Fruktansvärd ångest över min hunds sista dygn i livet.

[Narcissa]

Min älskade älskade hund avled i onsdags efter att ha blivit diagnostiserad med levercancer i tisdags. Jag kunde välja att avliva på tisdagen eller chansa på en operation. Eftersom hundarna betyder allt allt allt för mig och min man så valde vi att chansa att operera.
Min hund hade ont och de tog in henne snabbt på vårdavdelningen. Det var sista gången jag såg henne i livet.
När de öppnade upp henne i onsdags för operation och såg direkt att det var kört. De ringde mig och meddelade och hon gick bort på operationsbordet.
Denna älskade älskade lilla hund står mig så nära att ord inte kan beskriva det.
Jag har nu sådan ofantlig ångest över att hon fick spendera sitt sista dygn i livet utan oss. Jag står inte ut.
Jag ska i denna tråd inte skriva mer om min ofantliga sorgeprocess utan fokusera på min otroliga ångest över att hon gick bort utan att vi var där.

 

[vallhund]

Ni gjorde det ni trodde var bäst.

 

[lilstar]

Beklagar sorgen! Ni gav henne alla chanser hon kunde få och hon var väl omhändertagen av djurälskande proffs in i det sista

 

[Hyacinth]

Min älskade älskade hund avled i onsdags efter att ha blivit diagnostiserad med levercancer i tisdags. Jag kunde välja att avliva på tisdagen eller chansa på en operation. Eftersom hundarna betyder allt allt allt för mig och min man så valde vi att chansa att operera.
Min hund hade ont och de tog in henne snabbt på vårdavdelningen. Det var sista gången jag såg henne i livet.
När de öppnade upp henne i onsdags för operation och såg direkt att det var kört. De ringde mig och meddelade och hon gick bort på operationsbordet.
Denna älskade älskade lilla hund står mig så nära att ord inte kan beskriva det.
Jag har nu sådan ofantlig ångest över att hon fick spendera sitt sista dygn i livet utan oss. Jag står inte ut.
Jag ska i denna tråd inte skriva mer om min ofantliga sorgeprocess utan fokusera på min otroliga ångest över att hon gick bort utan att vi var där.

Ni gjorde ju helt rätt. Jag förstår att det gör ont, men jag tycker du gjorde rätt. Hon fick omvårdnad, smärtlindring, blev helt säkert klappad och pysslad med. Du gjorde vad du kunde. Jag kan inte se att du gjort något som helst fel.

 

[Mia_R]

Jag beklagar sorgen.

Jag mår fortfarande jättedåligt över ex:s hund när jag tänker på henne. Han hade samma morgon åkt tidigt till Italien och när jag var hemma på lunchen fick vi åka akut till veterinär. Innan jag hade åkt på tjänsteresa ett par dagar tidigare hade hon varit glad som en valp trots sin ålder men hon hade varit låg på morgonpromenaden så jag var lite orolig.

Nu blev det ilfart in till klinik, medan vi väntar ringde jag ex och informerade och när jag pratade med veterinär så ville han försöka rädda henne så han skulle hinna se henne igen. Jag fick inte stanna kvar hos henne medan hon skulle sövas utan tvingas lämna henne medans hennes rädda blick följde mig när jag gick.

De ringde senare att det inte hade funnits något att göra utan hon var död. Jag är så ledsen att jag inte bad dem avliva medan jag var kvar. Jag såg ju hur rädd och dålig hon var men ville inte gå emot husses önskan, men jag ångrar mig ännu efter alla dessa år att jag svek henne.

 

[Alexandra_W]

Jag fick operera min hund för magtarmomvridning. Han hade fruktansvärda plågor när han kom in, de gjorde en rad blixtsnabba men smärtsamma insatser direkt. Han var i för dåligt skick för att opereras direkt. Så när jag lämnade honom hade han två dropp i två olika ben, en syrgasslang fastsydd i näsborren (han var för stor för deras syrgasbur) och låg utslagen på sidan, halvt medvetslös.

De lyckades stabilisera honom nog för att operera och op gick bra. Och han var utmärglad men tokglad när jag hämtade en vecka senare. Han var lika glad hos vet efteråt. Dvs jag tror inte han uppfattade så mycket mer än resan in i bilen, som var fruktansvärd för oss båda. Resten gissar jag var som en dimma. Han visste absolut inte att jag var där stunden innan jag lämnade.

Hade han dött innan op eller på operationsbordet (det var stor risk) så är jag helt säker på om jag varit där eller ej från jag åkte tills op eller döden hade för honom inte märkts.

Dvs ha inte dåligt samvete. Ni gjorde det ni kunde och gjorde rätt. Och hunden hade garanterat smärtlindring och liknande efter ni åkt.

 

[Luff]

Beklagar sorgen efter en älskad vän. Det är alltid för jäkligt. Sen kommer det realism. Hunden led inte. Det är ingen skillnad på att den legat på operationsbordet och sen vaknat upp och kommit hem. Hunden visste inget av det som hände. Operationsmomentet och separationen hade inte skapat någon ångest hos dig om allt gått bra. Så var snäll mot dig själv.

 

[WildWilma]

Min mycket veterinärrädda hund fick spendera sitt sista dygn i livet inlagd på djursjukhus. Vi fick visserligen träffa honom innan han gick bort och var med när han avlivades men jag hade så gärna velat ge honom en sista lycklig dag i livet. Men det gick helt enkelt inte. Han var för dålig för att komma hem och att fortsätta behandlingen hade inte varit humant.

Beklagar sorgen

 

[Targa]

Beklagar sorgen! Förstår din ångest till fullo, har varit med om liknande själv. Det är jättejobbigt!
Och ändå så hade du ju inte kunnat göra annorlunda, så förebrå inte dig själv. Du gjorde det bästa för din älskling.

Min förra hund dog också i samband med operation. Hon kom in till djursjukhuset en söndag med komplicerat benbrott. Opererades (av olika skäl) inte förrän på tisdagen. Operationen blev svårare och tog längre tid än vad man trott initialt, och sedan vaknade hon aldrig ur narkosen. Det var fruktansvärt! Och jag hade inte varit inne och hälsat på henne sedan hon blev inlagd, för jag var ju övertygad om att jag skulle få träffa henne igen. Svårt att beskriva hur man känner, men ja, jag förstår din ångest. Och ändå så hade man ju inte kunnat göra annorlunda, man gjorde ju det man trodde var rätt.

 

[Lena Furberg]

Min älskade älskade hund avled i onsdags efter att ha blivit diagnostiserad med levercancer i tisdags. Jag kunde välja att avliva på tisdagen eller chansa på en operation. Eftersom hundarna betyder allt allt allt för mig och min man så valde vi att chansa att operera.
Min hund hade ont och de tog in henne snabbt på vårdavdelningen. Det var sista gången jag såg henne i livet.
När de öppnade upp henne i onsdags för operation och såg direkt att det var kört. De ringde mig och meddelade och hon gick bort på operationsbordet.
Denna älskade älskade lilla hund står mig så nära att ord inte kan beskriva det.
Jag har nu sådan ofantlig ångest över att hon fick spendera sitt sista dygn i livet utan oss. Jag står inte ut.
Jag ska i denna tråd inte skriva mer om min ofantliga sorgeprocess utan fokusera på min otroliga ångest över att hon gick bort utan att vi var där.

Jag förstår verkligen, verkligen verkligen din ångest. Varje millisekund., Men - jag tror på fullaste allvar, att din hund gick in i sin bubbla, sin inre plats, dit inget kunde nå henne, mot slutet. Där var hon lugn och trygg och ok. Både djur och människor har den förmågan; att gå in i sin bubbla och stänga ute allt. Jag tror hon var ok, hon fick förmodligen smärtlindring också och lugnande inför operationen. Inne i bubblan var hon hos dig. Även om du kommit dit där hon vilade på operationsbordet, hade hon varit medvetslös och redan fri. Jag tror verkligen det. På fullaste allvar.

 

[Narcissa]

Jag förstår verkligen, verkligen verkligen din ångest. Varje millisekund., Men - jag tror på fullaste allvar, att din hund gick in i sin bubbla, sin inre plats, dit inget kunde nå henne, mot slutet. Där var hon lugn och trygg och ok. Både djur och människor har den förmågan; att gå in i sin bubbla och stänga ute allt. Jag tror hon var ok, hon fick förmodligen smärtlindring också och lugnande inför operationen. Inne i bubblan var hon hos dig. Även om du kommit dit där hon vilade på operationsbordet, hade hon varit medvetslös och redan fri. Jag tror verkligen det. På fullaste allvar.

Tack. Jag hoppas du har rätt. Mitt liv är i kaos och det är bara ett becksvart mörker överallt.
Mina tårar rinner när jag läser det du skrev.

 

[Lena Furberg]

Tack. Jag hoppas du har rätt. Mitt liv är i kaos och det är bara ett becksvart mörker överallt.
Mina tårar rinner när jag läser det du skrev.

Jag förstår dina känslor, tro mig. Jag faller också ner i bottenlösa hål med jämna mellanrum. Men håll ut! Din hund är ok nu och lider inte ett dugg - smärtan är din och den är priset vi betalar för att få ha dem i våra liv en kort stund. Håll ut!