Bukefalos 25 år!

Gangsterrap och samhällets respons

Ja jag hävdar då inte att det var en bra idé. Men tänker att det egentliga problemet är inte musiken utan att den här kriminaliteten ens finns från första början.

Men tolkar du någon i tråden som att hen menar att det är musiken och inte kriminaliteten som är problemet, måste jag fråga då? Problematiken som jag ser är i den subgengre där musiken och utförande av det som sjungs om inte går att särskilja, på det sätt som är vanligt för de flesta andra artister. Som jämförelse att problemet är inte att en artist sjunger om våldtäkt, men det skulle vara en problematisk genre (i mitt tycke) om artisterna lever ut och glorifierar våldtäkter, hotar och hånar dem som endast sjunger om våldtäkter men inte utför tillräckligt många och grova. Och sedan prisas av samhället, för det är ju "bara musik".
 
Detta blir problemet när du läser 1 kommentar och inte hela dialogen.

Mitt svar hänger ihop med Badgers kommentar.
Badger "Fast om jag förstått det jag snabbskummat i kvällspressen så är det väl så att när man väl blivit en berömd artist i genren så måste man fortsätta med brottslighet för att det inte är ok att sjunga om livet men inte leva det?"

Och jag menar att det finns många andra kända stora rappare som inte alls levde lika kriminellt som Einar (i hans ålder), så att hans kriminalitet kan nog inte ses som ett "måste" för att han ska kunna göra rapp musik och bli känd.

Jag har läst hela tråden. Min kommentar är ju ett specifikt svar på detta som du skrev i #343: "Så jo, i samma ålder var Einar betydligt värre än andra stora kända rappare var, så att man ska behöver bete sig som Einar för att vara rappare köper jag inte. Men det kanske krävs för att vara rappare i Sverige". Du pratar om rap som en enda musikgenre. Det är det inte, utan det ryms flera subkulturer inom den musikgenren där gangsterrap är en. Uttrycket "svensk rappare" innefattar liksom såväl Timbuktu och Einar som Yasin.
 
En annan aspekt av gangsterrappen är att den också är ett av få sätt som de unga männen känner till att ta sig ur situationen i gängen och försöka få ett annat liv. De vägar ut som vi kanske tänker oss, som utbildning och jobb, är av olika orsaker något som de oftast inte ser som möjliga vägar för dem. I svt-intervjun med Yasin pratar han just om det här och dilemmat att publiken (ofta medelklassmän!) vill att han ska fortsätta sjunga om våld och droger medan han egentligen vill göra musik om andra saker och lägga det livet bakom sig. Jag vet inte om han är aktiv i gäng just nu men när intervjun gjordes pratade han iallafall om att han var på väg bort från det. Han ville satsa på musiken men skriva ur ett annat perspektiv.
 
En annan aspekt av gangsterrappen är att den också är ett av få sätt som de unga männen känner till att ta sig ur situationen i gängen och försöka få ett annat liv. De vägar ut som vi kanske tänker oss, som utbildning och jobb, är av olika orsaker något som de oftast inte ser som möjliga vägar för dem. I svt-intervjun med Yasin pratar han just om det här och dilemmat att publiken (ofta medelklassmän!) vill att han ska fortsätta sjunga om våld och droger medan han egentligen vill göra musik om andra saker och lägga det livet bakom sig. Jag vet inte om han är aktiv i gäng just nu men när intervjun gjordes pratade han iallafall om att han var på väg bort från det. Han ville satsa på musiken men skriva ur ett annat perspektiv.

Jag tycker självklart att det vore bra om han vill och lyckas lämna kriminaliteten, och eftersom han just nu sitter i häkte så blir det ju upp till bevis den dagen han kommer på fri fot. Men det jag kritiserar är hyllandet av det han har stått för fram till den dagen. Att rappa utan att behöva delta i gängkriminalitet är ju precis det jag förespråkar. Det är inte en annan sida av gangstarappen, det är rap. Vilket är hela poängen, att det är extremformen som bör kunna kritiseras utan att man ska bli tystad med orden att man inte bör ha åsikter om vad som händer i förorterna.

Jag hoppas som sagt att det är uppriktigt och att han lyckas, men IDAG så litar jag lika mycket på de orden som på Einars ord bredvid mamma i TV4-soffan. Dvs det kan stämma det de säger, eller inte. Tyvärr är väl det troligaste just nu att inte heller Yasin kommer att bli gammal.
 
Om du tycker att sälja droger är samma sak som att försöka knivhugga folk till dötts får det stå för dig :up:
.

Om du inte tycker att det är ”någon direkt kriminalitet” att sälja crack under hela tonåren får det stå för dig.

Jag håller med om att de som blivit stora och kända inte håller på med samma kriminalitet 20-30 år senare. Som det uttalades nyligen av en i branschen(Akademiks) - man måste välja mellan att vara rappare och att vara gangster. Men han skrev också att det man rappar om när man var ung. Och många stora namn har en hel del skit att rappa om. En del som de åkt fast och blivit dömda för och garanterat saker de kommit undan med.

Det är med tanke på det intressant att du hävdar att Einar skulle gjort sig skyldig till två knivskärningar. Han var misstänkt för det senaste knivdådet, ja, men det var en pågående utredning och det fanns inte tillräckligt med bevis för att hålla honom häktad.

Du hävdar att Einar försökt knivhugga någon till döds. Det klassades dock inte som mordförsök utan misshandel. Utöver det är han dömd för väpnat rån, olovlig körning, rattfylleri och narkotikabrott. Illa nog utan några överdrifter.
 
Jag tycker självklart att det vore bra om han vill och lyckas lämna kriminaliteten, och eftersom han just nu sitter i häkte så blir det ju upp till bevis den dagen han kommer på fri fot. Men det jag kritiserar är hyllandet av det han har stått för fram till den dagen. Att rappa utan att behöva delta i gängkriminalitet är ju precis det jag förespråkar. Det är inte en annan sida av gangstarappen, det är rap. Vilket är hela poängen, att det är extremformen som bör kunna kritiseras utan att man ska bli tystad med orden att man inte bör ha åsikter om vad som händer i förorterna.

Jag hoppas som sagt att det är uppriktigt och att han lyckas, men IDAG så litar jag lika mycket på de orden som på Einars ord bredvid mamma i TV4-soffan. Dvs det kan stämma det de säger, eller inte. Tyvärr är väl det troligaste just nu att inte heller Yasin kommer att bli gammal.

Jag tycker absolut att en kan kritisera gangsterrappen och glorifierandet av våld (och det görs ju också rätt intensivt just nu på många arenor, inte bara här på Buke), men en sak som jag tycker att det borde fokuseras mycket mer på än själva musiken är avhopparverksamhet. Enligt Mikael Damberg (intervju i P3 härom morgonen) så har Malmö lyckats minska det gängrelaterade våldet med över 70 % och en stor del i det anses vara avhopparverksamheten som de har byggt ut mycket under denna period.

Jag tror nog att orden kan vara ärligt menade (det är ju lite skillnad att erkänna att en begått brott men vill sluta, och att rama in sina brott som "pojkstreck" vilket Einar gjorde) men jag tror det är väldigt svårt, och farligt, att lämna gängen, och att det finns starka påtryckningar att återvända dit efter fängelsestraff osv. Det tycker jag att vi som samhälle borde hjälpa till med mer än vad som redan görs.

Nej, tyvärr kommer väl säkert även han att dö ung liksom så många andra.
 
En annan aspekt av gangsterrappen är att den också är ett av få sätt som de unga männen känner till att ta sig ur situationen i gängen och försöka få ett annat liv. De vägar ut som vi kanske tänker oss, som utbildning och jobb, är av olika orsaker något som de oftast inte ser som möjliga vägar för dem. I svt-intervjun med Yasin pratar han just om det här och dilemmat att publiken (ofta medelklassmän!) vill att han ska fortsätta sjunga om våld och droger medan han egentligen vill göra musik om andra saker och lägga det livet bakom sig. Jag vet inte om han är aktiv i gäng just nu men när intervjun gjordes pratade han iallafall om att han var på väg bort från det. Han ville satsa på musiken men skriva ur ett annat perspektiv.

Det här tycker jag är jätteviktigt. Man ska fördöma alla brott som begås, men faktum är att det finns flera positiva exempel där det är just musiken som varit vägen ut ur den kriminella livsstilen. Om man sätter likhetstecken mellan gangsterrappare och gängkriminell tror jag risken är att det blir en självuppfyllande profetia.
 
Det här tycker jag är jätteviktigt. Man ska fördöma alla brott som begås, men faktum är att det finns flera positiva exempel där det är just musiken som varit vägen ut ur den kriminella livsstilen. Om man sätter likhetstecken mellan gangsterrappare och gängkriminell tror jag risken är att det blir en självuppfyllande profetia.

Jag förstår vad du menar men jag tror att det är precis lika farligt att vända sig bort och inte våga prata om att det finns mer eller mindre extrema varianter av gangstarap. Eftersom det inte finns någon exakt definition av vem som är gangsterrappare och vem som inte är i den gengren så är det ju helt meningslöst att försöka sätta likhetstecken någonstans över huvud taget, men att det finns ytterligheter som inte bör hyllas av samhället tycker jag att man måste få prata om.
 
Men tolkar du någon i tråden som att hen menar att det är musiken och inte kriminaliteten som är problemet, måste jag fråga då? Problematiken som jag ser är i den subgengre där musiken och utförande av det som sjungs om inte går att särskilja, på det sätt som är vanligt för de flesta andra artister. Som jämförelse att problemet är inte att en artist sjunger om våldtäkt, men det skulle vara en problematisk genre (i mitt tycke) om artisterna lever ut och glorifierar våldtäkter, hotar och hånar dem som endast sjunger om våldtäkter men inte utför tillräckligt många och grova. Och sedan prisas av samhället, för det är ju "bara musik".
Nej såklart.

Jag tycker bara det är så svårt det här med tidningar och recensioner. Jag blir ju till och med osäker på om musikjournalisterna ens tycker det här är väldigt bra och nyskapande musik eller om de är rädda för att bli inaktuella om de inte recenserar den positivt. Själv tycker man ju att om man recenserade en sådan här låt och vet att morden och våldtäkterna är verklighetsskildrande skulle man vilja nämna det i sin recension och ta upp det på det negativa kontot, eller i alla fall nämna att de baseras i verkligheten.

När det gäller priser kanske de helt enkelt måste ge pris till de som säljer mest? Eller så är musikpriserna också oroliga för att bli inaktuella?

Jag trodde ju att jag helt hade missat den här musiken, men insåg nu när jag gick in på väldigt aktuell musik att det inte var min stil (för långsamma för joggning...) utan jag brukar hoppa över dem, men de är ju helt legio, de är överallt. I en lista för "senaste musik" fick jag hoppa väldigt mycket låtar på rad för att komma framåt (för mig blir det musik som passar mer för slött häng, det är nog för att jag är gammal.) och vid en koll var hela listan fylld av artisterna som nämns i kvällspressen nu.

Så, riskerar musikpriser som inte delar ut till gangsterrapp i Sverige gå ur tiden helt enkelt?

Tredje frågan är, hur mycket bryr sig tonåringar om musikpris? Det borde ju egentligen närmast urvattna artistens cred att få dem? (jag tror knappt jag visste att musikpris ens fanns när jag var 17, vet bara att minst två företeelser jag hållit på mig har presenterats som totalt koko och livsfarligt i Expressen när de var oerhört oskyldiga. Dock har ju folk onekligen dött här så den här gången verkar det vara mer än bara allmän vuxenpanik.)
 
Jag tycker absolut att en kan kritisera gangsterrappen och glorifierandet av våld (och det görs ju också rätt intensivt just nu på många arenor, inte bara här på Buke), men en sak som jag tycker att det borde fokuseras mycket mer på än själva musiken är avhopparverksamhet. Enligt Mikael Damberg (intervju i P3 härom morgonen) så har Malmö lyckats minska det gängrelaterade våldet med över 70 % och en stor del i det anses vara avhopparverksamheten som de har byggt ut mycket under denna period.

Jag tror nog att orden kan vara ärligt menade (det är ju lite skillnad att erkänna att en begått brott men vill sluta, och att rama in sina brott som "pojkstreck" vilket Einar gjorde) men jag tror det är väldigt svårt, och farligt, att lämna gängen, och att det finns starka påtryckningar att återvända dit efter fängelsestraff osv. Det tycker jag att vi som samhälle borde hjälpa till med mer än vad som redan görs.

Nej, tyvärr kommer väl säkert även han att dö ung liksom så många andra.

Håller helt med om att det bör satsas mer på avhopparverksamheten, och även på verksamheter för att minska indragningen av unga i de kriminella gängen. Att göra musik om sitt liv var jättestort när jag var ung och jag antar att det är det för dagens ungdomar också. Det som gör mig bedrövad är att det är rappare som blandar samman musiken och utlevt våld som hyllas, när jag tycker att det borde vara rappare som skriver om livet men INTE menar att det också måste utföras som borde få mer plats och priser.

Uppskattar att du tycker att det är okej att kritisera dessa delar av genren. Efter denna tråd har jag dock kvar min uppfattning att det väcker väldigt mycket mothugg (med många gilla) att göra det, så det är verkligen långt ifrån alla som håller med.
 
Jag förstår vad du menar men jag tror att det är precis lika farligt att vända sig bort och inte våga prata om att det finns mer eller mindre extrema varianter av gangstarap. Eftersom det inte finns någon exakt definition av vem som är gangsterrappare och vem som inte är i den gengren så är det ju helt meningslöst att försöka sätta likhetstecken någonstans över huvud taget, men att det finns ytterligheter som inte bör hyllas av samhället tycker jag att man måste få prata om.

Jag vidhåller att jag tycker att det är bättre att ifrågasätta artister som begår brott och inte hur extrem musiken är.

Det vore f ö bra med definitioner av ”samhället” och ”hylla”. När jag söker lite på vad som skrivits när Einár specifikt varit omtalad i massmedia så finns det en hel del om problemet med hans våldsförhärligande texter, skrivet av både musikjournalister och ledarskribenter. Om gangsterrap generellt har det publicerats debattartiklar av både politiker, jurister och poliser där man vill se lagändringar som begränsar vad som får uttryckas i låttexter och att denna musik inte ska spelas på exempelvis fritidsgårdar. Även priser som delats ut har kritiserats.

Så att samhället hyllat ytterligheter håller jag inte med om. Gangsterrappen har hela tiden varit omdebatterad.
 
Nej såklart.

Jag tycker bara det är så svårt det här med tidningar och recensioner. Jag blir ju till och med osäker på om musikjournalisterna ens tycker det här är väldigt bra och nyskapande musik eller om de är rädda för att bli inaktuella om de inte recenserar den positivt. Själv tycker man ju att om man recenserade en sådan här låt och vet att morden och våldtäkterna är verklighetsskildrande skulle man vilja nämna det i sin recension och ta upp det på det negativa kontot, eller i alla fall nämna att de baseras i verkligheten.

När det gäller priser kanske de helt enkelt måste ge pris till de som säljer mest? Eller så är musikpriserna också oroliga för att bli inaktuella?

Jag trodde ju att jag helt hade missat den här musiken, men insåg nu när jag gick in på väldigt aktuell musik att det inte var min stil (för långsamma för joggning...) utan jag brukar hoppa över dem, men de är ju helt legio, de är överallt. I en lista för "senaste musik" fick jag hoppa väldigt mycket låtar på rad för att komma framåt (för mig blir det musik som passar mer för slött häng, det är nog för att jag är gammal.) och vid en koll var hela listan fylld av artisterna som nämns i kvällspressen nu.

Så, riskerar musikpriser som inte delar ut till gangsterrapp i Sverige gå ur tiden helt enkelt?

Tredje frågan är, hur mycket bryr sig tonåringar om musikpris? Det borde ju egentligen närmast urvattna artistens cred att få dem? (jag tror knappt jag visste att musikpris ens fanns när jag var 17, vet bara att minst två företeelser jag hållit på mig har presenterats som totalt koko och livsfarligt i Expressen när de var oerhört oskyldiga. Dock har ju folk onekligen dött här så den här gången verkar det vara mer än bara allmän vuxenpanik.)

Ja, om man har en omröstning om vem som ska få priser så går ju priset till den som får flest röster. Där finns inget att bedöma och det skulle bli jättekonstigt om man där går in och styr bort från det som fick flest röster. Bedömningen måste göras vid urvalet av vilka som man kan rösta på.

Dock vet jag inte om det är så mycket jag vill lägga tid på att diskutera då ingen här verkar tro att just P3-priset i sig har någon stor betydelse, och det verkar vara så att om jag svarar för mycket på sådana inlägg så tror folk här att jag menar att det är det viktigaste och allt man behöver göra för att stoppa gängkriminalitet. Så jag går inte in i den frågan mer än så.

Jag blir ju till och med osäker på om musikjournalisterna ens tycker det här är väldigt bra och nyskapande musik eller om de är rädda för att bli inaktuella om de inte recenserar den positivt.

Här är du inne på just det jag menar. När jag kritiserar musikkritiker och de jag slarvigt benämner "vita medelklassen i innerstaden" så är jag helt övertygad om att man gör som man gör/säger av god vilja (vill inte riskera att uttrycka något negativt som kan uppfattas som rasism eller överklassperspektiv) eller - som du lyfter - av rädsla. Jag upplever att vi har en väldigt närvarande ängslighet i debattklimatet i stort, man är livrädd att uttrycka något som sedan kan användas emot en. Och konsekvenserna av att uttrycka eller göra något fel blir ju väldigt stora idag, särskilt i en bransch som kultursfären där det ofta inte är särskilt trygga arbetsförhållanden. Jag vet inte hur det ser ut inom musikdelen hos t ex Aftonbladet och P3, om man har fast anställning eller frilansar etc, men tror det är väldigt vanligt att man även där är rädd (på en individuell nivå) för att hamna i kylan, och (på en organisatorisk nivå) att uppfattas som mossiga (särskilt de statliga medierna har väl ett sådant hot konstant över sig) om de inte hänger med och positivt bekräftar det som är inne just nu.
 
Jag vidhåller att jag tycker att det är bättre att ifrågasätta artister som begår brott och inte hur extrem musiken är.

Det vore f ö bra med definitioner av ”samhället” och ”hylla”. När jag söker lite på vad som skrivits när Einár specifikt varit omtalad i massmedia så finns det en hel del om problemet med hans våldsförhärligande texter, skrivet av både musikjournalister och ledarskribenter. Om gangsterrap generellt har det publicerats debattartiklar av både politiker, jurister och poliser där man vill se lagändringar som begränsar vad som får uttryckas i låttexter och att denna musik inte ska spelas på exempelvis fritidsgårdar. Även priser som delats ut har kritiserats.

Så att samhället hyllat ytterligheter håller jag inte med om. Gangsterrappen har hela tiden varit omdebatterad.

Jag är naturligtvis inte ensam om att föra fram denna kritik, ber om ursäkt om det här framstått att det är det jag menat. Men sådan kritik väcker mycket mothugg, ofta just av typen att jag som inte bor där dessa gangsterrappare är aktiva inte borde ha åsikter. Här i tråden kan man tydligt se att de inlägg som argumententerar mot det jag skriver får betydligt fler gilla än de inlägg som handlar om kritiken. Med det menar jag naturligtvis inte att denna tråd kan tas för att visa hur den allmänna debatten ser ut, men jag tycker man kan se det som att det verkligen inte är allmänt accepterat att kritisera utdelningen av priserna.

Jag vidhåller att det är konkreta exempel jag tagit upp, och att det är kombinationen av musik och utlevandet av musiken som jag kritiserar, och inte hur grov texten är i sig. Det här vi redan diskuterat, så jag stannar där.
 
Senast ändrad:
Jag är helt övertygad om att om dessa gangsterrappare levde ut sin musiks innehåll på Södermalm hade det inte alls varit samma diskussion om huruvida resten av samhället bör ha åsikter om fenomenet eller inte, eller om dessa var värda eller inte att prisas.
 
Här är du inne på just det jag menar. När jag kritiserar musikkritiker och de jag slarvigt benämner "vita medelklassen i innerstaden" så är jag helt övertygad om att man gör som man gör/säger av god vilja (vill inte riskera att uttrycka något negativt som kan uppfattas som rasism eller överklassperspektiv) eller - som du lyfter - av rädsla. Jag upplever att vi har en väldigt närvarande ängslighet i debattklimatet i stort, man är livrädd att uttrycka något som sedan kan användas emot en. Och konsekvenserna av att uttrycka eller göra något fel blir ju väldigt stora idag, särskilt i en bransch som kultursfären där det ofta inte är särskilt trygga arbetsförhållanden. Jag vet inte hur det ser ut inom musikdelen hos t ex Aftonbladet och P3, om man har fast anställning eller frilansar etc, men tror det är väldigt vanligt att man även där är rädd (på en individuell nivå) för att hamna i kylan, och (på en organisatorisk nivå) att uppfattas som mossiga (särskilt de statliga medierna har väl ett sådant hot konstant över sig) om de inte hänger med och positivt bekräftar det som är inne just nu.
Då förstår jag hur du menar (även om mina andra kommentarer som jag inte kopierade) och håller med.

Jag vill ju även till det här lägga rädslan för att rätt och slätt vara gubbig eller gummig. Dvs att bortsett från att inte vilja skriva någonting negativt om en grupp som är utsatt när man är glad att flera i gruppen är kulturellt intresserade. Så kan man ju också verka inaktuell och trist om man inte tycker om den musik som "ungdomen" gillar.

Så det kanske krävs lite extra mod av en journalist i dessa tider då media och journalister har suttit otryggt, att balansera mellan att helt rosa och helt risa en kulturyttring (eller någon yttring alls) utan helt enkelt mellanmjölkigt säga å enda sidan och å andra sidan. (då riskerar ju båda sidor bli arga och skälla, folk har så svårt att se nyanser just nu (eller alltid, vem vet)) Dock så verkar ju flera stora tidningar ha hittat inkomstkällor igen, komma på fötter, utöka med redaktioner i olika landsändar, så kanske man kan hoppas på bättre än "flestklick" journalistik framöver.

(Har till och med lyssnat på en supergubbig podcast på området :D (pensionerade mediachefer) och inte ens de kunde liksom förmå sig att säga annat än att journalisterna kunde lägga till i sina artiklar om artisterna att -bra musik, men för din info utför de även den brottslighet de sjunger om, i typ text eller faktaruta, dömd för dittan och dattan. För det är ju inte en journalists roll riktigt att välja kultur som presenteras på andra kriterier än just det kulturella uttrycket. Men att berätta allt däremot går ju inte emot rollen, tvärtom. )

För säga vad man vill men de gamla pensionerade gubbarna och gummorna, var ju unga och lyssnade på Beatles när de var en skandal och de som skriver nu lyssnade ju på hårdrock när Alice Cooper var det värsta som Expressen kunde tänka sig. Så det är ju inte konstigt att de är lite försiktiga med att döma i alla fall.
 
Senast ändrad:
71D01334-EA1D-41E3-AAF8-389EC9CD7245.png
Jag såg den här på Parisa Amiris instagram och den speglar mina tankar ganska bra.
 
Jag är naturligtvis inte ensam om att föra fram denna kritik, ber om ursäkt om det här framstått att det är det jag menat. Men sådan kritik väcker mycket mothugg, ofta just av typen att jag som inte bor där dessa gangsterrappare är aktiva inte borde ha åsikter. Här i tråden kan man tydligt se att de inlägg som argumententerar mot det jag skriver får betydligt fler gilla än de inlägg som handlar om kritiken. Med det menar jag naturligtvis inte att denna tråd kan tas för att visa hur den allmänna debatten ser ut, men jag tycker man kan se det som att det verkligen inte är allmänt accepterat att kritisera utdelningen av priserna.

Jag vidhåller att det är konkreta exempel jag tagit upp, och att det är kombinationen av musik och utlevandet av musiken som jag kritiserar, och inte hur grov texten är i sig. Det här vi redan diskuterat, så jag stannar där.

Nej, det känns onödigt att diskutera något där det är uppenbart att vi har olika åsikt.

Men jag tycker verkligen inte att man kan se likes i en diskussion på buke som en indikation på hur det ser ut i samhället i stort, i den mån inlägg handlat om just prisutdelningars vara eller icke vara. Annika Strandhäll tillhör en av de många som kom med kritik och kallade det för ”provocerande” och ”helt obegripligt”. Angående det du precis skrev om boende på Söder delade både Strandhäll och Shelarabi en text av en ekonom på LO: ”Hade Yasin bott på Södermalm och terroriserat Sveriges Radios chefer och familjer så hade han naturligtvis aldrig fått priset.”
Kritik kom också från bl a aktiva politiker i KD, Mp och M samt från Leif GW Persson. Naturligtvis fanns det också sådana som försvarade P3-galan, men jag skulle snarare säga att den allmänna åsikten var att det var fel att ge pris till Yasin.

Om jag förstått rätt var ett av priserna Yasin fick på P3-galan framröstat av publiken, det andra röstades fram av både jury och publik.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Ta med sitt husdjur
  • Falska paket-SMS?
  • Dejtingtråden 33

Hund, Katt, Andra Djur

  • Slagsmål 🙄
  • Hur frusna är era hundar?

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vackra vinterord
Upp