Vård Gammal häst med tandproblem

#1
Vetetrinären har konstaterat att mitt 25-åriga halvblodssto har en skada/inflammation i en tand efter en gammal tandfraktur.
Hon äter Prascend sedan ett par år pga PPID , rel låg värden vid blodprov dock.

Vi slutade med Prascend i våras då hon upplevdes lite håglös och trött. Hon släpptes plötsligt utan min vetskap på dygnet runt bete i slutet på maj,då den varma sommaren kom, från att alltid ha stått inne på nätterna. Två dagar senare hade hon fång och det diskuterades avlivning. Med hjälp av Flunexin och boxvila återhämtade hon sig på 3-4 v - för att i slutet på augusti få fångkänning igen,detta trots inget bete.
Nu hade vi börjat ge Prascend men då vi fick ge Flunexin, smärtlindring/antiinflammatoriskt var vi tvungna att ta bort Prascend då de krockar. . Hon slutade äta och dricka och ordinarie vet visste inte orsak så hästtandläkaren kom ut. Hon raspade tandhakar och rensade packningar och nästa dag började hon äta och dricka igen. Allt var frid och fröjd - i
några veckor - men vi märkte att hon var "seg". Hon hade tappat lusten och verkade nästan deprimerad.

Hon fick mest skrittas ut barbacka fast även det utan glöd. Att ta sig nedför backar var med stapplande myrsteg.En morgon i november stod hon med hö framben framsträckt som en ballerina. PUNKTSVETTADES på utsidan av låren ??? Bedrövligt trött blick.
Veterinär kom ut igen. Eftersom hon såg välbehållen ut muskulärt fick hon antiinflammatoriskt igen och piggnade på sig . Blicken var glad men promenerandet gick bara inte mer än nån 100 m. Sen stannade hon och ville hem. Aptit god. 0,5 Prascend och symtomfri. Torra fina ben men Ville inte ut och gå och efter några dagars boxvila utan sko och sedan med specialsko stod hon i paddock/hage utan gräs om dagarna. Plötsligt upptäckte jag att hon spottade ut hösilagebollar. Hon rullade med käken och fick inte ned allt och jag upptäckte de tuggade tussarna. Tandläkare återupptäckte den gamla tandfrakturen som enl vetr var inflammerad och summa summarum, med tanke på hennes historik och prognos så var rådet jag fick avlivning.

Att operera en 25 årig häst avrådde hon ifrån. Förtvivlad bokade jag tid för avlivning men avbokade, ökade Prascend från 0,5 till 1,0 för två dagar sedan då jag tänkte att hon kanske står på för låg dos av Prascend och nu står jag här med en piggare häst efter att munnen rensats från inpackningar, med god aptit men mat är ungefär det enda som intresserar henne - inget annat men social med mig, den enda hon har iofs. ( Hon är väldigt ranglåg och blir lätt utstött )
Borde jag ta bort henne?
Om det var någon annans häst hade jag kunnat se klart men nu går det inte. Samtidigt vill jag inte plåga min häst om hon har ont. Hon har god aptit, älskar den lilla kraftgröten hon får och hummar och pratar . Hon äter sitt hösilage med god aptit men en del tuggade bollar spottas ut.
HUR skulle ni göra?
 
Senast ändrad:
#2
Vetetrinären har konstaterat att mitt 25-åriga halvblodssto har en skada/inflammation i en tand efter en gammal tandfraktur.
Hon äter Prascend sedan ett par år pga PPID , rel låg värden vid blodprov dock.

Vi slutade med Prascend i våras då hon upplevdes lite håglös och trött. Hon släpptes plötsligt utan min vetskap på dygnet runt bete i slutet på maj,då den varma sommaren kom, från att alltid ha stått inne på nätterna. Två dagar senare hade hon fång och det diskuterades avlivning. Med hjälp av Flunexin och boxvila återhämtade hon sig på 3-4 v - för att i slutet på augusti få fångkänning igen,detta trots inget bete.
Nu hade vi börjat ge Prascend men då vi fick ge Flunexin, smärtlindring/antiinflammatoriskt var vi tvungna att ta bort Prascend då de krockar. . Hon slutade äta och dricka och ordinarie vet visste inte orsak så hästtandläkaren kom ut. Hon raspade tandhakar och rensade packningar och nästa dag började hon äta och dricka igen. Allt var frid och fröjd - i
några veckor - men vi märkte att hon var "seg". Hon hade tappat lusten och verkade nästan deprimerad.

Hon fick mest skrittas ut barbacka fast även det utan glöd. Att ta sig nedför backar var med stapplande myrsteg.En morgon i november stod hon med hö framben framsträckt som en ballerina. PUNKTSVETTADES på utsidan av låren ??? Bedrövligt trött blick.
Veterinär kom ut igen. Eftersom hon såg välbehållen ut muskulärt fick hon antiinflammatoriskt igen och piggnade på sig . Blicken var glad men promenerandet gick bara inte mer än nån 100 m. Sen stannade hon och ville hem. Aptit god. 0,5 Prascend och symtomfri. Torra fina ben men Ville inte ut och gå och efter några dagars boxvila utan sko och sedan med specialsko stod hon i paddock/hage utan gräs om dagarna. Plötsligt upptäckte jag att hon spottade ut hösilagebollar. Hon rullade med käken och fick inte ned allt och jag upptäckte de tuggade tussarna. Tandläkare återupptäckte den gamla tandfrakturen som enl vetr var inflammerad och summa summarum, med tanke på hennes historik och prognos så var rådet jag fick avlivning.

Att operera en 25 årig häst avrådde hon ifrån. Förtvivlad bokade jag tid för avlivning men avbokade, ökade Prascend från 0,5 till 1,0 för två dagar sedan då jag tänkte att hon kanske står på för låg dos av Prascend och nu står jag här med en piggare häst efter att munnen rensats från inpackningar, med god aptit men mat är ungefär det enda som intresserar henne - inget annat men social med mig, den enda hon har iofs. ( Hon är väldigt ranglåg och blir lätt utstött )
Borde jag ta bort henne?
Om det var någon annans häst hade jag kunnat se klart men nu går det inte. Samtidigt vill jag inte plåga min häst om hon har ont. Hon har god aptit, älskar den lilla kraftgröten hon får och hummar och pratar . Hon äter sitt hösilage med god aptit men en del tuggade bollar spottas ut.
HUR skulle ni göra?
Tyvärr hade jag tagit bort hästen. Den har haft flera fånganfall och nu rek vet avlivning. Den kommer ju inte bli bättre fysiskt. Så jag hade följt vets råd och avlivat. De brukar inte råda till det i önödan.
Även om det känns fruktansvärt och man går sönder inuti så brukar ingen ångra att de avlivat. Men en del att de väntade för länge.
Så jag skulle lyssnat på vet. Beklagar verkligen dock!
 
#4
Man kan tyvärr inte bota ålderdom. Man kan lindra och dämpa, men till slut går man över gränsen när det blir för många symptom som måste lindras.

Du har gjort allt man kan förvänta sig av en hästägare och mer därtill. Nu är det dags att börja vänja dig vid tanken på att du måste släppa henne. Det är hjärtskärande att tänka på en tillvaro utan sin vän, jag vet för jag var själv tvungen att ta bort en innerligt älskad 28-åring i september (och jag gråter nästan när jag skriver det) men trots allt var det en lättnad efteråt att veta att hon aldrig mer kommer behöva lida.
 
#5
Man kan tyvärr inte bota ålderdom. Man kan lindra och dämpa, men till slut går man över gränsen när det blir för många symptom som måste lindras.

Du har gjort allt man kan förvänta sig av en hästägare och mer därtill. Nu är det dags att börja vänja dig vid tanken på att du måste släppa henne. Det är hjärtskärande att tänka på en tillvaro utan sin vän, jag vet för jag var själv tvungen att ta bort en innerligt älskad 28-åring i september (och jag gråter nästan när jag skriver det) men trots allt var det en lättnad efteråt att veta att hon aldrig mer kommer behöva lida.
 
#7
Hur avlivade ni ? Vilket sätt? Usch, jag skjuter bara upp det och kan inte fatta beslutet. Står inte ut med att vara med ,tror jag och kommer inte kunna vistas vid stallet efteråt
Om man inte orkar det kan säkert någon stallkompis ställa upp med att vara med.
Om de får en hink fylld med godsaker som hästen kan mumsa i så hinner de inte märka någonting annorlunda alls.
Lantbrukstjänst tex brukar vara så duktiga och respektfulla mot djur och människa.
Kanske någon vän/släkting kan hjälpa dig boka tid?
Det fick min pappa göra när min gamling skulle vandra vidare efter 20 år ihop. Jag klarade det bara inte. Sen var han med mig när de kom.
Det är fortfarande en enorm sorg. Men jag är SÅ glad att han fick gå när han fortf mådde bra. Han gav mig så mycket att Jag ville ge honom det iaf.
 
#8
Hur avlivade ni ? Vilket sätt? Usch, jag skjuter bara upp det och kan inte fatta beslutet. Står inte ut med att vara med ,tror jag och kommer inte kunna vistas vid stallet efteråt
Med spruta, jag skulle inte ha klarat av något annat, och jag ville vara med henne till sista andetaget eftersom hon i grunden var en otrygg häst som var tryggast med mig. Det gick så bra som något kunde gå. Det är bra att ha människor som man själv är trygg med sig. Jag tog med den kompis som var med mig när jag träffade hästen för första gången för 19 år sedan, det kändes fint att hon kunde vara med till slutet.
 
#9
Jag har avlivat med båda (vet och spruta och bult) men föredrar lantbrukartjänst för de är så himla vana med avlivningar.
Veterinärer gör ju mycket annat också. Med lantbrukartjänst tas kroppen med direkt och hästen kan avlivas hemma.

Har fått hjälp att hålla och ena gången fick mamma ringa och boka tiden, det var för jobbigt. Hade också med någon som stöd.

Samma upplevelse i stort som @tuaphua
 
#10
Hur avlivade ni ? Vilket sätt? Usch, jag skjuter bara upp det och kan inte fatta beslutet. Står inte ut med att vara med ,tror jag och kommer inte kunna vistas vid stallet efteråt
Det är fruktansvärt.
Men tyvärr ett måste .
Kanske en vän eller släkting kan boka tid och vara med och stötta?

Man måste inte vara med, kanske har du någon stallkompis eller vän som kan vara med? Ta stallledigt resten av dagen om du behöver. ❤️



Jag väljer bult, och jag väljer alltid att vara med till hästen är begraven (begraver hemma) men man måste göra som man själv känner!
 
#13
Hur avlivade ni ? Vilket sätt? Usch, jag skjuter bara upp det och kan inte fatta beslutet. Står inte ut med att vara med ,tror jag och kommer inte kunna vistas vid stallet efteråt
Lantbrukstjänst har fantastiska människor, från första kontakten med kontoret, till att chauffören själv ringer och bokar lämplig tid och förklarar hur det ska gå till när denne kommer, till att chauffören var på plats och det var dags att ta farväl.

För mig och min vackra vita, var det ett fint värdigt avslut. Jag hade en vän, som fick hålla i då jag har en ryggmärgsskada och även om jag hade önskat hade det nog inte varit lämpligt om man skulle behövt flytta på sig snabbt. Så pappa och jag stod innanför stalldörren efter att vi sagt hej då.

När den vackra vita fallit och galopperat iväg över regnbågsbron gick jag ut till lastbilen och passerade den vackra vita där hon låg fint "sovande" på gräset i sommarhagen. Jag betalade chauffören, gick tillbaka mot stallet för att plocka ihop lite foder och grejer som kompisen skulle få med till sin häst under tiden chauffören lyfte på den vackra vita på bilen.

Allt gick jättefint tillväga och jag kan bara varmt rekommendera dem vid trotjänaravlivning.

Vänta inte för länge, speciellt inte när veterinären gett rådet att ta bort hästen. I så fall är det inte för hästens skull du skjuter upp avlivningen utan för DIN skull och det är inte rätt mot din fina häst.

Kram och minns alla vackra stunder med din vackra fina fyrbente vän
 
#14
Jag hade också tagit bort henne tyvärr. Avlivade min unghäst i somras akut efter en sårskada som inte gick att rädda, och då bultade distriktaren henne. Sen kom lantbrukstjänst några timmar senare och hämtade henne. Jag var med då hästen var otroligt nervig och inte lät veterinären hantera henne. Var i sån chock så det gick helt okej att vara med. Var inte så hemskt som jag föreställt mig, eller hur man ska uttrycka det.
 
#16
Jag har precis tagit bort en gammal ponny i liknande skick, dvs med stora medicinska problem men som ändå verkade må ganska ok hemma i boxen och hagen. Det tog några veckor innan jag klarade av att ringa Lantbrukstjänst och jag måste erkänna att det var först när hon verkade bli lite sämre (men fortfarande relativt pigg). Hade en massa inre konflikter om hur jag kunde tänka mig att ta bort en ponny som fortfarande hade i alla fall någon behållning av livet. Nu när jag köpt en ny frisk ponny inser jag hur hemmablind jag blev i slutet och min stackars ponny mådde nog mycket sämre än jag förstod eller erkände för mig själv.

Vad gäller avlivningsmetod: Hon hann aldrig förstå vad som hände, en snäll gubbe klappade henne i pannan och sedan var hon död innan hon nådde marken. Bultning är otroligt humant för hästen.

Lycka till.
 
#17
Tandläkaren hade ju gett henne mycket lugnande då hon gav siitt utlåtande och den dåliga prognosen. Jag bad dem med tårarna rinnande söva henne där och nu men vet tyckte hon skulle få vakna. Att jag skulle ta det i lugn och ro med godishink och avsked. Jag sa att Nödslakt kunde komma och hämta om en timma ( ringde dem innan) . Vetr avstod ändå och jag sa att när hon vaknar och gnäggar kommer jag inte klara att ta bort henne. Jag satt i tårar med hennes huvud i mitt knä i boxen medan hon dåsande sakta vaknade upp. Nu står jag här och tar en dag i taget. Förmår inte avsluta 😒
 
#18
Tandläkaren hade ju gett henne mycket lugnande då hon gav siitt utlåtande och den dåliga prognosen. Jag bad dem med tårarna rinnande söva henne där och nu men vet tyckte hon skulle få vakna. Att jag skulle ta det i lugn och ro med godishink och avsked. Jag sa att Nödslakt kunde komma och hämta om en timma ( ringde dem innan) . Vetr avstod ändå och jag sa att när hon vaknar och gnäggar kommer jag inte klara att ta bort henne. Jag satt i tårar med hennes huvud i mitt knä i boxen medan hon dåsande sakta vaknade upp. Nu står jag här och tar en dag i taget. Förmår inte avsluta 😒
Förstår att det är fruktansvärt jobbigt! Har du någon familj eller vänner som kan hjälpa dig? :heart
 
#19
Tandläkaren hade ju gett henne mycket lugnande då hon gav siitt utlåtande och den dåliga prognosen. Jag bad dem med tårarna rinnande söva henne där och nu men vet tyckte hon skulle få vakna. Att jag skulle ta det i lugn och ro med godishink och avsked. Jag sa att Nödslakt kunde komma och hämta om en timma ( ringde dem innan) . Vetr avstod ändå och jag sa att när hon vaknar och gnäggar kommer jag inte klara att ta bort henne. Jag satt i tårar med hennes huvud i mitt knä i boxen medan hon dåsande sakta vaknade upp. Nu står jag här och tar en dag i taget. Förmår inte avsluta 😒
Det är lättare sagt än gjort, men en veterinär som inte avlivar när man säger till om det borde anmälas. :rage:
Min allra mest älskade första häst bröt benet i hagen och när veterinären till sist efter flera timmar behagade dyka upp med visitertång ville jag slå den i huvudet på honom, han vägrade avliva och åkte igen så vi fick vänta på nödslakten i ytterligare några timmar innan hon slapp plågas mer. Det är min största sorg jag aldrig kan komma över och jag hatar fortfarande gubbfan och hoppas han led innan han dog. :arghh:

Tyvärr var jag för ung, chockad och rasade ihop efter hennes avlivning att jag inte tänkte på att anmäla men mitt hjärta brister varje gång jag tänker på henne fortfarande 30 år senare. :cry::cry::cry:
 
#20
Tandläkaren hade ju gett henne mycket lugnande då hon gav siitt utlåtande och den dåliga prognosen. Jag bad dem med tårarna rinnande söva henne där och nu men vet tyckte hon skulle få vakna. Att jag skulle ta det i lugn och ro med godishink och avsked. Jag sa att Nödslakt kunde komma och hämta om en timma ( ringde dem innan) . Vetr avstod ändå och jag sa att när hon vaknar och gnäggar kommer jag inte klara att ta bort henne. Jag satt i tårar med hennes huvud i mitt knä i boxen medan hon dåsande sakta vaknade upp. Nu står jag här och tar en dag i taget. Förmår inte avsluta 😒
Att avsluta med spruta har varit bäst för mig. Inne i boxen. Hästen blev sömnig och lade sig ner och sov, fick sedan nästa spruta. Lungt och trygg plats för mig och hästen. Skulle vara så hemskt att se dödskramperna och att någon skär i min älskade häst med blod på backen osv. Vill att djuret ska vara helt och blodfritt för att kunna ta farväl utan att få ångest och panik.
 

Hästar nu

Övrigt nu

Dagbok

Radannonser

  • Springpony sælges

Hästnyheter

Bukefalos

  • Syns inte
Rekommenderas av Google:
Upp