Gå förbi inhägnad tomt

[Lingon]

Ett ställe jag rider förbi har ett gäng staketspringare som skäller när jag rider förbi. Hästen bryr sig inte. Hon har vant sig. Men de som bor verkar inte bry sig för de försöker aldrig stoppa det.

 

[Happimess]

Inhägnad tomt på landet - ingen förväntan alls.
Inhägnad tomt där jag bor nu, det vill säga ett villaområde mitt i stan: absolut att ägaren bör göra något försök att hindra hunden från att skälla/springa med okontrollerat.

Helt och hållet baserat på frekvensen av förbipasserande och vad det får för konsekvenser för boende runt omkring. I ett av grannhusen bor det tre goldens som drar igång och skäller en harang var tionde minut hela sommarhalvåret pga förbipasserande. Jag blir tooooookig på det.

 

[Wenniz]

När vi bodde i hus kände jag att det var ok att STÅ och skälla på tomten men har noll tolerans mot när dom kastar sig mot staketet och springer längst med det.
Som regel är att när jag har noterat vad dom skäller på så är man tyst.

 

[inverterad]

Hundar på tomt som vi ska gå förbi: jag har fokus på min egen hund och att han ska uppföra sig, det kvittar vad hundarna på tomten gör så länge de inte kan ta sig ut från tomten.

Min egen hund: är han på vår veranda (typ 200 meter från vägen) så får han gå in om han gafflar på folk, hundar eller bilar (han är 7 år och jag lever på hoppet att han ska lära sig konsekvensen av att gaffla på saker.... hoppet lever än ) Är han på vår inhägnade tomt (stängslet går också det 200 meter från vägen) så säger jag till mest för min egen skull eftersom jag blir så förnicklat irriterad av gafflande. Men jag tycker inte jag har nån skyldighet att göra det. Hunden är inte ute ensam efter kl 20 på kvällen.

 

[Vassi]

Inhägnad tomt på landet - ingen förväntan alls.
Inhägnad tomt där jag bor nu, det vill säga ett villaområde mitt i stan: absolut att ägaren bör göra något försök att hindra hunden från att skälla/springa med okontrollerat.

Helt och hållet baserat på frekvensen av förbipasserande och vad det får för konsekvenser för boende runt omkring. I ett av grannhusen bor det tre goldens som drar igång och skäller en harang var tionde minut hela sommarhalvåret pga förbipasserande. Jag blir tooooookig på det.

Här finns en gård mitt på byns "huvudgata" där det bor fyra hundar modell större. I och med läget passerar det ofta hundar förbi gården och gänget kan höras drygt 400 meter bort. Vi bor som sista huset i utkanten av byn, framförallt bakom en kulle från den gården sett. Oerhört tacksam för det, skulle bli helt vansinnig av att höra dom flera gånger i timmen året runt.

 

[Luff]

Vägen går PÅ vår tomt så hon får skälla bakom staketet.
Hon ska larma, är jag hemma går jag ut o säger hej till dom som går/cyklar/rider förbi, då brukar hon tystna.
Maken däremot som ofta sitter ute går in om hon skäller. Han tycker det är pinsamt, stadsbo som han är och så är han lite folkskygg och vill inte riskera att någon okänd stannar och pratar.
Däremot går jag ut o hämtar henne när hon vrålskäller på vilda djur. Helt meningslöst.

 

[iNHALE]

Precis så. Men jag tänker också att det måste otroligt tröttsamt att ha hundar som beter sig så. Hur orkar folk? Jag hör ju det bara en gång när jag går förbi men de hör det ju varje gång nån går förbi. Jag förstår inte hur folk orkar.

Jag tror ägarna blir döva för oväsendet med tiden och helt enkelt inte bryr sig, det blir liksom en del av vardagsljuden på samma sätt som ifall man bor bredvid en järnväg eller en motorväg, till slut filtrerar hjärnan bort ljudet. Jag som inte är "van" vid att ha hundar som skäller dygnet runt hade blivit vansinnig.

 

[superstar]

Vi har stor inhägnad tomt, på landet, och 2 dansk/svenska gårdshundar som är ute mycket, både själva och med oss/öppen dörr sommartid. Den gamla hunden springer fram och skäller på folk både med och utan hund. Jag har ärligt talat gett upp då hon är döv numera och ändå inte kommer på inkallning Den yngre förmågan tränar jag rätt hårt nu och hon är än så länge (7 månader gammal) klockren på inkallning och skäller nu bara något enstaka skall och kommer sen till mig för godis, vare sig jag ropat eller inte. Precis som jag vill ja det! Är ju en ras som ska larma och jag tycker det känns skönt, men vill inte ha okynnes-skäll.

Vi har en tjock häck utmed staketet mot vägen så det är bara en kort bit som hundarna kommer ända fram till staketet, känns bra, annars tror jag de hade sprungit med hela vägen och då hade det säkert blivit mer självbelönande och svårtränat.

När jag själv går förbi trädgårdar med skällande hundar ser jag det mest som ett bra träningstillfälle.

 

[Ainon]

Jag förväntar mig att hunden stannar på rätt sida om staketet och inget mer. Bor på landet men har en granne på samma uppfartsväg, hans hund (älghund så det låter rejält!) skäller som en idiot så fort någon kommer, går förbi eller i bil spelar ingen roll, brukar tänka att den hunden är vårt hemlarm

 

[startpompe]

Nu har vi inga såna hundar i närheten tack och lov, men hade varit nöjd så länge hundarna höll sig på gården, även om de såklart skulle vara störigt. Men det beror nog mest på att gråhunden inte skulle kunna gå lugnt förbi utan att skälla massa tillbaka.
Våra hundar hade inte fått sprungit efter ett staket och skällt om vi hade haft inhägnad gård.

 

[em-pirre]

Jag kan ibland göra halvhjärtade försök att kalla in. Vi har med flit gjort gårdsinhägnaden så att den inte är nära vägen. Just för att ge alla ro. Det är kanske 15-20 meter från staket till väg.

Samtigit blir jag irriterad de gånger folk har skällande hundar väljer att stanna hunden utanför vår grind, och så står de där medan alla hundar skäller på varandra. Liksom, träna din hund på någon som faktiskt ställer upp på träning.

Som tur är är det inte så himla mycket hundtrafik här.

 

[Bexzor]

Min hund bryr sig inte om vi skulle gå förbi en sådan hund. Så länge hunden stannar på sin sida så struntar jag i vilket.
Vår hund skulle aldrig få springa längst med staketet och skälla, men nu bor vi på en enslig gård så de människor han ser på gårdsplan får han skälla på. Han skäller inte på hyresvärdens personal som tur är, såvida de inte försöker gå in i trädgården som är inhägnad eller går i kohagen.

 

[Raderad medlem 120709]

Jag tycker att det är ett jäkla oskick att låta hundar springa och skälla längs staketet, men har insett att jag är ganska ensam om den saken här i trakten. Så länge de håller sig på sin tomt så får det väl vara, då håller jag fokus på mitt och passerar. Värre är det med grannen som har noll stängsel och en hund som kastar sig längst ut i löplinan och vrålskäller så fort någon rör sig inom cirka 50 meter... jag undviker att alls gå åt det hållet.

När det blir egen hund så är det nolltolerans på att ens öppna truten om det bara går förbi någon, oavsett om det är med utåtagerande hund eller ingen alls. Jag bor vid en väg som är ganska vältrafikerad av både bilar, cyklister och fotgängare, så jag skulle bli vansinnig om det ljudades stup i kvarten för det. Kommer någon faktiskt in på själva tomten så är det okej att säga till med ett par skall men annars ska det inte vara någon grej att folk rör sig.

 

[Nota]

För mig som har hundar som tycker det är skitjobbigt och svarar upp och behöver massa stöd så avskyr jag hundar som ska springa och skälla vid staket precis vid gångväg där många passerar.
Kan störa mig på att dom inte gränsar av sina trädgårdar så hundarna inte kommer ända fram.
Ja jag stör mig enormt på sånt i villasamhällen.
Är många vägar man var tvungen att undvika pga detta,nu bor vi på landet så behöver inte vara med om det här igen då vi kommer ut i skogen direkt.

 

[WildWilma]

Skulle aldrig tolerera att mina hundar sprang och skällde på förbipasserande längs ett staket och ogillar att passera hundar som gör så när jag är ute med mina hundar. Min äldre hund är obrydd så länge den skällande hunden stannar på sin sida av staketet. Min unghund har lite svårare att slappna av de de lägena så vi tränar massor på det då det tyvärr är en del staketskällande hundar i min by (villasamhälle så ej "landet").

Vi har valt att inte hänga in framsidan för att slippa det problemet själva. Hundarna kan enbart vara på baksidan om vi inte är ute. Det händer att de skäller till om de ser någon hund passera men de kan inte rusa mot eller efter någon som passerar. Är vi ute kan de få ligga på framsidan men då vet de att de ska ligga stilla om någon passerar. Det har vi tränat en hel del på.

 

[sassiball]

Jag brukar rida förbi en gård där man ofta har hundar ute i trädgården. Det är stora vakthundar som skäller, springer ikapp och kastar sig mot stängslet som bågnar ut mot vägen och skramlar. Gissa om hästarna blir rädda... till saken hör att det är ett dike också på andra sidan så blir hästen rädd och tar ett steg ut i åkern så snubblar den. Vi kommer ingenstans om vi inte rider härförbi, hade gärna skippat det.

Ser jag att hundarna är ute så förväntar jag mig att ägarna kommer och kallar in, före jag passerar. Ser jag ingen ägare, så ropar jag på dem. Har halkat ner i det där diket flera gånger och även haft en häst som blev så rädd så den gick omkull. Och ,då är våra hästar hundvana! Men inte vana med att ett staket ramlar ut mot vägen och ett stort hund längst uppepå det som försöker komma över.

Men jag tror ägarna har förstått mig nu, försökte förklara en gång (och mina svordomar har de hört tusen gånger) så nu kallar de in hundarna när de ser att jag är på väg förbi- det är jag mycket tacksam över. Ibland vänder jag vid deras gård också, för att de ska slippa ta in hundarna. Tänker att jag kan ju också visa lite hänsyn. Det är ibland inte värt besväret att ropa och gapa efter ägarna för att de ska kalla in hundarna, det förtar lite av den mysiga ridturen.

Jag tycker det är oförskämt att ha hundar som springer längs staketet och skäller efter förbipasserande, både på landet och i villakvarter. Stängsla bort som nämndes ovan, så att de inte kan komma ända fram i så fall.

 

[nullo-modo]

Bryr mig inte om hundarna skäller utan får snarare beröm och godis då det inte är några rådjur som tar tulpaner hemma, har hindrat att räven inte tog mer än en höna, upptäcker snabbt om grisarna är på väg att böka upp gräsmattan mm.

Hundgården är 60m som minst från vägen.

 

[WildWilma]

Jag brukar rida förbi en gård där man ofta har hundar ute i trädgården. Det är stora vakthundar som skäller, springer ikapp och kastar sig mot stängslet som bågnar ut mot vägen och skramlar. Gissa om hästarna blir rädda... till saken hör att det är ett dike också på andra sidan så blir hästen rädd och tar ett steg ut i åkern så snubblar den. Vi kommer ingenstans om vi inte rider härförbi, hade gärna skippat det.

Ser jag att hundarna är ute så förväntar jag mig att ägarna kommer och kallar in, före jag passerar. Ser jag ingen ägare, så ropar jag på dem. Har halkat ner i det där diket flera gånger och även haft en häst som blev så rädd så den gick omkull. Och ,då är våra hästar hundvana! Men inte vana med att ett staket ramlar ut mot vägen och ett stort hund längst uppepå det som försöker komma över.

Men jag tror ägarna har förstått mig nu, försökte förklara en gång (och mina svordomar har de hört tusen gånger) så nu kallar de in hundarna när de ser att jag är på väg förbi- det är jag mycket tacksam över. Ibland vänder jag vid deras gård också, för att de ska slippa ta in hundarna. Tänker att jag kan ju också visa lite hänsyn. Det är ibland inte värt besväret att ropa och gapa efter ägarna för att de ska kalla in hundarna, det förtar lite av den mysiga ridturen.

Jag tycker det är oförskämt att ha hundar som springer längs staketet och skäller efter förbipasserande, både på landet och i villakvarter. Stängsla bort som nämndes ovan, så att de inte kan komma ända fram i så fall.

Har också varit med om liknande när jag hade häst. På ena sidan stora newfoundlandshundar som skällde som tokiga och hoppade mot staketet och på andra sidan vägen var ett staket med taggtråd. Det var några spännande passager innan hästarna vande sig vid hundarna. Hade skämts ögonen ur mig om mina hundar skrämt hästar som passerat.

 

[Nota]

Jag brukar rida förbi en gård där man ofta har hundar ute i trädgården. Det är stora vakthundar som skäller, springer ikapp och kastar sig mot stängslet som bågnar ut mot vägen och skramlar. Gissa om hästarna blir rädda... till saken hör att det är ett dike också på andra sidan så blir hästen rädd och tar ett steg ut i åkern så snubblar den. Vi kommer ingenstans om vi inte rider härförbi, hade gärna skippat det.

Ser jag att hundarna är ute så förväntar jag mig att ägarna kommer och kallar in, före jag passerar. Ser jag ingen ägare, så ropar jag på dem. Har halkat ner i det där diket flera gånger och även haft en häst som blev så rädd så den gick omkull. Och ,då är våra hästar hundvana! Men inte vana med att ett staket ramlar ut mot vägen och ett stort hund längst uppepå det som försöker komma över.

Men jag tror ägarna har förstått mig nu, försökte förklara en gång (och mina svordomar har de hört tusen gånger) så nu kallar de in hundarna när de ser att jag är på väg förbi- det är jag mycket tacksam över. Ibland vänder jag vid deras gård också, för att de ska slippa ta in hundarna. Tänker att jag kan ju också visa lite hänsyn. Det är ibland inte värt besväret att ropa och gapa efter ägarna för att de ska kalla in hundarna, det förtar lite av den mysiga ridturen.

Jag tycker det är oförskämt att ha hundar som springer längs staketet och skäller efter förbipasserande, både på landet och i villakvarter. Stängsla bort som nämndes ovan, så att de inte kan komma ända fram i så fall.

Ja jag förstår verkligen inte detta fenomen, slå upp ett extra staket längre in i trädgården om inte hundarna kan uppföra sig.
Det finns ingen som bor i villa i ett samhälle som behöver att hundarna vaktar så.
Respektlöst tycker jag.

 

[cewe]

Har en "staketspringare", vi har verkligen försökt få honom sluta men det är inte så jävla lätt när folk låter sina hundar (gärna mindre såna) skälla tillbaka och gärna även släpper ut flexikopplet så hunden får springa fram till staketet och reta upp vår ännu mer