Fördomar - med glimten i ögat

En skock lösa chihuahuor/små blandisar - det finns två utgångar av en sådan situation; skäll och/eller hundar som följer efter en medan matte ropar efter den. De är så små att de inte skadas av någonting och kan inte skada någonting annat, hur säkert som helst. De kan inte springa ifrån en heller, de är ju så småå. Obekvämlighet hos främlingar räknas inte in. Inga problem att prata på med sin kompis medan hundarna gör som de vill :up:
 
Irländsk varghund - en lite kortare satt excentrisk tant (plus eventuell gubbe), mycket pussar (från människan till hunden alltså) och alla bänkytor i hemmet är försedda med skydd som man kan lägga över mat som man lämnar för en stund. Absolut ingen sporthund, utan mera som en extra självgående soffa i hemmet - som lätt kan ta över hela soffan själv. Det finns aldrig bara en soffa, alltid två och en eller två fåtöljer.




(Det kan hända att jag beskriver lite mig själv här ovan :angel::D Jag älskar rasen!)
 
En skock lösa chihuahuor/små blandisar - det finns två utgångar av en sådan situation; skäll och/eller hundar som följer efter en medan matte ropar efter den. De är så små att de inte skadas av någonting och kan inte skada någonting annat, hur säkert som helst. De kan inte springa ifrån en heller, de är ju så småå. Obekvämlighet hos främlingar räknas inte in. Inga problem att prata på med sin kompis medan hundarna gör som de vill :up:
Mäh ibland har dom ju faktiskt flexi 😊
 
Utländsk shelter-rescue - Politiskt engagerad (vänster), som sysslar med något kreativt, antingen som yrke eller hobby. Shoppar ekologiskt, organiskt och second hand, och skriver dikter eller spelar i folkmusikband. Hunden anpassar sig fint till husse eller matte men kan aldrig lämnas ensam och skiter knäck så fort den hör något i trapphuset eller från gården, vilket leder till att ägaren byter lägenhet mot fallfärdigt torp med 3 mil till närmaste granne. Bedyrar högt och heligt att hen är såå lycklig, och ändå ville närmare naturen, men mellan raderna syns en hel del desperation och saknad efter hobo-kafé med vännerna och rep-kväll med bandet.
 
Mops - Jätteupptagna människor med coola kläder och coola jobb, gärna på reklambyrå eller liknande. Hunden har västsele för flera tusen och följer med på trendcaféet eller puben, och syns gärna i diverse produktioner som ägaren haft del i.

Stämmer perfekt in på mopsägare som bor i större städer men jag måste lägga till den andra sorten:

Mops - Kvinnor i åldern 40-60 som antingen skaffat hund som ersättning för barn helt och hållet eller när de egna barnen når en ålder där de inte är beroende av en mammas ömma omsorg 24/7. Umgås inte med några andra hundägare än de som också har mops. Skriver desto flitigare i mopsgrupper på nätet och postar nästan dagligen bilder där på sin kolossalt feta hund för att få höra att den är helt normalviktig. Tror att veterinärer, andra hundägare och i princip hela resten av världen ingår i en komplott som påstår att mopsar skulle ha någon form av hälsoproblem. Tror även att det är normalt med andningsljud som överröstar normal samtalston och att alla hundar brukar sova sittandes.
 
I sista lägret finns de trötta och bittra. De som sitter till fyra på morgonen och lägger upp en budget för att hämta en valp på Mars om tre år, för det är inte förrän då den uppfödaren ska avla och denne bara måste få tag i de linjerna, de håller ju på att dö ut! Deras främsta passion online är att avskräcka alla inom de övre kategorierna från att skaffa aussie överhuvudtaget samt lägga in motioner till rasklubben om att det ska krävas sju års utbildning för att ens få titta på en aussie. Allt detta innan de går ut i pyjamas toppad med belöningskjol och vinner VM i vallskyddsagility efter att ha tränat i en vecka med sin 7-månaders tik. Du vet, tiken vars stamtavla är en perfekt match till den där importen som ska inhandlas om några år när stjärnorna lagt sig i rätt linje.

Mycket av det där stämmer pinsamt väl med vissa som har korthårig collie också... :o
 
Bordercollieägare finns i fyra olika typer:

Djurbonden. Äger i princip bara koppel av balsnöre samt kanske ett halsband med får på som används vid tävling. Hundarna är antingen skitiga eller har fått byxorna avklippta med kökssax. Ägaren har en vilja av stål och är van att bli åtlydd, har hundarna i hallen/köket och älskar att sova middag på kökssoffan tillsammans med dem. Hundarna åker i en bur i skåpbilen, omgiven av saker som kan vara bra att ha. Pratar lika mycket med fåren som med folk.

Sportmodellen. Har krocksäkra bilburar, draperade med selar/halsband/koppel i tusen olika färger. Ger hunden en slurk vatten och energibalansgodis efter 5 minuters ansträngning och tränar bara med positiv förstärkning. Bilen låter som ett jävla larm hela tiden men ägaren verkar inte höra det alls. Välkammade, rena hundar som måste ha elastiska koppel för att de drar så förgjordat. "Vallar" för att det hör till, men tycker att fåren förstör och tränarna har fel.

Pensionären. Har haft andra raser förut och tränat hund i massor av år. Har nu BC och vill lära sig förstå sin hund, investerar massor i att lära sig valla tillsammans och tvivlar ständigt på sin egen förmåga att köra hund. Läderkoppel, grindar i bagageluckan och har hundens väl som sin mening med livet. Gillar att småprata med fåren när ingen ser.

Fluffkramaren. Har färgglada fluffiga hundar med "europeisk sportstam", tror att gentester är guds gåva till uppfödare och att arbetsmentalitet betyder att hunden ser glad ut när man håller fram en godis. Behöver inte ha koppel, för de lämnar sällan trädgården. Säger att "vanliga BCs" är hyperenergiska för att de får för mycket protein och energi i fodret.
 
Jaktlabradorfolk

Tror att de bor på den engelska landsbygden i dubarrystövlar/le chameau, tweedjacka eller oljerock. Bilen är oftast en sanitär olägenhet och luktar lite diffust av blöta dummies, blöta hundar och kanske även lite kallvilt.
Även hemmet tenderar att vara en sanitär olägenhet, eftersom en labrador trots allt fäller 14 månader per år.
Visselpipor finns i varenda skrymsle och vrå för att aldrig riskera att vara utan denna livsviktiga snuttefilt och livlina.
Har oftast många hundar, gärna kombinerat med typ border terrier.
Har retrieverkoppel i varenda jackficka och minst en handfull med kepsar för olika aktiviteter, och så klart ligger det ett gäng vita isskrapor eller handskar med vit handflata i varenda träningsväska.
Kan utan problem åka tre timmar enkel resa för att vara med på ett prov (kanske rentav bara som funkis) eller för en jakt.

Wachtelhundsfolk är lite mindre stereotypa, tycker jag ändå :D
och jo, jag passar nog in en hel del på ovanstående labradorfördomar 😬
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp