Frånvarande pappa kommer tillbaka...

[Bubbla]

Mitt ex hade lämnat ett meddelande på mitt mobilsvar igår; han vill träffa barnen. Han sa att det var ju ett tag sedan, jo tack det var SJU(!) år sedan han hörde av sig sist. Han lämnade oss när barnen var 1½ och 3½.
Och nu har han alltså kommit på att han vill träffa dem.
Jag undrar bara: är det verkligen det bästa för barnen, de har ju någonstans accepterat att deras pappa inte finns där och nu ska man riva upp det igen? Är det något som gagnar dem eller är det bara för hans skull? Och vad händer om de återupptar kontakten och han återigen kommer på att detta nog inte var hans grej? Och hur lämnar man som mamma sina barn till en person som sedan länge har förbrukat det förtroende man hade?
Någon?

 

[Merrimon]

Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...

Klart att han ska få träffa dem! Men var noga med att tala om för honom att han inte får komma med några löften om att de ska träffas igen om två veckor eller till jul eller annat tidsbestämt. Har han inget lovat så kan de inte bli sårade. Kanske kan de få pappas telefon nummer?? Så kan de ringa om de vill, även om inte han hör av sig?
Även om det är risk att de blir sårade, så är risken att de känner sig sviken av dig för att du inte låter dem träffa honom ännu större. Även om du inget säjer nu, så kan det ju komma fram senare i livet.

Se bara till att mötet blir efter deras vilkor, på hemmaplan där de är trygga och att du är med.

Lycka till! Hoppas att det är en pappa som tagit sitt förnuft till fånga och som vill bli en bättre pappa än han varit!

 

[slice]

Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...

Ställ krav. Om han kommer tillbaka i deras liv ska han stanna där, således inget "det här är inte min grej" och sticka igen. Dessutom ska han hjälpa till med försörjningen. Han är väl skyldig en del i underhåll nu, om ni inte har fått det under åren?

 

[Bubbla]

Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...

Ska jag vara helt ärlig så är min första impuls att jag faktiskt inte vill ha in honom i mitt hus, jag vet att jag borde kunna se längre än så men jag har lite svårt att förstå att det bara ska vara ok att komma tillbaka efter sju år...
Jag har inga intentioner att inte tala om för dem att han har hört av sig, men jag behöver råd om hur jag ska gå vidare för att de inte ska behöva må dåligt igen.

 

[Bubbla]

Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...

Underhåller har vi fått genom försäkringskassan för det deklarerade han med en gång att det hade han minsann inte råd med...
Och hur ska jag kunna ställa krav? Även om jag säger att det är så så kan jag ju inte hindra honom från att bara lägga ner igen?

 

[slice]

Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...

Hur skulle du inte kunna ställa krav? Förhoppningsvis har karln vuxit upp och inser att han gör sina barn illa om han sticker igen. Alternativet är ju att du ger honom kalla handen och han inte får träffa barnen. Det beror ju på hur mycket du är villig att lita på honom. I vissa fall gör det mer skada än nytta att sedan länge försvunna föräldrar får träffa sina barn igen. Du känner honom bäst.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...

Hur skulle du inte kunna ställa krav? Förhoppningsvis har karln vuxit upp och inser att han gör sina barn illa om han sticker igen. Alternativet är ju att du ger honom kalla handen och han inte får träffa barnen. Det beror ju på hur mycket du är villig att lita på honom. I vissa fall gör det mer skada än nytta att sedan länge försvunna föräldrar får träffa sina barn igen. Du känner honom bäst.

Lyssna på Slice. Klart att du kan ställa krav. Har man inte hört av sig på sju år så får man faktiskt visa ett stort ansvarstagande!

Se till att träffa honom först och ta reda på om han kan 1) svara på barnens frågor 2) veta att detta inte är en tillfällig lösning på ett litet dåligt samvete eller 3) se om han har förändrats.

Är han ungefär samma stövel som innan så ser jag ingen anledning att släpa in honom i barnens liv igen. Det kan skapa mycket sårade känslor och trauma och ställa till det som du så ihärdigt byggt upp.

Nej, jag hade varit mycket skeptisk. Först och främst måste han betala - och kan han inte det - nej, då skall han inte anse sig vara förälder heller.

/priffe på krigsstigen - det finns alltför många urusla föräldrar som har "rätt" till sina barn - men har inte barnen rätt till en trygg tillvaro?

 

[mandalaki]

Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...

Det här är inget råd för frågan går över mitt förstånd:

Men måste du inte försöka ta reda på vad barnen vill? Hur stor pottsork deras pappa än är, så är han ändå deras pappa. Att leva med "pappa vill inte veta av mig" är förmodligen nåt av det värsta ett barn kan leva med - och nu vill han ju faktiskt det.

Fast det kräver mycket av dig. Du måste i så fall göra det med en positiv inställning - inte "nu har eran jäkla farsa äntligen behagat höra av sig" utan "pappa vill träffa er".

Jag vet nån som var i en liknande situation. Pappan tog kontakt efter bortåt tio år. De träffades alla tillsammans, barnet, mamman och mammans man tillbringade till och med några dagar med honom på semester. Flickan fick åtminstone en person av kött och blod av den som faktiskt var halva henne.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...

Det här är inget råd för frågan går över mitt förstånd:

Men måste du inte försöka ta reda på vad barnen vill? Hur stor pottsork deras pappa än är, så är han ändå deras pappa. Att leva med "pappa vill inte veta av mig" är förmodligen nåt av det värsta ett barn kan leva med - och nu vill han ju faktiskt det.

Som vanligt, mandalaki, så är du klok som en bok!

Mycket bra att du tog upp det. Frågan är bara om barnen är medvetna om att det kan vara en smärtsam upplevlse att kanske bli sviken igen? Mycket svår fråga...

Jag tror att oavsett vad som händer så kommer det att krävas ett stort engagemang från Bubbla att finnas där för barnen. Det är inte alldeles säkert att barnen accepterar att han dyker upp heller...

 

[Nidorina]

Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...

Har du enskild vårdnad så har du en juridisk möjlighet att hålla honom från dem, tror jag. Men har ni gemensam (OBS, var barnen bor och är skrivna och vem som har hand om dem har inget med vårdnadsformen att göra, de flesta har gemensam vårdnad även om den andre föräldern aldrig träffar barnen!) så kan han rent lagligt få igenom en träff till stånd genom att begära polishämtning av barnen.
Knäppt, jag vet, men i Sverige är det så att föräldrarna har laglig rätt att träffa barnen men inga sanktioner finns mot dem som inte bryr sig om att träffa sina barn...

Jag hade nog berättat för barnen, men kanske försökt dämpa deras förhoppningar lite, utan att säga något dumt om pappan. Men jag kan inse att det är JÄTTEsvårt! Lycka till önskar jag dig/er, i vilket fall.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...

Mitt ex hade lämnat ett meddelande på mitt mobilsvar igår; han vill träffa barnen. Han sa att det var ju ett tag sedan, jo tack det var SJU(!) år sedan han hörde av sig sist. Han lämnade oss när barnen var 1½ och 3½.
Och nu har han alltså kommit på att han vill träffa dem.
Jag undrar bara: är det verkligen det bästa för barnen, de har ju någonstans accepterat att deras pappa inte finns där och nu ska man riva upp det igen? Är det något som gagnar dem eller är det bara för hans skull? Och vad händer om de återupptar kontakten och han återigen kommer på att detta nog inte var hans grej? Och hur lämnar man som mamma sina barn till en person som sedan länge har förbrukat det förtroende man hade?
Någon?

Du har mycket bra frågor, tycker jag. Jag undrar - finns det någon annan man som fungerar som pappa för barnen? Jag menar, har de en pappa (om än inte biologisk)?

Barn som har en fungerande pappa tror jag klarar av en besvikelse bättre, för då finns den "riktiga" pappan där. Han som bryr sig, som de känner och som de litar på.

Har inte dina barn någon annan pappa så är situationen lite mer komplicerad. Det kan ju hända att pappan återkommer och faktiskt vill reparera skadan. Barn kan vara väldigt förlåtande om de ser att det är ärligt menat, men det är just frågan?

Har du pratat med pappan? Jag skulle ta mig tid att prata med honom och känna av hur det verkar.

Sedan är det väl tyvärr så att det i sista änden är upp till honom och det spelar ingen roll hur mycket han lovar. Han kan alltid ändra sig osv.

Usch vad svårt....

 

[Bubbla]

Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...

Jag är egentligen inte beredd att lita på honom alls. Han svek först mig och sedan barnen, och att någon sviker mina barn är något jag har mycket svårt att acceptera.
Och det är klart att jag kan ställa krav, men hankan ju gå med på dem och sedan komma på andra tankar...

 

[Bubbla]

Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...

Jag har aldrig lagt fram det till barnen som att deras pappa inte vill veta av dem, har inte heller velat ge dem några dåliga bortförklaringar, det har nog bara blivit något svävande svar om att han kanske har mycket att göra. Det var länge sedan de frågade överhuvudtaget. Minsta barnet (sonen) har ibland velat utmåla sin biologiska far som någon slags "superman", detta har jag försökt tona ner, kanske för att han inte ska bli besviken den dagen har får reda på sanningen om det hela.
Jag har sedan en lång tid tillbaka en sambo som barnen inte kallar för pappa men om någon däremot frågar dem vad deras pappa jobbar med eller så, så refererar de alltid till honom. Jag vet att han alltid kommer att ställa upp på dem som om de vore hans egna, men jag vet också att han inte heller är alltför positivt inställd till deras boilogiske far p g a det han har gjort (han är själv uppvuxen utan sin biologiske far).

Men att prata med honom låter som en bra idé, hade en fundering på om man skulle ta till någon slags familjerådgivare eller liknande? Mest därför att jag är rädd för att gammalt groll kommer upp som inte alls har med barnen att göra, plus att jag vet att han är mycket svårkommunicerad.
Jag vet att detta inte kommer att bli lätt, ska försöka bortse från mina känslor i det hela och se till barnens, men man är ju bara människa...

 

[Inte_Ung]

Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...

Jag har erfarenhet av denna situation.
Som varandes det övergivna barnet.

Jag har några goda råd att ge.

1. Låt alltid pappan träffa barnen om han hör av sig och vill det.

2. Ställ INGA krav på pappan, det skrämmer bara bort honom.

3. Vilken kontakt som helst är bättre än ingen kontakt, även om det innebär att barnen blir ledsna.
De har hjälp av det i alla fall senare, först som tonåringar och sedan som vuxna.

Vill du fråga mera, så fråga på du.
Jag skall svara på allt som jag kan.
Jag vet hur det kändes som barn och jag vet hur det blev sedan som vuxen.

 

[Snuffsan]

Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...

Jag tycker du har helt fel Inte Ung. Att pappan ska kunna valsa ut och in som han själv vill gagnar inte barnet. Och att vilken kontakt som helst är bättre änn ingen kontakt är ju något som stämde för dig, så är det ju inte för alla. Hos oss var det dessa "dåliga" kontakttillfällen med brutna löften och nya besvikelser som tog enormt hårt på min dotter.

Du vet hur det kändes för dig, men så är det faktiskt inte för alla.

 

[ameo]

Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...

Rent spontant, efter att ha läst de kloka svaren du redan fått, är MIN tanke att du kanske ska:
1) prata med pappan om det här med att inte lova något han inte kan hålla. Få phonom att förstå att efter så lång frånvaro kan han ju knappast räkna med att de älskar honom från första sekunden. De känner ju inte varandra!
2) prata med barnen om att de ska träffa pappan och inte ha några särskilda förväntningar
3) försöka få pappan att, utan att lova BARNEN något, kanske i alla fall ha en sporadisk kontakt med dem. Kanske inte varannan helg helt plötsligt (det tror nog ingen på ändå) utan att han lovar sig själv att träffa barnen exempelvis fem gånger om året så att de kan lära känna varandra litegrann.

Någon skrev ovan att du skulle ha rätt att neka pappan att träffa barnen. Detta är fel, för han har umgängesrätt även om du skull ha enskild vårdnad om barnen. Enda gången man kan neka en förälder umgänge med barnen är om tingsrätten beslutat så...

Skulle han helt plötsligt komma och kräva varannan helg elelr nåt så är det förmodligen lättast att ta kontakt med socialen eller nån familjerådgivning eller nåt, så att HAN förstår att han måste lära känna barnen först innan ett sånt arrangemang kan fungera. Och sen så att ni kan komma överens om de praktiska detaljerna.
För det ÄR ju bra för barnen att lära känna sin pappa, även om han en gång svikit dem. Skulle han svika dem igen så har de ju om inte annat fått skäl att radera ut supermanstämpeln som de gett honom i sina drömmar...

 

[Inte_Ung]

Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...

Det var inte lika för mig som för din dotter.

Din dotter hade det inte ens bra när de hade kontakt.
Hennes pappa behandlade henne illa även när de träffades.
Det är en kontakt som dottern själv har valt bort.
Den är körd i botten.
Klart, över, förbi och finito.
Men hon behöver i alla fall aldrig undra, hon vet.
Och det är just att veta som är viktigt.

Dessa barn har inte haft någon kontakt alls.
Då så är vilken kontakt som helst bättre än ingen kontakt.
De behöver en bild av sin pappa, vilken bild som helst.
Sedan så är det upp till BARNEN att välja om de vill fortsättta kontakten eller ej.
Man kan INTE ställa villkor på pappan, för det hjälper inte.
Är pappan ett svin, så är han det och det går tyvärr inte att göra något åt.
Men om de i alla fall får träffa honom, så vet de i alla fall själva sedan.

Jag har haft det lättare som vuxen av att jag faktiskt i alla fall känner min pappa.
Han blir på det sättet hanterlig i mitt sinne.
Jag vet var jag har honom på det viset.
Och han kan nog utan vidare tävla i ligan "Sveriges genom tiderna sämsta pappa".

Jag tror att din dotter som vuxen kommer att ha nytta av att veta att umgänget med pappan var "körd".
Och att hon till slut valde själv att slippa honom.
Hon vet ju också var hon har honom och vill inte ställa upp på hans ideér.
Det tycker jag är okej.

Jag tror att det värsta som man kan tvingas bära på som vuxen är ovissheten om hur det egentligen var med pappan som person.
Och hur din dotter reagerar som vuxen det vet du ju inte ännu.
Det är ju inte alltid så att det som är lättast för stunden är det som blir bäst i längden.
Jag minns 2 perioder i livet som det var svårare att ha en totalt oanvändbar pappa.
Runt 19 då jag skulle bli vuxen. Då så hade jag behövt stödet.
Sedan då jag skulle gifta mig och bilda familj, då så hade jag behövt en god manlig förebild att anförtro mig till.

 

[pigleton]

Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...

Det är ingen enkel situation du hamnat i och det finns inte heller något enkelt svar tyvärr.

Jag sitter själv i en trång sits med en pappa som dyker upp ibland för att sedan vara frånvarande långa perioder. Han har dock drogproblem så på honom kan jag iaf ställa kravet att han ska vara ren för att få träffa sonen. Jag har fått höra att jag rent lagligt inte har någon som helst rätt att undanhålla honom umgänge om det inte är så att han är drogpåverkad. Är han ren så har han full rätt att träffa sitt barn och det är inget jag som mamma kan säga något emot och det gäller oavsett om man har enskild eller gemensam vårdnad. Det jag däremot kan styra över är var umgänget ska ske och han kan inte heller ställa orimliga krav om att få komma hit varannan dag eller dylikt.

Tyvärr är det så att föräldrar har rätt att träffa sin barn men barn kan inte kräva att få träffa sin föräldrar om dessa inte själva vill, så i lagens mening så kan en förälder joja in och ut ur ett barns liv som mycket eller lite denne vill. Fruktansvärt men sant.

Detta innebär för dig att vill pappan till dina barn träffa dem så har du ingen som helst laglig rätt att neka honom det om det inte föreligger skäl som droger, missbruk, misshandel eller liknande.

Att ta kontakt med familjerådgivningen är nog ett smart drag. Jag tycker även att du ska prata med dina barn för att höra hur de känner. Även om du nu inte gillar deras pappa så är det fortfarande deras pappa och dessutom den enda pappa de har. Att han sedan kanske inte är någon bra pappa är tragiskt men det är ju inte heller ditt fel. Nekar du dem att träffa sin pappa och barnen i efterhand får reda på detta så kan du bli boven i dramat.

Jag har valt att tillåta all kontakt för att sonen själv ska kunna skapa sig en bild av sin pappa, även om han så småningom med all säkerhet kommer att vara besviken på honom så har han ändå fått chansen till en egen bild och en egen kontakt med honom. Jag får bara se till att vara där och stötta och finnas där när det behövs. Dessutom så är det väl egentligen inget val att tillåta eftersom pappan som sagt har rätt till sitt barn oavsett vad jag säger eller vill.

Hur du än bestämmer dig att göra så är det viktigt att du tänker igenom allt. Skulle du neka umgänge och pappan då får för sig att driva det hela vidare rättsligt så ligger du på minus direkt tyvärr.

 

[mandalaki]

Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...

Jag tycker att du har helt rätt, I_U

 

[Tokmaja]

Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...

Svårt...
Någon sa en gång, pappa är inget man är, det är något man blir.
Det stämmer nog ganska bra egetligen, man är inte pappa bara för att man varit med och avlat fram ett barn, man får visa intresse också..

Jag tycker att du ska träffa pappan, i ert hem när barnen inte är hemma eller på ett café där ni kanske inte kan "rasa" ut och blir arga på varandra på samma sätt.
Gör det först, säg att du bara vill veta hur det kommer sig varför han hör av sig först nu.
Han KAN faktiskt ha funderat på det här länge, mått dåligt själv över hur han gjort med skämts över att han inte hört av sig, så har han varit inne i ekorrhjulet...

Håller med tex Inte Ung om att det är bättre med lite kontakt än ingen alls.
Min mamma hamnade i fosterhem för att hennes mamma dog (lång historia) och även om hon varit enormt ledsen på sin pappa genom åren för att inte han tog sig an henne och hennes syster utan bildade ny familj efter nått år så har de ändå haft kontakt, hon har ändå kunnat prata med honom om det lite.
Det har betytt mycket för henne.

Vet en fd kompis vars pappa bara hade gett henne en sak i hela hennes liv, hon var då runt 10 år, och det var en vagga som hon hade som barn. Den vaggan var det käraste hon hade, hon hade dessutom ett kort på honom i den.
När han slutligen dök upp revs kortet och bilden av den goa snälla pappan hon målat upp rasade visserligen och det blev en jobbig tid för henne. Men hon ansåg ändå att hon tyckte att det varit värt det, då visste hon, hon jagade inte längre en skugga...
Se på alla program där de sökt upp föräldrar som varit "försvunna" (tex spårlöst försvunnen) vuxna som funderat i alla år vart deras föräldrar tagit vägen...
Låt inte det bli dina barn som sitter i TV soffan om 20-30 år!!