Jag kan inte förklara allting och jag vill inte berätta allting här. Men vill iallafall säga förlåt till alla här som skriver massa snälla och peppande saker till mig. Förlåt att jag tar eran tid som ni säkert kunde göra massa andra roligare saker med. Men så har ni skrivit till mig för ni är snälla och vill hjälpa och så. Och jag förtjänar verkligen inte det ALLS så förlåt. För jag läser allt men jag tror typ inte på det ni skriver ändå. Och jag typ ljuger. Eller inte ljuger men kanske att det verkar på ett sätt så är det egentligen inte så. Och förlåt igen nu att jag skriver igen och kanske tar eran tid helt i onödan!
Jag vill inte skriva vad som har hänt idag för är så jävla dumt och äckligt och ja jag vill typ inte berätta hur dum i huvudet jag är. Men hade ju permison efter lunch och först gick det väl okej sen vid mellanmål så vände typ ALLT och jag blev som helt störd och ja världens värsta typ. Så gjorde flera helt idiotiska äckliga jätte dumma grejer. Och blev kaos med exakt allt så har varit på akuten tills kanske en halvtimme sen. Och nu är jag tillbaka och alla tycker jag är dum i huvudet och mina föräldrar hatar mig och skäms nog som fan över att ha en så dum korkad äcklig ful störd unge.
Har skickat typ hundra hjärtan till dom också och sagt förlåt till allamöjliga men det spelar egentligen ingen roll för ingen kan ändå förlåta allt.
 

Jag kan bara tala för mig själv, men jag skriver åtminstone bara när jag har tid och lust. Så det är absolut ingen belastning att skriva några inlägg då och då.

När det gäller att du inte riktigt vill släppa vissa uppfattningar du har, så tänker jag att det dels hör till din sjukdom och dels är så för att du verkar vara en bestämd person.

Läkande sker sällan spikrakt så att det är skrämmande att släppa det man länge tyckt har hjälpt är knappast konstigt. Men det är en långsam process framåt. Och då tänker jag att du får ta en dag i taget.

Jag är övertygad om att dina föräldrar älskar dig, oavsett vad du gör. Kanske blir de arga på dig ibland, men det betyder inte att de inte älskar dig. Man kan vara arg på familjemedlemmar även om man älskar dem jättemycket. Och arga känslor går alltid över efter en stund!

Jättebra att du skickat hjärtan till dina föräldrar. Om de varit upprörda behöver de kanske lite tid att lugna sig, men allt blir bra snart.

Du är inte dum, du har bara ett bakslag just nu. Det kommer att bli bättre. :heart
 
Jag är helt säker på att dina föräldrar älskar dig även om de kan ha blivit arga/ledsna/rädda över något som hänt. Och du är garanterat inte något av det du skriver, jag tycker du verkar väldigt klok för en ung tjej. Sen blir det knas ibland ändå.
 
Jag kan bara tala för mig själv, men jag skriver åtminstone bara när jag har tid och lust. Så det är absolut ingen belastning att skriva några inlägg då och då.

När det gäller att du inte riktigt vill släppa vissa uppfattningar du har, så tänker jag att det dels hör till din sjukdom och dels är så för att du verkar vara en bestämd person.

Läkande sker sällan spikrakt så att det är skrämmande att släppa det man länge tyckt har hjälpt är knappast konstigt. Men det är en långsam process framåt. Och då tänker jag att du får ta en dag i taget.

Jag är övertygad om att dina föräldrar älskar dig, oavsett vad du gör. Kanske blir de arga på dig ibland, men det betyder inte att de inte älskar dig. Man kan vara arg på familjemedlemmar även om man älskar dem jättemycket. Och arga känslor går alltid över efter en stund!

Jättebra att du skickat hjärtan till dina föräldrar. Om de varit upprörda behöver de kanske lite tid att lugna sig, men allt blir bra snart.

Du är inte dum, du har bara ett bakslag just nu. Det kommer att bli bättre. :heart
Jag kan ju inte ta en dag i taget heller när jag är såhär dum i huvudet såfort jag kan. Och det är mer att det går spikrakt bakåt isåfall.
Och tror inte mamma och pappa är arga utan mer att dom inte orkar med mig mer och jag fattar det. Och håller med 200%. Har aldrig bråkat som idag förr så jag VET att det inte bara är lite vanligt att man blir arg på varandra. Men ja menar ju inte att det är deras fel utan jag vet att det är mitt eget fel.
 
Det är klart att alla runt dig blir rädda när du mår dåligt. De är RÄDDA OM dig och tycker det är hemskt att du mår dåligt. Det ska du inte förväxla med att de är arga på dig, eller inte tycker om dig.

De blir rädda, för du är så dålig. Jag tror du inser själv också att du är rätt dålig i din sjukdom. Annars hade det ju inte blivit så här. Jag tycker du ska försöka trycka tillbaka ångesten med en tablett och försöka vila. Imorgon är en ny dag, då kan du jobba på att ändra det du inte vill se som dina egenskaper.
 
Jag är helt säker på att dina föräldrar älskar dig även om de kan ha blivit arga/ledsna/rädda över något som hänt. Och du är garanterat inte något av det du skriver, jag tycker du verkar väldigt klok för en ung tjej. Sen blir det knas ibland ändå.
Fast jag är inte klok alls. Kanske var det förr men nu är jag bara dum i huvudet och störd hela tiden.
 
Det är klart att alla runt dig blir rädda när du mår dåligt. De är RÄDDA OM dig och tycker det är hemskt att du mår dåligt. Det ska du inte förväxla med att de är arga på dig, eller inte tycker om dig.

De blir rädda, för du är så dålig. Jag tror du inser själv också att du är rätt dålig i din sjukdom. Annars hade det ju inte blivit så här. Jag tycker du ska försöka trycka tillbaka ångesten med en tablett och försöka vila. Imorgon är en ny dag, då kan du jobba på att ändra det du inte vill se som dina egenskaper.
Jag har redan tagit den medicinen först på eftermiddagen och sen en till nu. Så ja hoppas den hjälper och hoppas den jag fick förut också är kvar så kanske jag iallafall kan slippa alla jävla tankar om jag kan sova.
 
Jag har redan tagit den medicinen först på eftermiddagen och sen en till nu. Så ja hoppas den hjälper och hoppas den jag fick förut också är kvar så kanske jag iallafall kan slippa alla jävla tankar om jag kan sova.

Annars brukar det finnas folk att skriva med här. Ta det lugnt, du är inte någon hemsk människa. Du är en människa med en hemsk sjukdom. Och jag tror nog faktiskt att du vill ha en förändring.
 
Du är fortfarande samma fantastiska person som du var i morse. Varken mer eller mindre. Jag hittade faktiskt mycket tröst i det, att jag är samma person oavsett vilket. Det är nog inte så att du har mördat någon eller ens med flit sårat någon.
Nej men spelar väl ingen roll om det är med flit om man är jätte elak. Då är man elak även ifall det inte är med flit. Plus att om det inte är med flit så är man ju störd påriktigt så antingen är jag elak eller störd. Eller båda.
 
Ledsamt med det som hände idag. Jag önskar att du inte behövde känna så om dig själv som du gör. Du är en toppentjej, men som inte mår bra. :heart
 
Annars brukar det finnas folk att skriva med här. Ta det lugnt, du är inte någon hemsk människa. Du är en människa med en hemsk sjukdom. Och jag tror nog faktiskt att du vill ha en förändring.
Alltså ja jag vill ha en förändring men jag vet inte hur och det går ju ändå inte. För det går inte att bara ta bort allt.
 
Nej men spelar väl ingen roll om det är med flit om man är jätte elak. Då är man elak även ifall det inte är med flit. Plus att om det inte är med flit så är man ju störd påriktigt så antingen är jag elak eller störd. Eller båda.

Självklart spelar det jättestor roll om det är med flit, bara för att såra. Du är varken störd eller elak. Du är sjuk.

Alltså ja jag vill ha en förändring men jag vet inte hur och det går ju ändå inte. För det går inte att bara ta bort allt.

Det du säger ofta uppfattar hjärnan som sant. Du säger ofta att saker inte går. Då går det aldrig. Det går aldrig att hoppa ett hinder om du säger till dig själv och hästen att det inte går. Ska du komma över måste du tro på att du kommer över, att ni hoppar över.

Du kommer lyckas, men du måste jobba på dina tankar. Det är inte lätt, därför är du på ett ställe där du kan få hjälp. Men du måste göra en del jobb själv.

Hade du sagt till mig samma som du säger till dig själv: att du aldrig kommer att lyckas, så hade jag inte heller lyckats. Du måste bli vän med dig själv och behandla dig själv som din vän. För du hade ju aldrig sagt till mig att jag inte kommer att lyckas med något jag vill göra.
 
Självklart spelar det jättestor roll om det är med flit, bara för att såra. Du är varken störd eller elak. Du är sjuk.



Det du säger ofta uppfattar hjärnan som sant. Du säger ofta att saker inte går. Då går det aldrig. Det går aldrig att hoppa ett hinder om du säger till dig själv och hästen att det inte går. Ska du komma över måste du tro på att du kommer över, att ni hoppar över.

Du kommer lyckas, men du måste jobba på dina tankar. Det är inte lätt, därför är du på ett ställe där du kan få hjälp. Men du måste göra en del jobb själv.

Hade du sagt till mig samma som du säger till dig själv: att du aldrig kommer att lyckas, så hade jag inte heller lyckats. Du måste bli vän med dig själv och behandla dig själv som din vän. För du hade ju aldrig sagt till mig att jag inte kommer att lyckas med något jag vill göra.
Det går ju inte att jobba med hur jag tänker när jag inte tänker ALLS. Som det idag så jag tänkte inte att jag skulle göra dom sakerna men det blev så ändå. Fast tänkte inte att jag skulle göra det.
Och för mig spelar det ingen roll om jag är sjuk eller inte så är jag ändå elak och har gjort så mina föräldrar inte vill vara med mig och dom vill nog innerst inne slippa mig helt men det skulle dom ju aldrig säga rakt ut.
 
Men du... :heart . Kan och ska bara tala för mig själv men jag är rätt övertygad om att vi alla som skriver till dig vill dig väl, det är ingen bortslösad tid! Hade vi inte brytt oss hade vi ju inte läst det du skriver eller svarat dig ju, så försök släpp det tänket.
Jag fattar att ni vill väl och bryr er men känner mig bara mer dum då som är såhär.
 
Det går ju inte att jobba med hur jag tänker när jag inte tänker ALLS. Som det idag så jag tänkte inte att jag skulle göra dom sakerna men det blev så ändå. Fast tänkte inte att jag skulle göra det.
Och för mig spelar det ingen roll om jag är sjuk eller inte så är jag ändå elak och har gjort så mina föräldrar inte vill vara med mig och dom vill nog innerst inne slippa mig helt men det skulle dom ju aldrig säga rakt ut.

Först och främst: livet är inte helregiserat. Jag går inte runt hela dagarna och gör planerade grejor, jag improviserar - hela tiden. Ibland blir det bra, ibland mindre bra. Och ibland helkass. Det gör inget om 10 år. Eller ens om en timme.

Och ibland blir det kortslutning. Jag hade kortslutning på ett möte där folk var så oerhört korkade att jag tog i från tårna. Det var kanske inte helt lyckat, men ibland blir det så. Och det är en del av den jag är. Jag försöker vara ett bättre jag varje dag, men ibland blir det inte riktigt så. Det ingår i livet.

Imorgon är en ny dag, det är OK att må dåligt över att du tycker att du var dum mot folk du gillar. Kom ihåg den känslan så kanske du håller tillbaka nästa gång det nästan bubblar över. Vi lär oss inget av framgång. Vi lär oss när vi misslyckas, vi lär oss att inte göra om det.
 

Liknande trådar

L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har ju anmält en sak som har hänt. Och då säger flera att det är bra och rätt och alltmöjligt. Men det KÄNNS verkligen inte så...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 418
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok Jag tog bort mitt förra inlägg för allt bara blev förmycket. Men om jag ska samman fatta det så var det att jag skolkade idag min sista...
2
Svar
29
· Visningar
1 775
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok Egentligen så ska jag vara i skolan nu men jag är inte det. Jag var bara där i typ tjugo minuter så det är nästan ett rekord. Jag är...
Svar
19
· Visningar
754
L
  • Artikel
Dagbok Jag in såg nyss en sak som nog många kommer att tycka att jag är helt dum i huvudet för. Men om avel och sånt alltså med hästar eller...
3 4 5
Svar
95
· Visningar
2 938
Senast: LiviaFilippa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp