För & nackdelar med att jobba hemifrån (utbruten från Covid-19 del 6)

Sen finns det folk som är mer bekväma när de slipper träffa personen fysiskt och föredrar videomöte.

Jag hoppas på att få jobba hemma regelbundet även efter corona. Jag inser att heltids hemarbete kan jag glömma. Och även i den form det är nu där jag jobbar hemma men åker in till kontoret när jag behöver. Men jag hoppas på att få godkännande fårn chefen att jobba hemma 2 dagar/vecka när arbetsuppgifterna tillåter.

Bland mig och mina kollegor är det vanligare att trivas med det än att inte göra det. Men vi har alla familjer och många har lång pendlingstid och har nu fått mycket mer fritid. Men absolut ska arbetsgivarna vara lyhörda för hur den anställde mår!

Och om jag/dina kollegors jobb blir bättre av att ha dig på plats i rummet, vems önskan ska då få gehör?

Att ni får mer fritid är inte ett argument för att jobbet utförs lika bra eller bättre på distans. Jag förstår att såklart att man kan tycka att det gör ens eget liv bättre, men det är ju inte ett argument för arbetsgivaren att sätta upp reglerna för arbetet.

En kompromiss är väl rimligt, t ex någon/några dagar i veckan fritt val som du önskar, om man har en verksamhet som det fungerar för. Det jag mest är emot är att det ska vara upp till varje medarbetare att bestämma helt själv. Det tror jag inte kommer att gynna verksamhetens resultat på längre sikt.
 
Ja, det får man ju se till. Kan man inte det så kan man inte jobba hemma med den typen av arbetsuppgifter.

Jag har mest funderat på om det verkligen är så att majoriteten klarat av att lösa det och gör det disciplinerat. Har alla ett extra helt ljudisolerat och låsbart rum att arbeta i på egen hand?

Har inte sett mycket diskussion om det heller, sådana saker som ergonomi, psykosocial arbetsmiljö och möjlighet att göra arbetsuppgifter på olika sätt har jag sett mycket av - men inte just konfidentialitet och sekretess. Å andra sidan är det såklart olika aktuellt och viktigt i olika företag, branscher och roller också.
 
Det säger inte att man ska vara emot att hemarbetet blir en större del framöver. Men vi behöver ha koll på vad som händer som följd av det, hur nyttor och nackdelar fördelas i befolkningen, och vad som kan behövas av ex. kompletterande regelverk eller andra insatser.

Just regelverk tror jag är nyckeln här, och en positiv effekt av detta är att jag hoppas att vi börjar definiera/reglera/prata om vad distansarbete är och förväntas vid det. Hos oss i alla fall förhåller sig det mesta kring den vanliga kontorsplatsen, resten är odefinierat "distans". Trots att det i verkligheten är mycket mer spretigt än den vanliga kontorsplatsen.

Om det är något jag tröttnat på under denna tid så är det dåliga linor och mötesdeltagare som sitter i bil/är ute och promenerar. Dåliga linor kan jag leva med när det är oväntat eller nödvändigt (långt ifrån alla har fiber ska vi också komma ihåg apropå att detta slår olika), men när man återkommande vecka efter vecka måste överlämna mötesledandet till någon annan oförberedd i mötet, för att man bestämt sig för att flytta ut till landet, så lessnar jag. Jag fattar att det är trevligt för dem med mer familjemys och effektivt att kunna transportera sig/motionera samtidigt som ett möte, men vid deltagande i möte förväntar jag mig just deltagande av samma grad som om vi hade varit på plats. Inga problem om det är ett rent informationsmöte där man inte förväntas säga något, men ibland har det blivit rent komiskt på våra möten när hälften sitter i en bil på väg någonstans och förväntar sig att resterande deltagare kommer att "sköta" mötet och de behöver bara kunna lyssna, och inte hänga med i presentationen som visas etc.

Den andra delen är att jag upplever att många av de som uppskattar distansarbete är de som gärna har mycket frihet i allmänhet i när, vad och hur de ska arbeta. Jag tror dock att många av oss i längden mår bra av både en tydlighet i både vad som gäller, men också respons från omgivningen som är beroende av ens arbete, även om det i stunden kan kännas skönt med frihet och minimal kontakt. Själv mår jag definitivt bra av att ibland behöva göra saker som jag annars nog hade krupit undan, om jag hade behövt bestämma själv att jag skulle göra så. Det är lätt att stagnera annars, utan lite "krav" från utifrån.

Å andra sidan är möjlighet till distansuppkoppling något jag uppskattar och även själv nyttjar ibland även i vanliga tider, och vi har en del speciella kompetenser som vi inte kunnat nyttja i samma grad om de inte kunnat koppla upp sig på distans. Så med lite mer uppstyrning av vad "distansarbete" innebär så kan vi nog få ihop det bästa av två världar! :up:
 
Jag har mest funderat på om det verkligen är så att majoriteten klarat av att lösa det och gör det disciplinerat. Har alla ett extra helt ljudisolerat och låsbart rum att arbeta i på egen hand?

Har inte sett mycket diskussion om det heller, sådana saker som ergonomi, psykosocial arbetsmiljö och möjlighet att göra arbetsuppgifter på olika sätt har jag sett mycket av - men inte just konfidentialitet och sekretess. Å andra sidan är det såklart olika aktuellt och viktigt i olika företag, branscher och roller också.

Många kanske är ensamma under arbetstid. En del bor ensamma. Andra har hemmakontor. Andra har inte så mycket som är så konfidentiellt.
 
Och om jag/dina kollegors jobb blir bättre av att ha dig på plats i rummet, vems önskan ska då få gehör?

Att ni får mer fritid är inte ett argument för att jobbet utförs lika bra eller bättre på distans. Jag förstår att såklart att man kan tycka att det gör ens eget liv bättre, men det är ju inte ett argument för arbetsgivaren att sätta upp reglerna för arbetet.

En kompromiss är väl rimligt, t ex någon/några dagar i veckan fritt val som du önskar, om man har en verksamhet som det fungerar för. Det jag mest är emot är att det ska vara upp till varje medarbetare att bestämma helt själv. Det tror jag inte kommer att gynna verksamhetens resultat på längre sikt.
Jag tror att det kan sätta människor i kläm, de som inte vill ha en massa distansmöte, som inte vill skylta med sina svårigheter eller med någon diagnos osv, det är så lätt att de personerna bara ses som motsträviga och inte vill utvecklas framåt. Precis som du säger så är ju frågan vem som får ge vika när det fungerar för "de flesta". Blir det då en god arbetsmiljö för alla eller blir det bara för de det funkar för?

Sekreterare har ofta möjligheten att jobba hemifrån, det brukar fungera bra, men allt går inte att göra hemma, tex skriva ut remisser och skicka, så då måste det finnas någon på jobbet som tar över den biten av kollegornas jobb+ sitt eget då. Sedan för min del så kan även jag jobba hemifrån till viss del, behöver ju inte ha möten på video utan kan ju fixa dator så alla mina hjälpmedel funkar hemma. Dock är jag anställd med lönebidrag vilket för min del innebär att jag får hjälp av kollegor när jag inte hör i diktaten. Ibland klarar jag mig helt utan hörhjälp, andra dagar behöver jag hjälp vid varje diktat. Kollegor ringer support när det är något som krånglar med dator och sådant, har ingen arbetstelefon av förklarliga skäl. Så, låt säga att även inom mitt yrke blir hemarbete ännu mer vanligt än det redan är, då blir den som bryter mot normen lätt att välja bort vid en anställning. Det är redan svårt att få jobb när man är handikappad, det öppnar inte precis upp dörrar enbart.

Så helt klart tänker jag att man måste vara försiktig när man propagerar för att arbeta hemma, distansmöten och inte ha folk på kontoret så mycket.
 
Många kanske är ensamma under arbetstid. En del bor ensamma. Andra har hemmakontor. Andra har inte så mycket som är så konfidentiellt.

Ja, alla har vi olika förutsättningar, jag funderar mest på om det inte är ganska vanligt att den här typen av frågeställningar inte hanteras korrekt - på ganska många håll. Men det är baserat på begränsat antal observationer och en insikt om att det inte är lätt att skapa en situation där det löses på ett bra sätt.

Bor man ensam eller inte har något som är konfidentiellt/sekretessbelagt verkar problemet löst. Hemmakontor och att man oftast är ensam under arbetstid verkar inte vara en tillräckligt bra lösning, om det inte paras ihop med ljudisolering och låst dörr.
 
Många kanske är ensamma under arbetstid. En del bor ensamma. Andra har hemmakontor. Andra har inte så mycket som är så konfidentiellt.
Och jag har faktiskt läst att framför allt många tonåringar har svårt för sitt skolarbete på distans nu eftersom hela familjen är hemma, det finns liksom inte riktigt möjlighet till tillräcklig lugn och ro.
Jag är ensamstående mamma till tre tonåringar, har hund och katt och hamster och bor i en trea.. Det finns många som lever så, väldigt väldigt många.
 
Jag tror att det kan sätta människor i kläm, de som inte vill ha en massa distansmöte, som inte vill skylta med sina svårigheter eller med någon diagnos osv, det är så lätt att de personerna bara ses som motsträviga och inte vill utvecklas framåt. Precis som du säger så är ju frågan vem som får ge vika när det fungerar för "de flesta". Blir det då en god arbetsmiljö för alla eller blir det bara för de det funkar för?

Sekreterare har ofta möjligheten att jobba hemifrån, det brukar fungera bra, men allt går inte att göra hemma, tex skriva ut remisser och skicka, så då måste det finnas någon på jobbet som tar över den biten av kollegornas jobb+ sitt eget då. Sedan för min del så kan även jag jobba hemifrån till viss del, behöver ju inte ha möten på video utan kan ju fixa dator så alla mina hjälpmedel funkar hemma. Dock är jag anställd med lönebidrag vilket för min del innebär att jag får hjälp av kollegor när jag inte hör i diktaten. Ibland klarar jag mig helt utan hörhjälp, andra dagar behöver jag hjälp vid varje diktat. Kollegor ringer support när det är något som krånglar med dator och sådant, har ingen arbetstelefon av förklarliga skäl. Så, låt säga att även inom mitt yrke blir hemarbete ännu mer vanligt än det redan är, då blir den som bryter mot normen lätt att välja bort vid en anställning. Det är redan svårt att få jobb när man är handikappad, det öppnar inte precis upp dörrar enbart.

Så helt klart tänker jag att man måste vara försiktig när man propagerar för att arbeta hemma, distansmöten och inte ha folk på kontoret så mycket.
Eller om man samlar ihop massor av "går-inte-att-göra-hemma-uppgifter" på några få som blir mycket mer bundna än innan, så alla andra ska får mer flexibilitet.
Eller om de som är hemma ringer och ber att bara få en sak fixat av den som hellre vill/har behov av att vara på plats. Så den till slut blir någon allmän passopp utan att det riktigt talas om det och hanteras formellt av AG.

Just den automatiska värderingen att hemarbetet oreflekterat kodas som "bra" per definition tror jag är den största faran. Som kan hindra att man verkligen tänker mångsidigt på olika aspekter och tar medvetna, uttalade och genomtänkte beslut om hur saker ska fungera och på vilka villkor.
 
Eller om man samlar ihop massor av "går-inte-att-göra-hemma-uppgifter" på några få som blir mycket mer bundna än innan, så alla andra ska får mer flexibilitet.
Eller om de som är hemma ringer och ber att bara få en sak fixat av den som hellre vill/har behov av att vara på plats. Så den till slut blir någon allmän passopp utan att det riktigt talas om det och hanteras formellt av AG.

Just den automatiska värderingen att hemarbetet oreflekterat kodas som "bra" per definition tror jag är den största faran. Som kan hindra att man verkligen tänker mångsidigt på olika aspekter och tar medvetna, uttalade och genomtänkte beslut om hur saker ska fungera och på vilka villkor.

För min del är det så att mina "går-inte-att-göra-hemma-uppgifter" samlar jag på en dag då jag åker in till kontoret och gör dem. Ingen annan gör mitt jobb åt mig för att jag jobbar hemma.
 
Och jag har faktiskt läst att framför allt många tonåringar har svårt för sitt skolarbete på distans nu eftersom hela familjen är hemma, det finns liksom inte riktigt möjlighet till tillräcklig lugn och ro.
Jag är ensamstående mamma till tre tonåringar, har hund och katt och hamster och bor i en trea.. Det finns många som lever så, väldigt väldigt många.

Jag tycker inte att distansundervisning är en bra grej. Jag tycker att skolorna ska ha öppet som vanligt. Gymnasie och universitet/högskola kan vara undantaget på de kurser där distansundervisning går att ha. Men i övrigt är jag emot skolstängningar just för att en del elever drabbas hårt.

Det är alltid så att en del har lättare att anpassa sig än andra.

Sen har svårt att tro att det kan vara mer ljud och andra störningsmoment hemma än i en klass på 25 elever. Att en elev har dålig självdisciplin är ju en annan sak. En del behöver ha läraren där för att sitta och göra det hen ska göra. Då blir det ju jobbigt hemma där ingen sertill att man jobbar.

Sen slår det ju väldigt olika för olika elever att man har mer begränsad tillgång till läraren att fråga och få hjälp från.
 
Eller om man samlar ihop massor av "går-inte-att-göra-hemma-uppgifter" på några få som blir mycket mer bundna än innan, så alla andra ska får mer flexibilitet.
Eller om de som är hemma ringer och ber att bara få en sak fixat av den som hellre vill/har behov av att vara på plats. Så den till slut blir någon allmän passopp utan att det riktigt talas om det och hanteras formellt av AG.

Just den automatiska värderingen att hemarbetet oreflekterat kodas som "bra" per definition tror jag är den största faran. Som kan hindra att man verkligen tänker mångsidigt på olika aspekter och tar medvetna, uttalade och genomtänkte beslut om hur saker ska fungera och på vilka villkor.

Hos oss är det en avgörande del av lösningen, att de som är på kontoret är behjälpliga med att fixa saker med de system som används remote. Fast det är uttalat, hanterat och organiserat. Det är en stor del av det steget som krävdes för att fler skulle kunna arbeta hemifrån, så att vi kunde uppfylla de rekommendationer som gäller.

Vi behöver alltså personal på kontoret för att andra ska kunna arbeta hemifrån, för många av arbetsuppgifterna.
 
Jag tycker inte att distansundervisning är en bra grej.

Det är alltid så att en del har lättare att anpassa sig än andra.

Sen har svårt att tro att det kan vara mer ljud och andra störningsmoment hemma än i en klass på 25 elever. Att en elev har dålig självdisciplin är ju en annan sak. En del behöver ha läraren där för att sitta och göra det hen ska göra. Då blir det ju jobbigt hemma där ingen sertill att man jobbar.

Sen slår det ju väldigt olika för olika elever att man har mer begränsad tillgång till läraren att fråga och få hjälp från.

"Dålig självdisciplin" kan också bero på funktionshinder och andra svårigheter. Distansundervisning passar inte alla.
 
Hos oss är det en avgörande del av lösningen, att de som är på kontoret är behjälpliga med att fixa saker med de system som används remote. Fast det är uttalat, hanterat och organiserat. Det är en stor del av det steget som krävdes för att fler skulle kunna arbeta hemifrån, så att vi kunde uppfylla de rekommendationer som gäller.

Vi behöver alltså personal på kontoret för att andra ska kunna arbeta hemifrån, för många av arbetsuppgifterna.

Så har inte vi det. Inte alls. Det jobb jag utför på min dator kan jag utföra var som helst i världen utan att någon annan måste vara på kontoret. Däremot behöver jag åka in till kontoret om jag behöver skriva ut.
 
"Dålig självdisciplin" kan också bero på funktionshinder och andra svårigheter. Distansundervisning passar inte alla.

Exakt. Jag är emot skolstängingar och distansundervisning. För äldre tonåringar på gymnasiet och för vuxna på universitet/högskola kan det funka bra men absolut inte i grundskolan!
 
Så har inte vi det. Inte alls. Det jobb jag utför på min dator kan jag utföra var som helst i världen utan att någon annan måste vara på kontoret. Däremot behöver jag åka in till kontoret om jag behöver skriva ut.

Jag tror att ditt jobb passar bättre in på den spridda sinnebilden av distansarbete som det framställs i media. Där värdet skapas av den anställde som sitter isolerad och knappar på en dator i olika kontexter. Problemet är nog mest att det inte alltid tas med i ekvationen att det i många verksamheter finns många andra aspekter för att kunna skapa värde med arbetet.
 
Apropå "hemarbete":

Jag tror att det finns arbetsuppgifter, som man skjutit på, i väntan att ett mer "normalt" tillstånd avseende närvaro på arbetsplatsen ska komma tillbaka.

Förr eller senare behöver dessa göras.

Som verksam i IT-branschen, så har jag i åtminstone 20 år, haft möjligheten att "jobba hemma" till viss del.

Vissa arbetsuppgifter fungerar utmärkt, kanske bättre, att jobba med hemifrån, T.ex. genomläsning och sammanställande av en massa dokument.
Det går även bra att ha möten med ett rimligt antal personer i digital form, så länge det är mer av "avstämningskaraktär".

Men:
andra arbetsuppgifter, som bygger på högkvalitativ interaktion mellan människor, i syfte till att t.ex. att förstå en komplex situation, eller t.ex. olika former av WS, eller möten med något flera deltagare, blir svåra, håller låg kvalitet, eller fungerar inte alls.

Då förutsätter jag ändå att "tekniken" fungerar klanderfritt, och att externa störningar (allt från hundar som vill gå ut, över barn som vill ha hjälp med något, till egen kissnödighet) uteblir.

Att försöka förstå sådant som hur en verksamhet verkligen fungerar, för att försöka skapa ett verkligt funktionellt IT-stöd för denna, utan att "träffa folk", är inte en i verkligheten framkomlig väg.

Det är också svårt att förstå vad en person verkligen menar, när man aldrig träffat denna person i verkliga livet. Där hjälper även de sociala kontakterna som att fika ihop, äta lunch tillsammans, till med att skapa en bra förmåga till förståelse och samarbete.

Att AG tillåter hemarbete när arbetsuppgifterna så tillåter, kan vara mycket bra, men viss regelbunden närvaro bör förekomma oavsett.

Under många år så jobbade jag på distans 2-3 dagar i veckan (ett par personer till i samma grupp gjorde det också), samt reste till kontoret de övriga dagarna. Vi hade dock obligatorisk närvaro en dag per vecka, samma dag för alla i gruppen. För mig, med mina arbetsuppgifter fungerade det utmärkt. Men det hade varit betydligt svårare att få det att fungera, om inte min arbetsgrupp varit stabil sedan flera år, så att vi redan hade byggt upp kännedom om varandra.
 
Så har inte vi det. Inte alls. Det jobb jag utför på min dator kan jag utföra var som helst i världen utan att någon annan måste vara på kontoret. Däremot behöver jag åka in till kontoret om jag behöver skriva ut.
Det kan i många stycken finnas säkerhets- och sekretessfrågor, som gör att det är svårt att via random internetaccess jobba "var som helst i världen".
 
Jag tror att ditt jobb passar bättre in på den spridda sinnebilden av distansarbete som det framställs i media. Där värdet skapas av den anställde som sitter isolerad och knappar på en dator i olika kontexter. Problemet är nog mest att det inte alltid tas med i ekvationen att det i många verksamheter finns många andra aspekter för att kunna skapa värde med arbetet.
Javisst, är det som du säger.

Dessutom behövs det någon/några som vårdar de stödsystem som krävs för arbetet på distans.

Säkerhetsfrågor runt IT och Internet, tas inte på allvar av allt för många.

Har man inte tillräckligt bra lösningar för säkerheten, utan okritiskt bara använder vanliga kommersiella system via internet, så dyker det förr eller senare upp "någon" som stjäl information, som tar information som gisslan, eller förstör information.
 
Det kan i många stycken finnas säkerhets- och sekretessfrågor, som gör att det är svårt att via random internetaccess jobba "var som helst i världen".

Mina kollegor har iaf jobbat på många olika håll i världen. Våra program ligger inte på våra egna datorer utan vi kopplar upp till dem på distans oavsett om vi sitter på kontoret eller på andra sidan jordklotet.

Men det finns säkert jobb där det funkar annorlunda.
 
Mina kollegor har iaf jobbat på många olika håll i världen. Våra program ligger inte på våra egna datorer utan vi kopplar upp till dem på distans oavsett om vi sitter på kontoret eller på andra sidan jordklotet.

Men det finns säkert jobb där det funkar annorlunda.
Jag tror inte riktigt att du förstår vad jag menar med "IT-säkerhet"?

Den som vill, kan hacka uppkopplingen, om den inte är noga säkrad, med hjälp av lämpliga hjälpsystem och kryptering.

Om man jobbar med "saker" där information på driven vare sig är hemlig, eller kan orsaka stora problem, så kanske man är villig att ta den risken.

Om det handlar om säkerhetsklassad information, om folks bankkonton eller kontokort, om t.ex. beslut fattade av socialtjänsten, eller folks sjukjournaler (några få exempel), så får bara inte information läcka ut.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har tidigare aldrig haft några större problem med att prata inför folk. Jag har absolut varit nervös inför tal eller större...
2
Svar
25
· Visningar
1 194
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 323
Senast: jemeni
·
Hundträning Hej på er! Vill egentligen bara bolla med er om ni tror jag kan få bukt med valpens beteenden eller om jag ska byta inställning dvs lära...
2
Svar
24
· Visningar
6 821
Senast: Migo
·
  • Artikel
Dagbok Jag har aldrig skrivit i den här delen av forumet förut men det här är nog i allmänhet ett rätt dåligt diskussionsunderlag då det är så...
2 3
Svar
42
· Visningar
5 305
Senast: Cattis_E
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp