Ja, du......hur högt har du tävlat i ditt liv? Kanske satsa på att tävla dessa: "före detta unghästar" högre än du någonsin gjort förr? Även det en utveckling så god som någon.
Med den träningsdisciplin och ork du har så ser jag bara möjligheter. Bättre möjligheter till bra resultat än vad jag har.
Jodå, de ska tävlas uppåt i klasserna.
Jag har som högst tävlat MSV C dressyr, på en kallblodstravare, och nationell nivå western på samma kallblodstravare (den har kapacitet en bra bit högre i dressyr; enligt min B-tränare åtminstone Georg kapacitetsmässigt men det hjälper ju inte när man inte tränar tillräckligt mycket).
Inom western har jag både guld och silver i westernallsvenskan i tre år (lagtävling på regionalnivå) med en fjording (ostammad) och med kbl-travaren. Kbl-travaren har silver i distriktsmästerskap i en klass.
Så på regionalnivå har jag massor av blågula och andra färgade rosetter inom western. Ska jag upp i nationell nivå "på riktigt" så kräver det ganska mycket. Och det är inte självklart att jag har lämpligt hästmaterial.
I körningen: eftersom jag började köra häst sommaren -17 så har jag kommit till LA enbet och paret är testat LB men ska gå LA två moment i maj är det tänkt. Och så har jag ju tänkt hämta upp maratondelen för att försöka ta mig till MSV i sportkörningen på sikt också.
Yngve har nog gång för MSV B dressyr eller något, enligt samma B-tränare i dressyr. Och Reggie gillar hon. Hon uppskattar att både Yngve och Reggie nog "tål" 65-70% i åtminstone LA, och uppemot 65% i MSV C så småningom.
Jenta är kanske lite mer begränsad i gången jämfört med de andra men det tar sig, det tar sig.
Sedan är det ganska svårt att få poängen här på hemmaplan på dressyrtävlingarna (jag vet att det finns ett gäng som framför att det är lika över hela landet, men om vi tar Reggie som exempel så gick ju han på 70.5% på UC, och snäppet lättare en månad senare på knappt 65%).
Så visst kan jag - och gör - sikta på att klara högre svårighetsgrad på godkända poäng men att konkurrera om rosetter kan jag nog glömma här hemma i dressyren.
I körningen har det ju inte varit så svårt att få rosetter, särskilt i dressyrmomentet där Yngve i debuten i LA fick med sig en blå rosett hem (en straff mer än vinnaren och då bommade jag i halten för jag var lite irriterad och glömde att stå stilla tio sekunder; gjorde halt, stod en kort stund och ryggade sedan) och så slog han upp i galopp där det skulle varit lite steglängdsökning i traven så vi sjabblade bort fyra straff eller något).
LB vann jag ju med paret i höstas vid debuten, dressyrprogrammet. Högsta poängen av alla som körde det programmet (även de som körde clear round för åttahundrasjuttioelfte gången) och det var 11-12 ekipage. Och det var femte gången jag körde dem som par.
Så resultatmässigt har jag antagligen ganska mycket att hämta i sportkörningen, särskilt när jag blir modigare i precisionen och kör fortare.
Det finns massor att utveckla, hela tiden.
Islandshästarna har jag tävlat lokalt men åtminstone en av dem förmodas (av tränare) ha SM-kapacitet så där finns det också lite att träna vidare.