Framtidens hundavel

[ildiko]

Vi har ett läge där släktskapsgraden ökar i våra raser vilket ger ännu mer anledning att selektera hår vilket i sin tur, överlag, ger ännu högre släktskapsgrad.
Kolla COI för individer av olika raser på Embark exempelvis...men också ren logik/matematik.
Min SKK-.rasiga hund har en släktskapsgrad på 0.02% enl SKK. Enligt hemlandets avelsdata där en räknar på alla generationer som en känner till bakom henne...ja, då hamnar det plötsligt på 19%
Embark säjer att COI är på 27!!! Att para henne med en hund ur samma ras skulle vara djupt oetiskt. Och om man kollar runt på olika raser som har "embarkats" så ser man samma sak...dvs galet hög släktskapsgrad. genetiskt överförbara defekter.
Och t.o.m erfarna uppfödare saknar allt för ofta insikt i att inavel inte bara påverkar antalet gendubletter utan även MHC oavsett hur mycket eller litet de bär på genetiskt överförbara defekter/sjukdomar.

Så hur kommer framtiden bli, tror ni?

Jag hoppas att en kommer gå tillbaka och slå ihop olika hundraser.

För vad finns det EGENTLIGEN för anledning att låta ex l
Schäfrar, Belgare och Holländare vara 3 skilda populationer?

Stötande spaniels?

Vallhundar med Eye? (Border Collies och WK)?

Kroppsvallare med lång päls på hela kroppen (Bearded Collie, Schapendoes, PON mfl).

Små sällskapshundar med spetsinslag (Pomme, vavva, papilon osv)


Retrievers?

Småspaniels?

Finns massa exempel!!

Vad fyller det för funktion, i många av dessa fall som jag här tog exempel på, att de är olika raser? Och om det finns en funktion i det, är den då mer värd än att våra hundar har en chans att må bättre? Att uppfödare kan vara så pass selektiva som de skulle kunna vara om de hade fler individer att välja bland, om det var lättare att bryta en trend av en viss defekt?


Även där släktskapet sannolikt skiljdes lite tidigare än ovan nämnda men där vi I PRAKTIKEN har ungefär samma potentiella hundägare?
Jag tänker i dessa fall på ex Sheltie och MAS. Ja, några använder dem som aktiva hundar, snackar "arbetslinjer" mm…och några som rena sällskapshundar
("jag vill ha en lite mindre hund och gärna ganska mjuk men med mycket will to please och som orkar promenera hur långt som helst och som jag kan utveckla inom någon gren om det visar sig att JAG tycker det är roligt")
De raserna är redan uppdelade i en "sällskapsvariant" och en "arbetsvariant" som ganska sällan korsas…och då fortsätter det att bli fler typer inom en ras och faktum är att de uppfödarna blandar sällan ihop linjerna, så deras tillvägagångssätt är att, såväl praktiskt som teoretiskt, faktiskt skapa ännu snävare raser ur en population som redan är för snäv.
Skulle en slå ihop de hundar som faktiskt redan är nära släkt så skulle man "ha råd" att göra så. Nu har vi absolut inte råd att göra så, men ändå görs det allt hårdare.

Vi behöver tänka om.
Såsom vi till största delar gör nu (incestuös avel) är varken etiskt eller hållbart.
När PE skrev detta (mååånga år sedan, jag var väl ca 10-25 år gammal när han skrev som mest och nu snart 50 och han har ju vart död ett tag…) så skulle det räcka med att ibland para in en hund av annan ras.
Men så som inaveln eskalerat på molekylär nivå (vilket vi vet nu när Embark mfl kan räkna ut deras verkliga inavelsgrad) de senaste åren är betydligt värre än snittet av erfarna uppfödare känner till eller vill veta av.
Jag utbildar uppfödare och kommer i kontakt med uppfödare hela tiden via föreläsningar, fortbildning osv. Och jag kan säja att en majoritet av ERFARNA uppfödare har absolut ingen koll på rasens COI (ex att de flesta raser där SKK med sina inavelsberäkningar på 5 geberationer hamnar på ex en släktskapsgrad mellan 2-4 % snittar i verkligheten på ungefär 23% och de kullar där man anger 0% inavel snittar oftast runt 14-15%). Genetiskt sett finns det alltså inga hundar inom raserna som endast är kusiner längre. Det är katastrof och det är akut!
En majoritet av dessa erfarna uppfödare är inte i närheten av att ha koll eller insikt i hur den effektiva populationen (de hundar som går i avel inom deras ras) förhåller sig till den faktiska populationen (alla hundar i rasen).
Och majoriteten hoppar över att inhämta kunskpaer om vad MHC är. Så…det ÄR katastrof och det ÄR extremt akut.
Även numerärt stora raser har för länge sedan passerat gränsen för vad man, i populationsgenetiska analyser inom vilda bestånd, benämner som utrotningshotade.
Ex pudlar (toy, dvärt och mellan….storpudlarna är ju avgränsad/egen population), hur många pudlar finns det i världen? Det är väldigt många.
Men genetiskt sett finns det ungefär 9 pudlar i världen. Och fortfarande denna extremt ohälsosamma vana att allt för ofta para de som har samma färg för att få "bra färger"…då hamnar en i samma problematik som när man ex delat upp "Utställningsschäfrar" och "Bruksschäfrar"….dvs ett redan tajt läge som blir ännu tajtare!

Sammanfattningsvist: Det måste till en ganska ordentlig förändring.
Det behövs mer kunskap och helt andra metoder än att avla inom en och samma slutna population, som DESSUTOM ofta har den stambokförda begynnelsen rotad i extremt nära släktskapsavel) decennium efter decennium.
Det som sker är ett övergrepp inte bara på raser utan på tamhunden i stort.

 

[Fetaost]

Har man haft Schäfer eller Belgare så vet man att det är en hel del skillnad mellan raserna. Jag har dessutom haft en Schäfer med Malle i sig. Det var INTE en bra kombo. Just den mixen har även polisen provat att avla på och skrotat.

 

[vovvebus]

Alltför snäva populationer är inte bra, men utavel löser inte precis allting heller. Inmönstring av nya raskorsade hundar tror jag på, även om jag inte vet hur stort motståndet mot det är. Har skett hos clumber spaniel t.ex. (engelsk cocker har jag för mig var vad de använde.) Men kanske allra viktigast, framförallt inom snar framtid: att använda fler individer. Är de friska och trevliga så kan de tillföra ngt även om de är "medelmåttor" och bra/populära hundar bör i sin tur användas mer sparsamt. Behöver inte vara utpräglad matadoravel för att det ska kännas som för mkt efter speciellt hanhundar inom vissa raser. Bättre kika på och överväga syskon och andra släktingar till poppisindividen i många fall. Så jag tror helt enkelt att man kan göra en hel del förbättringar med i sammanhanget ganska små ändringar.

På lite längre sikt är det svårare att sia, tycker jag. Tyvärr är ju djuravel alldeles för trendkänsligt också.

 

[Fetaost]

Jag tror absolut på rasers bevarande av rastypiska egenskaper.
Däremot så tror jag att vi kommer behöva mönstra in individer i stamböckerna för att vidga den genetiska populationen. Men detta anser jag ska ske med mycket noggran utvärdering och ska skötas av rasklubbarna så att inte rasen tappar sin identitet.

Jag anser också att en hel del raser är bortom all räddning pga hälsan och bör få dö ut.

 

[ildiko]

Har man haft Schäfer eller Belgare så vet man att det är en hel del skillnad mellan raserna. Jag har dessutom haft en Schäfer med Malle i sig. Det var INTE en bra kombo. Just den mixen har även polisen provat att avla på och skrotat.

Jag menar inte att det inte är skillnader mellan dem, jag bara ifrågasätter att skillnaderna är så stora att de måste vara skiljda till vilket pris som helst.
Jag hade bara schäfrar och Belgare mellan 18 och 30 års ålder. Födde upp Belgare (avlade aldrig på mina schäfrar).
Det finns absolut skillnader vilket skulle göra populationen bättre överlag på flera sätt.
Det skulle dessutom vara väldigt fördelaktigt avelsmässigt.
Det var EN kull och en generation där snittet blev att inte så många vart tillräckliga för att bli tjänstehundar. Man kan inte bara ta en kull på en av raserna och använda det som statistiskt underlag.

 

[ildiko]

Men kanske allra viktigast, framförallt inom snar framtid: att använda fler individer. Är de friska och trevliga så kan de tillföra ngt även om de är "medelmåttor" och bra/populära hundar bör i sin tur användas mer sparsamt.

Ja, nästan alla rasklubbar har försökt med detta i många år (om man läser RAS så står det nästan alltid uttryckligen som mål) men det går ju uppenbarligen för sakta. Det finns en stark kultur som håller tillbaka storleken på den effektiva populationen.

 

[Fetaost]

Jag menar inte att det inte är skillnader mellan dem, jag bara ifrågasätter att skillnaderna är så stora att de måste vara skiljda till vilket pris som helst.
Jag hade bara schäfrar och Belgare mellan 18 och 30 års ålder. Födde upp Belgare (avlade aldrig på mina schäfrar).
Det finns absolut skillnader vilket skulle göra populationen bättre överlag på flera sätt.
Det skulle dessutom vara väldigt fördelaktigt avelsmässigt.
Det var EN kull och en generation där snittet blev att inte så många vart tillräckliga för att bli tjänstehundar. Man kan inte bara ta en kull på en av raserna och använda det som statistiskt underlag.

Det finns en man i Tyskland som gjort denna avel under lång tid. Min hund kom därifrån.
Det har inte varit lyckat.

Schäferns styrka är att den tänker och analyserar innan den aggerar.
En Malles styrka är näst inpå motsattsen. Den handlar extremt snabbt.
Mixar man då tar man bort den enas styrka.

Jag har fött upp Schäfer och fått sålt några till tjänst. Jag håller inte med dig alls i att dessa två väger upp varandra. Av det jag sett genom ett flertal av de Tyska kullarna så raderas Schäferns egenskaper ut och du får enbart en extremt reaktionssnabb hund som sellekterar mindre. Det är INTE vad iaf jag och många bruksintresserade söker i en brukshund.

 

[ildiko]

Alltför snäva populationer är inte bra, men utavel löser inte precis allting heller. Inmönstring av nya raskorsade hundar tror jag på, även om jag inte vet hur stort motståndet mot det är. Har skett hos clumber spaniel t.ex. (engelsk cocker har jag för mig var vad de använde.) Men kanske allra viktigast, framförallt inom snar framtid: att använda fler individer. Är de friska och trevliga så kan de tillföra ngt även om de är "medelmåttor" och bra/populära hundar bör i sin tur användas mer sparsamt. Behöver inte vara utpräglad matadoravel för att det ska kännas som för mkt efter speciellt hanhundar inom vissa raser. Bättre kika på och överväga syskon och andra släktingar till poppisindividen i många fall. Så jag tror helt enkelt att man kan göra en hel del förbättringar med i sammanhanget ganska små ändringar.

På lite längre sikt är det svårare att sia, tycker jag. Tyvärr är ju djuravel alldeles för trendkänsligt också.

Jag tror också på det, att plocka in sk founders och att görna kosningsvalpar som till en början kan vara i X-register. Men du ser ju hur sakta det går.
Ex Lundehundarna, det gjordes men en majoritet av uppfödarna backar för dem och det skapas nya "läger". För kulturen är sådan. Och man gör det (korsar in) när man absolut behöver det och inte alls i förebyggande syfte som en skulle behövt eftersom tamhunden kommer från endast 5 möderne och att våra raser så gott som alltid är sprungna ur ren incestuös avel.
Det är en bra väg, men räcker inte...

 

[ildiko]

Det finns en man i Tyskland som gjort denna avel under lång tid. Min hund kom därifrån.
Det har inte varit lyckat.

Inte heller alla schäferkullar eller Belgarkullar är ALLTID lyckade!

Jag har fött upp Schäfer och fått sålt några till tjänst. Jag håller inte med dig alls i att dessa två väger upp varandra. Av det jag sett genom ett flertal av de Tyska kullarna så raderas Schäferns egenskaper ut och du får enbart en extremt reaktionssnabb hund som sellekterar mindre. Det är INTE vad iaf jag och många bruksintresserade söker i en brukshund.

Ja, då har de du sett, enligt dina mått, fått för mycket av det som kommer från deras Belgarföräldrar och för lite av det som kommer från deras schäferföräldrar.
Men tanken är ju isf att aveln skulle fortsätta och att en, som vanligt, skulle selektera för de mentala, exteriöra och medicinska/funktionsmedicinska egenskaperna som man vill ha.
För det är väl ingen Belgarägare som vill ha en allt för reaktiv hund? Och ingen schäferuppfödare som inte skulle vilja ha en hund som håller längre och med mindre sjukdomar än schäfern. Schäfern är en brukshund som ligger över medel vad gäller försäkringsbolagens riskgrupper. Det är inte ok, tänker jag.
Förstår att du gillar din ras.

 

[vovvebus]

Ja, nästan alla rasklubbar har försökt med detta i många år (om man läser RAS så står det nästan alltid uttryckligen som mål) men det går ju uppenbarligen för sakta. Det finns en stark kultur som håller tillbaka storleken på den effektiva populationen.

Tror skrotandet av utställningar skulle kunna göra en hel del, det glömde jag skriva i förra inlägget. Eller närmare bestämt att omforma dem så det blir mindre eller ingen tävlan och mer ett exteriört prov/utvärdering. Det är ju det egentliga syftet men det funkar ju inte riktigt så alla gånger.

 

[vovvebus]

Jag tror också på det, att plocka in sk founders och att görna kosningsvalpar som till en början kan vara i X-register. Men du ser ju hur sakta det går.
Ex Lundehundarna, det gjordes men en majoritet av uppfödarna backar för dem och det skapas nya "läger". För kulturen är sådan. Och man gör det (korsar in) när man absolut behöver det och inte alls i förebyggande syfte som en skulle behövt eftersom tamhunden kommer från endast 5 möderne och att våra raser så gott som alltid är sprungna ur ren incestuös avel.
Det är en bra väg, men räcker inte...

Antagligen räcker det inte, det är därför jag tänker på det främst inom ramen för vad som kan göras inom den närmsta framtiden. Fast jag vill påpeka att även om det går trögt, så är det största hindret attityder och byråkrati och det tror jag nog ligger i vägen ännu mer för mer drastiska åtgårder. Vi har hundratals godkända raser, massor av rasklubbar och tiotusentals individer (medlemmar/uppfödare) som ska både komma överens och i praktiken genomföra allting. Om de rent missbildade raserna inte ens förbjudits än har jag tyvärr inte mkt hopp om att några omfattande lösningar ska gå snabbare.

 

[ildiko]

Tror skrotandet av utställningar skulle kunna göra en hel del, det glömde jag skriva i förra inlägget. Eller närmare bestämt att omforma dem så det blir mindre eller ingen tävlan och mer ett exteriört prov/utvärdering. Det är ju det egentliga syftet men det funkar ju inte riktigt så alla gånger.

Verkligen!
Åtminstone att ta bort konkurrensbedömningarna så en slipper KONSEKVENSERNA av att en Basset tävla med en Basset om vem som mest motsvarar det som kännetecknar en Basset, en schäfer slipper tävla med en schäfer om vem som har de mest typiska "pådrivet", generös vinklarna, en mops slipper tävla med annan mops. Det räcker GOTT och VÄL med att de jämförs med sin standard när de vuxit upp och att man bedömer hur väl de motsvarar standard. Och då är det dumt att ha exteriören ensam tänker jag!

 

[ildiko]

Antagligen räcker det inte, det är därför jag tänker på det främst inom ramen för vad som kan göras inom den närmsta framtiden. Fast jag vill påpeka att även om det går trögt, så är det största hindret attityder och byråkrati och det tror jag nog ligger i vägen ännu mer för mer drastiska åtgårder. Vi har hundratals godkända raser, massor av rasklubbar och tiotusentals individer (medlemmar/uppfödare) som ska både komma överens och i praktiken genomföra allting. Om de rent missbildade raserna inte ens förbjudits än har jag tyvärr inte mkt hopp om att några omfattande lösningar ska gå snabbare.

Jag förstår. Jo, såklart mycket byråkrati i stora föreningar som i sin tur kan vara beroende av paraplyorganisationer och annat. MEN jag ser också att själva "kulturen" sätter käppar i hjulet och skulle gärna röras om i grytan där!
De rent missbildade raserna: Där är det ju eg redan stoppad på så vis att vi har djurskyddslagen. En får helt enkelt inte avla på hundar som är funktionsnedsatta. Men det efterlevs inte. Jag ringde en gång SJV och frågade hur det ens är möjligt att inte bli anmäld om en avlar på ex en Eng Bulldog och dessutom tillsammans med en annan Eng. Bulldogg. Svaret var att det måste komma in anmälningar mot enskilda personer och om det skulle komma så skulle de med stör sannolikhet bli en dom av det. Så kanske kommer det en dag då folk börjar anmäla.

 

[Takire]

Flera sällskapshundar borde kunna korsas utan att det blir "svåra" hundar.

 

[Red_Chili]

Jag har en SKK-reggad hund, testad i Embark och med genetisk COI på 3%.

 

[Fetaost]

Inte heller alla schäferkullar eller Belgarkullar är ALLTID lyckade!


Ja, då har de du sett, enligt dina mått, fått för mycket av det som kommer från deras Belgarföräldrar och för lite av det som kommer från deras schäferföräldrar.
Men tanken är ju isf att aveln skulle fortsätta och att en, som vanligt, skulle selektera för de mentala, exteriöra och medicinska/funktionsmedicinska egenskaperna som man vill ha.
För det är väl ingen Belgarägare som vill ha en allt för reaktiv hund? Och ingen schäferuppfödare som inte skulle vilja ha en hund som håller längre och med mindre sjukdomar än schäfern. Schäfern är en brukshund som ligger över medel vad gäller försäkringsbolagens riskgrupper. Det är inte ok, tänker jag.
Förstår att du gillar din ras.

Exakt vad är det du vill ha från Belgaren och Schäfern som du anser väger upp?

Tittar man på Schäfern så har den sk bruksschäfern spårat ur till ytterligare en variant. Sportschäfer. Här finns en hel del individer på tvävlingsbanorna med Malle i sig.
Jag antar att du är bekant med RSV 2000 och vad de gör?
Dessa hundar är på individnivå bra men här finns mycket dålig hälsa och mentalitet i kullarna.
Brukschäferns DNA visar på malle i typen medans exeriörtypen är mer homogen.

Av de problem som Mallen har idag med stor del samma sjukdomar som Schäfer så tycker jag inte att det är Belgarna som ska in i Schäferaveln. Det är RSV 2000 ett praktexempel på (och jag har varit medlem där)
Jag har nuddat vid din tankegång en gång i tiden men förkastat den helt efter att ha sett hur den aveln sett ut på nära håll. Jag har träffat många individer ur olika kullar under flera års tid och nej. Detta är inte rätt väg. Schäfern raderas ut. Belgarnas egenskaper har slagit igenom helt varje gång och det har blivit en Malle i Schäferpäls och de har absolut inte blivit friskare. Tvärt om så har Mallarnas hälsoproblem givetvis också förts över i dessa individer.
Med tanke på den mängd kullar som fötts under RSV2000 flagg och mönstrats in i olika länders stamböcker (det finns många i Sverige) så tycker jag att det absolut finns underlag nog för att ha en åsikt om hur lyckat det här är.

 

[ildiko]

Ett förslag på antingen alternativ eller komplement till det som jag föreslår i huvudinlägget:

Att det skulle gälla för alla raser över riskgrupp 3 (eller "medel") att uppfödarna måste para minst varannan hund med en hund utifrån och då från en population som är på riskgrupp 3 eller lägre och att följande kriterier gäll

1. Hen är, via funktionsmedicinsk testning och/eller gentest, fri från de sjukdomar som respektive rasklubb anser att det behöver testas för (alternativt hereditärt fri förstås)
2. I de fallen det inte finns tester ska hunden uppnå en viss ålder (som kan vara betydligt högre för hanar än tikar) och fortfarande inte ha symtom

 

[ildiko]

Jag har en SKK-reggad hund, testad i Embark och med genetisk COI på 3%.

Wow. Vilken tillgång för populationen. Hoppas hen gått/går i avel om allt annat är någorlunda bra.
Och tack för att du gjorde testet så vi vet att de hundarna finns!

 

[vovvebus]

Jag förstår. Jo, såklart mycket byråkrati i stora föreningar som i sin tur kan vara beroende av paraplyorganisationer och annat. MEN jag ser också att själva "kulturen" sätter käppar i hjulet och skulle gärna röras om i grytan där!
De rent missbildade raserna: Där är det ju eg redan stoppad på så vis att vi har djurskyddslagen. En får helt enkelt inte avla på hundar som är funktionsnedsatta. Men det efterlevs inte. Jag ringde en gång SJV och frågade hur det ens är möjligt att inte bli anmäld om en avlar på ex en Eng Bulldog och dessutom tillsammans med en annan Eng. Bulldogg. Svaret var att det måste komma in anmälningar mot enskilda personer och om det skulle komma så skulle de med stör sannolikhet bli en dom av det. Så kanske kommer det en dag då folk börjar anmäla.

Ja är helt med på att kulturen är en stor grej i det hela; det är absolut den som är själva grundhindret för att sen byråkratin i sin tur går så trögt (kanske inom många raser t.o.m. står helt stilla?) Exakt hur man kommer tillrätta med den vet jag inte, men jag tror att just den diskussionen vi har nu är en (om än liten) del som är viktig att ha ofta och ha brett. Försöka ta upp den även med andra hundägare som inte är avelsintresserade (kanske ytligare/enklare då, men ändock) men som ju ändå sammantaget har påverkan när de ändå skaffar hund. Alla bäckar små.

Jag är inte så förtjust i tanken på att enskilda uppfödare ska anmälas medan rasklubbar och SKK går fria. Bättre istället kanske att hundar om de ska användas i avel måste ha licens eller liknande för det, oavsett ras. En slags mönstring grundad på sund exteriör/mentalprov/vet besiktning och vad som nu kan vara lämpligt. Och så får inte valpar efter föräldrar som inte godkänts registreras, helt enkelt. Skulle kunna ha liknnade även för blandraser så att själva godkännandet sker via Jordbruksverket så buskaveln inte faller mellan stolarna.

 

[ildiko]

Exakt vad är det du vill ha från Belgaren och Schäfern som du anser väger upp?

Hälsan framförallt och då tänker jag på iaf 4 nivåer som jag kan komma på nu
1. De sjukdomarna som har en polygen eller recessiv arvsgång
2. Den extra förslitningen och förkortningen av livslängd som kommer när hundar väger mycket.
3. Ett bättre MHC
4. På sikt betydligt större möjlighet att selektera på friska individer.

De exemplen du tog vad gäller mentala egenskaper, där utgår du från enskilda kombinationer och/eller en viss uppfödare och dennes tänk. Jag tänker mer populations mässigt och på sikt. Någonting måste ju göras utöver det vi gör nu!

Tittar man på Schäfern så har den sk bruksschäfern spårat ur till ytterligare en variant. Sportschäfer. Här finns en hel del individer på tvävlingsbanorna med Malle i sig.
Jag antar att du är bekant med RSV 2000 och vad de gör?

Dessa hundar är på individnivå bra men här finns mycket dålig hälsa och mentalitet i kullarna.
Brukschäferns DNA visar på malle i typen medans exeriörtypen är mer homogen. [/QUOTE]

Om en tittar på "molekylärnivå" (genom att ex ta en ren Schäfer och Embarka den som "mixbreed") så är det inte bara sportvarianterna som har Belgare och ibland även HH i sig.

Det är samma med andra raser. Ex jag har en (SKK-reggad) Schappe som är Schappe sedan 16 generationer.Embarkade henne som mixbreed och fick fram 62.5% schappe.....det andra var bearded collie, stabyhound (nu vet vi varför schapparna är roan) och "unknown/woeking group".

Av de problem som Mallen har idag med stor del samma sjukdomar som Schäfer så tycker jag inte att det är Belgarna som ska in i Schäferaveln. Det är RSV 2000 ett praktexempel på (och jag har varit medlem där)

Inte i lika hög frekvens. Vad gäller vissa saker, inte i närheten.

Jag har nuddat vid din tankegång en gång i tiden men förkastat den helt efter att ha sett hur den aveln sett ut på nära håll. Jag har träffat många individer ur olika kullar under flera års tid och nej. Detta är inte rätt väg. Schäfern raderas ut.

Man kan "radera fram" det man vill ha och "radera bort det man inte vill ha" på några få generationer....särskilt när man har tillgång till betydligt fler potentiella avelsdjur. Det är ju avel som alltid annars...men att man har större möjligheter på sikt....jag pratar ju framtid här i första hand. Hållbarhet.

Belgarnas egenskaper har slagit igenom helt varje gång och det har blivit en Malle i Schäferpäls och de har absolut inte blivit friskare. Tvärt om så har Mallarnas hälsoproblem givetvis också förts över i dessa individer.
Med tanke på den mängd kullar som fötts under RSV2000 flagg och mönstrats in i olika länders stamböcker (det finns många i Sverige) så tycker jag att det absolut finns underlag nog för att ha en åsikt om hur lyckat det här är.

Vet ej hur många generationer du talar om, hur stort inflytande från ena eller andra rasen. Men rent praktiskt är det EXTREMT mycket lättare att "avla bort" sådant som dyker upp först (dvs sådant som nedärvs dominant och/eller ofullkomligt dominant).