Förbaskade bakslag!

[Ztrawberry Zling]

Har en unghäst som inte åkt transport så himla mycket, max 10-12 ggr. De två första gångerna tog det lite tid att få in henne (max 30 min) sen har det gått som en dans, en som leder och två som går bakom för att i princip bara lägga varsin hand på rumpan å så är hon innne. Vi har varit iväg och löshoppat så det har iaf blivit lite kontinulitet i det hela. Å jag har varit så glad över att det gått så bra!
Och så igår så får vi världens bakslag När vi skulle hem från hoppningen fick vi lina in henne. (det var problem även när vi skulle hemifrån)
Enligt tjejen som vi hoppar hos är det här väldigt vanligt, att hästen går bra att lasta de 6-7 första gångerna för att sen börja trotsa. Hästen blir inte sur för 5 öre, hon bara står där.
Är det någon annan som har någon liknande erfarenhet av dessa "bakslag"? Går det över "av sig självt"? Jag kommer ju att fortsätta att åka iväg å träna och som det känns nu så kommer jag nog att lina in henne från första början, hon är en sån dam som om hon blir ståendes så blir hon, därför känns det inte som om jag ska stå å bara vänta ut henne, utan jag vill göra sån liten grej av det hela som möjligt, men in ska hon!
Har ni några råd att ge? Hur skulle ni gjort?

 

[Alexandra_W]

Sv: Förbaskade bakslag!

Det berömda 'unghästtrotset'. Det där är VÄLDIGT vanligt. När de åkt X antal gånger så har de börjat 'förstå vad de gör' och också känna sig säkrare kring det hela (det är inte nytt och spännande utan på rutin) och då ifrågasätter de VARFÖR de ska gå in egentligen, och MÅSTE man verkligen göra som matte/husse säger?

Min har varit löjligt lätt att lasta sen hon var föl. En dag så BLÅVÄGRADE hon, hon skulle INTE gå på och så var det med med. Inte rädd, hade bara bestämt sig för att 'nä'. FIck på henne med visst besvär. Sen när vi skulle hem sa hon NEJ. Det spelade ingen roll vad vi gjorde, hon skulle inte på. Tillslut (efter typ en timme) så beslöt hon sig för att gå på ändå.

Efter det har det inte varit minsta problem. Hon var knappt ett år när hon sa NEJ, och hon är två år nu och jag lastar henne helt solo och stänger själv på 30 sekunder.

De KAN gå över av sig själv, men det behöver inte. Jag tar det 'säkra före det osäkra' och linar in dem eller på annat sätt milt men bestämt 'tvingar' in dem - dvs demonstrerar att 'ja, man måste göra som matte säger VARJE gång'. Jag väntar inte ut dem just för att jag inte vill de ska 'lära sig' att krångla.

Så, eftersom hon bara bestämt sig för nej, och inte är rädd, så skulle jag lina in henne lugnt men bestämt och utan att göra en stor grej av det. Ge henne en chans att gå på fint, funkar inte det så lina in. Och så beröm massor när hon är inne etc, gärna lite mat när det är stängt och färdigt.

 

[Ztrawberry Zling]

Sv: Förbaskade bakslag!

Tack för ditt svar!!
Du resonerar på det sätt som känns rätt i mitt fall, känns bra att man inte är ute på villovägar i sina tankar och funderingar.

Åter igen tack för svaret!