Bukefalos 25 år, Läs mer! Arkivet

Folk som överdriver kunskaper på turridningar

EKMK

Trådstartare
När häst-abstinensen blir för stor brukar jag boka in mig på turridning och också för att inte glömma bort ridningen alltför mycket.
En väldigt irriterande sak som jag stött på flera gånger, är att trots att man bokat in sig på en avancerad grupp och villkoren för detta står klart och tydligt på hemsidan så dyker det nästan alltid upp någon som inte alls platsar i en avancerad grupp. Det kan handla om någon som ridit på ridskola i typ ett år för 20 år sedan och som absolut inte kan galoppera. Resultatet blir då att ritten anpassas efter den som kan minst, pga säkerhetsskäl givetvis, och alla vana ryttare som hoppats på en tur med trav och galopp istället får skritta merparten av turen och eventuellt trava lite.
Folk verkar inte förstå att man sabbar upplevelsen för alla andra, tycker det är respektlöst och irriterande.
När jag ridit turridning utomlands (på ett väldigt seriöst och välskött stall), hade de två ledare och vid ett tillfälle när vägen delade sig fick dom som ville galoppera följa den ena ledaren och dom som inte ville följa den andra. Förstår att det inte går att göra så alla gånger men det skulle ju kunna vara ett alternativ.
Någon mer som varit med om detta? Och framförallt - vad är skälet till att man gör det? Varför anmäler man sig till en avancerad uterittsgrupp om man vet med sig att man inte kan eller vågar galoppera?
 
Jag har bara bokat på de ställen där vi rider i ensamt sällskap, men har tvärtom alltid underdrivit. Sist jag bokade in familjen bokade jag en nybörjartur, alla kan hänga med i alla gångarter, men jag var osäker på hur bra och hur långt allihop kunde rida. Turledaren insåg snabbt att vi inte alls behövde en nybörjartur och snart var vi iväg i galopp och allihop red bra.

Skulle vara väldigt tråkigt om man förväntar sig en avancerad tur och någon drar ner nivån alltför mycket.
 
Jag jobbade lite med turridning för massa år sen och stötte ibland på fenomenet. Vi kunde ofta lösa det genom att vara två ledare och dela upp gruppen. Men varför man gör så? Ibland tror jag tyvärr det var grupptryck. En grupp vill åka på turridning ihop och övertalar den minst erfarna i gruppen att det kommer gå bra och att hen kommer klara det fint. Väl uppe på hästen och ute i skogen så ser man som ledare att den här personen är för rädd/ovan för att klara högt tempo och får anpassa efter det.
 
Jag har ridit en del turridning men jag upplever inte att det händer jätteofta att folk överdriver kunskaper.
Det som hänt någon gång är att någon är lite osäker, och att gruppen då anpassats efter det.
Händer nästan oftare att folk underdriver sina kunskaper på enklare turer, konstigt nog.
Har varit på många enkla turridningar där turledaren typ "äh varför är ni på den här turen för? vi kör något lite roligare" och att man då får galoppera mer än i en avancerad och rida mycket roligare rundor 🙈

Tycker att det är bra att man anpassar sig efter den som kan minst. Mest för hästens skull.
Har tyvärr varit på en turridning där man behövde avancerade kunskaper, det var på Island så islandshäst. Mycket galopp, mycket smala stigar med stup, mycket tölt, massa fart, rätt så långt och länge. Där kom två vänner med i vår grupp på 3 stycken som var lite stora.
Tjejen som delade ut hästar var uppriktigt och sa till dessa två att hon funderade på om de var lite tunga för turen och erbjöd två kortare turer istället för denna osv, men sa samtidigt att om de är välbalanserade tyckte hon att det var ok.
Självklart var de så himla välbalanserade och hade ridit länge och hit och dit.
Vi fick rida lite som vi ville bara vi höll ihop gruppen och till en början red jag med mina kompisar bakom ledarna, men sen ville jag ta lite bilder och videos på gruppen bakifrån.
Red in bakom gruppen och får se dessa två stora vänner dunsa runt i sadlarna och sitta snett åt alla håll och kanter, armarna guppade runt och jag såg på ena hästen att den faktiskt var riktigt besvärad.
Säger inget då men efter att vi satt av i en lång galopp där ena tjejen satt jättekonstigt som på sidan och liksom tog spjärn i sadelkåpan med ena foten :confused: och framåtlutad höll ett krampaktigt tag om manen dunsande i sadeln. Båda satt väldigt obalanserat men den här kvinnan var extrem. Jag galopperade förbi för att se hur hästen såg ut och nej, den var inte glad.
Då red jag faktiskt fram till ledaren och sa till lite snällt. Vi hade då 6 timmars ritt med mycket galopp och tölt framför oss och skulle upp för ett berg med alla dessa smala stigar med stup.
Ledaren smög in bakom dessa två under en tölt och galoppsträcka för att bilda sig en egen uppfattning.
Slutade faktiskt med att vi fick vänta 1,5 timme på att en annan turledare skulle komma förbi och hämta dessa två och ta med dem på sin kortare och enklare tur. Byta hästar fick de också.:up:

Har även varit med om att en amerikansk kvinna ramlade av och bröt foten mitt i ingenstans i skogen. Ledaren ville lösa det med att sätta upp kvinnan på hästen igen och rida till ett bättre ställe, så hon kunde skickas till sjukhuset.
Kvinnan skulle minsann ha ambulans. Då var vi nog en mil från närmsta grusväg. Men hon skulle ha en ambulans. :cautious:
Ledaren förklarade snällt hur långt bort vi var från att ambulans skulle kunna komma fram, och att hon inte kunde hoppa på ett ben i en mil. Jag tror det tog nästan 40 minuter innan kvinnan fattade att det bästa faktiskt var att få hjälp upp i sadeln och att vi red i snigelfart till närmsta väg. Vet inte om hon hamnade i chock eller något men jösses vad förbannad hon var på turledaren för att hon inte kunde trolla fram en ambulans mitt ute i skogen.
 
Har också jobbat med turridning dock inte i Sverige. Jag tror delvis det kan ha med kommunikation att göra, hände ofta att det kom totala nybörjare på en tur som beskrevs för folk med vana. Kanske för att man bokade själv på nätet och folk inte läste/förstår tillräckligt bra engelska alt att de som bokade in inte informerade om detta eller de som ville boka inte förstod vad de fick för frågor. Det gällde ofta specifika folkslag där detta hände.
ytterligare en faktor tror jag kan ha varit att vi var totalt fullbokade nästan varje dag och för att fylla platserna så ”struntades” det i vilken vana personerna hade för det fanns bara plats på just den turen och de kunde absolut ingen annan dag osv.
Vi fick ha Max 8 personer ensamma med oss annars skulle det vara 2 guider. Vi delade alltid gruppen om vi såg behov utav det och Om vi var mer än 1 guide.
Ibland delade vi gruppen redan från start om den var stor och ena gruppen tog rundan bakifrån och andra gruppen ”vanliga” hållet.

Var man ensamguide och gruppen ojämna fick man lösa det på lite andra sätt :)
 
Sjukt störande fenomen!
sist det hände var det uppenbart redan på stallplanen, dottern i familjen suckade bara. Sadlade en häst åt sig och red ut med oss två som varit där tidigare och den tjejen som skulle lett turen red ut med de andra. Bra lösning!
dottern bara suckade, hände rätt ofta att de fick dit nybörjare som anmält sig som rutinerade och uteritt med terränghoppning.
 
Ps.
kanske också ska tillägga att folks ”graderingar” av kunskaper bedömdes avsevärt olika beroende på vad för turer det var.
vid dagstur eller kortare var frågan oftast,
Har du ridit fler än 50 gånger? Ställ dig här.
Har du aldrig ridit? Ställ dig där.

medans på de längre turerna där man planerade och gick igenom deltagarna så kunde någon som haft egen häst i 10 år räknas som någon med max medium som kunskapsnivå.
 
För oss som driver verksamhet är det svårt, människor tenderar att ange kunskap åt båda hållen. Det bästa är om man helt enkelt kör ett sällskap i varje tur upplever vi, för då får sällskapet själva ta ansvar för spridningen i kunskap. Men det gör ju att man inte kan rida ut med enstaka ryttare (lönsamhet, lönsamhet), eftersom de sällan är beredda att betala den ganska höga peng det skulle kosta. Annars brukar vi fråga ganska detaljerat hur vana de är vid hästar i stallet och vid ridning, och vad de är beredda och vill göra under turen (speciellt om de känner sig trygga med galopp).

I slutändan kan det aldrig ske kompromisser med att man måste anpassa sig till den som kan och vill minst, av säkerhetsskäl.

Ibland blir man dock lite överraskad, för många många år sedan var det en person som skulle ha ridit på ridskola i 6 år och trygg i alla gångarter, som satte sadeln bak och fram och därefter skrek till så fort hästen började röra på sig. Där fick vi avbryta det hela för denne.

Förvånansvärt många som rider på ridskola verkar ha extremt lite vana av hästar utanför själva ridbanan.
 
Det där med att bedöma sina ridkunskaper är ju alltid knepigt och beror på ens personlighet i övrigt. Tänker att det är lite som när folk läser typ jobbannonser - vissa får panik av om det står en sak i "önskas" som de inte har gjort, medan andra glatt tycker att deras inställning väger upp att de missar alla utom ett "ska"-krav.
 
Jag kan tycka att många turridningar har ganska dållig information på hemsidan.

Ofta står det bara nybörjare eller avancerad, så man förstår ju att det blir missförstånd, speciellt på de ställen där man också kan boka via hemsidan.

De gånger jag bokat turridning för ett sällskap har jag alltid ringt så jag kan fråga vad just de menar med sina graderingar. :)
 
Sist jag var på turridning blev jag besviken, det var en tur för vana ryttare och så dyker det upp en mamma med en dotter på 8-10 år. Det visar sig att hon är känd av turridningsstället så jag tänkte att tjejen kanske var duktig men det funkar dåligt och hon blir skrämd. Dessutom så åker sadeln fram på hästen ett par gånger. Både mamman och personalen missade dessutom det den ena gången (jag slog larm). Jo jag hade en trevlig tur trots två timmar med nästan bara skritt men jag tror inte jag återkommer

Jag tycker också lite synd om min häst. Först placeras jag sist, hästen har energi för fem och jag jobbar en halvtimme med att få honom att hålla hyfsat avstånd, när polletten inte faller ner så struntar jag till sist i det och låter honom hållas i svansen på framförvarande. Lite trist men jag orkar inte bråka och det är inte min sak att lära hästen att hålla avstånd och jag vill njuta av turen. Sen när det blir tölt så tjuvhåller personen framför mig sin häst, jag tror hon är rädd, min pålle blir hetsigare och hetsigare men håller sig på sin plats tills hästen framför tröttnar och börjar springa ikapp. Det tar en liten stund innan jag får stopp på min pålle och han (inte jag) anses vara den som felat, han gjorde ju bara vad de flesta hästar med energi skulle gjort, och inte tog det många meter innan jag fick stopp på honom.


Och angående kunskapsnivån så var ju ingen nybörjare men ibland krävs det också att man inte är rädd och osäker. Den som med lätthet fixar att tölta, trava och galoppera på ridbanan kan få ordentliga problem med modet om det blir lite halvstökigt där en van ryttare rycker på axlarna.
 
Jag har varit på en ridresa utomlands för vana ryttare. En kvinna (någorlunda van) hade tagit med sin fästman som hade ridit typ några gånger. Jag undrar fortfarande vad han fick ut av vistelsen, för de gjorde ingenting särskilt för honom. Han fick hänga med bäst han ville, det var långa galopper och hoppning. Men han var tjurig och sammanbiten och skulle bara klara det, så han sinkade ingen. Det var uppenbarligen kvinnans idé med ridsemester, undrar om förhållandet varade sen.
 
Tråkigt fenomen, jag vet inte heller varför folk gör så att de bokar in sig på turer för vana ryttare när de inte är det. Jag har också varit med om det, en gång red jag uteritt för vana ryttare och en tjej som absolut inte hade någon sits och balans att tala om (såg ut som det var första gången hon satt på en häst) ramlade av tre gånger i skritt, räckte att det blev lite ojämnt underlag så tappade hon balansen och ramlade av. Det var innan vi ens börjat med någon annan gångart. Då var det som tur var två ledare med så en ledare fick ta henne tillbaka till stallet. Tyckte lite synd om tjejen faktiskt, vet inte vad som gått fel i den bokningen.

Jag är glad att jag numera rider på en ridskola som hyr ut hästarna till ridskoleelever som har tillräckligt mycket vana och kunskap när de inte har ridskola, uteritter eller kurser och privatlektioner. Jag kan hyra en häst och rida ut med en kompis i stallet. Självklart får man anpassa turen efter hästens dagsform och rida med sunt förnuft hela tiden med bra uppvärmning och nedvarvning för hästen. Men så otroligt skönt att ha den friheten! De har turer som man kan boka in sig på också men det är det inte så många ridskoleelever som gör utan mest folk utifrån.
 
Jag har varit på en ridresa utomlands för vana ryttare. En kvinna (någorlunda van) hade tagit med sin fästman som hade ridit typ några gånger. Jag undrar fortfarande vad han fick ut av vistelsen, för de gjorde ingenting särskilt för honom. Han fick hänga med bäst han ville, det var långa galopper och hoppning. Men han var tjurig och sammanbiten och skulle bara klara det, så han sinkade ingen. Det var uppenbarligen kvinnans idé med ridsemester, undrar om förhållandet varade sen.
Jag har så svårt att förstå att en del vågar göra så, för mig är det självklart att den som rider bäst får ta en ridresa anpassad för den som kan minst. Vad som helst kan hända om man släpar med sig en nybörjare ut på galopp och hoppning.
 
Jag har varit med om det flera gånger, i England löste den ledaren det med att skicka mig och min kompis på en egen sväng efter att ha sett att vi kunde hantera våra hästar (och fånga in amerikanen som hävdade att han var en duktig ryttare men tappade tyglarna och satt i skrek när hans häst tog några travsteg för att komma ikapp oss :grin:)
I Sverige har jag bara ridit islandshästar, har alltid varit noga med att tala om att jag har väldigt låga kunskaper om just islandshästridning men ridit stora hästar länge. På ett ställe som låg i närheten under ett par år fick vi första gången en helt fantastisk tur, turledaren hade tid att prata med oss innan, bytte ut lite hästar och det var högt tempo hela ridturen efter att ha fått lite tips och trix på ovalbanan innan. Nästa gång vi kom hade vi blivit ihopsatta med mor och dotter som hade sagt att de var mycket vana, vilket visade sig innebära mycket vana att bli ledda och hade aldrig galopperat. :meh: Så det blev en kort och ganska tråkig tur, vi fick en del av pengarna tillbaka och rabatt på nästa bokning vilket blev ytterligare en kanontur. Lite ledsen när de sedan flyttade vidare när de fick tag på en bättre går.

Nu är jag för stor och tung för att ens boka en tur även om jag håller mig inom den övre viktgränsen för de flesta ställen.
 

EKMK

Trådstartare
Sist jag var på turridning blev jag besviken, det var en tur för vana ryttare och så dyker det upp en mamma med en dotter på 8-10 år. Det visar sig att hon är känd av turridningsstället så jag tänkte att tjejen kanske var duktig men det funkar dåligt och hon blir skrämd. Dessutom så åker sadeln fram på hästen ett par gånger. Både mamman och personalen missade dessutom det den ena gången (jag slog larm). Jo jag hade en trevlig tur trots två timmar med nästan bara skritt men jag tror inte jag återkommer

Jag tycker också lite synd om min häst. Först placeras jag sist, hästen har energi för fem och jag jobbar en halvtimme med att få honom att hålla hyfsat avstånd, när polletten inte faller ner så struntar jag till sist i det och låter honom hållas i svansen på framförvarande. Lite trist men jag orkar inte bråka och det är inte min sak att lära hästen att hålla avstånd och jag vill njuta av turen. Sen när det blir tölt så tjuvhåller personen framför mig sin häst, jag tror hon är rädd, min pålle blir hetsigare och hetsigare men håller sig på sin plats tills hästen framför tröttnar och börjar springa ikapp. Det tar en liten stund innan jag får stopp på min pålle och han (inte jag) anses vara den som felat, han gjorde ju bara vad de flesta hästar med energi skulle gjort, och inte tog det många meter innan jag fick stopp på honom.


Och angående kunskapsnivån så var ju ingen nybörjare men ibland krävs det också att man inte är rädd och osäker. Den som med lätthet fixar att tölta, trava och galoppera på ridbanan kan få ordentliga problem med modet om det blir lite halvstökigt där en van ryttare rycker på axlarna.
Nästan precis det var jag också med om en gång, det var en grupp med jätteduktiga ryttare, några hade t o m haft egen häst, sen kommer en mamma som ridit på ridskola något år när hon var barn med sin 10-åriga dotter som precis börjat på ridskola. Alltså minen på alla andra ryttare när ledaren sa ”det blir ingen galopp idag”, skulle varit mer spännande att boka in sig på ponnyridningen på Skansen. Hästarna var skittaggade när vi red förbi deras galoppställe, men nej, vi fick bromsa in och lunka förbi. Så himla tråkigt.
 

EKMK

Trådstartare
För oss som driver verksamhet är det svårt, människor tenderar att ange kunskap åt båda hållen. Det bästa är om man helt enkelt kör ett sällskap i varje tur upplever vi, för då får sällskapet själva ta ansvar för spridningen i kunskap. Men det gör ju att man inte kan rida ut med enstaka ryttare (lönsamhet, lönsamhet), eftersom de sällan är beredda att betala den ganska höga peng det skulle kosta. Annars brukar vi fråga ganska detaljerat hur vana de är vid hästar i stallet och vid ridning, och vad de är beredda och vill göra under turen (speciellt om de känner sig trygga med galopp).

I slutändan kan det aldrig ske kompromisser med att man måste anpassa sig till den som kan och vill minst, av säkerhetsskäl.

Ibland blir man dock lite överraskad, för många många år sedan var det en person som skulle ha ridit på ridskola i 6 år och trygg i alla gångarter, som satte sadeln bak och fram och därefter skrek till så fort hästen började röra på sig. Där fick vi avbryta det hela för denne.

Förvånansvärt många som rider på ridskola verkar ha extremt lite vana av hästar utanför själva ridbanan.
Jag förstår att det måste vara jättesvårt för dom som håller i turerna, ibland önskar man att det hade gått att säga ”du har bokat in dig på en för svår tur, ni kan tyvärr inte följa med”, men det blir ju en dålig kundupplevelse och färre intäkter.
Själv har jag mailat eller ringt och berätta om mina kunskaper och rådfrågat vilken nivå jag ska välja när jag varit osäker. Men jag förstår verkligen inte hur man själv kan anse sig som avancerad om man inte vågar galoppera.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Upp