mackan
Trådstartare
Flock beteende -vill inte va i en del av sommarhagen....! långt...
Vår valack flock vill av någon anledning inte vara i den sommar hage som vi anser klart bäst, dvs bäst skydd med både skog och lä, och bäst betes mark dessutom.
De gick i en flock om 5 i denna hage förra året som var ganska "grabbig" av sig konstellations mässigt, dvs mycket tuffa tag och mycket bus och rörelse. Det enda vi då reagerade på var att de rejsade mycket över den mest kuperade delen av hagen, dvs mycket berg och "klippor", med resultat att skorna rök... vattnet fanns närmast stallet, betesmarken är ca nån halv km därifrån, så de kom ned till vattnet ett par ggr/dag, och även då rejsade de väldigt mycket. Vägg i vägg med denna hage nere vid stalldelen, är en annan hage där stona går, och även gick i fjol. nu pratar vi alltså stooora hagar, ca 1 km i omkrets skulle jag säga att vår sommarhage är, lätt....
Nu går de i en flock med bara 3, och det är väldigt lugnt i största allmänhet, inget spring alls i princip. Valackerna är mycket mer valackiga och betydligt för att inte säga obefintligt hingstiga, jämfört med förra årets ledare som nu alltså inte finns i flocken. Min häst är ledare, han är 5 år, inte särskilt hingstig, även om han tycker stona är ganska fina såklart
De har gått på en ny sen i fjol, stor platt vall, också den angränsande till stohagen, och dessutom med en öppning upp till den stora "sommarhagen" beskriven ovan. Vi har märkt att trots att betet är bättre uppe i sommarhagen, så går de till 90% på vallen. de har gjort ganska mycket stigar uppe i sommarhagen i det närmaste skogspartiet, men inte bort mot betesmarken, alltså de är i princip inte alls uppe där över huvud taget...
Nu är vallen nedbetad och sönderbränd av värmen, och ändå går de inte upp i skogen. Så nu bestämde vi oss för att flytta vattnet till ingången till sommarhagen, och alltså stänga där, där de tidigare kunnat gå emellan de båda hagarna, vallen och sommarhagen, för att pusha bort dem till där det finns bra och rikligt bete.
som sagt - de HAR varit borta i sommarhagen på betesdelen några gånger då vi varit med och observerat, allt har då varit lugnt och gått städat till, även om de snart kommit ner igen till vallen bara ngn timma senare... vi har i dessa fall lett bort dem, och sen har de stannat nån timma och betat, för att sen trava tillbaks till vallen ganska omgående... lite fart men inget okontrollerat eller upphetsat med andra ord dessa gånger, snarare väldigt städat jämfört med rejsandet förra året... vi har reagerat på att de så snabbt övergett denna del av betesmarken, men det har gått att förklara med att betet nere på vallen då fortfarande var rikligt och attraktivt, vilket det inte är nu längre.
När vi alltså tog bort dem till sommarhagens ingång och faktiskt stängde grinden till vallen, så fick de totalt spelet började springa och försvann bort i skogen, var borta någon kvart, varpå jag antog att de sprungit bort till betesedelen som de ju känner till, och betade... men sen kom de dundrande igen, väldigt uppjagade och i gasen, och vägrade ge sig... de bara sprang och sprang, hoppade bland klipporna, tog sats igen, drack sen lite vatten ur det nya vatten stället vid den nya grinden, sen sprang de igen... återigen försvann de ett antal ggr bort i skogen mot betesdelen, men bara för att komma åter igen över berget, mer och mer upphetsade för varje gång...
det slutatde med att tillochmed den coolaste personen i stallet (häst karl som haft hästar i 30 år) sa att vi skulle öppna till vallen igen innan någon häst skadade sig.... så vi fick alltså ge upp.
jag öppnade och nästa gång hästarna kom varvet runt brände de ut på vallen i 190, för att stanna vid vattenkaret vid den "gamla" grinden, pusta, dricka och sen lugna sig. (de dröp av svett alla tre...). några minuter senare stod de helt lugna och viftade flugor åt varann, för att en timma senare gå och beta igen som inget hänt på den värdelösa vallen.... de hade slagit sig lite alla 3, men bara skrapsår, inget allvarligt, och alla hade skorna kvar, vilket föreföll ett mirakel med tanke på kalibern på springet och ställena de sprungit och hoppat på.....
varför gör de såhär? fattar liksom inte, eftersom de varit uppe i hagen tidigare, om än till synes motvilligt, men som sagt, ingen hysteri och inget spring, och nu när vi stängde för blev det som de aldrig sett hagen förr och hatar den...
de går ju ifrån stona i korta stunder har vi sett på stigarna uppe i skogen, det är ordenligt upptrampat där sen vi öppnade för 3 veckor sen, men bara i den närmaste skogspartiet, inte bort till betesmarken....men är det det som gör att de inte går hela vägen upp till betet, för det blir för långt från stona eller vad är det? de brydde sig ju inte om stona förra året och hade som sagt då en riktigt hingstig ledare i flocken dessutom...
vi fattar inte, och nu har vi ett i princip värdelöst bete, fullt med underbart gräs och allt skydd i världen som hästarna kan önska sig, men de vill inte vara där.
några teorier...?
är det att vallen inte är för dålig helt enkelt ännu, och att när den blir det kommer de trots allt gå upp till det bra betet, eller?
eller är det trots allt stona som drar, fast de inte brydde sig förra sommaren? (samma ston som då och samma valacker, minus 2 och en ny för i år som är ranglägst)...
en sak vi noterade när de sprang idag var att den ranglåga hästen tenderade att vara först som det verkade, med min som är ranghögst farandes efter och sen den som är 2:a i rang... den ranglåga hästen är ny för säsongen, har varit hos oss två månader, men är som sagt både familiär med hagarna och accepterad av de andra 2.... noterade bara som sagt att han sprang först, han brukar följa efter dom andra annars, inte vara först.....
vad tror folk? vi är lite bekymrade och angelägna att de använder sig av det bra betet, för vi har 2 fullblod och en Holländare som alla tre fort tappar hull om de inte går på ordentligt rikt bete, och vi vill gärna ha dem ute en månad till eftersom det skulle funka utan problem hullmässigt sett, bara de ANVÄNDE sig av betet.... :smirk: ....
Vår valack flock vill av någon anledning inte vara i den sommar hage som vi anser klart bäst, dvs bäst skydd med både skog och lä, och bäst betes mark dessutom.
De gick i en flock om 5 i denna hage förra året som var ganska "grabbig" av sig konstellations mässigt, dvs mycket tuffa tag och mycket bus och rörelse. Det enda vi då reagerade på var att de rejsade mycket över den mest kuperade delen av hagen, dvs mycket berg och "klippor", med resultat att skorna rök... vattnet fanns närmast stallet, betesmarken är ca nån halv km därifrån, så de kom ned till vattnet ett par ggr/dag, och även då rejsade de väldigt mycket. Vägg i vägg med denna hage nere vid stalldelen, är en annan hage där stona går, och även gick i fjol. nu pratar vi alltså stooora hagar, ca 1 km i omkrets skulle jag säga att vår sommarhage är, lätt....
Nu går de i en flock med bara 3, och det är väldigt lugnt i största allmänhet, inget spring alls i princip. Valackerna är mycket mer valackiga och betydligt för att inte säga obefintligt hingstiga, jämfört med förra årets ledare som nu alltså inte finns i flocken. Min häst är ledare, han är 5 år, inte särskilt hingstig, även om han tycker stona är ganska fina såklart
De har gått på en ny sen i fjol, stor platt vall, också den angränsande till stohagen, och dessutom med en öppning upp till den stora "sommarhagen" beskriven ovan. Vi har märkt att trots att betet är bättre uppe i sommarhagen, så går de till 90% på vallen. de har gjort ganska mycket stigar uppe i sommarhagen i det närmaste skogspartiet, men inte bort mot betesmarken, alltså de är i princip inte alls uppe där över huvud taget...
Nu är vallen nedbetad och sönderbränd av värmen, och ändå går de inte upp i skogen. Så nu bestämde vi oss för att flytta vattnet till ingången till sommarhagen, och alltså stänga där, där de tidigare kunnat gå emellan de båda hagarna, vallen och sommarhagen, för att pusha bort dem till där det finns bra och rikligt bete.
som sagt - de HAR varit borta i sommarhagen på betesdelen några gånger då vi varit med och observerat, allt har då varit lugnt och gått städat till, även om de snart kommit ner igen till vallen bara ngn timma senare... vi har i dessa fall lett bort dem, och sen har de stannat nån timma och betat, för att sen trava tillbaks till vallen ganska omgående... lite fart men inget okontrollerat eller upphetsat med andra ord dessa gånger, snarare väldigt städat jämfört med rejsandet förra året... vi har reagerat på att de så snabbt övergett denna del av betesmarken, men det har gått att förklara med att betet nere på vallen då fortfarande var rikligt och attraktivt, vilket det inte är nu längre.
När vi alltså tog bort dem till sommarhagens ingång och faktiskt stängde grinden till vallen, så fick de totalt spelet
började springa och försvann bort i skogen, var borta någon kvart, varpå jag antog att de sprungit bort till betesedelen som de ju känner till, och betade... men sen kom de dundrande igen, väldigt uppjagade och i gasen, och vägrade ge sig... de bara sprang och sprang, hoppade bland klipporna, tog sats igen, drack sen lite vatten ur det nya vatten stället vid den nya grinden, sen sprang de igen... återigen försvann de ett antal ggr bort i skogen mot betesdelen, men bara för att komma åter igen över berget, mer och mer upphetsade för varje gång...det slutatde med att tillochmed den coolaste personen i stallet (häst karl som haft hästar i 30 år) sa att vi skulle öppna till vallen igen innan någon häst skadade sig....
så vi fick alltså ge upp.jag öppnade och nästa gång hästarna kom varvet runt brände de ut på vallen i 190, för att stanna vid vattenkaret vid den "gamla" grinden, pusta, dricka och sen lugna sig. (de dröp av svett alla tre...). några minuter senare stod de helt lugna och viftade flugor åt varann, för att en timma senare gå och beta igen som inget hänt på den värdelösa vallen.... de hade slagit sig lite alla 3, men bara skrapsår, inget allvarligt, och alla hade skorna kvar, vilket föreföll ett mirakel med tanke på kalibern på springet och ställena de sprungit och hoppat på.....
varför gör de såhär? fattar liksom inte, eftersom de varit uppe i hagen tidigare, om än till synes motvilligt, men som sagt, ingen hysteri och inget spring, och nu när vi stängde för blev det som de aldrig sett hagen förr och hatar den...
de går ju ifrån stona i korta stunder har vi sett på stigarna uppe i skogen, det är ordenligt upptrampat där sen vi öppnade för 3 veckor sen, men bara i den närmaste skogspartiet, inte bort till betesmarken....men är det det som gör att de inte går hela vägen upp till betet, för det blir för långt från stona eller vad är det? de brydde sig ju inte om stona förra året och hade som sagt då en riktigt hingstig ledare i flocken dessutom...
vi fattar inte, och nu har vi ett i princip värdelöst bete, fullt med underbart gräs och allt skydd i världen som hästarna kan önska sig, men de vill inte vara där.
några teorier...?
är det att vallen inte är för dålig helt enkelt ännu, och att när den blir det kommer de trots allt gå upp till det bra betet, eller?
eller är det trots allt stona som drar, fast de inte brydde sig förra sommaren? (samma ston som då och samma valacker, minus 2 och en ny för i år som är ranglägst)...
en sak vi noterade när de sprang idag var att den ranglåga hästen tenderade att vara först som det verkade, med min som är ranghögst farandes efter och sen den som är 2:a i rang... den ranglåga hästen är ny för säsongen, har varit hos oss två månader, men är som sagt både familiär med hagarna och accepterad av de andra 2.... noterade bara som sagt att han sprang först, han brukar följa efter dom andra annars, inte vara först.....
vad tror folk? vi är lite bekymrade och angelägna att de använder sig av det bra betet, för vi har 2 fullblod och en Holländare som alla tre fort tappar hull om de inte går på ordentligt rikt bete, och vi vill gärna ha dem ute en månad till eftersom det skulle funka utan problem hullmässigt sett, bara de ANVÄNDE sig av betet.... :smirk: ....
Senast ändrad:
