Folk som överdriver kunskaper på turridningar

Ridit några ridresor på Island, en sk medel/avancerad. På en var det en mamma och hennes vuxna (ung vuxen) dotter. Mamman kunde knappt rida, skumpade hit och dit och det slutade med att hon mest åkte med den som körde bilen med transporten med packningen i fyra av sex dagar...
Det kändes mer än en gång som dottern skämdes över sin mamma.
Stackars mamman 😅
 
Ridit några ridresor på Island, en sk medel/avancerad. På en var det en mamma och hennes vuxna (ung vuxen) dotter. Mamman kunde knappt rida, skumpade hit och dit och det slutade med att hon mest åkte med den som körde bilen med transporten med packningen i fyra av sex dagar...
Det kändes mer än en gång som dottern skämdes över sin mamma.
Den har jag oxå varit med om, men i mycket mer exotiska länder. Kaxiga respektive som slutar med att de får åka bil större delen av dagarna 😂
 
Den har jag oxå varit med om, men i mycket mer exotiska länder. Kaxiga respektive som slutar med att de får åka bil större delen av dagarna 😂
Jag såg några uppställda foton från en ridtur i något mer exotiskt land som en manlig bekant lagt upp på insta från hans och flickvännens senaste resa. Jag vet att hon kan rida och han inte, så typiskt flickvännens idé att dra med honom och han vill väl inte säga nej.

Grejen är den att på bilderna har hans häst ett grimskaft hängandes över halsen....

Jag vet vad det betyder, jag kan ha fel visst men vi brukade ta samma foton för våra kunder, de allra yngsta, oerfarna, rädd mm hade vi på led-rep. Men när foto togs så hängde vi repet över halsen.

Inget fel i detta alls, men i detta fall var texten och fotot mer för instagram än verklighet tror jag :angel:
 
Min första långtur på Island var lite intressant - det var en långtur för vana ryttare i ganska utmanande terräng. Alla var ridvana nog men 2 var rädda och då hjälper ingen ridvana i världen. De varvade mellan att åka bil och rida de lättaste (slöaste) antar jag hästarna - de hade tur att de ens tog med de hästarna då två ovana var med första dagen (som hängde ,med bra). Jag blev magsjuk under turen och ägaren till stället var nästan förtvivlad när hon insåg att hon kanske hade 3 av 8 som inte ville kunde rida (tveksamt om det fanns plats för 3 i bilen) och hon lovade mig bra/favorithästar om jag ville rida. Jag tänkte nog aldrig att jag inte skulle göra det i och för sig, minns inte så noga, men det jag minns var att jag var desperat efter en lämplig buske vid vart stopp men häståkandet gick bra, rida orkade jag inte riktigt.
 
Senast ändrad:

EKMK

Trådstartare
Jag har jobbat med turridning i flera år här i Australien (innan ranchen lades ner för ett år sedan).
Väldigt ofta vi hade erfarna flickvänner med oerfarna pojkvänner på tur. Jag undrade ofta vad de fick ut av turen då flickvännen hamnade i front-gruppen och fick galoppera på med en guide medan pojkvännen fick stanna bakom med de andra nybörjarna 🤷‍♀️

Jag hade också flera som bokat in som "intermediate rider" och på frågan vad deras erfarenhet är svarade de "min kompis har en häst" O_o

Det värsta/tråkigaste/irriterande var dock familjer där även mormor/farmor prompt skulle med. Livrädd för hästar, ofta lite tyngre kroppshydda vilket resulterade i att de fick den snällaste men också största hästen. Då gick rädslan ibland över till att de blev arga ock kunde inte fatta varför de fick den största hästen. Man kan inte säga rakt ut "titta dig omkring, du är den största människan här".... och så vill de bara skritta vilket resulterade i att jag måste avvara "en hel guide" enbart till nån livrädd surkärring bara för att dennes barnbarn på 8 år ville ha med denne... :meh:

Väldigt ofta folk tallade på sin vikt med när de bokat in och vägde 10-12kg mer än de uppgett, väldigt tröttsamt att behöva rådda om de tilltänkta hästarna i sista sekund liksom....

På tal om islandshästar har jag fördomar där med. När någon förklarade innan ritt att de var erfarna och hade egen (islands)häst.... 9 fall av 10 var de rädda och höll mycket hårt i tyglarna och krampande höll sig fast vid galopp :cautious:

Värst var ändå "cowboys" från inlandet som kom och minsann kunde allting. Tänk gubbar i 50-årsåldern som växt upp på farm och ridit hela livet men är skolade från sin far som från sin far osv.... dessa män som inte kan ta minsta lilla sak från "en liten flicka som leder en grupp ridskoleponnyer på tur". Dessa gubbar som inte lyssnar, rider av från stigen, galopperar när vi ska trava osv... :wtf:

Oj... finns så många historier. Som tur är är de roliga historierna fler men det är ju tyvärr de dåliga man minns först
Jag skulle gärna vilja höra fler stories från dig, känns som du sitter på en guldgruva 🤣

Har aldrig förstått grejen med att släpa med sig folk som inte kan rida, jag är precis tvärtom, jag säger nej till turridning med nybörjare jag känner för att det är så fruktansvärt tråkigt att skritta i 2h, oftast åker jag själv om jag inte hittar någon duktig ryttare som kan hänga med
 
Kan ju också tillägga att vi hade maxantal på 12 eller 13 kunder per ritt, beroende på hur erfarna de var. Och minst 4 guider på fullbokad ritt. Jag och en till var fast anställda, de andra var volontärer "för mat och husrum" men hästerfarna sedan tidigare, backpackers.

De mer erfarna rider först med en guide. Sedan 1-3 guider med de mindre erfarna som vi erbjöd testa på trav också. Samt om vi hade folk som bara ville skritta så kunde vi avvara en guide till den gruppen med.
Vi hade 3-4 olika ridvägar ner till stranden så beroende hur bra det gick för alla i gruppen kunde vi välja vilken väg vi skulle gå. Det skillde ca 10 minuter mellan vägarna så vi alla möttes upp på stranden samtidigt. Medan kunderna tog av sig till badkläder så sadlade vi guider av hästarna. Sedan upp mef kunderna igen och rida i vattnet 10-15min.

Tillbaka upp, klä på sig, sadla, upp igen och så red vi hem i en grupp, enbart trav på hemväg för alla. Ville någon bara skritta så gick det bra med, med en guide.

Det var ett bra upplägg men tyvärr var vår ranch inte tillräckligt stor att erbjuda mer betalda positioner vilket gjorde såklart att det var stor ruljangs (stavas?) på volontärare. De flesta stannade nån månad, en och annan lite längre... alltid tråkigt när någon lämnade. (Och ibland var det väldigt skönt när nån lämnade med 😆 )
 
Men gud vad pinsamt att folk gör så känner jag, jag hade skämts ögonen ur mig om jag hade ljugit om mina kunskaper haha. Det är ju inte riktigt något som går att dölja liksom. "Jag är en duktig ryttare" och så kommer man dit och vet inte hur man sitter upp typ 🙃
Det handlar nog oftast inte om att ljuga utan bristande insikt eller kunskap för att svara korrekt. En del har inte någon koll på vad som krävs för att vara en okej ryttare. Den som ridit några år på ridskola svara nog automatiskt att den klarar de flesta hästar i alla gångarter och att de kan hoppa lite - det är deras verklighet. Hamnar de sen på en turridning för vana ryttare så är det en helt ny situation som kan bli helfel. Och en person som är modig och varit på ett par turridningar med bra resultat känner sig nog rätt duktig.
 
Ett av mina härligaste minnen från när jag jobbade på ett turridningsstall var en spansk man som bokade in sig på e tur för erfarna. Det var lågsäsong så han var enda gästen, vilket var tur eftersom han absolut inte kunde rida. Han blev jättesur när jag sa att vi bara kommer skritta, men när jag förklarade varför blev han istället taggad på att lära sig! Han bokade in sig på privatlektioner under en period och när han hittat balansen i alla gångarter inklusive lättridning, bokade han mycket stolt en uteritt tillsammans med sin tjej för att få visa upp vad han lärt sig :love:
 
Det handlar nog oftast inte om att ljuga utan bristande insikt eller kunskap för att svara korrekt. En del har inte någon koll på vad som krävs för att vara en okej ryttare. Den som ridit några år på ridskola svara nog automatiskt att den klarar de flesta hästar i alla gångarter och att de kan hoppa lite - det är deras verklighet. Hamnar de sen på en turridning för vana ryttare så är det en helt ny situation som kan bli helfel. Och en person som är modig och varit på ett par turridningar med bra resultat känner sig nog rätt duktig.
Jag har också blivit förvånad när det gäller försvinnande kunskaper, man kan ju tycka att det borde vara som att cykla.

Jag tog ut en äldre släkting på en tur med snäll häst (dvs vi två tillsammans bara på mina medishästar), väl medveten om att släktingen kunde både trava och galoppera (eftersom jag sett det) och hade ridit ett par år på ridskola, dock för tio år sedan. Men tiden går ju så fort och allt var praktiskt taget helt bortfluget. Personen liksom minns att hen ridit och att hen kan, men inte hur man gör. Det gick bra, men galopp var ju uteslutet och är osäker på om jag hade kunnat skilja hen från en som aldrig suttit på en häst om jag sett första tio minutrarna. Misstänker att ridningen måste vara mer befäst än så innan ett långt uppehåll för att det inte ska vara helt borta.
 
Senast ändrad:

EKMK

Trådstartare
Jag har också blivit förvånad när det gäller försvinnande kunskaper, man kan ju tycka att det borde vara som att cykla.

Jag tog ut en äldre släkting på en tur med snäll häst (dvs vi två tillsammans bara på mina medishästar), väl medveten om att släktingen kunde både trava och galoppera (eftersom jag sett det) och hade ridit ett par år på ridskola, dock för tio år sedan. Men tiden går ju så fort och allt var praktiskt taget helt bortfluget. Personen liksom minns att hen ridit och att hen kan, men inte hur man gör. Det gick bra, men galopp var ju uteslutet och är osäker på om jag hade kunnat skilja hen från en som aldrig suttit på en häst om jag sett första tio minutrarna. Misstänker att ridningen måste vara mer befäst än så innan ett långt uppehåll för att det inte ska vara helt borta.
Det tror jag med, jag har ridit på ridskola från jag var 6-16 ungefär och hann därför komma upp i avancerade nivåer, varit på flera ridläger där det var långa och avancerade uteritter och därefter varit medryttare (och insett hur sopig man var på privathästar jämfört med välutbildade ridskolehästar 🙈), trots att jag rider väldigt sällan så känner jag mig trygg i alla gångarter på en turridning, mycket att det jag lärt mig kommer tillbaka, ungefär som att cykla, självklart har jag tappat mycket, men tillräckligt finns kvar för att jag ska känna mig trygg i sadeln.
Tror det är stor skillnad på att vara ringrostig beroende på vilken nivå man hann komma till innan pausen och även om man provat på att rida utanför ridskolans trygga miljö.
Balansen kan man hålla igång på annat vis, t ex genom styrketräning, framförallt av bål och rygg, det ger mycket om man hoppar upp i sadeln efter ett långt break.
 
Ett av mina härligaste minnen från när jag jobbade på ett turridningsstall var en spansk man som bokade in sig på e tur för erfarna. Det var lågsäsong så han var enda gästen, vilket var tur eftersom han absolut inte kunde rida. Han blev jättesur när jag sa att vi bara kommer skritta, men när jag förklarade varför blev han istället taggad på att lära sig! Han bokade in sig på privatlektioner under en period och när han hittat balansen i alla gångarter inklusive lättridning, bokade han mycket stolt en uteritt tillsammans med sin tjej för att få visa upp vad han lärt sig :love:
Kan det vara så att man ser det som att det bara behövs mod för att rida en tur för erfarna? Att man inte vet att man behöver lära sig rida för att kunna göra det?
 
Kan det vara så att man ser det som att det bara behövs mod för att rida en tur för erfarna? Att man inte vet att man behöver lära sig rida för att kunna göra det?
Så är det nog alldeles säkert i många fall (utifrån min erfarenhet är det vanligare bland män :angel:). Typ "galoppera låter kul, det vill jag ju göra" och så bokar de in sig på en tur för erfarna utan att reflektera över eventuella kunskapskrav.
 
Jag kommer ihåg när jag var ungdomsledare på ett läger i norra Sverige, jag skulle ha följt med på en turridning en av dagarna men pga jag halkade och skadade svanskotan (första dagen! 🙄) så hoppade jag över det. Satt i skidstugan istället. Och jag blev väldigt tacksam över det!
De blev bara två, en ledare och en ungdom förutom guiden, men ändå så slutade det i förskräckelse med att hästen med ungdomen skenade iväg och guiden fick skynda iväg efter denne. Ledaren lämnades kvar med en häst som väldigt gärna ville följa efter sina kompisar :crazy: som tur var så hade hen lite ridkunskap så att hen kunde få sin häst att stanna kvar.
Ungdomen slängdes av och senare på kvällen drabbades denne av chock, men jag tror att hen kom över det.

Har sedan dess snarare tappat sugen för att prova på turridningar :cautious: Man förstår ju att hästarna bara är djur men...
 
Kan det vara så att man ser det som att det bara behövs mod för att rida en tur för erfarna? Att man inte vet att man behöver lära sig rida för att kunna göra det?
Med rätt häst och en person som är modig och har bra balans kan det mycket väl stämma. Jag menar inte generellt och att man inte behöver lära sig.
 
Med rätt häst och en person som är modig och har bra balans kan det mycket väl stämma. Jag menar inte generellt och att man inte behöver lära sig.
Absolut, men bara mod räcker inte. Man behöver vara rätt stark och smidig, med bra balans, för att kunna hänga med på en uteritt med högt tempo, klättring, etc, utan att ens veta hur man bromsar, svänger eller ökar farten. Och en väldigt snäll häst, som hänger med flocken i lagom tempo utan att hitta på något eller lyssna på ryttaren (som kanske bromsar eller svänger utan att veta om det).
 
Absolut, men bara mod räcker inte. Man behöver vara rätt stark och smidig, med bra balans, för att kunna hänga med på en uteritt med högt tempo, klättring, etc, utan att ens veta hur man bromsar, svänger eller ökar farten. Och en väldigt snäll häst, som hänger med flocken i lagom tempo utan att hitta på något eller lyssna på ryttaren (som kanske bromsar eller svänger utan att veta om det).

Ja, det är väldans mycket bättre att man säger att man gärna vill och inte är rädd än att man låtsas som att man redan kan och är erfaren. Det finns goda möjligheter att anpassa om man har rätt kunskap. Och kanske inte rida med dem som vill ha en upplevelse av själva nivån på ridningen.

För mig är nivån på ridningen inte synonymt med fart på ridningen.
 
Absolut, men bara mod räcker inte. Man behöver vara rätt stark och smidig, med bra balans, för att kunna hänga med på en uteritt med högt tempo, klättring, etc, utan att ens veta hur man bromsar, svänger eller ökar farten. Och en väldigt snäll häst, som hänger med flocken i lagom tempo utan att hitta på något eller lyssna på ryttaren (som kanske bromsar eller svänger utan att veta om det).
Jag har ridit/sett ett gäng hästar av den kalibern på Island, där fanns en variabel till och det var att vi bytte häst ofta. Det är slitsamt för en häst att släpa en okunnig ryttare så ska man verkligen rida långt är det direkt oschyst med en okunnig ryttare.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2021
  • Förbannad

Hästrelaterat

Upp