Genombrott i hanteringen!

[Francess]

Åh, äntligen kommer ett genombrott!!! Min lilla buse till ungponny (tre i maj) som var nästintill ohanterad när jag köpte henne, gick inte att leda, reste sig mot o jagade min man i hagen (rusade mot honom när han skulle ta ut hö mm) o kickade mot oss...hon har lugnat ner sig!!!

Hon har upptäckt konsten att flytta sig för tryck...innan tryckte hon bara emot o såg sur ut. Hon t.o.m. flyttade sig självmant o sänkte huvudet när jag gick ut med hennes kraftfoderspann en kväll. Tidigare har hon hotat oss o varit allmänt besvärlig vid matdags. Det var ett tag sedan hon sprang efter o kickade vid hödags i hagen!

För några dagar sen upptäckte jag ett litet sår på sidan av svansroten, maken fick hålla henne i boxen o jag kollade o la på salva medan hon stod som ett ljus! I förrgår kunde jag dessutom lägga på hennes fleecetäcke (som träning) utan att hon kastade sig eller försökte komma undan. Maken höll henne o jag svingade täcket. Hon såg lite fundersam ut, men med massor av berömm stod hon lugnt!

Men det största av allt: det har varit en ständig kamp när min man lett in henne i boxen på kvällen o de ska äta, då har hon varit helt rabiat o stegrat sig o kickat för att bli av med maken så hon kan rusa fram till krubban o äta. Vi har kämpat för att hon ska gå in lugnt, vända så huvudet är bort från krubban/mer mot dörren, att hon ska stå någorlunda stilla så man får av grimman o sen lugnt o fint få lov att gå bort till krubban. Och igår skötte hon sig för första gången!!! Hon slängde lite med huvudet precis efter att grimman kom av, men hon stressade inte o hon sprang inte över maken utan vände lugnt o gick bort till krubban! Hon stod lugn o någorlunda stilla medan han vände henne o skulle få av grimman!

Jag är så glad!!! Trodde knappt det fanns hopp för vår vilde. Men det lönar sig med lugn, bestämd vänlighet o tålamod o mycket beröm! Kanske hon trots allt kan bli den drömponnyn jag hoppats på!!!

Detta innebär att jag förmodligen vågar leda henne själv om maken åker bort ett par veckor på jobb. Jag ramlade ju o slet av ett par ledband i foten för 1½ månad sen, har inte kunnat annat än stappla omkring o inte vågat leda busen pga obalans o smärtor i foten. Inte vågat riskera fler skador. Men fortsätter det såhär så!

 

[tretjak]

Grattis! Kul att höra om de roliga sakerna också här på Buke.

 

[Salandge]

Vad roligt!! Visst är det kul när man märker att man får lön för mödan man lagt ner. Det sporrar en att fortsätta i samma stil!

Hoppas att framstegen fortsätter!!

 

[Enter]

Vad kul att höra att inte alla bara klagar
på buke :smirk: det är jätte roligt att det
gått bra för dej Varför var din häst
sådär problematiskt? och vad var det för ras?

Verkligen jätte kul att höra dej sådär glad

 

[psychogrrl]

Kul med framsteg!!

Hur länge har ni haft henne?

Jag fick ju hem min i princip helt vilda häst (ponny) i mitten av november (född 10 april 2000, gått helt vild tills i somras, sen stått lite i stall i samband med kastrering, går här i Sverige på lösdrift). Han har förut varit väldigt tillbakadragen och så. Ni i början av januari så har han dock kännt sig mer hemma och är nu harmonisk. Förut har jag mest bara kunnat klia huvud/hals och nån gång resten av kroppen.

Nu får jag klia över hela kroppen, börjar få klia på benen. Jag kan lägga rep över nacken och "slänga" över halsen etc utan att han blir rädd eller går iväg. Han har ju haft grimma på sig förut, men han har sett den i samband med tvång.
Det är framsteg varje gång jag är ute nu!! Jättekul!! Man vet ju att det kommer komma en tid när det går lite fram och tillbaka och därför får man ju ta tillvara på den här tiden nu!

Så, för honom tog det alltså ungefär 1½-2 månader att riktigt landa och komma tillrätta. När han nu gjort det har hans "riktiga" personlighet kommit fram och det är så mysigt att kunna stå och bara gosa, vilket han inte ville göra förut.

Han har ju dock aldrig anfallit eller liknande (har hotat några andra människor, men inte mig direkt), men han har ju ändå inte varit sig själv.

Kanske det är så att hon landat först nu? Alla hästar behöver ju olika lång tid på sig att känna sig hemma och bli mer harmoniska.

 

[crazy]

Jättebra!

Fortsätt så...lugnt och bestämt med samma rutiner.

 

[Francess]

Hej hej alla ni som svarat! Hon är welshponny av cobtyp, sektion C. Kommer att hålla sig inom C-ponnymått dessutom.

Köpte henne den 9/11-03, men var med när hon föddes slutet av maj 2001! Har foto när hon bara är några timmar gammal "Uppfödaren" är vår fd granne, sedan dess har vi flyttat från villan till egen gård. Och ja, "uppf" har ett welshsto han tar föl på varje år...går det så går det. "Stallet" är ett ombyggt minimalt garage. Vi ska inte gå in på alla missförhållanden som råder

Att hon är som hon är beror helt enkelt på att "uppf" troligtvis inte ens tycker om hästar, h*n är rädd för sina egna föl! Slår hellre än smeker...speciellt hingstfölen som h*n "uppfostrar" med hugg o slag. Men även stofölen får sina kängor, när h*n överhuvudtaget bryr sig om dem.

Ingen hantering att tala om, ingen samvaro. Däremot flyttar H*N sig vid minsta lilla hot från hästarna! Eller slår. Hästarna lär sig dels att mäniskor är opålitliga o dels är varelser man kan gå rakt över. Tur i oturen så "hanterar" inte "uppf" hästarna så mycket, det bli åtminstone minimal kontakt om man säger så.

Hitintills har h*n löst avvänjningen som så att efter "betet" (pyttesmå hagar som aldrig plöjts eller såtts om eller mockats) tas hästarna in i "stallet" ca i oktober...stoet står i liten box o fölet uppbundet i trång, kort spilta. Sen står de där inne tills april! Det finns ett par pyttesmå fönster som inte släpper in mycket ljus. Fönstret är vid sidan av spiltan så fölet kan inte se nåt. Taklampan tänds enbart när h*n går in o fodrar, sen släcks den igen efter ett par timmar. Hästarna kommer inte ut alls under vintern för h*n klarar inte av att hålla dem (pensionär numera + dålig rygg). H*n har "fött upp" ponnyer sen 1965 ca.

H*n är inte heller särskilt mottaglig för utveckling o utbildning. Stoet har fram till 2001 (född 91) varken fått mineraler eller extra foder under dräktighet o digivning. Ibland har inte fölen klarat sig (missbildningar, svaga, maskinvasion...åsså min favorit: fölen kommer inte nära "uppf" så h*n satte på grimma o grimskaft o lät fölet gå så...bara några dagar gammal fastnade fölis i elrepen o trasslade in sig...ena grannen hittade den på morgonen, helt förvriden av dödskramperna pga elen. Uppf rycker bara på axlarna...sånt händer liksom är attityden). Stoet fick kalkkramp ("uppf" diagnos) strax före fölningen 2001 o får sen dess foderkalk! Stoet får även några nävar Groov...min pålle har också fått lite groov enl "uppf".

När jag hämtade min ponny i november gick de ute i ny hage som h*n lyckats få arrendera av en annan granne. Mark som legat i träda i flera år, knappt nåt gräs alltså. Då, för två månader sen, hade h*n inte börjat ge nåt hö ännu, det fanns ju fortfarande visset ogräs som de inte ätit upp ännu.

Har velat köpa/rädda min ponny sen hon föddes! Men uppf har inte lyckats få nåt nytt föl förrän i somras, så när den fölis var ett halvår tyckte h*n det var dags att sälja "min". H*n har nämligen inte plats till fler pållar än två åt gången i "stallet".

Gissa om "uppf" fått många anmälningar på halsen! Men av någon anledning har kommunen(?) köpt h*ns ord framför anmälarnas. "Uppf" bara skrattar åt anmälningarna. Men nu verkar det som att den senaste anmälningen tagit skruv någonstans...men h*n ville inte ge några detaljer annat än att det hade nåt med uppstallningen att göra. Verkar som att h*n äntligen har fått någons ögon på sig!

Hästarna avmaskas aldrig o de verkas bara någon gång per år. De ryktas inte o har hudparasiter. Jag har ju upptäckt pälsätare på min, jättekul. Vaccineringar känner h*n inte till, onödigt tjafs.

Det enda som funkar någorlunda är att fölen registreras o har papper vid försäljning. Stoet har bra stam o h*n använder fina hingstar som finns i närheten. Det är någon h*n känner (familj?) som har hingst o vad jag vet betalar h*n ingenting för det.

H*n begärde 10'000kr för henne! Jag prutade till 6'500kr. Sen så har jag fått ta ut ny IDkontrollant eftersom varken färg eller tecken/virvlar stämde riktigt. Vet inte vem h*n hade ut egentligen, himla dåligt i alla fall.

Idag ska vi köra en sväng med henne, lite transportövningar igen så att säga. Ska iväg o mäta henne några mil härifrån, det är ett slags uppsamlingsheat för de som vill mäta, chippa o IDkontrollera via Hallands hästavelsförening. Håll tummarna för att det går lika bra att lasta som de andra två gångerna!

Oj, det här blev långt. Men det är en lång historia!

 

[Francess]

Det gick över förväntan!!! Hon var så snäll att lasta, trots att hon först blev helnipprig i hagen o rusade omkring när vi körde fram transporten o det andra stoet gnäggade ihållande efter henne (vilken taskmört).

Resan gick bra (1,5 h enkel resa) o sen fick hon stå ca en halvtimme ensam i släpet med sitt hönät. När det var dags för oss så gick hon så snällt o höll sig cool, trots en hel massa andra ponnysar i olika storlekar o med täcke på. Vår tjej var visst den enda som inte var klippt o hade dubbla täcken

Sen stod hon så snäll o stilla på stallgången o blev både mätt o efter en stunds väntan i spilta m husse blev hon även chippad. Jag trodde hon skulle reagera negativt nät vet körde in chippmärkaren...men hon ryckte bara till pyttelite o stod sen still igen. Gissa om vi var både förundrade o inte så lite stolta över vår vildponny som uppförde sig så exemplariskt!

Efteråt var det fin promenad tillbaka till släpet, lätt lastning o lång färd hemåt. Gamla stoet var ju överlycklig när vi kom tillbaka efter drygt 4 timmar, men lilla Ronya såg mest ut som hon tänkte "vad skriker du för tant?". Helt cool!

Så nog finns det hopp inför framtiden även för vår vildbatting! Jag är så glad!