För mycket tid

Julafton rullade ju på bra då jag blev inbjuden till julfirande hos släkten till hästägaren i det andra stallet. Dagen efter sov jag länge och sen gick jag en promenad med islänningen. Ägaren följde med och tog själv shettisen med sig. När jag kom hem fyllde jag på frön till fåglarna och hämtade en låda ved. Sen tog jag en dusch och därefter fanns inget mer att göra.

Jag bara sitter eller ligger ner i soffan under övrig tid. Det finns inget jag måste göra och inget jag har lust att göra. Så jag blir passiv och tänker destruktiva och dystra tankar. Det ger ingenting. Sen under natten mot idag var jag tydligen arg och drömde att jag gav en person en smocka. I verkligheten drämde jag knytnäven i väggen. Aj.

Det är ju så här det är när jag jobbar också, men då är det bara på kvällstid. Jag har inget driv och ingen lust till något. Förr fanns det så mycket jag ville göra men jag har tappat bort allt.

Snart ska jag iväg och rida igen. Jag undrar vad det är vi ska göra den här gången. Sist så red vi på banan. Vi var totalt 4 stycken och när vi skrittat fram så delade vi upp oss på volterna. Det passar mig inte riktigt för det blir så begränsat. Jag vill inte sitta på en volt och nöta utan vill kunna använda hela ridbanan. Dessutom så måste man rida i åttor på denna 20-metersvolt vid uppvärmningen. Så är det varje gång. Lite trist tycker jag.

 

[karamelldrottningen]

Öka och minska volten. Öppnor och slutor. Tempoväxlingar. Finns massor man kan jobba med på volt

 

[Magiana]

Öka och minska volten. Öppnor och slutor. Tempoväxlingar. Finns massor man kan jobba med på volt

Ja, det är väl ungefär det jag försökt med, men den vita ponnyn har jag haft svårt för att få fram ordentligt och typ allt har varit svårt när jag inte fått fram den. Det går några steg och sen är vi tillbaka i seghet igen. Jag hade gärna haft några raksträckor att nyttja.

@fraggelzebra Tack!
Såna här dagar är jag glad för ignorera-funktionen. Människan du svarat är lyckligtvis out of sight, out of mind, sedan länge.

 

[karamelldrottningen]

Ja, det är väl ungefär det jag försökt med, men den vita ponnyn har jag haft svårt för att få fram ordentligt och typ allt har varit svårt när jag inte fått fram den. Det går några steg och sen är vi tillbaka i seghet igen. Jag hade gärna haft några raksträckor att nyttja.

@fraggelzebra Tack!
Såna här dagar är jag glad för ignorera-funktionen. Människan du svarat är lyckligtvis out of sight, out of mind, sedan länge.

Ah I see. Nej en sådan häst hade jag inte ridit mycket på volt alls. Antingen ut eller i ridhuset med mycket ”överraskningar” dvs inte för länge med samma moment, eller samma gångart. Och mycket ökningar för att ”väcka”.

Hade jag haft en medryttare hade jag helst velat att denne kom till mig med sin feedback. Så jag tycker du ska prata med ägaren om detta

 

[Magiana]

Ah I see. Nej en sådan häst hade jag inte ridit mycket på volt alls. Antingen ut eller i ridhuset med mycket ”överraskningar” dvs inte för länge med samma moment, eller samma gångart. Och mycket ökningar för att ”väcka”.

Hade jag haft en medryttare hade jag helst velat att denne kom till mig med sin feedback. Så jag tycker du ska prata med ägaren om detta

Hon vet hur hästen funkar och jag får ju rådet att lägga till spö när han inte lyssnar på skänkeln. Jag får inte till det ändå. Kanske är jag för försiktig av mig. Eller så ger jag motstridiga signaler med kroppen. Jag har ju tyvärr en liten tendens att tippa framåt och det är ju no-no, särskilt på en sådan häst.

Idag bytte vi häst och jag red den bruna i stället. Den känner jag inte så bra och jag kände mig mest som en nybörjare på den. Vi var bara två idag och använde hela ridbanan. Jag red mest skritt och trav. På slutet gjorde jag några galoppfattningar. Den första var total skit, men sen funkade det hyfsat, åtminstone då jag fick till fattningarna. Ena varvet var lite svårt.

Men rent generellt tycker jag det suger att liksom aldrig komma ifrån nybörjarstadiet. Jag känner mig dålig mest hela tiden.

 

[karamelldrottningen]

Hon vet hur hästen funkar och jag får ju rådet att lägga till spö när han inte lyssnar på skänkeln. Jag får inte till det ändå. Kanske är jag för försiktig av mig. Eller så ger jag motstridiga signaler med kroppen. Jag har ju tyvärr en liten tendens att tippa framåt och det är ju no-no, särskilt på en sådan häst.

Idag bytte vi häst och jag red den bruna i stället. Den känner jag inte så bra och jag kände mig mest som en nybörjare på den. Vi var bara två idag och använde hela ridbanan. Jag red mest skritt och trav. På slutet gjorde jag några galoppfattningar. Den första var total skit, men sen funkade det hyfsat, åtminstone då jag fick till fattningarna. Ena varvet var lite svårt.

Men rent generellt tycker jag det suger att liksom aldrig komma ifrån nybörjarstadiet. Jag känner mig dålig mest hela tiden.

Ok, men se det lite som en tillgång, du får rida flera olika, kanske det kommer kännas mer rätt om ett tag och är säker på att inte hon tycker att du är som en nybörjare, då hade du troligen inte fått rida alls.
Jag tror att ditt mående även påverkar ridningen men att du är bättre än du själv tror

 

[Magiana]

Ok, men se det lite som en tillgång, du får rida flera olika, kanske det kommer kännas mer rätt om ett tag och är säker på att inte hon tycker att du är som en nybörjare, då hade du troligen inte fått rida alls.
Jag tror att ditt mående även påverkar ridningen men att du är bättre än du själv tror

Jag har en del ringrost att få bort och sen är jag rätt otålig och vill kunna en massa direkt. Jag kan liksom se framför mig hur det kommer att kännas när jag kan rida och sen när verkligheten inte matchar min inre bild, då blir jag frustrerad.

Visst är det en tillgång att få rida olika hästar, även om jag kan känna att det är svårt att ställa om från den ena till den andra.

Tydligen är jag den enda som inte betalar för att vara medryttare där. Andra som varit medryttare har betalat för sig. Idag fick jag berättat för mig att hon uppskattade att jag kommer när vi kommit överens om det (och får inte nageltrång när det är 0-gradigt och regnblask på tvären så jag måste stanna hemma). Och min mockning är hon nöjd med och tydligen tycker hon det är mer givande att samtala med mig än de tonåringar som ridit där då vi är ganska jämngamla. Sen har hon ju sett mig rida andra hästar på film (både förra och förrförra medishästen) och det har tydligen varit på en helt okej nivå. Men det är ju sannolikt att mitt psykiska mående går ut över ridningen nu. Det är lite frustrerande tyvärr.

Själv är jag nöjd med att få tid i sadeln här, även om jag tycker det är lite långt att åka dit. Hade jag varit tvungen att betala där så hade jag nog hellre lagt pengarna på ridlektioner. Men framöver så ska ju islandshästen börja ridas igen. Ägaren verkar nöjd med min insats även om hon är ganska tystlåten och inte säger så mycket. Hennes man säger desto mer och är nöjd över den tid och insats jag lägger på hästen och när jag red den i somras så dög mina ridkunskaper gott och väl. Jag hann rida en gång för den tränare ägaren känner, så det kan ju bli en fortsättning så småningom.

 

[cirkus]

Hang in there!

Det låter ju som om du är uppskattad och då tror jag att du också kommer få mer och mer eget bestämmande - bra med olika hästar även om det är svårt (fasen alltså jag har nog inte suttit på nån annan häst än min de senaste 6 åren). Jag tror du kommer utvecklas även om det nästan alltid känns som myrsteg. Det var som någon sa till mig en gång - jag tycker inte det går framåt alls, men sen inser jag att det handlar om nya medvetandenivåer.

 

[Saeta]

Idag bytte vi häst och jag red den bruna i stället. Den känner jag inte så bra och jag kände mig mest som en nybörjare på den. Vi var bara två idag och använde hela ridbanan. Jag red mest skritt och trav. På slutet gjorde jag några galoppfattningar. Den första var total skit, men sen funkade det hyfsat, åtminstone då jag fick till fattningarna. Ena varvet var lite svårt.

Men rent generellt tycker jag det suger att liksom aldrig komma ifrån nybörjarstadiet. Jag känner mig dålig mest hela tiden.

Det där med att det är svårt att rida nya hästar, oj vad jag kan relatera!
Jag känner mig typ alltid som en nybörjare om jag får prova någons häst eller börjar rida en ny häst. Och då har jag ändå ridit i typ 25 år, så nybörjare är jag ju ändå inte. Men jag känner mig ofta otroligt dålig. Konstigt nog får jag ändå prova vänner och bekantas hästar, samt har haft flera fina foderhästar. Så något bra måste jag ju göra ändå.

Jag tror det är en vanlig känsla. Alla hästar är ju olika och för mig tar det ofta lång tid innan jag hittar de nya knapparna. Och innan jag ens kan göra en ordentlig halt eller igångsättning.

Men jag förstår dig. Det är tråkigt att känna så, att en liksom inte är duktig. Jag tror dock det mest är en känsla hos en själv, och något som vi delar med många andra.

Mysigt ditt julfirande lät!
Jag tror det kommer bli jättebra när du kommit in mer i rutinerna i stallen och lärt känna hästarna lite bättre. Heja dig!

 

[Magiana]

Hang in there!

Det låter ju som om du är uppskattad och då tror jag att du också kommer få mer och mer eget bestämmande - bra med olika hästar även om det är svårt (fasen alltså jag har nog inte suttit på nån annan häst än min de senaste 6 åren). Jag tror du kommer utvecklas även om det nästan alltid känns som myrsteg. Det var som någon sa till mig en gång - jag tycker inte det går framåt alls, men sen inser jag att det handlar om nya medvetandenivåer.

När förra medishästens ägare hade det motigt i ridningen så klagade hon för sin tränare, nästan så hon grät för hon kände sig så usel, varpå tränaren påminde henne om att hon valt en av de svåraste sporterna som finns att utöva. Det liksom ÄR svårt.

Så sant. Alla tragglar på ett eller annat sätt. Och jag har ju som längst varit medryttare i två år på en och samma häst. Annars har det varit byten hit och dit av olika anledningar. Och vid varje byte har jag fått backa bandet och börja om.

Det där med att det är svårt att rida nya hästar, oj vad jag kan relatera!
Jag känner mig typ alltid som en nybörjare om jag får prova någons häst eller börjar rida en ny häst. Och då har jag ändå ridit i typ 25 år, så nybörjare är jag ju ändå inte. Men jag känner mig ofta otroligt dålig. Konstigt nog får jag ändå prova vänner och bekantas hästar, samt har haft flera fina foderhästar. Så något bra måste jag ju göra ändå.

Jag tror det är en vanlig känsla. Alla hästar är ju olika och för mig tar det ofta lång tid innan jag hittar de nya knapparna. Och innan jag ens kan göra en ordentlig halt eller igångsättning.

Men jag förstår dig. Det är tråkigt att känna så, att en liksom inte är duktig. Jag tror dock det mest är en känsla hos en själv, och något som vi delar med många andra.

Mysigt ditt julfirande lät!
Jag tror det kommer bli jättebra när du kommit in mer i rutinerna i stallen och lärt känna hästarna lite bättre. Heja dig!

Ja, det är skitsvårt att rida nya hästar. Jag behöver en hel del tid för att lära mig hur varje individ fungerar. Med varje ny häst så är jag inte ens på LC-nivå. Det känns rätt surt. Sen så småningom börjar man lära känna hästen och man kan ibland belönas med wow-upplevelser där man får saker och ting att falla på plats. En ridlärare kallade dessa upplevelser för "glimtar av framtiden". Men bara för att jag haft en wow-upplevelse så var det ju inte alls säkert att jag kunde hitta tillbaka. (Ingen av mina mest minnesvärda wow-upplevelser finns på film, så jag kan fortsätta leva i tron att de var jättebra )

 

[pepp]

Tror det är extremt nyttigt att rida nya hästar att det är så man utvecklas mer och mer!

På gymnasiet fick vi rida nya varje gång, jag såg det mer som en utmaning!

 

[cirkus]

Jag har haft min häst i 18 år till våren (). Ändå känner jag mig som en sopa rätt ofta, nu är han dessutom äldre (och jag också för den delenO och jag har sänkt kraven på oss som ekipage. Vi får vår wow-upplevelser ibland, men det betyder inte att det inträffar varje gång eller att jag hittar tillbaka till just den upplevelsen. Det är både tjusningen och förbannelsen.

 

[Magiana]

Jag har haft min häst i 18 år till våren (). Ändå känner jag mig som en sopa rätt ofta, nu är han dessutom äldre (och jag också för den delenO och jag har sänkt kraven på oss som ekipage. Vi får vår wow-upplevelser ibland, men det betyder inte att det inträffar varje gång eller att jag hittar tillbaka till just den upplevelsen. Det är både tjusningen och förbannelsen.

Oj, då känner ni varann väl.

De där wow-upplevelserna tenderar att vara ganska sällsynt förekommande. Det är häftigt att uppleva dem, men frustrerande att inte hitta tillbaka dit. (Fast hästen jag red innan jag flyttade hit hade förmågan att göra riktigt bra galoppfattningar från skritt, vilket jag tyckte var skithäftigt för det hade jag inte kunnat göra tidigare med någon häst. Första gången gjorde jag det med ledning av ägaren och när hästen fattade så satt jag bara och gapade och glömde liksom att rida. Sen har jag kunnat göra samma med Senioren, men han var inte lika enkel. )

 

[pepp]

Oj, då känner ni varann väl.

De där wow-upplevelserna tenderar att vara ganska sällsynt förekommande. Det är häftigt att uppleva dem, men frustrerande att inte hitta tillbaka dit. (Fast hästen jag red innan jag flyttade hit hade förmågan att göra riktigt bra galoppfattningar från skritt, vilket jag tyckte var skithäftigt för det hade jag inte kunnat göra tidigare med någon häst. Första gången gjorde jag det var med ledning av ägaren och när hästen fattade så satt jag bara och gapade och glömde liksom att rida. Sen har jag kunnat göra samma med Senioren, men han var inte lika enkel. )

Galoppfattningar från skritt är jag minns fortfarande ponnyn jag red, vi var ute, skrittade längs en väg och sen testade jag bara lägga om sitsen, vips en fin kort galopp.

Gud vad jag saknar hästarna!

 

[cirkus]

Oj, då känner ni varann väl.

De där wow-upplevelserna tenderar att vara ganska sällsynt förekommande. Det är häftigt att uppleva dem, men frustrerande att inte hitta tillbaka dit. (Fast hästen jag red innan jag flyttade hit hade förmågan att göra riktigt bra galoppfattningar från skritt, vilket jag tyckte var skithäftigt för det hade jag inte kunnat göra tidigare med någon häst. Första gången gjorde jag det med ledning av ägaren och när hästen fattade så satt jag bara och gapade och glömde liksom att rida. Sen har jag kunnat göra samma med Senioren, men han var inte lika enkel. )

Ja vi känner varandra väldigt väl vid detta laget!
Han är en once in a lifetime häst. Ofta när du skriver så tänker jag att du hade behövt honom alla behöver en häst som han.

 

[Magiana]

Ja vi känner varandra väldigt väl vid detta laget!
Han är en once in a lifetime häst. Ofta när du skriver så tänker jag att du hade behövt honom alla behöver en häst som han.

Jag får hoppas att jag hittar din hästs tvilling någon gång.

 

[Korven]

Min gamling blev så lyhörd då det bara var jag som red honom att om jag tänkte göra nåt längre fram så hade han liksom redan fattat det, en skum känsla men det var nog min kropp som pratade också. Fast jag inte tyckte det.

 

[stjarnhimmel]

Jag får hoppas att jag hittar din hästs tvilling någon gång.

Hur gick det med ridskolan? Dvs kan du börja där?
Eller kan du rida lektion på medisarna?
För att utvecklas tänker jag.

 

[Javan]

Inte uppmuntrande men för mig tar det tid att lära känna en häst och veta hur man ska utmana. Min nuvarande medryttarhäst tog mig lång tid att känna mig hemma på, andra som matchar min ridning går fortare men jag blir bättre och bättre på hästen jag rider nu. Ju mer olik vi är desto längre tid att hitta hem. Ge det tid!

 

[Magiana]

Hur gick det med ridskolan? Dvs kan du börja där?
Eller kan du rida lektion på medisarna?
För att utvecklas tänker jag.

Jag fick svar och de tyckte jag skulle ta privatlektioner för att lära känna dem och hästarna. Jag hade tänkt prova rida i grupp för att det skulle bli billigare. Så luften gick ur mig. Jag vet inte än om jag får någon sjukpenning och var sjukskriven 50% i en månad. Nu jobbar jag 75%. Den här jävla sjukdomen jag har påverkar ju min ekonomi så jag aldrig lär mig rida av den anledningen. Och jag har än så länge inte fixat så jag kan hyra ut ett rum och få in mer pengar den vägen.

Hos medisarna verkar det inte finnas någon transport som man får dra på B-kort, så man kommer inte iväg med dem.

Inte uppmuntrande men för mig tar det tid att lära känna en häst och veta hur man ska utmana. Min nuvarande medryttarhäst tog mig lång tid att känna mig hemma på, andra som matchar min ridning går fortare men jag blir bättre och bättre på hästen jag rider nu. Ju mer olik vi är desto längre tid att hitta hem. Ge det tid!

Så är det varje gång jag byter häst och det är så frustrerande att aldrig kunna rida LC ens. Jag vill tävla men i stället sitter jag och nöter år ut och år in, utan att någonsin komma någonstans.

Jag känner tyvärr att åren rinner ifrån mig och jag börjar bli gammal. Och drömmen om att tävla blev aldrig uppfylld.