förklara avlivning för små barn

vinkelina

Trådstartare
Har bokat tid för att ta bort vår kanin i morgon. Han har senaste tiden blivit väldigt aggressiv (går knappt att ge honom mat utan att han attackerar vilket inte hänt tidigare) med tanke på att han är över 8 år känns det som bästa idéen då vi inte ser några synliga fel på honom

planen var att ta honom till veterinären då barnen är i föskolan (de är 2 år 3 månader samt 3 år 9 månader gamla) och sedan låta dem se kaninen och förklara att han blev gammal och dålig, vi har redan tidigare pratat om att kaninen är just gammal. Detta fungerade bra när vi i vintrast akut fick ta bort en katt

men. Nu är de hemma och snoriga så pga Corona får de inte åka till förskolan. Vill inte ta med dem. Men känns som att inte vet hur jag skall hantera det på bästa sätt. Vill inte säga att han somnar in, får en spruta eller annat som gör att de kan bli rädda för läkarvården. Är okej med att rakt ut säga att kaninen är död, men är momentet före då jag skall åka i väg med honom
 
Har bokat tid för att ta bort vår kanin i morgon. Han har senaste tiden blivit väldigt aggressiv (går knappt att ge honom mat utan att han attackerar vilket inte hänt tidigare) med tanke på att han är över 8 år känns det som bästa idéen då vi inte ser några synliga fel på honom

planen var att ta honom till veterinären då barnen är i föskolan (de är 2 år 3 månader samt 3 år 9 månader gamla) och sedan låta dem se kaninen och förklara att han blev gammal och dålig, vi har redan tidigare pratat om att kaninen är just gammal. Detta fungerade bra när vi i vintrast akut fick ta bort en katt

men. Nu är de hemma och snoriga så pga Corona får de inte åka till förskolan. Vill inte ta med dem. Men känns som att inte vet hur jag skall hantera det på bästa sätt. Vill inte säga att han somnar in, får en spruta eller annat som gör att de kan bli rädda för läkarvården. Är okej med att rakt ut säga att kaninen är död, men är momentet före då jag skall åka i väg med honom
Du kan inte putta iväg barnen med din partner/annan på någon längre aktivitet med barnen några timmar när det är dags och sedan visa kaninen när det är klart?

Min erfarenhet som veterinär är att barn oftast tar saken som den kommer och mer naturligt än många tror. Själv hade jag sagt att kaninen inte mår bra längre, är gammal och därför behöver få somna hos veterinären. Ingen har under mina yrkesverksamma år berättat att deras barn tagit illa vid sig, ens när de varit med vid avlivningen vilket inte är helt ovanligt. Och då får man höra mycket berättelser från djurägare om de tidigare avlivningar de varit med på, kan vara det vanligaste samtalsämnet nästan.
 
Du kan inte putta iväg barnen med din partner/annan på någon längre aktivitet med barnen några timmar när det är dags och sedan visa kaninen när det är klart?

Min erfarenhet som veterinär är att barn oftast tar saken som den kommer och mer naturligt än många tror. Själv hade jag sagt att kaninen inte mår bra längre, är gammal och därför behöver få somna hos veterinären. Ingen har under mina yrkesverksamma år berättat att deras barn tagit illa vid sig, ens när de varit med vid avlivningen vilket inte är helt ovanligt. Och då får man höra mycket berättelser från djurägare om de tidigare avlivningar de varit med på, kan vara det vanligaste samtalsämnet nästan.

tyvärr krockar det med yngstas sovtur, annars hade vi gjort så. Funderade lite på att om de skulle komma med, men fick inga bra vibbar av veterinären (var rätt snäsig i telefon) och att de redan är stressande för kaninen bara av att vi åker dit, vill att han skall få de så lugnt de bara går
 
Säg som det är, att kaninen inte mår bra så du måste ta den till veterinären och ta bort/skicka till kaninhimlen/annan valfri benämning? Har ni redan mist en katt på liknande sätt så tror jag barnen delvis fattar konceptet redan, om än inte på samma nivå som större barn gör.

Men, och detta färgar såklart min åsikt - jag tror inte på att överkomplicera eller dramatisera döden på något vis, speciellt inte när det gäller djur. Det kan nog finnas en risk att stjälpa mer än hjälpa att skicka iväg barnen och så är kaninen "plötsligt" död när de kommer hem. Bättre då att de får veta vad som komma skall och säga hejdå till den innan ni åker.
 
tyvärr krockar det med yngstas sovtur, annars hade vi gjort så. Funderade lite på att om de skulle komma med, men fick inga bra vibbar av veterinären (var rätt snäsig i telefon) och att de redan är stressande för kaninen bara av att vi åker dit, vill att han skall få de så lugnt de bara går
Trist med snäsig ton. Ganska ofta får man prata med en sköterska i telefon dock, ifall det inte är en enmanspraktik, om det nu kan vara en tröst.
 
Förklara vad som hänt. Säg inte att kaninen somnat in är bättre att säga att den är död. Har hänt att barn blivit rädda för att somna då man sagt somna in.
Har haft med barn på många avlivningar och förklarar man vad som händer så tar de det mycket bättre än vad de vuxna tror. En del veterinärer har böcker man kan få med sig som hjälper till att förklara för barnen.
 
Trist med snäsig ton. Ganska ofta får man prata med en sköterska i telefon dock, ifall det inte är en enmanspraktik, om det nu kan vara en tröst.

är en enmannaklinik (stadens veterinär). Frågade om de finns möjlighet till en hjälpande hand då jag är höggravid, men verkade inte så. Vet inte om de bytt veterinär för var dit med katten och då var de en vet och en assistent på plats, jättetrevliga båda två

Förklara vad som hänt. Säg inte att kaninen somnat in är bättre att säga att den är död. Har hänt att barn blivit rädda för att somna då man sagt somna in.
Har haft med barn på många avlivningar och förklarar man vad som händer så tar de det mycket bättre än vad de vuxna tror. En del veterinärer har böcker man kan få med sig som hjälper till att förklara för barnen.

just därför jag vill undvika somna in, ge en spruta mm. Lät som att de ens skulle vara svårt att få en hjälpande hand så kan gissa att två vilda barn inte gör saken bättre. Eller har inte möjlighet att hålla fokus på kaninen om de skall vara med vilket jag kommer behöva då han är rätt opålitligt just nu
 
Röstar också på att säga att kaninen fick åka till himlen, min treåring verkar ändå till viss del förstå det begreppet. Kaninen blev sjuk, den dog och kom till himlen... tror inte man behöver komplicera det mer. Kanske att de får säga hejdå innan ni åker?

(att de inte får följa med är väl ganska självklart eftersom de är sjuka?)
 
tyvärr krockar det med yngstas sovtur, annars hade vi gjort så. Funderade lite på att om de skulle komma med, men fick inga bra vibbar av veterinären (var rätt snäsig i telefon) och att de redan är stressande för kaninen bara av att vi åker dit, vill att han skall få de så lugnt de bara går

Men givetvis kan du INTE ta med barnen till kliniken om de är sjuka. Ska kaninen avlivas medans barnen är sjuka så måste du lämna barnen hemma. Det finns ingen väg runt det.
 
Men givetvis kan du INTE ta med barnen till kliniken om de är sjuka. Ska kaninen avlivas medans barnen är sjuka så måste du lämna barnen hemma. Det finns ingen väg runt det.

Fast de har det ju inte vare frågan om heller. Maken är också ledig och tanken var att han skulle kommit med mig, men det går ju inte och därför funderar jag på hur man skall göra på bästa vis. Åt en 7-8 åring kan man bättre förklara att kaninen måste avlivas, men känns inte som att jag kommer nå fram till min tvååring. Han hade lättare att förstå med katten som blev akut sjuk (där visste vi inte att vi skulle komma hem med en död katt) och vi förklarade just de att katten blev jättesjuk, vi åkte till "kattläkaren" men tyvärr dog den. Han klappade lite och så var det med de. Pratar ännu om den katten, men bara att Rocky finns inte mera, han blev pipi
 
Förklara vad som hänt. Säg inte att kaninen somnat in är bättre att säga att den är död. Har hänt att barn blivit rädda för att somna då man sagt somna in.
Finns rätt tunna belägg för det när man börjar syna i sömmarna, om du tänker på artikeln i veterinärtidningen. Men visst är man orolig för att barnet ska missuppfatta kan man ju välja ett annat ord. Dock är "somna in" såpass allmänt använt att de sannolikt kommer stöta på det rätt snart i vilket fall.
 
Finns rätt tunna belägg för det när man börjar syna i sömmarna, om du tänker på artikeln i veterinärtidningen. Men visst är man orolig för att barnet ska missuppfatta kan man ju välja ett annat ord. Dock är "somna in" såpass allmänt använt att de sannolikt kommer stöta på det rätt snart i vilket fall.
Jag var på en föreläsning där det togs upp. Tycker inte att vi behöver vara så rädda för att säga att de är döda. När jag har barn med på avlivning pratar jag till barnen och förklarar vad jag gör varje steg på vägen. Ofta börjar de ställa frågor och tar det väldigt bra.
 
Vi har också haft djur som blivit dåliga som vi behövt ta bort när barnen var i samma ålder som dina barn.
Och det har inte varit några problem, jag har varit ärlig men hållt det förenklat. "Kaninen var väldigt gammal och hjärtat slutade slå ", "kaninen var mycket sjuk och gick inte att laga, så veterinären blev tvungen att avliva/döda den"
Barnen har inte varit med vid avlivningen, men de har sett det döda djuret och vi har begravt det tillsammans.
 
Vi står inför att vi ska ta bort vår ena hund, våra barn är 3,5 och 2. Vi kommer bara göra som så att vi kommer åka iväg med hunden, farmor och farfar tar hand om barnen och sen när/om barnen frågar kommer vi tala om att Nessi är i himlen eftersom hon va gammal.
Vi kommer inte göra nån stor grej av det alls utan förklarar när det frågas eftersom barnen är så små. Barnen är vana vid att vi tar med oss hundarna och åker på olika saker så dom är inte bekymrade för att man åker iväg med dom.
 
Vi har fått ta bort flera djur medans barnen är små. Jag upplever att barnen tar det väldigt naturligt och inte fått några trauman av det. De saknar såklart fortfarande djuren och pratar ofta om dem även efter lång tid, men konstaterar att de är döda utan ta det alltför hårt. Sånt är livet, typ. Jag har känt att det varit viktigt att de få ta farväl och att man inte bara berättar i efterhand att katten/ponnyn dog. Så jag har sagt att X är gammal och så sjuk att hen kommer att dö hos sin doktor imorgon (eller i lagom tid innan så att alla hinner gosa lite extra och förbereda sig mentalt). Ofta har ju barnen själva märkt att djuret inte mår bra längre och tycker inte det är konstigt. Vi har gjort en grav och planterat lite blommor.
 
Jag har också upplevt att barnen har tagit döden väldigt bra. Vi hittade vår katt påkörd i diket på vägen hem från förskolan. Det blev naturliga samtal om livet och döden, men inget trauma. Ponnyn vi lånade och red på togs bort men då var vi förvarnade och kunde säga hej då. Det gick också bra, även om de var ledsna. Men ledsen är ju inte farligt.

När katten dog var de 1,5 och 4. Ponnyn var de 4 och 8.
 
Mina barn som är vuxna nu har genom åren varit med om att kaniner, katter och hästar har Blivit sjuka eller gamla, dött och avlivats. Jag har alltid sagt som det varit utan krusiduller. De har fått titta, fråga och begrava om de har velat och det har varit möjligt. De har givetvis varit ledsna ibland precis som jag men alltid förstått och accepterat. De har så vitt jag vet inte tagit ngn skada av detta. Jag tror att vi gör barn en otjänst genom att linda och försöka undanhålla sådant som har med sjukdom och död att göra - det är en del av livets realiteter som vi behöver lära oss att möta och hantera. Säg som det är, låt barnen ta farväl och ta hem kaninen till en fin begravning om möjligt.
 
Jag har inga barn men är uppvuxen med djur omkring mig och pappa hade slaktdjur. De ljög aldrig för mig utan jag visste så fort jag kunde förstå det att tjurarna och grisarna skulle bli mat. Det hindrade mig inte från att ha namn på tjurarna :D

Jag var inte så gammal heller när de första katterna vi hade togs bort och samma där, mina föräldrar ljög inte (plus att jag såg ju att katterna inte mådde bra).

Dock har jag träffat många under universitetstiden vars föräldrar ljög för dem när deras djur skulle tas bort och jag har aldrig förstått varför. Jag har aldrig fått något trauma av att veta att livet är ändligt och när det gäller våra djur rätt så kort.
 
Gick rätt bra tror jag. Berättade att jag skulle åka med kaninen till ”kanindoktorn” då han inte mår bra. Väl hemma igen tittade vi och klappade kaninen och förklarade att han inte finns mera och är död. De fick vara med och begrava och vi försökte förklara att de bara är kaninens skal som är kvar (lite som bananskal man lägger i soporna) då de inte riktigt ville att vi skulle lägga kaninen i gropen.

pratat en del om döda kaniner i går när de tog upp det

och nu skuttar de runt på golvet och leker kaniner och sitter och äter kaninmaten 🤫 som vi har i en säck på golvet.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Eftersom jag är både en klant och ganska godtrogen blev jag pålurad en omplaceringshund som har orsakat mig mycket bekymmer. Det är...
Svar
16
· Visningar
1 597
Senast: YlvaG
·
Övr. Hund Jag har en labbe tik som är ett år. Som valp var hon ganska tuff men när det kom till människor så tyckte hon det var läskigt. Inte så...
Svar
6
· Visningar
649
Senast: Trassel12
·
Hundhälsa Ge mig all eran erfarenhet! Har upptäckt en liten liten kula i ett ljuver på vovven, högst upp (vid frambenen) och jag misstänker...
Svar
8
· Visningar
980
Senast: Viva
·
Övr. Hund Hej! Jag behöver er kloka hjälp i frågan om vår lilla franska bulldogg ska omplaceras eller i värsta fall avlivas. Hon är bara 2 år...
2
Svar
37
· Visningar
3 929
Senast: Hermelin
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp