Förlossningstråden

En sak som var lite lustig var de absurda mängderna saft jag fick dricka under förlossningen och senare på BB. Normalt sett brukar ju inte vården kanske uppmuntra till att hinka i sig flytande socker men barnmorskorna pushade på mig hela tiden att dricka mer saft :D När vi kom till BB fick jag mycket stränga förmaningar om att jag var tvungen att dricka upp hela kannan med saft och när jag inte gjort det efter ett par timmar fick jag en tillsägelse 😅
 
En sak som var lite lustig var de absurda mängderna saft jag fick dricka under förlossningen och senare på BB. Normalt sett brukar ju inte vården kanske uppmuntra till att hinka i sig flytande socker men barnmorskorna pushade på mig hela tiden att dricka mer saft :D När vi kom till BB fick jag mycket stränga förmaningar om att jag var tvungen att dricka upp hela kannan med saft och när jag inte gjort det efter ett par timmar fick jag en tillsägelse 😅
Men det är väll vanligt med saft under förlossningen? Jag fick feber under min första förlossning och det kändes som om att de stoppade in ett sugrör i min mun stup i kvarten med saft. Allt för energi och vätska?
 
Men det är väll vanligt med saft under förlossningen? Jag fick feber under min första förlossning och det kändes som om att de stoppade in ett sugrör i min mun stup i kvarten med saft. Allt för energi och vätska?
Jadå, jag menade inte att jag på något vis var ett specialfall, mer att det kändes som en lustig grej vid tillfället :)
 
En sak som var lite lustig var de absurda mängderna saft jag fick dricka under förlossningen och senare på BB. Normalt sett brukar ju inte vården kanske uppmuntra till att hinka i sig flytande socker men barnmorskorna pushade på mig hela tiden att dricka mer saft :D När vi kom till BB fick jag mycket stränga förmaningar om att jag var tvungen att dricka upp hela kannan med saft och när jag inte gjort det efter ett par timmar fick jag en tillsägelse 😅
Sambon glömde spä ut saften till mig, tyckte det var lite väl starkt. Uskan tyckte det var komiskt men kanske lite väl mycket socker på en gång :D.
 
Hej från en som inte var sådär jättebra på att förbereda sig, men som fick en bebis ändå!

Jag hade läst och tittat på en hel del innan förlossningen men hade väl inte landat i särskilt mycket specifikt. Visste att jag inte ville ha några kvaddlar och kände mig obekväm inför epidural pga att jag efter X antal förlossningsprogram tyckte det såg sjukt jobbigt ut att få :D Gick profylaxkurs men i och med att jag inte hade struktur nog att träna ordentligt hade jag ingen som helst nytta av den.

Jag var/är obekväm med att andra gör saker med min kropp "utan min inblandning" så det enda jag såg till att få med i det där förlossningsbrevet var att jag ville att de verkligen skulle involvera mig. Vårdpersonalen på sjukhuset var jättefina och verkligen såg till att försäkra sig om att jag var ok med att de rörde vid mig.

Min förlossning kort beskrivet: Det går att föda barn även om man är hög som ett hus

Längre beskrivet:
Några dagar innan BF gick jag och la mig typ vid 12. Vaknade vid 3, klarvaken, och kände att jag behövde kissa.
Fick sedan samma känsla ett antal gånger, men det tog mig väl typ 2,5h att fatta att det inte var urinvägsinfektion utan svaga värkar. Väntade till 7 och åkte sedan in till sjukhuset, var då öppen typ 2 centimeter.

Ett par timmar senare grät jag lite grann (generellt rädsla typ) och det hade väl inte hänt så mycket, så de gav mig lustgas och därefter också morfin så att jag fick sova. De sa till min man att de trodde att det skulle ta lång tid och att det var därför. Jag slocknade och sov ett par timmar. Vi hade fått in en extrasäng i förlossningsrummet så att maken skulle kunna vila också, men jag tyckte den var skönare så jag tog den istället för honom.

Slappnade nog av mentalt av det där morfinet, för kroppen fortsatte göra saker. Huffade in i lustgasen när det kom värkar men tänkte av förklarliga skäl inte så mycket på det. Vid 12.30 typ tyckte maken att jag började låta som de gör i förlossningsprogrammen så han stack ut huvudet och bad lite försynt någon komma för att det verkade som att bebisen kommer nu. De trodde väl sådär på det - ända till dess att någon tittade och woups, han hade visst rätt. Minns hur de kollade när jag låg i extrasängen och sedan lyfte över mig på britsen efter att ha berättat att bebisen var på väg och att jag skulle föda.

Jag minns helt ärligt inte så mycket mer än att jag tyckte att utdrivningsvärkarna var mer som ett sjujävla tryck och att min kropp plötsligt var sååå stark. De försökte få mig att släppa lustgasen mellan värkarna men jag var inte så pigg på det. Det var en del "krysta inte" också - det var jag verkligen inte bra på (jag har nog aldrig känt mig så oförfalskat djurisk som i den stunden).

Barnet föddes 13.37. Moderkakan lossnade inte riktigt som den skulle så jag minns att de tryckte på magen och det var hemskt. Jag fick dock extremt dåligt samvete av att jag skrek som ett jehu så jag vet att jag typ hasplade ur mig "Jag förstår att ni måste göra det här och att ni gör ert bästa men det gör bara så ONT". Blödde mycket men jag fattade inte riktigt att det var dramatiskt ändå.

Var nog mest förvirrad när det kom ut en bebis. Typ shit, det var en person där inne. Vet inte vad jag hade förväntat mig, ett ufo? Men för min del var det lite diskrepans mellan det här att känna puffar från insidan och att faktiskt ha en bebis med armar och ben på utsidan.

Morfinet innebar att barnet var trött när han föddes, men det blev bra det med. Jag var som sagt hyfsat hög så "turligt nog" fattade jag inte vare sig att det var drama vare sig för mig eller barnet. Ingen av oss fick några bestående men.

Intressanta saker jag upplevde av den här märkliga upplevelsen då:
  • Lustgas tar inte bort smärtan. Den gör bara att du inte bryr sig om att det gör ont.
  • Försök inte tolka vårdpersonalens instrument om du inte vet hur de funkar. Jag frågade hur högt CTG-grejen går och fick svaret att den går till 100. Min gick till 120 under tiden som jag hade den på mig vilket gjorde mig lite bekymrad, men ärligt - jag hade ju ingen aning om hur den fungerade så jag borde kanske inte ha vrålstirrat på den heller.
  • Innan förlossningen hade jag räknat ut hur många minuter värkarbete som totalt borde ske på en genomsnittlig 12h förlossning, för att mentalt förbereda mig på tanken att ok, hur lång tid är det egentligen som jag ska lida. Det var tröstande när jag gjorde det, men det hade föga att göra med hur det sedan blev ;) Så alltså ... man kan tänka en hel del på hur det borde vara, men i slutänden är det så mycket som bara sker.
  • Ni vet alla som säger att den där brickan med smörgås man får efter förlossningen, och att den är det godaste de någonsin haft? Alltså, det är inte bokstavligt uttryckt. Det är en vanlig smörgås.

Jag vill inte ha några fler barn, men hade det bara handlat om att göra en förlossning hade jag nog (lite sjukt i huvudet kanske) kunnat göra det igen. För det ÄR faktiskt en häftig känsla, just det där utdrivningsskedet.

Skulle jag mot förmodan göra det igen skulle jag se till att ha något gott med mig till efter att bebisen ut och försökt chilla mer ifråga om att vara den perfekta patienten.
 
  • Lustgas tar inte bort smärtan. Den gör bara att du inte bryr sig om att det gör ont.

Så tänkte jag med, det gör ju lika ont, bara att man är ”borta” samtidigt.

Men sen blev jag sydd utan bedövning med bara lustgas, kände verkligen nada. Så nog tar det lite av smärtan ändå.. ;)
 
Jag fick igångsättning, helt odramatiskt. Jag hade oxå bara hört hur stökigt det är med igångsättning, så skriver mest för att det inte alls behöver vara stökigt.

Kom in på kontroll i vecka 41+5? De kollade babyn och frågade om jag ville ha igångsättning, typ nu.
jag tackade ja och läkaren ringde förlossningen.
Väl där så fick jag pillren, typ 4 stycken han jag med innan vattnet gick och resten gick av sig själv.
under 24h från det att vi hade tid för kontroll tills bebisen var ute. :)
 
Skippar berätta om första förlossningen men andra var fantastisk!

Planerat snitt pga förlossningsrädsla och förutom att det varken var skönt att sätta urinkateter eller ryggbedövningen så var det en i mina ögon perfekt förlossning. Ingen smärta och kändes inte ens obehagligt när de rotade runt, ungen kom ut snabbare än jag han fatta och skrek så snart han var uppe ur magen. Tog extra länge för de att både öppna och sy ihop mig då jag har mycket sammanväxningar sedan tidigare operationer (kirurgen sa att jag sabbade hans statistik 😅) men var bara mysigt att ligga på bordet och peta på bebisen som satt bredvid mitt huvud med min man.

Toppen upplevelse 👍 och återhämtningen efteråt gick bra, bara magen som verkligen ser ut som skit men det spelar ingen roll i sammanhanget, är ändå löjligt nöjd med mitt val och resultatet 🙂
 
Min första förlossning slutade med akut snitt. Som dock inte var så akut egentligen men så heter det tydligen när man frångår planen.

Pga min förlossningsrädsla var snitt planerat till v39+0, men sonen bestämde sig för att 38+1 var mer lämpligt att kika ut.
Jag vaknade med värkar mitt i natten vid 02-03, regelbundna från start, en minut långa var tredje minut.
Kom in vid 07, fick Bricanyl för att värkarna skulle stanna av, det hjälpte en stund men inte särskilt länge. Pga riktigt akuta snitt fick jag vänta till 16.30.
Det var plågsamt att ligga med värkar den tiden, men kändes bra att bebis själv bestämt sig för att komma ut och var helt redo för att äntra världen.

Väl på operation fick jag en mindre panikattack när jag skulle få spinalen.
Fick värkstormar och att då tvingas sitta helt stilla var inte optimalt. Efter en liten dos Propofol sansade jag mig och allt därefter var bara helt fantastiskt 😍
Sonen kom ut med ett högt skrik, och döptes senare efter vår narkosläkare.

Om några veckor är det dags för planerat snitt med lillasyster, hoppas hon har vett att stanna inne och håller sig till planen 😅
 
Jag hade en positiv förlossningsupplevelse. Jag hade kollat mycket på förlossningskliniken Norge men i övrigt hade jag bara kikat på några kortare föreläsningar på Youtube pga pandemin. Jag var öppen för all smärtlindring men hade ingen tydlig bild över hur jag ville ha det. Hur skulle jag veta? Jag hade ju aldrig fött barn förut.

Jag fick efter mycket om och men en hinnsvepning vid BF+7. Hela graviditeten hade jag varit livrädd för att bebis skulle dö i magen eller under förlossningen, så jag var helt slut där en vecka efter planerad BF. Hinnsvepningen blev lyckad. Natten efter fick jag lite sammandragningar som dock försvann framåt morgonkvisten. Under dagen var det lugnt men på eftermiddagen kom de tillbaka. Sambon fick skjutsa mig till stallet då jag inte vågade köra bil. När sammandragningarna kom så var jag ju inte den bästa föraren.

Under kvällen tilltog de i styrka och gjorde ondare. Jag knaprade lite piller och duschade varmt. Tänkte att det nog var på g men att det skulle dröja. De kom fortfarande rätt sällan. Vi gick och la oss men det gick inte att sova igenom. Smärtan blev mer och mer intensiv under värkarna men de kom fortfarande ganska sällan. Max 2 på 10 min. Efter några timmar blev det till slut 3 värkar på 10 min och vi ringde BB. De tyckte jag skulle avvakta lite till och ta Alvedon. Hann få i mig Alvedon och ta två värkar till innan jag inser att det aldrig kommer gå att härda ut hemma. Det gjorde så ont under värkarna! Vi packade in oss i bilen och jag tog mig knappt till bilen. Under värkarna kunde jag inte stå så jag fick hänga på sambon. I bilen på vägen in börjar jag känna en liten känsla av att kroppen vill krysta, men jag intalar mig om att jag har fel.

Blir inskriven klockan 04. De undersöker mig och jag är fullt öppen. Det jag trodde var de svaga värkarna var alltså de värsta. Jag trodde att det skulle göra ännu ondare när det var "på riktigt". Jag hann därför inte med någon smärtlindring utan det var bara lägga sig på sängen och krysta direkt. Det tog lite tid att få ut henne pga mycket ridmuskler, men 05.50 var hon ute! Fick otroligt bra coachning av ena barnmorskan under förlossningen vilket hjälpte mig massor. När jag fick upp henne på bröstet var mina första ord "hon lever!" och jag kände en oerhörd lättnad. Vi hade inte ens hunnit hämta BB-väskan så den nyinköpta vattenflaskan jag skulle ha under förlossningen låg orörd 😅.

När hon var ute fick jag en blödning och de fick larma på fler kollegor. Jag upplevde det inte alls som obehagligt dock trots att jag inom loppet av 5 min hade fått tre infarter och en massa medicin och dropp. De bad mig och sambon bara fokusera på bebis vilket vi också gjorde. Förlorade en del blod så var lite svag ett par dagar tills jag fått järndropp.

Den där grattisbrickan var underbar! Det bästa var den varma chokladen jag först inte ens velat ha. Den varma drycken var guld för min ömma hals efter flåsande och skrikande.

Så summa summarum så gjorde en förlossning mindre ont än jag räknat med. Har konstaterat i efterhand att om vi hade avvakta 20 min till hade jag nog fått föda hemma eller i ambulans eftersom krystvärkarna dök upp så snart efter att vi lämnat hemmet. Jag kände mig som Superwoman efteråt, eftersom jag dessutom oplanerat gjorde det utan någon form av smärtlindring. Hann inte ens prova lustgasen 🙈. En häftig upplevelse!
 
Ni vet alla som säger att den där brickan med smörgås man får efter förlossningen, och att den är det godaste de någonsin haft? Alltså, det är inte bokstavligt uttryckt. Det är en vanlig smörgås.
Haha ja eller hur!

Alla hade också sagt till mig att duschen efteråt var den bästa duschen man någonsin tagit. Att man skulle ta med sig väldoftande schampon osv. Själv fick jag blodtrycksfall, höll på att svimma och fick trycka på nödknappen. Fick en sittpall så jag kunde skölja av mig i två minuter under övervakning. Ingen jungfrudusch här inte. 🙃
 
Haha ja eller hur!

Alla hade också sagt till mig att duschen efteråt var den bästa duschen man någonsin tagit. Att man skulle ta med sig väldoftande schampon osv. Själv fick jag blodtrycksfall, höll på att svimma och fick trycka på nödknappen. Fick en sittpall så jag kunde skölja av mig i två minuter under övervakning. Ingen jungfrudusch här inte. 🙃
Haha, hade samma upplevelse. Jag fick sitta med huvudet mellan benen för att inte svimma samtidigt som en BM stod i dörröppningen och kika 😅. Inte alls den underbara dusch som jag föreställt mig!
 
Haha ja eller hur!

Alla hade också sagt till mig att duschen efteråt var den bästa duschen man någonsin tagit. Att man skulle ta med sig väldoftande schampon osv. Själv fick jag blodtrycksfall, höll på att svimma och fick trycka på nödknappen. Fick en sittpall så jag kunde skölja av mig i två minuter under övervakning. Ingen jungfrudusch här inte. 🙃
Jag tyckte förvisso duschen var väldigt skön, men innan jag hunnit torka mig och få på mig nya nät-trosor hade det ju runnit nytt blod längs benen, och sambon hade dessutom glömt lägga ner min deo i BB-väskan så fick inte ens deo efteråt! Men väldoftande schampo hade varit helt onödigt, jag tog den sjukhus-allt-i-allo-tvålpump som hängde där :D
 
Jag tyckte förvisso duschen var väldigt skön, men innan jag hunnit torka mig och få på mig nya nät-trosor hade det ju runnit nytt blod längs benen, och sambon hade dessutom glömt lägga ner min deo i BB-väskan så fick inte ens deo efteråt! Men väldoftande schampo hade varit helt onödigt, jag tog den sjukhus-allt-i-allo-tvålpump som hängde där :D
Samma här, med blodet :p.
 
Ni vet alla som säger att den där brickan med smörgås man får efter förlossningen, och att den är det godaste de någonsin haft? Alltså, det är inte bokstavligt uttryckt. Det är en vanlig smörgås.
Dottern föddes 22.48 och vi hade inte ätit sen lunchen kl 12 så vi fick varsin fryst färdigrätt istället :D dagen efter kom mamma med pizza till BB :love:
 
Har aldrig känt någon oro eller rädsla för att föda barn, visst har jag haft en medvetenhet om att saker kan gå fel men har aldrig blivit direkt orolig eller rädd när någon berättat ”dåliga” förlossningsberättelser för mig. Hade inte någon direkt plan hur jag ville ha det med varken smärtlindring eller ställningar inför första förlossningen utan skulle ta det som det kom helt enkelt.

Första barnet gick allt smidigt under öppningsskedet, fick epidural någon gång i slutet av öppningsskedet. Här började det strula lite och jag fick inga krystvärkar överhuvudtaget och de fick ge mig dropp. Krystvärkarna kom igång men hur mycket jag än krystade så gick det inte framåt trots att alla sa att jag gjorde ”rätt”. Efter ett par timmars krystande bestäms en time out och sugklocka ska sättas. Efter 3 olika läkares bedömningar om hur han ligger i magen föds han i vidöppen hjässbjudning, sin hand på kinden och navelsträngen ett varv runt halsen. Han tas omedelbart med av barnläkare. Jag var så jäkla slut att min kropp typ bara ”nu är jag klar med vad jag skulle göra” att jag typ glömde att hela grejen med att föda är att få ett barn. Så när min man kom in med honom 40 minuter senare så han jag tänka ”just det, jag har ju fått ett barn vi ska ha med oss hem” 😂 så sjuk hjärnan kan vara.

Förlossning två blev helt perfekt. Hade två önskningar kring denna förlossning, klara mig utan epidural då den stannade upp mina krystvärkar föregående förlossning och att han skulle må så pass bra att jag kunde få upp honom på mig.
Värkarna drog igång och 2 timmar senare föddes han, jag klarade mig utmärkt på bara lustgasen (lustgasen har funkat superbra på mig under båda förlossningarna, har haft tydliga värkar så har haft lätt att ta lustgasen i tid och därmed få effekten på värktoppen). Han föddes, mådde bra och jag kunde få upp honom på bröstet :heart
Vi känner oss nöjda med två barn men kan ibland känna en sorg över att jag kanske aldrig mer ska få föda ett barn. Det är det mäktigaste jag har gjort, båda gångerna 😊
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag är gravid och borde ju börja förbereda mig inför nedkomsten.. MEN, jag är "ensam", pappan till barnet har valt att packa väskan och...
2 3
Svar
59
· Visningar
4 528
Senast: Milosari
·
Gravid - 1år Jag visste inte om jag skulle fortsätta i min första tråd "vem tar du med till förlossningen?" eller om jag skulle skapa en helt ny...
2
Svar
22
· Visningar
3 295
Senast: Milosari
·
Småbarn När jag var yngre läste jag en bok som handlade om att få svart bälte i vardagseffektivitet. På den tiden var jag intresserad av sånt...
3 4 5
Svar
88
· Visningar
9 664
Senast: Voeux
·
Katthälsa Jag med familj har bott utomlands i sambons hemland under en del av föräldraledigheten i 3,5 månader. Under tiden vi har varit borta så...
2
Svar
22
· Visningar
3 642
Senast: Kaching
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp