Förskoleångest

[Cilla89a]

Vi ska skola in nu i Aug och då är Nora 13,5 månad. Det känns ändå helt okej, tyckte det var jobbigare för en månad sedan när hon varken ålade eller kröp, hon kändes verkligen som en bebis, bebis! Men nu har det hänt massor, hon kryper och reser sig mot möbler.
Men hon är klart fortfarande liten.

Jag tror överlag att det är nyttigt med förskola och jag tror faktiskt många gånger att dem har roligare på förskola om dagarna där dem kan leka med andra barn, än att vara hemma själva med mamma eller pappa.

 

[Emtherlia]

Vi har med ett barn som är av den försiktiga sorten och som gärna observerar och inte kastar sig in i saker. Hon gillar inte heller närgångna människor utan vill ha dem på nån meters avstånd.

Hon gillar verkligen dagis nu. I början var det jobbiga lämningar för hon blev ledsen men så snart vi gått så var hon glad igen (man kunde se det genom ett fönster när man gick runt byggnaden för att gå därifrån). Nu vill hon inte gå hem när vi ska hämta

Hon började när hon var 1,5 år men hade säkerligen kunnat börja tidigare och uppskattat det.

 

[Magnum]

Jag undrade också hur det skulle bli.
Främst eftersom våra barn går långa dagar.

Men barnen ÄLSKAR sin förskola!

Pedagogerna är proffs. Det är deras jobb. Och jag litar på att de reder ut ev situationer.
Och våra pedagoger gör det på ett bra sätt.

Barn som är ledsna vid lämning tas om hand individuellt, alla har olika strategier.
Man kan ringa eller be om sms eller mms och snart får man bekräftelse på att allt är lugnt. I regel är det lugnt redan när föräldern sätter sej i bilen.

 

[Hermelin]

Jag hade lite ångest i förväg. Bla om det här med att lämna en storgråtande unge under inskolningen och så. I verkligheten gick det bra även om det förstås kom lite tårar precis när jag gick. Men pedagogerna berättade att det slutade ca 5 sekunder efter att jag försvunnit ur synhåll. Och sen visade det sig att sonen gick i världens bästa förskola. Personalen var var superbra. Oerhört lyhörda för allas behov. Och sonen lärde sig massor och hade roligt precis varenda dag. Han längtade till dagen då sommaruppehållet skulle ta slut. De enda tårar som kom efter de där dagarna med inskolning var dan då han slutade på förskolan.

 

[clusia]

Mitt barn har aldrig varit ledsen vid lämningen ens. Jo, några gånger när hon behövt ha overall på sig... Då har hon tulltat iväg mot sin favoritfröken utan att säga hej då.

Jag och pappan brukar prata om att snart kommer nog den jobbiga tiden när hon börjar bli ledsen vid lämning. Men den verkar aldrig komma.

 

[*Gotlandsrusset*]

Nu har vi "äntligen" fått tummen ur att ansöka till förskola. Och med äntligen menar jag inte att jag längtar, tvärtom. Har dragit mig för att ansöka för jag vill inte. Inte för att jag tror att det är skadligt eller att jag är bättre än nån annan. Men jag vill helt enkelt inte.
Tyvärr måste vi eftersom föräldradagarna börjar sina då vi varit tvungna att ta ut rätt många dagar. Men ändå så bär det emot. Jag vill ta hand om mitt barn!
Är så arg på mig själv att omständigheter gjorde att det nu är som det är.

Hur som helst. Är det någon som känner samma? Eller som kan peppa så det känns lite lättare.

Nu blir det inte förrän om ett par månader. Men ändå. Jag kan inget om den världen. Tänk om mitt barn inte trivs, vad gör man då?

Jag förstår dig, har känt ångest inför förskolestart med båda barnen och de är än värre nu när stora ska börja förskoleklass

 

[miumiu]

Hur gammalt är barnet? Mitt barn trivs jättebra på förskola och har gjort sen start i princip. Han är iofs 4 år nu men var bara 1.5 när han skolades in. Gick kanonbra, vi hade 2 veckors inskolning om jag minns rätt och kunde pussla med tiderna i början så han gick väldigt korta dagar.

Han hade en period runt 3 iofs då det var lite kritiskt, han kunde gråta vid lämningar (det gick alltid över när vi hade gått) men det kändes ju inget kul att åka till jobbet och lämna ett ledset barn. Men nu under semestern har han saknat sina kompisar och han har verkligen fått goa vänner genom förskolan (som han även umgås med på fritiden) så det känns ju som den stora behållningen av förskola.

Han går o en blandad grupp så det är åldrarna 2-5 på barnen, och iom att han inte har några syskon tror jag att det är utvecklande för honom att knyta an till andra barn i olika åldrar. Det är väldigt bra dynamik i barngruppen och de äldre barnen lär sig att hjälpa de yngre. Känns lite sorgligt nu när 3 stycken ska vidare till förskoleklass efter sommaren då det är väldigt goa barn som sonen pratar mycket om.

 

[lil-sis]

Fast det här håller jag inte riktigt med om. Varför slutar barnet gråta? Troligtvis, som jag tror, så slutar hen för att det är ingen idé, föräldern har redan gått, men känslan finns troligen kvar fast barnet inte gråter längre.

De gånger som mitt barn har varit otröstligt har jag suttit kvar ute i hallen med honom och låtit honom gråta ut. När han lugnat sig har vi gått in och lämnat honom i knäet hos en personal han litar på.

Mitt barn gråter pga separationen/saknad. Inte för att han är på förskolan. Ju längre jag drar ut på avskedet sådana dagar desto värre blir det eftersom han hinner tro att jag ska stanna kvar.

Men man får ju ha lite känsla för vilken sorts sorg det är och agera utifrån det.

(Han gråter inte varje dag men när han gör det så är det just separationen. Han är glad på vägen dit, när vi kommer dit och fram tills jag lämnar över till en pedagog. De flesta dagar lämnar han och går till kompisarna. Han är 2.5 nu och har gått drygt ett år.)

 

[em-pirre]

Mitt barn gråter pga separationen/saknad. Inte för att han är på förskolan. Ju längre jag drar ut på avskedet sådana dagar desto värre blir det eftersom han hinner tro att jag ska stanna kvar.

Men man får ju ha lite känsla för vilken sorts sorg det är och agera utifrån det.

(Han gråter inte varje dag men när han gör det så är det just separationen. Han är glad på vägen dit, när vi kommer dit och fram tills jag lämnar över till en pedagog. De flesta dagar lämnar han och går till kompisarna. Han är 2.5 nu och har gått drygt ett år.)

Poäng!

Och det att barnet gråter också efter att föräldern åkt är inte farligt. Det ska inte tystas ner eller så utan personalen kan och bör prata om föräldrarna med barnet under dagen även om barnet påminns och kanske blir ledsen igen. Det är en viktig del av utvecklingen.

Att sitta kvar väldigt länge tycker jag inte är bra. Det är mest att dra ut på det och är jobbigt för alla.

 

[Flixon]

Vi hade en veckas inskolning, barnet var 1 år och 4 månader. Hon brydde sig inte ett dugg om att jag försvann, hon hade superroligt med nya kompisar och toppenbra pedagoger. När hon var ca 2 hade vi några jobbiga lämningar, ofta i kombination med att vi hade haft en rörig /stressig morgon. Då brukade personalen ringa ett par minuter senare och berätta att hon var glad och lekte precis som vanligt det är betydligt oftare hon har sagt "mamma, du kommer för tidigt!" när jag kommer (oavsett vilken tid jag kommer)

 

[lil-sis]

Vi hade en veckas inskolning, barnet var 1 år och 4 månader. Hon brydde sig inte ett dugg om att jag försvann, hon hade superroligt med nya kompisar och toppenbra pedagoger. När hon var ca 2 hade vi några jobbiga lämningar, ofta i kombination med att vi hade haft en rörig /stressig morgon. Då brukade personalen ringa ett par minuter senare och berätta att hon var glad och lekte precis som vanligt det är betydligt oftare hon har sagt "mamma, du kommer för tidigt!" när jag kommer (oavsett vilken tid jag kommer)

Hämta är en pärs! Tar minst 20 minuter, först vill gan förstås visa allt han gjort under dagen och sen leka färdigt, oavsett om klockan är 15 eller 17 och han är sist kvar Hämta före mellis (14.30) är bara att glömma, inte värt besväret.

Och jag är SÅ glad över att han trivs. Det kändes inte självklart innan vi började pga skeptisk mot alla utom mig och pappan osv.

 

[Flixon]

Hämta är en pärs! Tar minst 20 minuter, först vill gan förstås visa allt han gjort under dagen och sen leka färdigt, oavsett om klockan är 15 eller 17 och han är sist kvar Hämta före mellis (14.30) är bara att glömma, inte värt besväret.

Och jag är SÅ glad över att han trivs. Det kändes inte självklart innan vi började pga skeptisk mot alla utom mig och pappan osv.

Precis samma här! Nu är jag ledig med lillasyster så nu får hon inte vara kvar efter 14, det är inte alldeles populärt

 

[Imogen]

Poäng!

Och det att barnet gråter också efter att föräldern åkt är inte farligt. Det ska inte tystas ner eller så utan personalen kan och bör prata om föräldrarna med barnet under dagen även om barnet påminns och kanske blir ledsen igen. Det är en viktig del av utvecklingen.

Att sitta kvar väldigt länge tycker jag inte är bra. Det är mest att dra ut på det och är jobbigt för alla.

Fast jag tycker inte att det går att säga ”det eller det är inte bra”.

Vi har skolat in två barn. Storebror som alltid varit lugn, blyg, försiktig och haft väldigt svårt att ta plats i stora grupper. Med honom tog inskolningen lång tid, och absolut bäst fungerade det när vi var kvar ett tag och han fick komma in i leken med oss kvar. (Vi hann testa många varianter innan det tillslut lossnade). Så där var det just bra att dra ut på det.

Lillasyster är hans motsats. Med henne tog inskolningen bokstavligen 2 minuter och enda gångerna hon varit ledsen är just om man av oplanerad anledning blivit kvar lite längre vid lämning. Annars springer hon in och är jätteglad. Hon har ju dock haft mycket gratis av att hon kände till förskolan väl innan hon började

 

[em-pirre]

Fast jag tycker inte att det går att säga ”det eller det är inte bra”.

Vi har skolat in två barn. Storebror som alltid varit lugn, blyg, försiktig och haft väldigt svårt att ta plats i stora grupper. Med honom tog inskolningen lång tid, och absolut bäst fungerade det när vi var kvar ett tag och han fick komma in i leken med oss kvar. (Vi hann testa många varianter innan det tillslut lossnade). Så där var det just bra att dra ut på det.

Lillasyster är hans motsats. Med henne tog inskolningen bokstavligen 2 minuter och enda gångerna hon varit ledsen är just om man av oplanerad anledning blivit kvar lite längre vid lämning. Annars springer hon in och är jätteglad. Hon har ju dock haft mycket gratis av att hon kände till förskolan väl innan hon började

Därför sa jag att jag tycker.

 

[Imogen]

Därför sa jag att jag tycker.

Det såg jag och det var kategoriska tyckanden jag hade invändningar emot. Det hade varit väldigt olyckligt om personalen på sonens förskola ”tyckte” att det inte var bra att vara kvar längre.

 

[em-pirre]

Det såg jag och det var kategoriska tyckanden jag hade invändningar emot. Det hade varit väldigt olyckligt om personalen på sonens förskola ”tyckte” att det inte var bra att vara kvar längre.

Okej. Jag tycker det verkar vara det allra vanligaste att personalen tycker just så.

 

[Eli]

Okej. Jag tycker det verkar vara det allra vanligaste att personalen tycker just så.

Precis, de flesta verkar just tycka så och det funkar inte för alla. Tvärtom tror jag det är bättre att prata om känslor till förbannelse än det här "nu så, det går bra!" som jag hör många håller på med.

 

[em-pirre]

Precis, de flesta verkar just tycka så och det funkar inte för alla. Tvärtom tror jag det är bättre att prata om känslor till förbannelse än det här "nu så, det går bra!" som jag hör många håller på med.

Men jag har aldrig sagt att det ska slätas över. Tvärtom ska barnet få vara ledsen och gråta då föräldern går. Personalen ska stötta och trösta men inte nödvändigtvis avleda. Prata om hur jobbigt det känns och var mamma är nu och när hon kommer tillbaka. Fundera på vad pappa gör och när han kommer hem/hämtar. Det tror jag är bättre än att föräldern sitter kvar.

 

[pollex]

Men jag har aldrig sagt att det ska slätas över. Tvärtom ska barnet få vara ledsen och gråta då föräldern går. Personalen ska stötta och trösta men inte nödvändigtvis avleda. Prata om hur jobbigt det känns och var mamma är nu och när hon kommer tillbaka. Fundera på vad pappa gör och när han kommer hem/hämtar. Det tror jag är bättre än att föräldern sitter kvar.

Jag tycker att det låter som ett vettigt bemötande - om det är separationen som är det jobbiga, barnet är tillräckligt tryggt med pedagogerna och en längre lämning inte hjälper eller av något annat skäl är inte är möjlig/lämplig att genomföra. Men jag tror att snabba lämningar är överanvända.

 

[FeatherCloud]

Min 18månaders börjar förskola om en vecka, vilket mest känns bra! Men lite "nervös" (i brist på bättre ord) inför att lämna honom eftersom han knappt varit ifrån mig eller pappan sen han föddes, förutom några timmar med mormor vid 2-3 tillfällen. Nyttigt att läsa diskussionen om hur man hanterar gråt vid avsked, för jag tror det kan bli jobbigt för min egen del, men rimligt att utdragna avsked nog mest gör det jobbigare.

Har dock en fundering som jag tänkte låna tråden för: sonen har en nalle han är väldigt fäst vid. Den är alltid med när han ska sova och tröstar när han är ledsen, han blir lugn av att pilla med fingrarna i pälsen. Förskolan uppmuntrar till att skicka med en snutte och jag tror också det kan vara tryggt för sonen. Problemet är att jag har letat efter en likadan för att ha två men den verkar ha utgått. Att släpa den mellan förskola och hemmet känns som upplagt för att slarva bort den, och då behåller jag den kanske hellre hemma för nattsömnen.

Har någon annan haft samma/liknande situation? Jag funderar på om något av hans andra gosedjur kan fungera på förskolan iom att de också är bekanta för honom, om än inte Nallen med stort N...