Myzan87
Trådstartare
Jag blir så fruktansvärt frustrerad.
Det hela startade när jag fick veta att svärmor tyckte det var så fruktansvärt skitigt hemma hos oss att hon började städa när sambon var här uppe och hälsade på. Här uppe innebär ca 190mil hemmifrån dvs från skåne till Kiruna. Och vårt hem ligger 500m från svärföräldrarna. Jag har inget emot att få hjälp med nya gardiner, få blommor vattnade eller att de eldat till att jag eller sambon kommer hem.
Jag är hemma ungefär varannan helg, ibland har jag bara 2 dygn hemma och ibland lyckas jag få lite fler dagar. Men på de dagarna ska jag hinna med allt, städa, diska, tvätta, luka rabatter, fira någons födelsedag, rida 2 hästar (eller iaf en, mitt "plåster för själen"), träffa familj och vänner samt ta hand om hunden.
Nu låter det som att min sambo inte gör något men han jobbar oftast borta i veckorna och när han är hemma är det oftast något som behövs göras med lastbilarna. Han är egenföretagare så det är inte bara att strunta i jobbet. Utan lastbil får vi ingen inkomst.
Jag blir bara så frustrerad och ledsen. Så skitigt hade vi faktiskt inte det. Fönsterna tvättades för några månader sen, både invändigt och utvändigt. Kläderna har bara legat i 2 veckor och där är vissa kläder som jag föredrar att svärmor inte vet om.. Dammsuga gjordes för någon vecka sedan.
Jag städar bakom spisen och torkar ur skåpen med jämna mellanrum, kanske en gång i kvartalet. Fläkt, kryddhyllor, arbetsytor och kylskåp torkas av oftare.
Inte tusan städar jag så dåligt? Mat i kylskåpet kan jag inte hålla reda på och tvätt kan jag inte ta förrens jag är hemma. Dessutom tar sambon därifrån när han packar. Aldrig att han viker och lägger in, dessutom har jag min ordning i skåpen som jag inte vill att svärmor ändrar om. För att inte tala om mängden sköljmedel som används o.O
Min egen mor kan knappt vara i närheten eftersom hon inte tål starka dofter.
Visst förstår jag att hon vill vara snäll och låta oss ha ett liv utanför jobb. Vi jobbar väldigt mycket bägge två. Men jag får ändå en känsla av att inte räcka till, att det jag gör är fel. Och detta har jag sagt till sambon. Visst är inte han heller överförtjust men ändå tacksam. Till viss del kunde han hålla med om att det var förmycket. Men nu har vi ändå lite tid över till annat.
Samtidigt tycker jag inte att det är mitt fel hur det ser ut när jag inte är hemma.
Jag ogillar dessa känslorna av frustration och imnte veta vad som händer i mitt hem, ingen kontroll. I botten tror jag det är en massa känslor som också gör att jag förstorar upp det. Bla är mina hemmahelger fullbokade (stress) och hemlängtan när jag är i Kiruna.
Och jag har ingen aning vad jag vill med tråden men skönt att ventilera sig :-)
Det hela startade när jag fick veta att svärmor tyckte det var så fruktansvärt skitigt hemma hos oss att hon började städa när sambon var här uppe och hälsade på. Här uppe innebär ca 190mil hemmifrån dvs från skåne till Kiruna. Och vårt hem ligger 500m från svärföräldrarna. Jag har inget emot att få hjälp med nya gardiner, få blommor vattnade eller att de eldat till att jag eller sambon kommer hem.
Jag är hemma ungefär varannan helg, ibland har jag bara 2 dygn hemma och ibland lyckas jag få lite fler dagar. Men på de dagarna ska jag hinna med allt, städa, diska, tvätta, luka rabatter, fira någons födelsedag, rida 2 hästar (eller iaf en, mitt "plåster för själen"), träffa familj och vänner samt ta hand om hunden.
Nu låter det som att min sambo inte gör något men han jobbar oftast borta i veckorna och när han är hemma är det oftast något som behövs göras med lastbilarna. Han är egenföretagare så det är inte bara att strunta i jobbet. Utan lastbil får vi ingen inkomst.
Jag blir bara så frustrerad och ledsen. Så skitigt hade vi faktiskt inte det. Fönsterna tvättades för några månader sen, både invändigt och utvändigt. Kläderna har bara legat i 2 veckor och där är vissa kläder som jag föredrar att svärmor inte vet om.. Dammsuga gjordes för någon vecka sedan.
Jag städar bakom spisen och torkar ur skåpen med jämna mellanrum, kanske en gång i kvartalet. Fläkt, kryddhyllor, arbetsytor och kylskåp torkas av oftare.
Inte tusan städar jag så dåligt? Mat i kylskåpet kan jag inte hålla reda på och tvätt kan jag inte ta förrens jag är hemma. Dessutom tar sambon därifrån när han packar. Aldrig att han viker och lägger in, dessutom har jag min ordning i skåpen som jag inte vill att svärmor ändrar om. För att inte tala om mängden sköljmedel som används o.O
Min egen mor kan knappt vara i närheten eftersom hon inte tål starka dofter.
Visst förstår jag att hon vill vara snäll och låta oss ha ett liv utanför jobb. Vi jobbar väldigt mycket bägge två. Men jag får ändå en känsla av att inte räcka till, att det jag gör är fel. Och detta har jag sagt till sambon. Visst är inte han heller överförtjust men ändå tacksam. Till viss del kunde han hålla med om att det var förmycket. Men nu har vi ändå lite tid över till annat.
Samtidigt tycker jag inte att det är mitt fel hur det ser ut när jag inte är hemma.
Jag ogillar dessa känslorna av frustration och imnte veta vad som händer i mitt hem, ingen kontroll. I botten tror jag det är en massa känslor som också gör att jag förstorar upp det. Bla är mina hemmahelger fullbokade (stress) och hemlängtan när jag är i Kiruna.
Och jag har ingen aning vad jag vill med tråden men skönt att ventilera sig :-)
