Går du till affären i mjukisbyxor?

Ja det är det verkligen. Om man ändå bara är hemma, ska man verkligen lägga energi på att sminka sig bara för att gå och handla?

För ett par år sen glömde jag ta på örhängen när jag gick till jobbet! :eek: Jag fick springa ut på lunchen till närmaste ställe som var Designtorget, köpte ett par designerörhängen som var skitfula och som jag aldrig använt efter den dagen. :meh:
Jag har extra örhängen i väskan... just say'in

Detta efter att jag glömt en gång när jag skulle åka iväg över dagen med en bekant. Fick panikköpa.
 
Jag åker till Willys strax utanför stan plus de som ligger i det klustret.

Men in på HM eller Lindex - nix
 
Absolut! Kan gå i mjukisbyxor likväl som långklänning, det kvittar mig liksom lika :) .

Jag har faktiskt sen ungefär ett år tillbaka även gjort mig av med allt "artificiellt utseendehöjande" såsom hårfärgning (hade färgat håret konstant i 18 år) och smink. Jag använde inte gigantiskt mycket smink förut (vardagssminkning var ögonbrynspenna, eyeliner och mascara) och tycker fortfarande det är kul att sminka mig, både simpelt och rejält med foundation och skuggor och läppstift (typ en gång om året), men jag har avdresserat mig själv att känna att jag MÅSTE sminka mig för att kunna gå utanför dörren, och har anammat och omfamnat mitt gråa/råttfärgade hår :D . Det tog faktiskt ett bra tag innan jag slutade skämmas över min naturliga hårfärg som kom fram, och där kände jag hur utseendefixerat och självhatande stört beteende jag vant in mig själv med under åren...

Det enda jag inte klarat av ansiktsmässigt är att sluta plocka/noppra/vaxa bort oönskad ansiktsbehåring (har PCOS och där är ökad ansiktsbehåring/manlig behåring ett av symptomen), den samhällsnormen sitter tyvärr för djupt rotat i mig att det är skamligt/äckligt/onaturligt att ha manlig behåring som kvinna i ansiktet.... vilket är lite ledsamt för mig, eftersom jag hatar att tycka att sånt som är JAG naturligt, är "äckligt, onaturligt och skämmigt" och som måste döljas.
Åh du påminner mig om en äldre kvinna på jobbet som har lite extra behåring i ansiktet, och jag störde mig så mycket på mig själv som noterade det första gångerna jag såg henne. :cautious: Jag vill ju istället applådera henne som vågar att vara sig själv. Försöker se till att le mot henne varje gång jag ser henne (som jag gör mot andra också förstås) istället för att notera samma sak igen (så spännande är det ju inte hjärna :cautious:).

Jag låter bli att raka mig någonstans men jag har ju lätt för att gömma mitt hår under byxor och t-shirts medan jag har turen att ha inte så synligt hår i ansiktet än så länge. Och jag har ju lite svårt med att visa mina håriga ben och armhålor :cautious: så jag kan tänka mig hur svårt det skulle vara med ansiktet.
 
Jag är ofta på Ica i stallkläder och ibland på stallet i mysbyxor så visst händer det att jag har mjukosbyxor på Ica. Orkar inte ha ombyte med för den sakens skull liksom. Där jag bor finns ingen affär så handla och fixa hästen är alltid samma biltur.
Sambon handlar i samband med gymmet så han har typ alltid träningsbyxor.

För en tio år sen gick jag inte ens ut med hunden utan klä mig vettigt. Jag till och med sminkade mig.... Nåt hände?
 
Bara när jag är sjuk och inte orkar byta om. Gärna då i kombination med en lång kappa så dom inte syns så mkt.😁
 
Jag ser det som en hygienfråga. Jag handlar min mat där också. Det har hänt att jag lagt tillbaka varor och gått ut om jag ser någon snuskis gå och klämma på tomaterna typ . :o
Vissa människor klämmer på alla grönsaker och frukter innan de bestämmer sig. Så därför köper jag paketerade när det går.
 
Mjukisbyxor i butik, absolut.
Ibland måste jag nästan säga åt mig själv att skärpa till mig när jag tenderar bli för bekväm :o:D
Vid onepiecen drar jag dock gränsen åtminstone, den har jag bara hemma.

Sedan är det lite skillnad från gång till gång.
Sticka in till någon butik för nödvändigt handlande, då har jag på mig vad jag känner för.
Åka in till stan och uträtta ärenden/gå på stan, oftast lite mer genomtänkt klädsel.
 
Osminkad har jag (numera) inga problem med, däremot går jag aldrig ut utan örhängen. Helt stört.
Jag har ALLTID smycken, alltid örhängen, vigselring, halsband och armband. Oavsett om jag är ute på löptur eller fest. Är även noga med att rengöra dom för skitiga smycken är inte fint.
 
Jag sover hellre en halvtimme extra än springer upp för att sminka mig och leta fram något annat än myskläder på morgonen :idea: Jag är nog den som de andra föräldrarna höjer mest på ögonbrynen åt när jag lämnar ongen på förskolan i tights med superhjältar/star wars på och någon random Batman/HM-hoodie till. Går och handlar på ICA i samma ovanstående outfit, både på "lilla"-affären närmst och stora Maxi. Jag har dock i princip aldrig på mig såna där pösiga mjukisbyxor, tycker inte det är skönt, men använder dagligen leggings/tights som myskläder.

Det har iofs hänt att jag gått och handlat i Onepiece, löjligt bekvämt plagg alltså. Oftast pallar jag fan inte bry mig liksom :D
 
Men yes way!
Jag är student och häckar hemma vid min dator hela tiden. Går lätt på stan i pyjamasbyxor och en tröja över pyjamasjackan och klappar mig själv på axeln för att jag iöht pallrat mig utanför dörren. Går obekymrat i modebutiker i sagda outfit - de får ju själva dra slutsaten om vad jagska ha prålet till (gissningsvis använda).

Men visst är bemötandet olika. Men jag tänker på en gammal kursare som hade en minst sagt luffig (men stenrik) partner som fick risigt bemötande i Sthlm och Sverige. Hen upplevde att det var annorlunda på många resor i USA - resonemanget kändes enligt hen att "anyone can be a millionarie". Jag försöker leva lite efter det. Har jag en mjukisdag har jag fortfarande samma estetiska sinne och smak - bara inte orken att vara sådär Stocholmsängslig (MVH, har bott i Sthlm)

Å andra sidan gick jag redan i högstadiet till skolan i nattlinne och högklackat en vanlig onsdag, och dök upp i stallet för kvällsfodring i samma stass jag skulle fira millenieskiftet. Jag är inte så jävla kontextbrydd. Eller medveten. Eller aklimatiserbar. :cautious::confused::D
 
Aldrig! Äger inga och skulle aldrig köpa. Har däremot inga problem att gå ut på krogen eller liknande helt utan smink.

Min största hangup är att jag KAN inte gå på badhus utan målade tånaglar. Jag hade hellre gått helt naken faktiskt. Känner mig sjukt obekväm utan färg på tånaglarna. Helt ologiskt.
 
Det är lite intressant dock. Samhället verkar se det så här: Utan smink/med mjukiskläder så har man antingen fullt självförtroende över sig själv eller så har man tappat greppet totalt. Med smink/"ordentliga" kläder så har man full koll på allting eller så saknar man självförtroende.
Var går gränsen mellan de två motpolerna? Det känns ju som att det är alltid antingen det ena eller det andra. Jag vill ju vara en sån med sånt självförtroende att jag kan gå ut hur än jag ser ut, men samtidigt så infaller risken att jag ser ut som en slashög (för andra motsatsen, dvs att de ser ut som att de bryr sig för mycket) så att säga. Det finns ingen balans eller gräns.

Om man försöker klä sig tillräckligt slappt men ändå med koll så bryr man ju ändå sig mer än vad man borde om hur man ser ut.
 
Eh alltså min gräns går vid morgonrock - då byter jag kläder om jag ska bortanför brevlådan. Men annars åker jag i dom kläderna jag råkar ha på mig för dagen vilket oftast brukar vara trasiga träningsbyxor ärvda av min bror. Har aldrig funderat över vad jag har på mig i vardagssammanhang utöver att jag försöker undvika stallkläder eller alltför pälsiga kläder av respekt för min omgivning, men utseendemässigt kvittar det totalt.
 
Eh alltså min gräns går vid morgonrock - då byter jag kläder om jag ska bortanför brevlådan. Men annars åker jag i dom kläderna jag råkar ha på mig för dagen vilket oftast brukar vara trasiga träningsbyxor ärvda av min bror. Har aldrig funderat över vad jag har på mig i vardagssammanhang utöver att jag försöker undvika stallkläder eller alltför pälsiga kläder av respekt för min omgivning, men utseendemässigt kvittar det totalt.
Åh gud. Jag brukar kvällsfodra hästarna i hagen i morgonrock. Hagen ligger precis bredvid en hyfsad vältrafikerad 70-väg.
Men jag går iaf inte på Ica i morgonrock. Än. Ge det några år till, så kanske det händer. :rofl:
 
*spinoff på Hemmakläder”

Jag går inte på stora Ica i mjukisbyxor. Däremot har jag några gånger gått till lilla närmare affären i dem. Det ser visserligen lite sjukskrivet ut men då har jag väl också varit sjukskriven :)
Nej, det skulle jag aldrig göra.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
7 351
Senast: sjoberga
·
Relationer Har hamnat i en ny och emotionellt lite svår situation. Undrar ifall det är nån här som varit med om nåt liknande och hur det...
2 3
Svar
43
· Visningar
4 262
Senast: verser
·
Skola & Jobb Dramatisk rubrik men det är så det känns :cry: Är inne i en djup kris och det känns som att jag håller på att förlora fotfästet. Jag...
Svar
3
· Visningar
602
Fordon Jag får inte upp motorhuven på min bil. Den verkar ha gått i baklås. Bilen har varnat för låg oljenivå så jag behöver ju få upp huven...
Svar
9
· Visningar
783
Senast: MiaMia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Sminktråden
  • Vad gör vi? Del CXCIV
  • Gryta och matberedare

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Uppdateringstråd
  • Hingstval 2024
  • Dressyrsnack 16

Omröstningar

Tillbaka
Upp