Förnuftet på väg att tillfångatas

[Litenvit]

Med tanke på min tidigare tråd i ämnet så är det glädjande att se att det är fler som ser det rimliga i att validera kunskap istället för att "nolla" de som arbetat flera år inom yrket. Länk.

Det är inte så svårt att t ex via resultat i de nationella proven, ta reda på kunskapsnivån i de klasser som undervisats av de lärare som söker legitimation på erfarenhetsgrund. Även om rektorer har en hård arbetsbelastning så kan de ta reda på hur olika lärare fungerar i klassrummet. Kan man ta referenser vid anställning så måste man kunna fråga arbetskamrater, elever och föräldrar för att göra sig en bild av hur enskilda lärare tycks fungera i sitt yrke.

Enligt de övergångsregler som troligen börjar gälla från december i år, så kommer lärare kunna söka och få legitimation för de ämnen de saknar formell kompetens i, bara de arbetat som lärare i minst 15 år varav de undervisat minst åtta år i ämnen de saknar formell kompetens för. Personligen skulle jag gärna se någon sorts äkta validering, d v s att man - som jag skrev ovan - även tar reda på utfallet i dessa lärares klasser för att försäkra sig om att de faktiskt har en god förmåga att lära ut det som ska läras ut.

 

[Mabuse]

Sv: Förnuftet på väg att tillfångatas

Fast utfallet är ju till stor del beroende av elevernas bakgrund, vilket känns som en tveksam grund för validering av läraren.

Som du själv skrev i den förra tråden så hade du glömt snarare än lärt dig matte av att undervisa i matte, så det visar väl snarare på att man inte kan ersätta mattestudier med klassrumserfarenhet.

Jag tycker det är nedslående att en lärare ger uttryck för ett sånt motstånd mot studier och ämneskunskaper som du gör i de här trådarna. Hur ska man kunna motivera eleverna till matematikstudier samtidigt som man går till storms mot tanken att någon som jobbar med matte skulle behöva ens gymnasiematte? Hur kan det vara ett problem att kunna mer? Jag förstår verkligen inte. Allt man kan göra för att höja lärarnas kunskapsnivå är positivt, som jag ser det. Att lärare kvackar i tio år i ett ämne är ju ett fattigdomsbevis, inte ett tillstånd som bör legitimeras och permanentas.

Jag är själv lärare, och får på min arbetsplats inte undervisa i sånt jag inte kan - det är inte konstigt och fel, utan självklart, av respekt för ämnet och studenterna, som jag ser det.

 

[Litenvit]

Sv: Förnuftet på väg att tillfångatas

Nej, jag har inte lärt mig matte av att undervisa matte. Trots att folk klagar på skolan så lär man sig faktiskt gymnasiematte på gymnasiet (vilket räcker långt för att undervisa matte på mellanstadiet). Däremot lär man sig inte didaktik på gymnasiet och det kan man behöva när man ska undervisa. Jag har därmed lärt mig undervisa matte på mellanstadiet av själva arbetet eftersom den mattedidaktik och -metodik jag läste på läarrhögskolan riktade sig mot lågstadiet.

Som jag förklarade förut så var det inte ett VAL, vilka ämnen man skulle undervisa på mellanstadiet. Det var snarare ett KRAV att man skulle vara klasslärare och därmed ha alla teoretiska ämnen i en klass. Med tiden lär man sig hantverket och trot eller ej, men man får faktiskt fortbildning även om den inte renderar högskolepoäng.

Att man idag ser till att utbilda lärarna för de ämnen och de årskurser de ska undervisa är ett självklart steg på rätt väg. Det är snarare frågan om vad lång tids erfarenhet är värt. Ingenting alls - eller är det kanske så att man faktiskt utvecklar sig och lär sig något på vägen?

 

[Snurrfian]

Sv: Förnuftet på väg att tillfångatas

Nej, jag har inte lärt mig matte av att undervisa matte. Trots att folk klagar på skolan så lär man sig faktiskt gymnasiematte på gymnasiet (vilket räcker långt för att undervisa matte på mellanstadiet). Däremot lär man sig inte didaktik på gymnasiet och det kan man behöva när man ska undervisa. Jag har därmed lärt mig undervisa matte på mellanstadiet av själva arbetet eftersom den mattedidaktik och -metodik jag läste på läarrhögskolan riktade sig mot lågstadiet.

Som jag förklarade förut så var det inte ett VAL, vilka ämnen man skulle undervisa på mellanstadiet. Det var snarare ett KRAV att man skulle vara klasslärare och därmed ha alla teoretiska ämnen i en klass. Med tiden lär man sig hantverket och trot eller ej, men man får faktiskt fortbildning även om den inte renderar högskolepoäng.

Att man idag ser till att utbilda lärarna för de ämnen och de årskurser de ska undervisa är ett självklart steg på rätt väg. Det är snarare frågan om vad lång tids erfarenhet är värt. Ingenting alls - eller är det kanske så att man faktiskt utvecklar sig och lär sig något på vägen?

Men åter igen så är det ju en väldigt individuell inställning, jag bråkar med barnens lärare som kör med stilen "Jag har minsann undervisat i 25 år, kom inte här och tro att du kan lära mig något" Och de är sorgligt dåligt uppdaterade på pedagogik och inlärning, sen har de även andra lärare som oxå har undervisat i många år men är betydligt mer ödmjuka i sin inställning och intresserade att lära sig nya saker, och är fullständigt öppna för att det kan komma någon och lära dem nya saker.
Just därför vore det väldigt bra om alla lärare regelbundet kunde få fortbildning i form av högskolestudier där de även kan visa vad de har tillgodo gjort sig, då skulle det bli betydligt enklare att sätta individuella löner och faktiskt se att de lärare som vill faktiskt kan komma vidare.

Vilken av lärarna som ger bäst resultat är ju ganska svårt att avgöra på mellanstadienivå, dåliga resultat på nationella proven bortförklaras antingen med att just den eleven inte är tillräckligt motiverad eller att de hade ett annat upplägg på undervisningen så de har inte hunnit till de delar där hela klassen föll...

Sen har väl kanske det här med lärarlegitimationen inte varit helt rätt, man borde haft en bättre grund att stå på och validering borde absolut varit en del av det, det var ett hastverk, absolut men nu måste man ju blicka framåt och se vad man kan förbättra och vidareutbildning oavsett hur många år man har jobbat tror jag absolut är väldigt bra. För även om man kanske inte lär sig något revolutionerande, så brukar det ändå kunna ge en nytändning till ens eget undervisande.

Sen måste det absolut försöka höjas på löneskalan, och resurser i form av vikarier som kan hoppa när man själv är på vidareutbildning är ju ett måste för att det ska fungera.

 

[Litenvit]

Sv: Förnuftet på väg att tillfångatas

Nu kräver jag inte att du ska minnas allt som skrevs i förra tråden, men jag nämnde ett otal gånger att den kurs jag velat gå (som verkligen skulle utveckla mig som mattelärare) den fick jag ju inte ta eftersom den inte handlade om rent matteräknande. Att få fler verktyg att förstå och hjälpa elever som har särskilda svårigheter med matematik hade varit bra för mig, för eleverna och för skolan också. De flesta speciallärare är nämligen riktade mot läs- och skrivinlärning och inte matematik så där finns inte mycket hjälp att hämta.

Så det där med att jag skulle vara kunskapsfientlig stämmer inte. Utvecklas - ja tack, repetera för att få en behörighet i något man redan behärskar - nej tack!