Hem&Hobby För skojs skull, försök till julkalender 2018

#1

Första december


När vår saga börjar har en lång och mycket kall höst redan övergått i vinter. Isen har lagt sig över sjöar och vattendrag, på flera håll tjock nog att gå på. Snöat har det just inte gjort, men träd och gräs är vita av lager på lager av rimfrost och frostrosorna breder ut sig över stugfönstren.

Den första december är här och flickan vi får följa närmast har fått en speciell julkalender.

Flera små kuvert, ett litet brev i varje, och så ett datum på.

Hon öppnar det första kuvertet.

Första december

"Tänk ut ett namn att använda en annan gång och vänta sedan in morgondagen"

Flickan blev lite besviken över uppmaningen, men där stod inget mer. Hon fick väl tänka ut något namn då vad det nu var för mening med det. Kanske skulle morgondagens brev vara bättre.
 

Takire:s ev trådar under: Dagbok Annonser Överallt
#2
Andra december

Flickan med brevkalendern öppnade kuvertet för andra december.

"Tänk ut en karaktär med namnet du hittade på den första december. Skriv en kort saga där karaktären är med. Du kommer få användning av sagan längre fram."

Så jag ska skriva en saga, tänkte flickan. Sagan om Fridini.
 
#3
Fridinis mormor, kom hon möjligen från Sicilien tro? Inte för att de kanske spelar någon roll - var någon kommer ifrån, men ändå.
 
#5
Och att det skickas mail till slumpvis utvalda adresser med det efternamnet om mycket tvekssamma inverstringsmöjligheter där det lovas guld och gröna skogar - det är nog lite väl spännande. Det är knappast mormor som skrivit dem!
 
#6
Tredje december

Flickan med julkalendern hade tänkt ut ett namn och börjat skriva på en saga om en karaktär med namnet.

Sagan om Fridini och jubelstenen

I en liten by vid kusten bodde en flicka som hette Fridini. En sommardag fick hon ett brev från Sicilien. Det var från hennes mormor som bodde där.

I brevet berättade Fridinis mormor att hon hade något hon ville visa Fridini och bjöd henne att komma till Sicilien och vara där resten av sommarlovet.

Bara några dagar senare reste Fridini. Hon trivdes väldigt bra med sin mormor och kom inte alls ihåg det där med att mormodern skulle visa henne något. Först när mormodern själv tog upp det mindes Fridini.

Fridinis mormor tog fram en röd blankslipad sten ur en ask. Sedan lade hon stenen i Fridinis hand och formade hennes fingrar runt den.

"Känner du?" frågade mormodern.

Stenen kändes alldeles varm, som om den hade haft en brinnande kärna. Fridini nickade.

"Det är en jubelsten, kanske den enda som någon vet var den finns. I rätt händer för jubelstenar lycka med sig, och de kan göra människor starkare när det verkligen krävs. Bara man vågar lita på värmen."

Fridini tittade på stenen och på sin mormor.

"Vad ska jag göra med den, mormor?"

"Du ska ha den, ta den med till Sverige och hålla reda på den, och eftersom du vet vad den är så kan du också använda den. Jag tror dina händer är de rätta."

Fridini undrade om inte hennes mormor behövde den själv men fick en huvudskakning till svar. Hennes mormor såg med ens trött och gammal ut. Så Fridini höll hårt i stenen och lovade att aldrig tappa den.

Längre än så skrev inte flickan, som själv hette Frida, på sagan den andra december. Men den tredje december öppnade hon ett nytt brev.

"Försök att hitta en ny vän, eller åtminstone få kontakt med en okänd person".
 
Gillanden: ptr
#7
Och att det skickas mail till slumpvis utvalda adresser med det efternamnet om mycket tvekssamma inverstringsmöjligheter där det lovas guld och gröna skogar - det är nog lite väl spännande. Det är knappast mormor som skrivit dem!
Oj, det hade jag ingen aning om. Jag tog ditt inlägg som inspiration.
 
Gillanden: ptr
#8
Oj, det hade jag ingen aning om. Jag tog ditt inlägg som inspiration.
Var det som var tanken, namnet var bara likt på de raderade meddelandena - men tänkte det kunde passa i en spännande historia!
Och vänner - klart hon ska försöka hitta några kända bukifalister någonstans, som hålls med nåt spännande som kan passa.
 
#9
Fjärde december

Det där med att hitta en ny vän var inte så enkelt för Frida (flickan med brevkalendern). Faktum var att hon var rätt blyg och hade svårt för att ta första kontakten med andra människor.

Hon började i alla fall med att vandra runt lite planlöst på stan. Det var ovanligt mycket folk ute för en tidig måndagseftermiddag. Kanske fanns det någon som hon kunde prata med.

Alla folk stod så tätt ihop och de få som var för sig själva pratade i telefon eller var hela tiden på väg någonstans. Frida kunde inte förmå sig att gå fram till någon. Kanske skulle det vara lättare någon annanstans, i någon av parkerna kanske hon kunde hitta någon.

Solen strålade där den låg och vilade strax över horisonten och träden och det vissna gräset glittrade. Himlen var svagt rosa och det frasade under skorna. Det var verkligen en särdeles vacker dag.

Bakom en upphöjd rabatt fick Frida syn på en rejält påpälsad figur. Hon kunde inte se om det var en gammal människa eller någon i hennes egen ålder, men hon tog mod till sig och skyndade fram.

På nära håll såg Frida att figuren också var en flicka.

"Hej," sa Frida.

"Hej," svarade flickan.

"Vad gör du här, eller vad heter du?"

"Alltså, jag måste gå," sa flickan och började hastigt vandra iväg genom parken.

Kvar stod Frida och undrade om det här verkligen räknades. Fast hon HADE ju tagit kontakt. Men en ny vän hade hon väl inte precis hittat. Eller hade hon det? Kanske kunde hon hitta flickan igen om hon gick till parken imorgon. Med lite tur så.

Innan Frida somnade den kvällen tänkte hon på flickan. Varför hade hon haft så brått?

Morgonen därpå öppnade hon brevet för fjärde december.

"Lämna ett meddelande på en viktig plats. Eller ett viktigt meddelande på en plats."
 
Gillanden: ptr
#10
Var det som var tanken, namnet var bara likt på de raderade meddelandena - men tänkte det kunde passa i en spännande historia!
Och vänner - klart hon ska försöka hitta några kända bukifalister någonstans, som hålls med nåt spännande som kan passa.
hade varit roligt om hon kunde hitta några kända bukefalister, får se om jag verkligen kan hjälpa henne med det. Det är nog lite osäkert nämligen!
 
#11
Femte december

Lämna ett meddelande på en viktig plats eller ett viktigt meddelande på en plats.

Frida visste nog var hon skulle lämna meddelandet. I alla fall om hon inte träffade den där flickan igen. För det var vad hon hoppades mest på. Att hon skulle träffa henne alltså.

Fastän Frida stannade i parken länge under eftermiddagen så dök inte den andra flickan upp. Besvikelsen var stor, men nu hade hon i alla fall en anledning att lämna sitt meddelande. Hon hoppades bara att ingen annan skulle hitta det först.

Meddelandet var lagt i ett rosa styvt kuvert som luktade jordgubbe. Frida lade kuvertet i rabatten bakom vilken flickan stått när hon först fick syn på henne. Det borde vara omöjligt att missa för flickan om hon gick dit igen, jordgubbsdoften var rent påträngande för att vara jordgubbsdoft.

Hemma på kvällen öppnade Frida dagens brev ur adventskalendern.

"Berätta eller skriv ner nio önskningar - om du har så många. Tre som är bra för hela världen, tre som är mest för din skull och tre som du väljer utan begränsningar."
 
#12
Sjätte december

Innan Frida somnade för natten den femte december skrev hon upp de önskningar hon kunde komma på.

Bra för alla:

1. Fred på jorden
2. Inte finnas någon miljöförstöring
3. Inte finnas djurplågeri

Bra för mig, Frida:

1. kunna trolla
2. kunna flyga
3. kunna bli osynlig

Efter dessa tre önskningar funderade Frida lite. Hon visste att chansen var försvinnande liten att dessa önskningar skulle slå in. Ja, det gällde nog de tre första också förresten. Hon borde försöka komma på något som verkligen kunde slå in. Men vad?

Frida hann inte skriva ner fler önskningar innan hon somnade. Morgonen därpå tänkte hon inte på det utan öppnade brevet för sjätte december.

Sjätte december

"Vänta.
Se dig om.
Stanna och kom.
Titta.
Kom ihåg.
Minns vad du såg."

Frida blev besviken, lika som hon blivit den första december. Det här brevet kunde hon väl inte göra något med?
 
Gillanden: ptr
#13
Sjunde december

Flickan från parken hade hittat det jordgubbsdoftande rosa kuvertet med meddelandet från Frida. Faktiskt redan strax efter att Frida lämnat det. Sanningen att säga hade hon också varit i parken vid tillfället i fråga, men då hon var extremt bra på att smyga hade hon inte blivit upptäckt.

Det stod lite mer än så i meddelandet, men det viktigaste var uppmaningen "möt mig i parken igen, snälla!"

Flickan visste inte om hon ville eller inte. Men hon var förstås nyfiken. Där hon stod och funderade kramade hon en röd blankslipad sten i handen. Stenen kändes varm mot huden och flickan fick en bestämd känsla av att hon nog ändå skulle försöka komma till det där mötet i parken.
 
Gillanden: ptr
#14
Åttonde december

"Gör något du verkligen vill", hade det stått i brevet för den sjunde december. Frida visste bara att hon verkligen ville träffa flickan från parken igen. Och så ville hon förstå de de konstiga julkalenderbreven som hon inte förstod vad de menade att säga henne. Som det med dikten och med önskningarna. Hon kände sig liksom jagad av att inte veta, som om hon var alldeles väldigt sen. Men hon hade ju egentligen inget att bli sen till.

Tyvärr hann Frida aldrig till parken den sjunde december, det var en massa annat som skulle göras. Och åttonde decembers brev uppmanade bara:
"Var uppmärksam! Innan du vet ordet av kommer du att lägga märke till något väldigt speciellt."

Alltså ännu ett brev som nästan bara irriterade.

Nåväl, det var trots allt lördag och Frida hade precis hela dagen på sig att göra vad hon ville.

Och faktiskt, när hon framåt eftermiddagen ännu en gång strosade runt i parken så var flickan där igen, och hon såg inte ut att ha bråttom någonstans.
 
Gillanden: ptr
#15
Nionde december

På eftermiddagen den åttonde december fick Frida äntligen som hon ville när hon mötte flickan i parken igen.

De hade pratat en stund och fått veta vad den andra hette - Milonia var flickan i parkens namn.

När var och en av dem hade fått veta lite mer om den andra fick Frida syn på den röda blanka stenen som Milonia höll i sin knutna näve och kom helt av sig.

Hur var det möjligt? Stenen var exakt likadan som stenen Frida föreställt sig stenen i sagan om Fridini.

"Kan du visa mig det där," hade Frida bett och Milonia räckte villigt över stenen till henne. Dessutom uppmanade hon Frida att känna stenens värme.

Precis som stenen i Fridas saga kändes den här stenen också liksom varm. Det var nästan kusligt hur något hon själv trodde att hon helt hittat på uppenbarligen fanns även i verkligheten. Och när Milonia berättade att det fanns en historia om stenen, en historia där det berättades att stenen hade särskilda krafter, då kunde Frida nästan inte tro att hon hörde vad hon hörde.

Dagen efter, den nionde december, visade hon Milonia sagan hon hade skrivit den andra december. Milonia trodde först inte på att Frida verkligen skrivit sagan innan hon fått se och höra om stenen Milonia själv hade. Frida fick flertalet gånger bedyra att det faktiskt var sant och nästan bönfalla Milonia att tro henne.

Milonia hade fått stenen av en gammal gumma som sålde karameller på en marknad. Det var också då hon hade fått höra historien om stenen. Och faktiskt var det så att stenen ifråga en gång hade varit hemmahörande i Sicilien.
 
Gillanden: ptr
#16
Tionde december

När Frida träffade Milonia på eftermiddagen den tionde december skedde något mycket oväntat. Förresten inte bara något oväntat, utan flera oväntade händelser.

De stod och turades om med att känna på stenen, var den inte ännu lite varmare idag?

"Vad brukar du göra i parken?" undrade Frida. "Du verkade så ovanlig när jag först såg dig."

"Inget särskilt... OJ!"

En kort pojke med kolsvart hår och mörka ögon brakade rakt igenom häcken. Han var alldeles full av små kvistar och vissna löv.

"Vad GÖR du?" frågade Frida förskräckt.

Pojken svarade inte utan stirrade stint på den röda stenen i Milonias löst knutna hand.

"Varför fick DU den där?!" Pojken lät både arg och ledsen. I samma stund som han avslutade frågan dök en äldre flicka med lång hästsvans upp. Lika hastigt som pojken hade kommit, fast utan att forcera häcken. Hon slet tag i Milonias arm och kastade sig sedan ner efter stenen som Milonia tappade och började genast springa därifrån.

Frida, Milonia och pojken ropade alla högt för att försöka hejda flickan med hästsvansen. När hon inte lyssnade sprang de efter men det stod klart att hon var väldigt snabb.

"Såhär skulle det ju inte vara!" sa pojken olyckligt. "Den där stenen ska ju göra bra saker."
 
Gillanden: ptr

Hästar nu

Övrigt nu

Dagbok

Radannonser

  • Springpony sælges

Hästnyheter

Bukefalos

  • Syns inte
Rekommenderas av Google:
Upp