Jag hade i tonåren. Brukade vara noggran med att täcka med vårtmedlet omkring också, lite "sömsmån", och tjockt lager som jag fyllde på så snabbt det började nötas bort. Försökte dra bort så mycket som gick av själva vårtan när jag la på nytt vårtmedel, den blev liksom uppluckrad. En grej som jag inbillar mig var bra är att jag brukade klippa bort så mycket jag bara kunde av vårtan med nagelklipparen innan vårtmedlet. Siktade särskilt in mig på de svarta små prickarna. Det verkade för mig som den försvann när jag lyckades klippa bort alla svarta prickar. Som att livskraften satt i prickarna. Lite grävande och blodsspillan, men värt det. De kunde gå bort på en månad. Eller så bara självläkte dem men jag inbillade mig att det var effekt av klippande och vårtmedel. Har aldrig pratat med någon om vårtborttagning, så vet inte om det kanske är så alla gör?