär det och vi jobbar ju på formen, så jag är inte jätteorolig. När hon var i bra form vägde hon ca 420 kg. Den andra fjordhästen i stallet vägde 528 kg :nailbiting: så där ligger vi i lä... Har beställt ny (illrosa!) klippmaskin nu så nästa vecka ska vi väl orka lite tuffare träning utan att häst är sjöblöt efter fem minuters travarbete...

Ja, runt 420 borde de flesta fjordhästar ligga runt om man tar mellan tumme och pekfinger.
 
Jaha, ja.
En intensiv helg - den inplanerade islandshästridkursen blev inställd så jag red hemma i stället.
Och fick yttepyttelite praktiskt gjort inför vintern.

Jenta verkar vara intställd på att hon nog ska bli körponny trots allt.
Varit ute några gånger längs vägen, helt okomplicerat förstås.
Så igår ute och köra en halvmil i mestadels trav, sedan avsluta med lite lite i paddocken.
Mest skritt, men var "modig" och travade lite också. Hon blev lite stressad vid något tillfälle men jag var duktig och saktade bara ner till skritt och skrittade tills hon blev avslappnad igen. Lite trav, sedan avsluta. Vi ska nog ta oss igenom den mentala spärren vad det lider.
 
Jaha, ja.
En intensiv helg - den inplanerade islandshästridkursen blev inställd så jag red hemma i stället.
Och fick yttepyttelite praktiskt gjort inför vintern.

Jenta verkar vara intställd på att hon nog ska bli körponny trots allt.
Varit ute några gånger längs vägen, helt okomplicerat förstås.
Så igår ute och köra en halvmil i mestadels trav, sedan avsluta med lite lite i paddocken.
Mest skritt, men var "modig" och travade lite också. Hon blev lite stressad vid något tillfälle men jag var duktig och saktade bara ner till skritt och skrittade tills hon blev avslappnad igen. Lite trav, sedan avsluta. Vi ska nog ta oss igenom den mentala spärren vad det lider.

Ja, den mentala spärren, ja.............för mig var det så att den äntligen nästan var borta när Bruno blev för glad och jag inte hade den kontroll i vänster sida som jag borde (pga hans bakdel). Han får inte mitt förtroende i körningen längre trots att han faktiskt inte ens blev rädd utan bara laddad. Dessutom har jag kört honom efter det också för att få veta och han var varken rädd eller skärrad. Men en sida som inte fungerar är ju inte något man kör med.

Jag hoppas ni kommer genom den bättre än jag gjorde och att den håller genom livet sedan.
 
Igår var vi ute på en härlig tur i höstens bästa färger.

Jag fick en bekräftelse på det jag ju gått och funderat på i så många månader, ett och ett halvt år nästan, att jag INTE sitter fast i min vänstersida. Det är ju en av de saker jag undrat över sedan i mars 2017 när Brunos vänstersida började krångla rejält. När kraven blev större i körningen. Ver det JAG som satt fast kanske?

Burret är nämligen lite stelare i höger, vilket kompanjonen och en annan ryttare också berättat. När jag körde Herr Grå var jag aldrig fast i någon sida (alltså, det var ingen speciell sida men visst var han också fast i en sida men det alternerade alltid) men man undrar ju alltid om det kan vara en själv som ändå orsakar problemen, och man SKA undra det.

Det lugnade iallafall mig i mina våndor även om jag har varit ganska säker att det inte var jag.

En fantastisk tur var det iallafall och Burret som låg på minus häromdagen när han vägrade följa med mig bredvid fyrhjulingen när vi började komma en bit från stallet och fortsatte på det viset så länge det var bortåt. Han vann ju inte en meter men jäkligt krångligt var det. Man kunde önskat att personen mellan förra ägaren och tillridaren inte klivit av och gått hem varje gång Burret krånglade. Det får jag betala för nu.
Men igår var han en stjärna. En som i början gärna ville stressa som han är van vid men fick gå mer i form, låg och lång, och jobba där och blev lite mer långsam men inte alls lat.

Äntligen en häst som inte behöver uppmuntran att gå framåt. Med tiden kan det bli så att han kommer att bli lite lat för han är inte van att gå speciellt långa sträckor i form och snart när medryttaren kommer tillbaka i januari kommer vi börja träna på mer och mer.
Han verkar dock vara av en annan sort än både Herr Grå och Bruno som är till naturen lata.
 
Ja, den mentala spärren, ja.............för mig var det så att den äntligen nästan var borta när Bruno blev för glad och jag inte hade den kontroll i vänster sida som jag borde (pga hans bakdel). Han får inte mitt förtroende i körningen längre trots att han faktiskt inte ens blev rädd utan bara laddad. Dessutom har jag kört honom efter det också för att få veta och han var varken rädd eller skärrad. Men en sida som inte fungerar är ju inte något man kör med.

Jag hoppas ni kommer genom den bättre än jag gjorde och att den håller genom livet sedan.

Ja, man vet ju aldrig.
Men jag kör Jenta med postkandar för att känna att jag har en ordentlig nödbroms - enligt råd från Karin Söderqvist.
Känsla av kontroll är trots allt det viktigaste: ridmässigt är jag som bekant inte särskilt rädd - det ska ganska mycket till innan jag ramlar av, och jag är inte rädd för fart heller, så där fungerar det ju även om en häst skuttar till. Jag vet att det "bara" är att vänta ut hästen och få tillbaka kontrollen.
När jag sitter i vagn har jag inte samma säkra känsla - jag inser att för mycket kan gå snett - och det ställer ju till det lite för hästarna också.
Å andra sidan blir jag ju modigare/tuffare ju mer jag kör och ju mer jag inser att jag klarar att reda ut från vagnen.
Reggies tävlingsdebut i körning gick åt skogen eftersom han helt oväntat blev rädd för domar-bilen och jag hade inte en aning om hur jag skulle klara ut situationen. Så jag "fegade" (helt rätt, faktiskt) genom att inte tvinga hästen närmre fasan än att jag kände att han inte flippade.
Senare har jag vågat gå på honom när han reagerat, och insett att det fungerar precis lika bra som i ridningen när en häst tramsar: tala om med lite höjd röst att "skärp dig!" och för varje sådan grej jag gjort, har jag känt mig säkrare på körningen.
Dessutom är ju Yngve och Reggie utmärkta att träna mig på att köra: de är så obekymrade för vagn, och på det stora hela inte särskilt räddhågsna av sig, så jag blir tryggare och tryggare i vagnen också.

Och jag tänker egentligen att Jenta kommer att fungera utmärkt, bara jag kommer över min feghet/rädsla. Om hon blir spänd och jag gör som vanligt, det vill säga förmedlar till henne att hennes spändhet mest bara är trams, så kommer det säkert att gå bra. Men det är jag som måste kunna hantera det utan att bli rädd.
Sedan är det tänkt att hon på lite sikt ska in i par med Reggie och då tror jag att hans lugn/obryddhet kommer att smitta av sig ordentligt på henne.

Planen kör-mässigt är att -19 debutera LB clear round och LB bed A med Jenta som enbet, och att hämta upp maratondelen i par med Yngve och Reggie så vi sedan är startklara i LA fullständig. Dessutom ska Yngve och Reggie gå någon LA i par i dressyr plus precision - här på hemmaplan brukar det arrangeras en fullständig och två tvåmoments tävlingar varje år. Tänkte nog åka antingen till Götene eller till Rättvik för att hinna med både en clear round och en bed A i LB fullständig, för att som sagt få med mig kval till LA med paret. Jenta får antagligen inte hänga med då, eftersom det blir lite väl krångligt om jag ska försöka få med både tre
ponnyer och en maratonvagn: två ponnyer och vagnen fixar jag ju nu när jag köpt lastbilen.
 
Lasso har blivit så fantastisk och visar verkligen att han är min drömhäst trots allt som varit :love: under vintern hade vi ju det riktigt kämpigt. Han var stressad, lättskrämd och slet sig och stack vid flertalet tillfällen. Mådde riktigt dåligt över detta då jag ju efter mycket vånda sålde min förra häst som var för känslig för mig och köpte Lasso som ju skulle vara dunderstabil. Under sommaren och nu under hösten har det dock vänt mer och mer för varje vecka. Nu har han inte slitit sig på minst ett halvår(och inte visat minsta tendens till det), han är lugn och avslappnad i alla situationer och det finns nästan inget som kan skrämma honom, en riktig klippa :love: För några veckor sen hade vi 1års dag, hoppas det blir mångamånga år framöver!
 
Lasso har blivit så fantastisk och visar verkligen att han är min drömhäst trots allt som varit :love: under vintern hade vi ju det riktigt kämpigt. Han var stressad, lättskrämd och slet sig och stack vid flertalet tillfällen. Mådde riktigt dåligt över detta då jag ju efter mycket vånda sålde min förra häst som var för känslig för mig och köpte Lasso som ju skulle vara dunderstabil. Under sommaren och nu under hösten har det dock vänt mer och mer för varje vecka. Nu har han inte slitit sig på minst ett halvår(och inte visat minsta tendens till det), han är lugn och avslappnad i alla situationer och det finns nästan inget som kan skrämma honom, en riktig klippa :love: För några veckor sen hade vi 1års dag, hoppas det blir mångamånga år framöver!

Vad kul att höra att det vänt och är på väg mot ett lugn och en föprståelse.

Det är nog som mitt nyförvärv. Vissa hästar tar sådan förbannad tid att landa. Vår första fjording var också sådan och hon blev en fantastiskt häst med ett stort lugn men med motor. Ett fantastiskt sto och prestationshäst.
Hon slet sig alltid på väg till hagen de första veckorna och inte ens männen i stallet orkade hålla mot.

Den jag har nu har ju egentligen precis landat och har haft och har fortfarande en del olater för sig men jag tror att även denna kan bli en riktigt fin kille när han lugnat sig.
 
Lasso har blivit så fantastisk och visar verkligen att han är min drömhäst trots allt som varit :love: under vintern hade vi ju det riktigt kämpigt. Han var stressad, lättskrämd och slet sig och stack vid flertalet tillfällen. Mådde riktigt dåligt över detta då jag ju efter mycket vånda sålde min förra häst som var för känslig för mig och köpte Lasso som ju skulle vara dunderstabil. Under sommaren och nu under hösten har det dock vänt mer och mer för varje vecka. Nu har han inte slitit sig på minst ett halvår(och inte visat minsta tendens till det), han är lugn och avslappnad i alla situationer och det finns nästan inget som kan skrämma honom, en riktig klippa :love: För några veckor sen hade vi 1års dag, hoppas det blir mångamånga år framöver!
Härligt att ni har hittat varandra nu. :) Tintin har ju inte varit känslig på det sättet, men jag upplever ändå att det tog ca 1,5 år innan vi kände varandra utan och innan så att säga. Jag som lätt kan bli lite osäker eller rädd tycker det är skönt nu när jag har en häst som jag kan lita på.
 
Fick lånat en klippmaskin av en i stallet, som tack för att jag klippte hens häst (den andra fjordingen). Inte helt nöjd med linjen på rumpan, den kunde jag ha gjort mer som en båge uppåt, hade varit snyggare tror jag. Men det är inte så noga, funktionen är viktigare. :)

Red ut i 1,5 timme då veterinären fick avboka den planerade vaccinationen pga akutfall. Jättevacker höstmorgon, ganska mycket galopp också. Alva klart piggare i den nya frisyren, skönt. Såg även en annan, okänd fjordhäst på ridturen. Såg ovanligt slank och sportig ut jämfört med de flesta andra här (skriver jag och kastar stora stenar i glashuset :D)
 

Bifogade filer

  • IMG_20181017_094956.jpg
    IMG_20181017_094956.jpg
    227,1 KB · Visningar: 32
Här har vi fått vinterns första snö! Inte mycket och den smälter väl bort om nån dag (lovas rätt varmt väder nästa vecka), men så ljust och uppiggande det blev :) Tintin blir alltid upplivad av snön och lite kallare väder. Jag hoppas faktiskt på minusgrader så vi slipper leran.. Inte lika bedrövligt lerigt som förra hösten åtminstone!

Glömde att ta med de broddade vinterbootsen till dagens uteritt, men det gick över förväntan bra. Vågade bara skritta och det var inte riktigt poppis, Tintin ville ha mer fart!

Upplever att Tintin blir betydligt mer svettig i höst än förra året. Har han satt mer päls eller är det varmt för årstiden? Vill helst inte klippa då han ju går ute 24/7 och han ändå inte rids varje dag. Måste följa med läget när det blir kallare och se hur jag gör. Nu blir han ganska så svettig av lätt motion och kondisen borde vara helt okej..

Annars är det rätt lugnt här. Mycket att göra på jobbet då en kollega är sjukskriven och det är så himla svårt att få vikarier som räcker till då vi redan var en för lite i personalen.. Går tyvärr ut över hästeriet då vi får ändra och täcka upp i arbetslistorna med kort varsel. Hoppas det lugnar sig, blir alltid lite trött ändå den här tiden på året.
 
Jag går just nu mest omkring och njuter av att hästarna har stallats upp, och de som varit på sommarbete kommit hem, lite väl runda om magarna kanske, men pigga och fina. Det är en lite märklig känsla att köra iväg smågrabbar på bete deras första "egna" sommar, och få hem stora killar på hösten.
Jag har ju fortfarande ridförbud av läkarna, så det känns lite surt med tre fina ridbara hästar i stallet :/ . Men det blir mycket tid till annat pyssel, och vad uppskattar att faktiskt ha ett stall, inte en lösdrift ( den står faktiskt Rom o oanvänd numera), det är bara att konstatera att alla är vi olika, o med den verksamhet jag bedriver så fungerar det bäst uppstallat.
Jag älskar att gå och sopa ihop det sista på kvällen, när hästarna står i sina boxar och njuter av sitt kvällsmål.
 
Filar på konditionen medelst uteritter och galoppintervaller. I ridhuset pysslar vi mycket med skolor, galoppfattningar och bakdelsvändningar för att stärka lite bak. Jobbigt men ska nog göra susen! I helgen får hon ta det lite lugnt, jag och sambo åker till Bayern för att hämta vår hund (:love:) så medryttaren rider då.
 
Årets sista träningstillfälle för tränaren från södra Finland idag. Skulle egentligen ha varit med och ridit, men jag är inte alls i form för något annat än ”åka häst-ridning” just nu. Helt slut och kallsvettig om jag typ travar eller galopperar något varv.. så min kompis fick ta min plats istället.

Träningen gick bra, Tintin så duktig och nöjd. Vi fick beröm för att det gått framåt sen senast och mera tips och hemläxor att träna på. Så skönt att ha nån kunnig som man får bolla ideer med. Nästa gång hon kommer hit blir i februari, så vi hinner träna en hel del tills det. Då ska jag vara med bara kroppen orkar!

Av förklarliga skäl tar jag det alltså lite lugnare nu. Novembermörkret gör sitt till också. Men jag tar ingen stress över det, jag gör det jag orkar och känner för just nu. :)
 
I förrgår tränade Dixie för vagn igen.
Först spänna för, kolla att han inte reagerade. Sedan leda honom runt gårdsplan, byta varv, ett varv åt andra hållet (det är ju svängarna mellan skaklar som är utmaningen). Därefter tömköra honom för vagnen. Det var lite svårare när det gäller svängarna, eftersom det blir "stopp" men han reagerade med att stanna och det är ju bra.
Allra sist klättrade jag upp i rockarden och åkte. Skillnaden mot tömkörning är ju att det blev lite mer tyngd i däckeln.
Allt gick bra.
Egentligen hade jag tänkt upprepa som igår, men då hann jag inte.

Igår var jag iväg på ridkurs med Jenta, Yngve och Reggie som fick var sitt pass. Reggies pass blev ganska kort eftersom det var svårt. Vi tränade på samling och sedan lite längning. Fick till väldigt fina bakdelsvändningar med bra taktfast tramp, när vi hade hittat "lagom" samling i skritten.
De andra fick ganska svettiga pass, med väldigt mycket bakdelsaktivering. Yngve fick samlas rätt mycket och blev väldigt lycklig när han fick länga ut traven över diagonalerna. Det saknas lite innan han hittar det där sträcket som jag vill ha, men det blir bättre och bättre.
Väldigt fina samlade galoppfattningar för Yngve, bättre kvalitet än han någonsin hittat förut.
 
Har ni andra gett upp för vädret...

Igår var jag på islandhästtävling så då hände det absolut ingenting här hemma...

Idag har det regnat en del, både på morgonen/förmiddagen och på eftermiddagen men det var uppehåll mitt på dagen vilket väl får ses som ren bonus med tanke på att prognosen sade ordentligt regn hela dagen.

Jenta har gjort ett bra dressyrpass idag, får ihop henne bättre bakifrån. Hennes galoppfattningar har varit ganska bra i flera år; idag hittade hon en ny nivå i fattningarna och i nedtagningarna till skritt (i nedtagningen från galopp till skritt har hon en liten benägenhet att kasta sig fram på bogarna; jag jobbar med att undvika det felet). Längde ut skapligt i högergaloppen också (bad inte om det i vänstern idag).
Så det känns som om hon är på gång framåt i sin utbildning. Jättekul. Eventuellt försöker jag kvala henne till SM -19 också även om ursprungsplanen är att hon inte ska med. Dock har jag fått en medryttare, en duktig men grön ung tjej som nog skulle kunna starta juniorklassen för ungdomar tom 15 år, och i så fall kan jag ju försöka få med hästen i SM-dressyren igen.

Dixie var nog dagens hjälte.
I regn och halvskymning testade jag att köra honom på gårdsplan igen. Han skötte sig exemplariskt. Skritt, stanna, vänta. Gå, stanna, vänta.
Svänga. Stanna, vänta. Start, gå, svänga, stanna, vänta.
Vände ganska skarpa svängar åt både höger och vänster, han får det aningen trassligt med bakbenen ibland men blir inte stressad, och löser det hela.
Nästa gång blir det nog till att ta med linor (jag har låtit bli dem hittills för att inte behöva krångla en massa) så jag vågar ut från gården. Gissar att det kan gå att jobba Dixie lite kommande helg också, därefter vet man aldrig eftersom underlaget kommer att sätta stopp framöver.
 

Liknande trådar

Hästvård Någon som har några idéer om vad detta kan vara? Försöker göra en lång historia kort. 1/2 fick jag hem min fina tjej som jag har på...
12 13 14
Svar
270
· Visningar
28 058
Senast: sandrafors
·
Hästvård Varning för sjukt långt inlägg!! Håller på och ältar.. Har varit på återbesök hos vet idag och hästen är fortfarande halt. Jag...
Svar
19
· Visningar
4 915
Hundhälsa Min gamle Lapske har tårna på framtassarna hoppat ur led på till och från i olika situationer under ca 3 års tid, han är idag 9 år. Det...
2
Svar
27
· Visningar
6 324
Senast: Disen
·
Hundhälsa När Wahidah var 9 månader gammal fick hon en sträckning i ett bakben. En sträckning som efter mycket om och men verkade ha blivit bra...
2 3
Svar
54
· Visningar
10 524
Senast: squarepants
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp