Övr. barn Föräldrasanningar

Is

Trådstartare
Tänker mig lite uppdatering tråd i stil med "mammasanningar" där vi luftar allt det där som man inte hade en tanke på innan barn kom in i våra liv.
Roliga, jobbiga, huvudvärkskapande episoder som både ger skratt och tårar.

Finns det redan en sådan tråd kan ni gärna hänvisa mig istället ☺
 

Is

Trådstartare
Jag kan ju börja själv.
Stressad lämnar jag 2 åringen på förskolan i morse och ser en lapp om att de ska vara utklädda i morgon. Jobbar hela dagen och sonen har lagt sig för natten när jag slutar, hinner iaf fråga vad han önskar ha på sig i morgon.
"jag vill ha en röd glitterklänning"

Vi har inga röda glitterklänning, grabben har faktiskt ingen klänning alls så hur ska jag nu trolla fram en klänning till i morgon bitti?
Jag vill ju gärna uppfylla hans önskan så har letat fram en av pappas röda jobb tröjor och ska prova fixa nått av den 😂

PS jag syr ALDRIG
Ni kanske får en bild av krationen i morgon 😅
 
Alltså. Vardagspysslet. Få ihop allt är ju något som skapar huvudvärk. Herregud. Försöker hitta en bra lösning på schema som går ihop med jobb, barn och fritiden.

Meeen en lite kul grej. För någon vinter sedan kom jag till förskolan, trodde att alla tjocktröjor till äldsta barnet låg där då jag inte hittade någon hemma. Kommer dit. Helt tomt på tjocktröjor. Lösning? Mamman fick frysa hela vägen därifrån för ungen behövde ju en tjocktröja (dvs min tjocktröja hamnade på barnet). Barnet bar den hela dagen. Tror att barnet drog stl 110 då, min tröja var stl M.
 
Jag hade inte tänkt på hur hårdhänta ungar ofta kan vara innan jag fick barn. Sonen har typ orsakat mig smärta varje dag i sitt snart fyraåriga liv, trots att jag varje gång säger ifrån när det gör ont.

Jag trodde också att jag hade bra tålamod. Fd ponnyägare ala Mulle i 8år liksom.
Men det är skillnad med barnet, han vet precis vad som provocerar mig och vad som får mitt hjärta att smälta.

Hur dålig sömn man vänjer sig vid utan att bli ett vrak. Inatt tex vaknade jag säkert en gång i timmen av min 10månaders. Ändå har jag orkat vara igång hela dagen.
 
Hur dålig sömn man vänjer sig vid utan att bli ett vrak. Inatt tex vaknade jag säkert en gång i timmen av min 10månaders. Ändå har jag orkat vara igång hela dagen.
Skriver under på denna!

Jag har tänkt mycket på hur mycket man hinner på kort tid nuförtiden.
Innan barn gick jag upp kl 5 på morgonen om jag skulle börja jobba kl 7. För att hinna duscha, äta frukost och slösurfa. Stack hemifrån på cykel 6.30, kände mig stressad om jag inte var ombytt och på plats på avdelningen minst 10 min innan jag började.

Nu går jag upp samma tid. Men hinner väcka två barn, få stora att klä sig och borsta tänderna, klä på och borsta tänder på lilla, ge dem frukost, dricka en kopp kaffe, klä mig själv, borsta mina tänder, duka undan frukosten, ställa disken i diskmaskinen, få på barnen ytterkläder(utmaning sådär lagom kul på vintern)och få ut oss. Åker hemifrån 6.30, på cykel. Har nästan samma resväg som tidigare, kanske något längre. Lämnar barnen på två olika ställen, är på avdelningen ombytt och klar för det mesta ett par minuter innan jag börjar jobba. Utan att känna mig stressad.
 
Igår efter jag hade lämnat barnet på föris gick jag såklart hem, åt frukost och la mig i soffan och slöade. Vaknade av panik halv ett och precis då ringde föris och bara, du har det hänt något? Jag var helt yr och bara nej vadåra? Klockan är halv ett, du skulle hämta E tolv, vi var oroliga. Shit! Panik! Sovit bort hämtningen på föris. Pinsamt skyndade jag iväg och bad hundra gånger om ursäkt. Kommer ha klockan ställd på kvart i tolv hädanefter. Jag som aldrig somnar annars :nailbiting: :angel:
 
Alla dessa stolta uppdateringar på sociala medier när ens barn lärt sig nåt nytt stör jag mig på. Jag lägger inte upp saker så, däremot kan jag smsa både barnets mormor och farmor med tex "Han ställde sig upp mot vardagsrumsbordet alldeles själv nyss!!!" eller "nu har han lärt sig vinka" utan att tveka :D. Den där stoltheten jag inte förstått förut förstår jag nu. Eller stolthet, känslan av att han utvecklas snarare :).
 
Alla dessa stolta uppdateringar på sociala medier när ens barn lärt sig nåt nytt stör jag mig på. Jag lägger inte upp saker så, däremot kan jag smsa både barnets mormor och farmor med tex "Han ställde sig upp mot vardagsrumsbordet alldeles själv nyss!!!" eller "nu har han lärt sig vinka" utan att tveka :D. Den där stoltheten jag inte förstått förut förstår jag nu. Eller stolthet, känslan av att han utvecklas snarare :).
Samma här!
 
Jag hade inte tänkt på hur hårdhänta ungar ofta kan vara innan jag fick barn. Sonen har typ orsakat mig smärta varje dag i sitt snart fyraåriga liv.
Eller hur, vissa dagar känns det som om ungen bara består av hårda knän och vassa armbågar. Inte mysigt alls att gosa med. Vet inte hur många gånger jag hört "Gnnnn" från min man när lillen fått in en klockren pungträff...
 
Hur dålig sömn man vänjer sig vid utan att bli ett vrak. Inatt tex vaknade jag säkert en gång i timmen av min 10månaders. Ändå har jag orkat vara igång hela dagen.
Håller verkligen med!! Hur orkar man som man gör trots så lite sömn? Själv har jag haft tre skitjobbiga nätter med en 8-månaders som har vart febrig pga tandsprickning men ändå är man igång från morgon till kväll!
 
Och såhär i efterhand så inser man verkligen vad lite man vet om föräldraskapet innan man själv står där som nybliven förälder. Jag trodde ju liksom att det bara skulle va att lära ungen sitta i vagnen och sova/leka när jag vill va i stallet och ta hand om hästen. Ja tjena......
 
Med två små barn i huset hör det till vanligheten att ha toadörren öppen när man gör sina behov, barn som springer in och ut, glada och ledsna. Men hur kommer det sig att man även har dörren öppen när barnen inte är hemma? :angel:
 

Is

Trådstartare
Med två små barn i huset hör det till vanligheten att ha toadörren öppen när man gör sina behov, barn som springer in och ut, glada och ledsna. Men hur kommer det sig att man även har dörren öppen när barnen inte är hemma? :angel:
Sa till sambon häromdagen, "alla andra bygger stora kök med orden att det är mötesplatsen i huset där alla samlas. Vi borde nog bygg ut vår toalett istället för det är där vi ses hela familjen (en toalett i huset så då får man liksom rotera dursch, toabesök och tandborstning 😂)"
 
Skriver under på denna!

Jag har tänkt mycket på hur mycket man hinner på kort tid nuförtiden.
Innan barn gick jag upp kl 5 på morgonen om jag skulle börja jobba kl 7. För att hinna duscha, äta frukost och slösurfa. Stack hemifrån på cykel 6.30, kände mig stressad om jag inte var ombytt och på plats på avdelningen minst 10 min innan jag började.

Nu går jag upp samma tid. Men hinner väcka två barn, få stora att klä sig och borsta tänderna, klä på och borsta tänder på lilla, ge dem frukost, dricka en kopp kaffe, klä mig själv, borsta mina tänder, duka undan frukosten, ställa disken i diskmaskinen, få på barnen ytterkläder(utmaning sådär lagom kul på vintern)och få ut oss. Åker hemifrån 6.30, på cykel. Har nästan samma resväg som tidigare, kanske något längre. Lämnar barnen på två olika ställen, är på avdelningen ombytt och klar för det mesta ett par minuter innan jag börjar jobba. Utan att känna mig stressad.
Lämnar ni hemmet 6.30? Låter som rena tortyren - ni förtjänar sannerligen medalj allihop.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • En dag till utan familjen

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp