Är det någonting jag kan så är det fulla män. Jag har övat på det hela livet. Ända sedan min pappa var full och trillade genom ett glasbord. Han skyllde på hunden men redan som väldigt liten (fem, sex?) visste jag hur fulla människor betedde sig. Det var inte hunden.
Det fortsattes ”ha gäster”. Någon eller några lördagar i månaden hade man gäster eller var gäst. Det var mina föräldrar, deras bästa vänner (ett par) och ibland min pappas syskon med respektive.
Det dracks Galliano och spelades Roy Orbinson. I början var alla glada men sedan kom snedstegen.
Mellan ytterdörren och garderoben stod två människor och smusslade. De var egentligen gifta på vars ett håll men där mellan ytterdörren och garderoben fann de sin fristad.
Sedan var det dags för pappa att raljera om modern konst. Han dumförklarade alla som uppskattade modern konst, även sin dotter som var runt tretton fjorton år gammal. Det skulle vara Henning Hougaard och Bruno Liljefors. Inget annat dög. Men i mina ögon var det alltid samma tråkiga motiv. En hare i snön.
Det fortsattes ”ha gäster”. Någon eller några lördagar i månaden hade man gäster eller var gäst. Det var mina föräldrar, deras bästa vänner (ett par) och ibland min pappas syskon med respektive.
Det dracks Galliano och spelades Roy Orbinson. I början var alla glada men sedan kom snedstegen.
Mellan ytterdörren och garderoben stod två människor och smusslade. De var egentligen gifta på vars ett håll men där mellan ytterdörren och garderoben fann de sin fristad.
Sedan var det dags för pappa att raljera om modern konst. Han dumförklarade alla som uppskattade modern konst, även sin dotter som var runt tretton fjorton år gammal. Det skulle vara Henning Hougaard och Bruno Liljefors. Inget annat dög. Men i mina ögon var det alltid samma tråkiga motiv. En hare i snön.
