Gjorde jag rätt

Guldklimpen

Trådstartare
Gjorde jag rätt?..Mycket långt inlägg..!
Min älskade häst finns inte mer, tog jag rätt beslut, jag mår så fruktansvärt dåligt.
En i stallet såg honom på lösdriften bete sig konstigt, uppblåst och spänd. La sig ner, reste sig gick några stapplande steg o la sig ner helt utsträckt och stönade och ville inte resa sig. När jag kom försökte vi få upp honom men omöjligt. Efter 20 min reste han sig själv och jag kunde gå, han gick raskt, mer än han normalt gör nästan lite överilat. Han stannade till och benen skakade lite. Vi gick en kort bit, han kissade otroliga mängder och sedan in i ligghallen för att han inte skulle lägga sig ute igen.. Han la sig direkt raklång och bara stönade. När veterinären kom stod han upp, hade svaga tarmljud och temp på 35.0 Kramplösande, lugnande, sondades och två påsar dropp. Veterinären fick ut tre stenhårda kulor men kände ingen tarmomvridning. Försökte gå men det gick verkligen inte hur vi än försökte så vi kunde inte transportera honom. Han la sig men rullade sig inte nämnvärt utan var väldigt trött och bara stönade, la sig med framben rakt fram och vi var många på plats som gjorde allt för att få upp honom. Veterinären kom igen. Mindre tarmljud, högre puls och nytt dropp gavs då han låg. När påsen nästan var slut reste han sig. Tempen gått upp lite grann, men han skakade. En påse dropp till och när den nästan var slut så blev han orolig. Vi gjorde allt för att han skulle gå men det blev några steg sedan gick det inte. Rätt som det va började han självmant gå, dock bara några varv. Fick två påsar dropp till som gavs på kvällen med 1 Tim mellanrum. När den sista påsen var halv blev han orolig igen och vi var tvungna att koppla bort den. Han andades väldigt häftigt. Från sen natt slutade han lägga sig med febern steg, trots det fick jag ett hopp. Han började gå lite och jag gick med honom några varv också med jämna mellanrum men han visade att han inte ville. I gryningen ville han ut från ligghallen och jag kunde ta ner honom till stallet och nu kunde han transporteras. Gick med honom, ganska överilat gick han, han stannade försökte bajsa och in i boxen blev han matt igen. Väl på klinik fick de ut en bajsklump. Han hade 112 i puls och 80 i hjärtslag o febern va nu 39.3 Ingen tarmomvridning kändes, men mjälten något åt sida och inget ljud i tarmen. De sa att det nog är mer än kolik så bukpunktat togs. Den var brungrå med partiklar i och dålig prognos. Han skulle bli 20 i år och jag ville inte utsätta honom för buköppning, något veterinär dessutom sa att han kanske inte klarar pga hans hälsotillstånd. Alternativet var att ge dropp och antibiotika men risken skulle vara stor för akutavlivning då dom trodde han nog inte skulle klara dagen ut. De trodde tarmen hade läckage.det var fruktansvärt att se honom stå där och lida så beslutet tog att göra honom en tjänst. Veterinären sa hon kunde ta en större kanyl med nytt bukpunktat men att resultatet troligtvis blir detsamma. Anledningen till mindre kanyl var att de inte vågade ge lugnade i hans tillstånd vid bukpunktatet. Så här efteråt tänker jag, kom nålen in i tarmen därav foder partiklar? Han är ingen kolik häst. Fick för 10 år sedan en kraftig med stopp i blindtarmen och stod 2 1/2 vecka på Slöinge då han fick bukhinneinflammation också. Men han klarade det och mått bra i 10 år. Skulle jag trots allt provat alternativet veterinär var rädd att han inte skulle klara. Jag mår så fruktansvärt dåligt över mitt beslut nu efteråt, kunde han räddats. När jag tog beslutet på kliniken kändes det rätt då han verkligen led mycket. De sista stegen mot platsen gick han piggt och villigt så det känns för jävligt.
 
En gammal häst som lider ska inte behöva dö av en åkomma som inte går att bota. Hästen hade haft ont länge, och det är faktiskt så att organen ger upp när man levt ett långt liv. Vi fick ta bort vår shettis i ungefär samma ålder, han var risig och det verkade vara mag/tarmsystemet som inte fungerade. Veterinären meddelade det vi redan visste: han kommer inte bli bättre, han är gammal, hans kropp börjar ge upp.

Jag tycker det var helt rätt beslut att inte låta hästen fortsätta lida.
 
Jag tog bort min 28åring. Pigg och välmående tills det sista när hon blev sjuk. Dom sista dagarna gick det utför. Hon kunde varken äta eller dricka och fick svårt att andas. Att ställa henne på klinik var inte ens att tänka på. Hon hade antagligen aldrig återhämtat sig och det hade bara kostat pengar och dragit ut på lidandet.
 
Det var så chockartat.. Han visade ingen symtom och var så pigg och glad. Nästa varför det kom så plötsligt utan någon förvarning 😢
 
Det var så chockartat.. Han visade ingen symtom och var så pigg och glad. Nästa varför det kom så plötsligt utan någon förvarning 😢

Du tog ett svårt men bra beslut för din häst. Förstår att det är tungt och chockartat men du har varit ansvarsfull och inte låtit din häst lida i onödan. :heart Även om det ibland finns en liten chans att hästar klarar sig i slutändan så måste man också tänka på vilket liv de hade fått efteråt. Du lät inte hästen lida i onödan och så önskade jag att fler djurägare tänkte.
 
Från ridskolan jag jobbade på har vi flera såna exempel, där man velat att veterinär ska komma NU för att ta bort och sen när de väl kommit har de blivit mycket bättre helt plötsligt och man börjat undra om det verkligen var rätt beslut. Riktigt jobbigt när det blivit så och tvivlen blir såklart oundvikliga, men när man fått lite distans inser man ändå att det var rätt beslut.

Bl a ett sto som var mitt i livet men alltid haft problem till och från med ett framknä, riktigt ful på röntgen men funkade i perioder bra. Sen kom hon in från hagen en dag på tre ben, kunde inte räta ut framknäet alls. Stod med det böjt och nödslakt kunde komma först på kvällen. Stod och skakade på benen då det blev så jobbigt att stå på bara ett framben hela eftermiddagen. Smärtlindrade allt vi kunde. När de väl kom på kvällen gick hon ut, helt ren, som att det vore ingenting. Men vi insåg ändå att det kommer aldrig hålla i längden.

Den andra var en äldre häst som med åldern fått dålig balans och låg inte ner tillräckligt och blev väldigt trött osv. Fick iaf gå på bete och efter någon vecka låg ner där och kom inte upp. Fick vänta ett par timmar på att de kunde komma ut och han låg ner hela tiden och kom inte upp. När de kom så ställde han sig upp hur lätt som helst och gick iväg till de andra. Skitjobbigt men samma där, var bara en tidsfråga innan det hade hänt igen, kanske då på natten då ingen var där tex.

Så tvivel i en sån situation är oundviklig såklart men med lite distans inser man ändå att det var rätt beslut. Försök se det som att va skönt att han fått vara frisk innan och att hans kropp tog mycket stryk av att vara så dålig, var helt klart rätt beslut.
 
oj så ont han hade :cry:
Du gjorde helt rätt. Att tvivla på sitt beslut är en del av sorgarbetet.
Du behöver vända på alla stenar och kommer bli lugn i att du tog rätt beslut.
Som utomstående finns det inga tvivel om att du gjorde rätt.
 
Gjorde jag rätt?..Mycket långt inlägg..!
Min älskade häst finns inte mer, tog jag rätt beslut, jag mår så fruktansvärt dåligt.
En i stallet såg honom på lösdriften bete sig konstigt, uppblåst och spänd. La sig ner, reste sig gick några stapplande steg o la sig ner helt utsträckt och stönade och ville inte resa sig. När jag kom försökte vi få upp honom men omöjligt. Efter 20 min reste han sig själv och jag kunde gå, han gick raskt, mer än han normalt gör nästan lite överilat. Han stannade till och benen skakade lite. Vi gick en kort bit, han kissade otroliga mängder och sedan in i ligghallen för att han inte skulle lägga sig ute igen.. Han la sig direkt raklång och bara stönade. När veterinären kom stod han upp, hade svaga tarmljud och temp på 35.0 Kramplösande, lugnande, sondades och två påsar dropp. Veterinären fick ut tre stenhårda kulor men kände ingen tarmomvridning. Försökte gå men det gick verkligen inte hur vi än försökte så vi kunde inte transportera honom. Han la sig men rullade sig inte nämnvärt utan var väldigt trött och bara stönade, la sig med framben rakt fram och vi var många på plats som gjorde allt för att få upp honom. Veterinären kom igen. Mindre tarmljud, högre puls och nytt dropp gavs då han låg. När påsen nästan var slut reste han sig. Tempen gått upp lite grann, men han skakade. En påse dropp till och när den nästan var slut så blev han orolig. Vi gjorde allt för att han skulle gå men det blev några steg sedan gick det inte. Rätt som det va började han självmant gå, dock bara några varv. Fick två påsar dropp till som gavs på kvällen med 1 Tim mellanrum. När den sista påsen var halv blev han orolig igen och vi var tvungna att koppla bort den. Han andades väldigt häftigt. Från sen natt slutade han lägga sig med febern steg, trots det fick jag ett hopp. Han började gå lite och jag gick med honom några varv också med jämna mellanrum men han visade att han inte ville. I gryningen ville han ut från ligghallen och jag kunde ta ner honom till stallet och nu kunde han transporteras. Gick med honom, ganska överilat gick han, han stannade försökte bajsa och in i boxen blev han matt igen. Väl på klinik fick de ut en bajsklump. Han hade 112 i puls och 80 i hjärtslag o febern va nu 39.3 Ingen tarmomvridning kändes, men mjälten något åt sida och inget ljud i tarmen. De sa att det nog är mer än kolik så bukpunktat togs. Den var brungrå med partiklar i och dålig prognos. Han skulle bli 20 i år och jag ville inte utsätta honom för buköppning, något veterinär dessutom sa att han kanske inte klarar pga hans hälsotillstånd. Alternativet var att ge dropp och antibiotika men risken skulle vara stor för akutavlivning då dom trodde han nog inte skulle klara dagen ut. De trodde tarmen hade läckage.det var fruktansvärt att se honom stå där och lida så beslutet tog att göra honom en tjänst. Veterinären sa hon kunde ta en större kanyl med nytt bukpunktat men att resultatet troligtvis blir detsamma. Anledningen till mindre kanyl var att de inte vågade ge lugnade i hans tillstånd vid bukpunktatet. Så här efteråt tänker jag, kom nålen in i tarmen därav foder partiklar? Han är ingen kolik häst. Fick för 10 år sedan en kraftig med stopp i blindtarmen och stod 2 1/2 vecka på Slöinge då han fick bukhinneinflammation också. Men han klarade det och mått bra i 10 år. Skulle jag trots allt provat alternativet veterinär var rädd att han inte skulle klara. Jag mår så fruktansvärt dåligt över mitt beslut nu efteråt, kunde han räddats. När jag tog beslutet på kliniken kändes det rätt då han verkligen led mycket. De sista stegen mot platsen gick han piggt och villigt så det känns för jävligt.

Var med om liknande med min gamla häst. Han hittades på morgonen med koliksymptom, klart smärtpåverkad. Ville dock inte lägga sig utan gick självmant. Han hade aldrig haft kolik förut. Veterinären kom ut, lyckades inte lösa något. Vi åkte in till klinik, där konstaterade de grumlig bukvätska. Valde att avliva då prognosen var dålig. Veterinären där trodde på en viss typ av tumörer som tydligen inte är ovanligt på äldre hästar, de lindar sig liksom runt tarmen och stryper av den. Inget att göra.
Jag tror att du, liksom jag, fattade helt rätt beslut. Men jag förstår dina tvivel ❤
 
Du har gjort allt rätt. Du har gjort mer än vad de flesta skulle ha gjort innan det svåra beslutet. Långt ifrån alla hade åkt till klinik med en så gammal häst. Nu har du gjort allt du kunde och definitivt det bästa för hästen.
Det är aldrig lätt men du kan verkligen känna att du gjorde det rätta.
 
Du kämpade och hoppades. Du gav inte upp på en gång utan gjorde allt man kan begära av en hästägare.

Även om hästen inte varit en kolikhäst tidigare blir hela systemet känsligare när hästen blir äldre. Min egen hade plåtmage tills hon var 27 då hon fick ett kolikanfall som veterinären fick häva. När hon hade som mest ont kände jag att jag hade full förståelse för alla som tar bort sina hästar vid kolikanfall, det var plågsamt att se hur ont hon hade.

Dina tvivel är en del av chocken du fortfarande befinner dig i. Om någon vecka kommer du landa i att du gjorde det enda rätta för din häst.
 
Tack alla 💕 det jobbiga va att hästen dom första timmarna knappt ville stå, vi va flera som försökte få upp honom och han ville inte gå. Från sen natt och på morgonen ville han gå fast han var svag. Gick ju inte mycket under alla timmar och när han ville gå o inte längre ville lägga sig på några timmar åkte vi till kliniken, gick bara 10 min då jag va rädd att trötta ut honom inför färden så kan kunde få mer hjälp. Han stannade o lyfte svansen men inget hände.Nu fick han ju faktiskt hjälp genom att slippa men jag kan inte sluta tänka på om han gått mer och om han fått ännu mer dropp o antibiotika så kanske min kämpe klarat sig. Han var så stark, pigg och levnadsglad men det gjorde så jäv..ont att se han ha så ont. Men varför kan han ha varit så villig att gå helt plötsligt, visserligen lite överilat så kan det ha varit för att fly smärtan?.. Och min värsta tanke är att tänk om bukpunktatet fick med tarminnehåll eftersom man normalt sett använder grövre nål sa veterinären. Ni har rätt, jag är fortfarande i chock och det måste nog få lägga sig men det mal i huvet hela tiden jag är vaken.
 
När jag hade tagit beslutet sa jag tack för alla fina år, förlåt men jag älskar dig för mycket. Strax innan vi skulle gå ut sänkte han huvet och började gnissla tänder som bara den och slänga med huvet.. 😓
 
Tack alla 💕 det jobbiga va att hästen dom första timmarna knappt ville stå, vi va flera som försökte få upp honom och han ville inte gå. Från sen natt och på morgonen ville han gå fast han var svag. Gick ju inte mycket under alla timmar och när han ville gå o inte längre ville lägga sig på några timmar åkte vi till kliniken, gick bara 10 min då jag va rädd att trötta ut honom inför färden så kan kunde få mer hjälp. Han stannade o lyfte svansen men inget hände.Nu fick han ju faktiskt hjälp genom att slippa men jag kan inte sluta tänka på om han gått mer och om han fått ännu mer dropp o antibiotika så kanske min kämpe klarat sig. Han var så stark, pigg och levnadsglad men det gjorde så jäv..ont att se han ha så ont. Men varför kan han ha varit så villig att gå helt plötsligt, visserligen lite överilat så kan det ha varit för att fly smärtan?.. Och min värsta tanke är att tänk om bukpunktatet fick med tarminnehåll eftersom man normalt sett använder grövre nål sa veterinären. Ni har rätt, jag är fortfarande i chock och det måste nog få lägga sig men det mal i huvet hela tiden jag är vaken.

Jag åkte med en vän in. Hästen ville hemma kasta sig ner, i släpet stod den och hängde på väggarna. På klinik gick den for cerat, travade osv. Det är ett sätt att försöka hantera fruktansvärd smärta. Klinikerna ser det jätteofta och de sprang bredvid och undersökte och satte dropp mm. Den buköponades akut och hade tarmvred.

Så gå överilat var garanterat smärta och stress över det.

Med så långt och allvarligt förlopp hade inte gå mer och dropp hjälpt, tyvärr. Du tog helt rätt beslut.

Tillägg. Även gnissla tänder är ett smärtuttryck för häst
 
Hästen hade ont och du gjorde allt du kunde. Du gjorde helt rätt - du skonade hästen från ytterligare smärta.
 
Du gjorde rätt ❤. Sen vill jag tro att de där sista stegen gick han lättare för han visste att han skulle slippa lida...Så var det med vår shetland jag växte upp med; hade fång och svårt att gå så blev ju utdömd. Men! Gick med lätthet ut ur stallet och uppför rampen in i djurambulansen; och jag vill tro att hon förstod att lidandet skulle ta slut...❤.
 
Senast ändrad:
Tycker du gjorde helt rätt. Förstår dock om det är mycket tankar som snurrar, det brukar vara så. Chockfasen, liksom. Men med tanke på hur ont han hade så behöver du inte tvivla :heart .
 
Jag funderade åxå på om jag gjorde rätt. Men inte över att jag tog bort henne i onödan utan om jag lät det gå för långt. Men jag vet egentligen att det gjorde jag inte. Hon var inte dålig som så först. Bara extremt svullna ben och ödem. I övrigt pigg och åt och drack som hon skulle. Fick feber på fredag eftermiddag. Blev bättre under lördagen då hon fick penicillin och en kortisonshot på fredag kväll. Lite sämre söndag kväll. Då fick hon svårt att äta. Måndag varken åt eller drack hon. Hon försökte men det gick inte. Fick feber och lät när hon andades. Tisdag morgon lät det som om hon andades genom ett sugrör. Då tog jag bort henne. Det gick fort det sista och vi gjorde vad vi kunde.
 
Du hade inget annat val än att göra det enda du kunde gör för din stackars häst, låta honom slippa mer plågor och få dö. Du gav honom den största gåvan, du lät honom vandra vidare utan smärta, den enda som lider nu är du men du gjorde inget fel och inget du hade gjort hade ändrat på utgången. Sörj din älskade häst men plåga dig inte själv utan ta hand om dig och var snäll med dig. :heart
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Denhär berättelsen börjar i december året 2006. Det var en mamma en pappa och deras lilla bebis som var i himlen. Dom skulle få en till...
2
Svar
37
· Visningar
1 995
Senast: manda
·
Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
1 839
Kropp & Själ God morgon, och gott nytt år! :heart Jag har lite nätfasta över ledigheterna men behöver verkligen er expertis just nu. Jag berättade...
2
Svar
38
· Visningar
3 561
Senast: Badger
·
Hästhantering Hej! Jag skulle behöva lite tips och råd från er kunniga. Jag har en tvåårig valack som är mer vild än tam och i stort sätt omöjligt...
2 3
Svar
51
· Visningar
5 400
Senast: co-SMAD4
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Att ångra en valp
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

  • Artroskopi äldre häst
  • Födda 2022
  • Mängd olja och lucern

Omröstningar

Tillbaka
Upp