Gängmedlemmars vardag

[escodobe]

Det jag rätt ofta slås av är hur tilltrasslade och lättkränkta relationer de har till familj och vänner. Inte ens om man slår ihop "days of our life" och "games of thrones". Man hamnar förr eller senare i konflikt med dom man har runt sig.
Man kan tillsammans åka runt med vapen för att hämnas någon som blivit kränkt, men det finns ingen att ringa och prata bort ångesten med på söndag morgon, möjligen mamma.

 

[Migo]

Jag kommer aldrig våga gå in på en pizzeria igen

 

[Dressyrtjejen_97]

Med utgångspunkt i kriminella (av varierande grad) ungdomar/unga vuxna fd. klass/skolkamrater till mig:

De som inte är "så jättetungt" kriminella, utan typ misshandlat någon relativt ringa, varit mellanhand i drogförsäljning, rånat folk etc. tenderar att leva relativt normala liv. De är lite mer på sin vakt emellanåt, men lever på det stora hela relativt normala liv med kompisar, familj, "normala" (legitima) fritidssysselsättningar och ofta t.om. något enklare jobb. Det märks knappast utåt sett vid första anblick att dem är kriminella.

De som däremot är "tyngre" kriminella, högre upp i drogförsäljningshierarkin, sysslar med vapen, inblandade i mord och mordförsök etc. lever väl inte fullt så normala liv så att säga. De är tämligen paranoida, alltid på sin vakt, har sällan något jobb (eller fullständig utbildning för den delen heller) och på dagarna driver de mest runt i centrum, på pizzerior/bekantas restauranger osv. De presenterar sig sällan med sina hela namn och använder inte heller sociala medier i någon utsträckning.

Bara reflektioner utifrån vad jag sett på nära håll, med folk i +/- 20 års åldern. Vissa inte ens i livet längre.

 

[Lalinea]

Med utgångspunkt i kriminella (av varierande grad) ungdomar/unga vuxna fd. klass/skolkamrater till mig:

De som inte är "så jättetungt" kriminella, utan typ misshandlat någon relativt ringa, varit mellanhand i drogförsäljning, rånat folk etc. tenderar att leva relativt normala liv. De är lite mer på sin vakt emellanåt, men lever på det stora hela relativt normala liv med kompisar, familj, "normala" (legitima) fritidssysselsättningar och ofta t.om. något enklare jobb. Det märks knappast utåt sett vid första anblick att dem är kriminella.

De som däremot är "tyngre" kriminella, högre upp i drogförsäljningshierarkin, sysslar med vapen, inblandade i mord och mordförsök etc. lever väl inte fullt så normala liv så att säga. De är tämligen paranoida, alltid på sin vakt, har sällan något jobb (eller fullständig utbildning för den delen heller) och på dagarna driver de mest runt i centrum, på pizzerior/bekantas restauranger osv. De presenterar sig sällan med sina hela namn och använder inte heller sociala medier i någon utsträckning.

Bara reflektioner utifrån vad jag sett på nära håll, med folk i +/- 20 års åldern. Vissa inte ens i livet längre.

Dock har jag sett en hel del av dom ha mycket gansterbilder på Facebook. Bland annat var ju den där bilden när dom håller i en pistol väldigt populär ett tag. Tycker vissa skyltar rätt bra med sin kriminalitet

 

[Eloise]

Med utgångspunkt i kriminella (av varierande grad) ungdomar/unga vuxna fd. klass/skolkamrater till mig:

De som inte är "så jättetungt" kriminella, utan typ misshandlat någon relativt ringa, varit mellanhand i drogförsäljning, rånat folk etc. tenderar att leva relativt normala liv. De är lite mer på sin vakt emellanåt, men lever på det stora hela relativt normala liv med kompisar, familj, "normala" (legitima) fritidssysselsättningar och ofta t.om. något enklare jobb. Det märks knappast utåt sett vid första anblick att dem är kriminella.

De som däremot är "tyngre" kriminella, högre upp i drogförsäljningshierarkin, sysslar med vapen, inblandade i mord och mordförsök etc. lever väl inte fullt så normala liv så att säga. De är tämligen paranoida, alltid på sin vakt, har sällan något jobb (eller fullständig utbildning för den delen heller) och på dagarna driver de mest runt i centrum, på pizzerior/bekantas restauranger osv. De presenterar sig sällan med sina hela namn och använder inte heller sociala medier i någon utsträckning.

Bara reflektioner utifrån vad jag sett på nära håll, med folk i +/- 20 års åldern. Vissa inte ens i livet längre.

Hur har du skapat dig den här uppfattningen?
Står du dessa människor väldigt nära som kan säga så mycket om hur de mår, vad de känner, har för sig och hur de beter sig?

 

[Tass]

Jag tror att alla som finns i den världen har anledning att vara enormt paranoida, oavsett var i hierarkin man finns.
Även en liten enkel tillfällighetslangare kan ju ha råkat "kränkt" någon, om än aldrig så lite, och så kan man bli den som det ska statueras exempel med. För exempel måste de ha då och då så att de håller våldskapitalet intakt. Annars blir de själva ätna.

 

[mooi]

Alltså, gängmedlemmar är ett rätt brett begrepp. Det är allt från springpojkar till folk med stort vålskapital som mest gått över till ekonomisk brottslighet som på ytan är "företagare". Så Det varierar.

Jag har mest träffat ungefär samma snubbar som Sleepan, i varierande stadier i livet.

Många har egentligen väldigt trista vardagsliv så att säga. Man "hänger" mycket "göra ingenting". Man har trassliga relationer med familj och vänner, man missbrukar. Har man pengar så bränner man dom fort. Ens vänner dör. Man får sitta.

Och en dag inser man att man börjar bli äldre och/ eller trött/ För hotad. Man har aldrig haft ett vettigt jobb. Man har kanske några barn och en trasslig relation. Man vet knappt hur man ska föra sig bland "svensson" eller på ett arbete. Man mår kasst psykiskt och har inte sällan ett missbruk. Ingen lägenhet, 500 000 i skulder och kan inte hälsa på sin mamma som bor i fel del av stan.

Det är så mycket bekvämare att inte vara kriminell.

Delar bilden du beskriver utifrån de jag träffat på i mitt tidigare jobb.
Inget direkt glammigt liv, korta perioder kanske men det "kostar" mycket och den där dagen när de inte orkar/vågar mer så står de på noll i relation till "vanligt svenssonliv" och det är inte bara att byta liv liksom.
Minns en kille som suttit länge som var på väg ut, han insåg inför sin frigivning att han inte ens visste hur man åkte spårvagn längre - hela biljettsystemet hade bytts ut medan han suttit inne. En sådan basic sak som att ta sig runt med kollektivtrafiken låg utanför honom.

 

[escodobe]

Delar bilden du beskriver utifrån de jag träffat på i mitt tidigare jobb.
Inget direkt glammigt liv, korta perioder kanske men det "kostar" mycket och den där dagen när de inte orkar/vågar mer så står de på noll i relation till "vanligt svenssonliv" och det är inte bara att byta liv liksom.
Minns en kille som suttit länge som var på väg ut, han insåg inför sin frigivning att han inte ens visste hur man åkte spårvagn längre - hela biljettsystemet hade bytts ut medan han suttit inne. En sådan basic sak som att ta sig runt med kollektivtrafiken låg utanför honom.

Ja jag hade ett samtal härom dagen med en kille, som "Jag har ju ett bankkonto nu Jag har till och med ett Netflixkonto!".

 

[BornAgain]

Så de är så pass tuffa att de ändå vågar vara ute så mycket? Pizzerior verkar vara poppis, det har man ju förstått med tanke på att en hel del slutar sina liv på just pizzerior.

Pizzerior är ju den typ av "offentliga platser" som finns i de här miljöerna. Ofta bor folk långt ner på totempålen trångt eller är mycket unga - de kan inte mötas hemma. Folk högre upp på totempålen vill inte ha hem "jobbet".

Det är sorgligt och otäckt men för varje riktig gangster finns ett antal som "leker" gangster. Folk med lågstatusjobb - som är gangsters på "fritiden" eftersom det är ett sätt att skapa en identitet och vara någon (både Carmilla Floyd och the undercover-economist har skrivit intressant om detta). Och folk som rör sig i samma miljöer - för att de bor där och växte upp tillsammans med "gangstrarna". Det är jätteviktigt att samhället ställer upp på den sista gruppen!

Och så dessa jäfla medelklassungar som blir gangsters för att det i vår kultur är att "vara någon", sådana som har alla möjligheter men som inte ser någon mening. Ibland släpper de inte bassängkanten utan går vidare med ett "normalt" medelklassliv efter ett tag (men då har de ofta dragit ner andra utan samma sociala och ekonomiska kapital), men ibland går även de vilse.

(Jag blir alltid så fascinerad av att folk fortfarande definierar Tony Montana i Scarface som någon att vara - vad är fel på vår kultur?)

 

[hoppsann]

De här killarna (oftast) som är med i de här gängen som skjuter på varandra, vad gör dom på dagarna? De måste ju veta att det finns ett pris på deras huvuden så att säga, sitter de hemma? Har dom gömställen? Umgås dom bara med några få, eller hela gängen? Antar att mycket handlar om narkotikaförsäljning, säljer de själva eller har de "gräsrötter" som sköter sånt? De har börjat använda hyrbilar har jag sett, är det för att gömma sig från polisen, fienden eller båda 2?
En annan skulle ju vara rätt skrajsen för att bli skjuten liksom, risken är ju överhängande. Är de här personerna inte det?

Det finns ett bra program om problematiken på P1
Det kriminella systemet.
https://sverigesradio.se/avsnitt/1140959
Skjutningarna på Vår krog & bar
https://sverigesradio.se/avsnitt/924267
Det finns många bra program i ämnet på P1 & P3 dokumentär

Försökte hitta en om en kille som tagit sig ur gängen och som pratade i två program. Han berättade precis hur mycket pengar det var och hur svårt det var att ta sig ur. Hans sambo var också med i den dokumentären.
Det är så mycket pengar i omlopp att det blir omöjligt att bli en vanlig knegare. Det en svenne fick in efter skatt på en månad, fixade han på en dag eller två. De köpte dyra kläder, dyra anläggningar, resor osv. Sambon stod på kontraktet på den flådiga våningen. Det fanns alltid en tjock bunt pengar hemma i en låda typ. Någon annan som kanske minns vad den heter eller var den finns? Kan ha varit i Kaliber.

Det är oftast gräsrötter som säljer. I den landsändan jag bor blir det allt vanligare att väldigt unga, som inte är straffmyndiga, säljer. De blir släppta efter samtal med föräldrar och berörda myndigheter. Var ett radioprogram nyligen om problemet med väldigt unga langare. Beslutas det om LVU, har dessa oftast LVU:ats i hemmet.
Samt papperslösa, för de blir bara avplockade drogerna och sedan händer inget mer. De kan inte åtalas för att man inte kan styrka deras identitet.

 

[Lalinea]

Fast det är ju en instutionsskada bara. Att han suttit inne. Händer nog människor som legat länge på sjukhus också.

Delar bilden du beskriver utifrån de jag träffat på i mitt tidigare jobb.
Inget direkt glammigt liv, korta perioder kanske men det "kostar" mycket och den där dagen när de inte orkar/vågar mer så står de på noll i relation till "vanligt svenssonliv" och det är inte bara att byta liv liksom.
Minns en kille som suttit länge som var på väg ut, han insåg inför sin frigivning att han inte ens visste hur man åkte spårvagn längre - hela biljettsystemet hade bytts ut medan han suttit inne. En sådan basic sak som att ta sig runt med kollektivtrafiken låg utanför honom.

 

[BornAgain]

Sverige är ett mycket olika land. Stockholmsstad kan/kunde ha mål - 85% på Östermalm ska känna sig trygga, 48% i Spånga/Tensta. MÅLET är att 48% av de boende i ett av utanförskapsområdena ska känna sig trygga. Spånga/Tensta är ett område med trygga medelklassområden insprängda - så otryggheten i vissa områden är norm! Och samhället svarar inte med att gå in med alla resurser.

 

[mooi]

Fast det är ju en instutionsskada bara. Att han suttit inne. Händer nog människor som legat länge på sjukhus också.

jovisst, men lång tid inne/borta från samhället har i de här fallen varit en följd av tidigare leverne och detta var bara ett exempel på en sån vardaglig sak som en person som spenderat mycket tid borta från samhället kan mötas av i sin återgång.
Om en sån enkel sak som att ta sig runt i sin hemstad inte ens funkar så uppmuntrar inte det till att söka sig till resten av det heller.
Ett bekymmer när man jobbat med den typen av klienter är ju tex att motivera en person som är van att leva ett "fritt" liv (om man bara ser till deras fördelar och räknar bort hot, våld, osv) till att gå tillbaka till vanliga samhället där de förväntas gå till Arbetsförmedlingen och söka ett vanligt jobb som betalar bra mycket mindre än de haft att röra sig med innan, boka möten med socialtjänsten för att be om hjälp när man är van att klara sig ändå...

För en gängmedlem som inte tröttnat än eller bara fortfarande rider på vågen där det funkar bra och är najs så är det nog svårt att se varför man skulle välja det andra, "trista" livet. När det rullar utför och man som i @escodobe s beskrivning inte ens kan hälsa på mamma för att hon bor i "fel" del av stan så är inte livet så kul och även om viljan att lämna det livet finns så är det inte så enkelt för du har levt i ett parallellt sammanhang och är "ingen" i vanliga samhället. Du kan vara jagad dygnet runt, har inga relationer, inga verktyg för att leva i samhället och om du inte ens kan ta bussen....

 

[escodobe]

Jag tror att en viktig faktor som kan vara svår för oss andra att fatta är att det här är dessa människors vardag. Det är så här livet är liksom. Det är det som är normalt och det man relaterar till.

 

[lbb]

De måste leva ett rätt fördummande liv...när man ser hur många av dessa "mordförsök" som i själva verket handlar om oaktsamt hanterande av eldvapen.. Mitt påstående grundar sig på skottvinklar och träffområde på en del av de som kommer in till akuten.

 

[Korven]

Dock har jag sett en hel del av dom ha mycket gansterbilder på Facebook. Bland annat var ju den där bilden när dom håller i en pistol väldigt populär ett tag. Tycker vissa skyltar rätt bra med sin kriminalitet

Tänker du på bröderna Saliba . Vi vet ju hur det gick för dom.

 

[Hyacinth]

Tänker du på bröderna Saliba . Vi vet ju hur det gick för dom.

Men en smiley? Han dömdes till döden i Libanon vilket omvandlades till livstids straffarbete.

 

[MissFideli]

Men en smiley? Han dömdes till döden i Libanon vilket omvandlades till livstids straffarbete.

Tycker inte synd om honom, han fick ju som han ville?

 

[tara]

Jag har en barndomsvän som är är/ var gammal missbrukare. Jag lovar, om man så skulle släppa ned honom på mars så skulle han kunna hitta någon som dealar...

De känner igen varandra även om de inte känner varandra.

 

[escodobe]

De känner igen varandra även om de inte känner varandra.

Ja precis.