Gör kaffeved av låga hinder, höja eller ej? (Olika bud från olika håll)

Alexandra_W

Trådstartare
Poletten har trillat ner hos herrn, hoppning är ungefär det roligaste som finns. So far so good, han har börjat ta tag i hindren själv etc (innan så kunde han snällt galoppera runt, och sen stanna med blicken i fjärran långt bortom hindret, och tycka 'jaha, stod det nåt här, skulle jag hoppa över det menar du?'.

Men, han har en tendens att bli väl glad i hatten nu när han 'fattat galoppen' så att säga, och han har ju fortfarande lite förtroendeproblem med bettet/handen vid hoppning (även om det med är mkt bättre men det är lång väg att gå) och därför så är han fortfarande otroligt 'störningskänslig' i anridningen, för förhållningar eller korrigeringar (svänga t ex), dvs om man tar i bettet alls i anridningen. Så anridningen handlar det för matte om att bara sitta alldeles stilla med mjuk kontakt och inte röra något alls.

Dessa två i kombination, häst som blir väldigt glad i hatten och laddar mot hindren (och 'letar' nästa hinder med), och att man inte får störa alls via bettet, dvs en enkel förhållning är bannlyst i anridningen, gör att det lätt blir väl..entusiastiskt..tempo. Ffa över små hinder, som han generellt sett alltid varit lite väl respektlös med/över, så leder detta till att det lätt blir kaffeved. Han anstränger sig inte helt enkelt, det blir för högt tempo och flackt och han mer galopperar över dem än hoppar, med resulatet att det blir lite bingo över det hela, ibland felfritt och ibland flyger det bara bommar.

Höjer man upp så 'skärper' han sig, suger fortfarande och bjuder och kan gå väl fort ibland när han blivit varm i kläderna, men generellt så fokuserar han mer då, taxerar och hoppar istället för att ta det på fart/galoppera över i princip.

So far är alla inblandade överens. Men sen börjar åsikterna skilja sig åt.

Tränare 1 tycker att tills vi helt kommit ur att han är överkänslig om sin mun vid hoppning, så ligg på LÅGA hinder (typ 30 - 40) och hoppa mycket, rutin rutin rutin. Jag har inget alls att invända i sak, förutom då att det lätt blir snarare av slaget steelpechase än banhoppning av det hela, det går fortare och fortare och han blir slarvig, mer bara galopperar över dem snabbt och flackt, än hoppar. Första sprången är oftast okej, sen blir han varm i kroppen och så kommer speeden (han kan vara lite tittig, stoppa första gången om matte inte rider aktivt, sen när han kikat klart, ett - två stopp, så blir det bokstavligt talat 'går som tåget', expressvarianten).


Tränare 2 tycker att hästen gärna kan rulla genom låga SERIER, så han själv för inse att det är en dum ide att köra fullt ös medvetslös och korrigera sig själv. Dock inte så låga serier att det blir plockepinn, utan en 50 cm serier i alla fall. Och i övrigt ligga på högre höjd så att han fokuserar, taxerar och tänker sig för lite, och tycker att även om hästen är grön och orutinerad så är han inte stressad, bara 'väl glad' och inte så respektfull för att riva, inte så rädd om sig, på de låga, och har inga som helst problem med lite högre höjd.

Högre höjd = 70 - 90 cm, kanske ska tilläggas. Och hästen har inte minsta problem kapacitetmässigt med höjden, och han river ytterst sällan på de högre höjderna, däremot överhoppar han sig fortfarande, på 'unghästvis' (han är 14 men i ridhästsammanhang och hoppsammanhang så brukar jag tycka 'dra av 10 år så hamnar man rätt').


Båda tränarna är HELT överens i grunden, och saligt eniga om att hästen är rädd om munnen vid hoppning, antagligen pga tidigare erf, och att jag ska sitta still och absolut inte röra handen, och måste låta honom hoppa helt fritt från handen (dvs ge tygeln, slak tygel sista sprången innan hindren och minst ett par efter), och att det i et här läget inte gör något om det går lite fort, sålänge han inte rusar mot hindren, vilket inget av dem anser att han gör (matte kan tycka det KÄNNS så dock *s*), däremot laddar han mot dem och det går i övertempo, men inte rusar.

Det lilla jag hoppat honom själv är marginellt, av förståeliga anledningar har jag undvikit att hoppa utan 'övervakare' fram tills nu. Nu så började jag på 40-50 cm (enstaka hinder), och när det började gå som ett expresslok och bli flackt (dock ingen rivning någonstans under passet) så körde jag helt sonika 'anridning i skritt' och bad om trav (och får galopp iofs..) relativt nära hindret så han inte hann få upp farten så förtvivlat. Fungerade bra ett tag men de är rätt accelerationssnabba de små, så jag valde att höja (till 75) och köra lång anridning men i skritt och fatta galopp på ett ganska moderat avstånd för att få ner tempot. Fungerade utmärkt, men det fungerar ju bäst på enstaka hinder sas.

Lite nyfiken på ni som varit i samma situation hur ni löst det och resonerat etc? Jag har haft en 'låghöjdsslarver' förr, men han körde inte det här 'tjohej vad det går' utan var helt enkelt bara nonchalant på (i hans tycke) för låg höjd. Haft en som rusat med, men där var det klassiska 'bristande förtroende' rusandet, hon rusade för att övervinna med fart där modet/förtroendet inte riktigt fanns, och på högre hinder stoppade hon helt sonika. Så just kombon orädd, fartglad och nonchig har jag inte haft förr.
 
Sv: Gör kaffeved av låga hinder, höja eller ej? (Olika bud från olika håll)

Om en häst var så otroligt känslig i munnen att det inte går att göra förhållningar/ta i den skulle inte jag hoppa med den. Det känns alldeles för farligt att bara gasa runt i 120.
Min häst var i början sjukt speedad. Vi red mkt serier, travhoppade, hoppade lååååågt med tex bom,hinder,bom.
Och verkligen rida ihop hästen när det är så lågt annars blir de ju flacka, iaf min han blir både flack och lat.
Och en del hinder, halt, hinder, halt, hinder.
Jag hade jätteproblem med att när vi hoppade serier på meddellinjen så bara stack han. Så då byggde vi långa serier som bromsade honom och gjorde halt efter serien.
 
Senast ändrad:
Sv: Gör kaffeved av låga hinder, höja eller ej? (Olika bud från olika håll)

Han är inga problem att kontrollera, jag kan som sagt utan problem rida an i skritt, jag kan göra förhållningar/halt/etc både före och efter hinder.

Dock, så om han inte är helt säker på att han är fri från handen, så hoppar han inte. Då blir det stopp, som tog ett tag att klura ut varför.

Så jag har inga problem att förhålla t ex rent tekniskt, han är inte okontrollerbar på minsta vis. Men 'lättstörd', och tror han att han ska bli ryckt i munnen, så hoppar han inte. Nu börjar det bli bättre, det var värre förr (då var han mycket kinkigare med ingen kontakt alls betydligt tidigare i anridningen) men är inte helt bra än.

Så jag kan utan problem kontrollera, han skenar inte varken 'runt banan' eller över hinder, jag kan avrbyta en anridning när jag vill (utan att behöva 'ta i etc'). Men han är otroligt lättstörd som sagt, så jag FÅR inte just nu röra munnen i anridningen.

Så, inget farligt, och jag kan utan problem göra halt innan/efter hinder etc. Men störs han och får minsta tro att han ska bli ryckt i munnen, då stoppar han.

Så, när han har fått mer förtroende för handen även i hoppningen kommer problemet självdö, men tills dess.
 
Sv: Gör kaffeved av låga hinder, höja eller ej? (Olika bud från olika håll)

Testa rida i grimma/hackamore, och kolla om han blir mindre störd om du "bromsar" med det, det är ju inte lika skarpt som ett vanligt bett.
 
Sv: Gör kaffeved av låga hinder, höja eller ej? (Olika bud från olika håll)

Ang grimma så jag är inte riktigt beredd att dö än ;)

Skämt åsido, han haft lite knepigt med att hitta rätt betsling, härstammar antagligen från samma grundproblem, om han blir taggad och triggar igång (händer numera mest ute) så kan han överreagera våldsamt på förhållning/ar, och kasta upp huvudet som om man ryckt/slitit honom i munnen med full kraft, fast förhållningen är normal. Och samma förhållning som han annars svarar på och utan 'nojor' annars. Samtidigt kan han vara lite stark, men 'förhållningsnojan' när han är taggad är oberoende av betsling tyvärr, så det som sitter kvar nu sitter nog i hjärnkontoret, och har samma grund som att han är så känslig för störning/rädd för att bli ryckt i munnen vid hoppning.

Han går på en kombination av S-hackamore och waterfordbett (dubbla tyglar) eller på ett kombinationsbett som jag modifierat (försnällat), ett vanligt tredelat tränsbett med hackamorenosdel, men jag har kapat skänklarna och tagit bort utväxlingen, så det fungerar som ett tränsbett men med visst (milt) tryck över nosryggen.

Men även milt bett i hoppning, eller hack, så är han lika lättstörd. Jag är inte oroad att det inte kommer gå över med tid, när han tillräckligt många gånger är 'överbevisad' om att han inte blir ryckt i munnen oavsett. Men för att komma dit måste han ju hoppa, och se att 'inget händer'. Och då kommer grundfrågan in, och mina funderingar ang de olika approacherna. Än fungerar det ju fint att växla mellan de, men det kommer bli knepigt på sikt är jag rädd?
 
Sv: Gör kaffeved av låga hinder, höja eller ej? (Olika bud från olika håll)

Kort svar från min sida efter att ha läst igenom.

Jag håller med tränare nummer 2.

Min brukar drabbas av stora häst syndromet att varför hoppa småhinder när man kan kliva? Då kan hon bli glad i hatten och rusa.
Detta är en rätt känslig häst som man får vara försiktig med men vid lite högre hinder (90<) så är det lättare att komma till ridning. Hon lyssnar mer på mig och suger tag i hindren.

Lycka till :D
 
Sv: Gör kaffeved av låga hinder, höja eller ej? (Olika bud från olika håll)

Jag skulle hoppa mkt studs och serier, "tvinga" hästen att se sig för och tänka själv. Bommar på marken i anridningen kan kanske hjälpa till att lägga honom rätt utan att ryttaren behöver blanda sig i så mkt. Sedan skulle jag inte vara rädd för att lägga hindren på 70-90 cm om det funkar bättre, det är fortfarande såpass lågt att hästen inte behöver förta sig och lätt kan ta sig över även om det uppstår kommunikationsproblem. Sträva efter avslappning och koncentration, bättre att lägga hindren lite högre i det läge du beskriver tycker jag, men samtidigt bygga "snälla" typer av hinder med lite bredd (läs oxer, stigsprång) som inbjuder till jämnt tempo och mjuk språngkurva.

Mvh Wildrose
 
Sv: Gör kaffeved av låga hinder, höja eller ej? (Olika bud från olika håll)

Jag hade en häst som gärna gjorde kaffeved av hinder. Dock var det inga större problem med munnen på honom. Han var 12 men som en 4åring i utbildningsnivå. Han var rätt och slätt nonchalant och fattade inte riktigt att man skulle hoppa över inte igenom. På honom hjälpte det med serier och även travhoppa med travbom. Angående höjden så håller jag med wildrose om att 70-90 cm inte är speciellt högt för en stor häst
 
Sv: Gör kaffeved av låga hinder, höja eller ej? (Olika bud från olika håll)

Som någon redan påpekade skulle jag inte heller hoppa en häst som inte accepterar en förhållning mot hinder. Han har två sätt att komma undan det ena är att han stoppar, vilket han verkar ha gett upp, det andra att dra järnet istället. En häst som bjuder ärligt på ett hinder väntar. Den försöker inte övervinna det fortats möjligt. Naturligtvis finns det heta hästar men man kan ändå kontrollera galoppen både när det gäller hastighet och språngens längd.
Du behöver gå tillbaka ett steg. Rid bom övningar både trav och galoppbommar. Lägg dom med både på rakt och böjtspår. Variera mellanrummet. Rid med normala antal språng i mellan. Sen ska du kunna rida med både fler och färre antal språng. Hela tiden viktigt att hästen går i lugn avspänd tempo och form. Inte kör upp nosen och går emot handen. När detta fungerar 100 gånger av 100 då kan du börja höja, lite i taget. Ha alltid en hjälpbom en bit före hindret gärna även efter. Det gör hästen mer uppmärksam. Visst allt det här kanske låter skittråkigt, men det går inte och fuska med grundarbetet. Att lägga jobb på markarbete lönar sig i längden. Hoppas du tycker att det är värt och pröva iallafall.
 
Sv: Gör kaffeved av låga hinder, höja eller ej? (Olika bud från olika håll)

Kort svar från min sida efter att ha läst igenom.

Jag håller med tränare nummer 2.

Min brukar drabbas av stora häst syndromet att varför hoppa småhinder när man kan kliva? Då kan hon bli glad i hatten och rusa.
Detta är en rätt känslig häst som man får vara försiktig med men vid lite högre hinder (90<) så är det lättare att komma till ridning. Hon lyssnar mer på mig och suger tag i hindren.

Lycka till :D

Håller med, skulle också satsa på tränare 2:s tips. Serier, så han får lära sig själv att bromsa. Max 50 cm, skulle jag säga.
 
Sv: Gör kaffeved av låga hinder, höja eller ej? (Olika bud från olika håll)

Som någon redan påpekade skulle jag inte heller hoppa en häst som inte accepterar en förhållning mot hinder. Han har två sätt att komma undan det ena är att han stoppar, vilket han verkar ha gett upp, det andra att dra järnet istället. En häst som bjuder ärligt på ett hinder väntar. Den försöker inte övervinna det fortats möjligt. Naturligtvis finns det heta hästar men man kan ändå kontrollera galoppen både när det gäller hastighet och språngens längd.

Han rusar inte, alltså det stressade rusande hästar som saknar förtroendet/modet gör. Och jag kan reglera anridningen utan problem, men är han minsta rädd att blir ryckt i munnen stannar han. Märks om man jag t ex klantar mig över hinder och inte är med ordentligt och fastnar i tygeln, då stannar han nästa.

Jag hyser inte minsta tveksamhet om att farten är glädje och inget annat, och inte heller att störningskänsligheten i anridning samt den överdrivna rädslan om munnen i anridningar kommer att försvinna. Fortast möjligt försöker han inte övervinna det, han har många mer växlar kvar, men det går fortfarande för fort på de låga, och han blir/är nonchalant och oförsiktig då.


Du behöver gå tillbaka ett steg. Rid bom övningar både trav och galoppbommar. Lägg dom med både på rakt och böjtspår. Variera mellanrummet. Rid med normala antal språng i mellan. Sen ska du kunna rida med både fler och färre antal språng. Hela tiden viktigt att hästen går i lugn avspänd tempo och form. Inte kör upp nosen och går emot handen. När detta fungerar 100 gånger av 100 då kan du börja höja, lite i taget. Ha alltid en hjälpbom en bit före hindret gärna även efter. Det gör hästen mer uppmärksam. Visst allt det här kanske låter skittråkigt, men det går inte och fuska med grundarbetet. Att lägga jobb på markarbete lönar sig i längden. Hoppas du tycker att det är värt och pröva iallafall

Han gör likadant/är likadant på bommar, alltså kör fart om han får. Och inte av rädsla. Hela hästen skiner när han ser en bom/hinder, och bjuder (numera) på den/det av sig själv. Finns det ett hinder i ridhuset när jag rider dressyr, så om jag 'slutar styra', så är han som en magnet mot hindret och tycker 'hoppa?'. Något han inte skulle om det var rädsla. Men över bommar finns ju inte det störningskänsliga, då det inte innefattar något språng/hopp.

Så bommar kan jag utmärkt väl lägga honom i det tempo jag vill, och både ta tillbaka och öka. Det är bara just i anridning samt över hinder som han är munkänslig. Och för att han ska inse att det är ingen fara alls, ingen kommer slita honom i munnen, måste han ju få tillräckligt många 'ickeryckta' språng i kroppen för att han ska våga tro på det. Men frågan är som sagt på vilken höjd/vilket sätt.

Jag förstår båda synsätten (lågt resp högre) som sagt, och ser fördelarna och nackdelarna med båda. Spontant så är jag också mer inne på att ha lite höjd för att få bort nonchalansen och farten. Samtidigt är det ju till viss del att dölja symptomen. Och frågan är hur lång tid det tar innan han tycker 90 är piece of cake och kan 'göra i sömnen' och övervinnas med fart, och om det händer innan efter efter munfobin är botad? Samtidigt så om man hoppar lågt, frågan är om han lär sig sammanknippa hinder med 'fullt ös' och tar med sig det upp i höjd..

Men som sagt, han är inte rädd och han rusar inte. Tänk er/ta er hoppglada häst med egen motor, och så ge lös tygel...
 
Sv: Gör kaffeved av låga hinder, höja eller ej? (Olika bud från olika håll)

Håller med tränare 2. Serier & studs så han får börja använda huvet.
 
Sv: Gör kaffeved av låga hinder, höja eller ej? (Olika bud från olika håll)

Brutalt sett så måste ju hästen acceptera bettet och tillika det tempo ryttaren vill ha om hoppning på tävlingsnivå ska gå att genomföra. Och även om man bara vill hoppa utan sikte på tävling så är ju "hästen väljer tempo fort" inte ok säkerhetsmässigt.

Varför en häst beter sig på det viset finns ju flera anledningar till, vilket anledningen är för din häst har jag ingen aning om. Min häst tjafsade och slog mkt med skallen, slog sig fri rejält i fattningar och rusade iväg, tvärnit när man tog en normal förhållning etc. Hon var enligt dressyrtränare ouppfostrad, hon accepterade inte bettet och ryttarens hand. Min häst var mkt vass i munnen, även efter det fixats så "satt" det i skallen på henne lång tid efter. Alltså hästen är inte lydig, den väljer själv hur den ska göra. Hur glad en häst än är i hoppning så måste den lyssna på sin ryttare.

De andra alternativen är ju bara att ryttaren inte passar med hästen eller att hästen har ont.
 
Sv: Gör kaffeved av låga hinder, höja eller ej? (Olika bud från olika håll)

Jag kan ju inte svära på vad det i hoppningen kommer av, gissningen från tränarhåll, som jag inte har något att invända mot i sak, är att han varit 'tjuvhållen' över hinder, och alltså blivit ryckt i munnen i språnget.

Det jag VET är att han när han kom var extremt vass i munnen och hade stora femkronestora sår i slemhinnorna i munnen. På provridningen gick han med huvudet i vädret och kastade upp huvudet minsta man tog i tyglarna.

Detta är borta nu, sedan ett bra tag, förutom om han (händer numera nästan enbart ute) är väldigt taggad och triggad, då kan han reagera exakt likadant vid förhållning. Mjuk, vanlig förhållning, och han slänger hysteriskt upp huvudet som om man RYCKT honom i munnen och haft en cykelkedja som bett typ. Det sitter ju i huvudet på honom i de situationerna, han reagerar först och känner efter sen helt enkelt. Det blir ju bättre och bättre ju längre tiden går, och ge honom något år så räknar jag iskallt med att det kommer vara helt borta.

I hoppningen reagerade han från början likadant på förhållning överlag, trots att det var borta i markarbet etc. Nu är det borta i banhoppningen med, dock dyker det upp vid terränghoppning mellan varven, oftast i samband med att han blir taggad och triggad.

Däremot, så trots inga huvudkast etc i banhoppning (och delvis i terrängen) så är han inte fri i munnen, då hoppar han inte. Märks mer på terränghinder än på banhinder där han NUMERA är lite mer förlåtande eller hur man ska säga. Men fortfarande väldigt störningskänslig just i anridningen. Om jag förhåller i en andridning så han svarar direkt, utan att kasta upp huvudet etc, men han stannar på hindret sen. Det tog en stund att lista ut vad de där 'mystiska' stoppen eg berodde på kan jag meddela. Var inte förrän ena tränaren satt upp och själv provred och hoppade som mysteriet fick sin lösning.

Han gör alltså likadant (både vad gäller stannar om han inte är helt fri från handen, och kastar upp huvudet som om man ryckt honom i munnen vid en normalt förhållning när han är taggad) även med rutinerad ryttare.

Men det är som sagt eoner bättre än när han kom, och i de flesta lägen helt borta. Men vissa lägen triggar det. Och de kommer nog ta sin lilla tid att få bort, hjärnspöken sitter ju ofta ganska djupt. Och han HAR haft anledning att tycka 'aj aj min mun' förut, vilket inte gör det lättare.

Och det är just bara i anridningen man inte får störa munnen, mellan hinder är det inga som helst problem, och han svarar snällt (undantag om/när han blir triggad på terrängbanan, vilket han inte alltid blir man kan bli) utan huvudkast och jag kan lägga tempot där jag vill. Fick han bestämma skulle det gå snabbare dock, och det är det det gör i anridningarna som sagt, eller genom serier etc, på lägre höjder.
 
Sv: Gör kaffeved av låga hinder, höja eller ej? (Olika bud från olika håll)

Hjärnspöken kan sitta i länge.
För mig är anridning mot ett hinder och mellan hinder samma sak. Man rider ju an även på hinder 2,3 osv.

Jag skulle hoppa på hackamore. För att hoppa utan att kunna använda tyglarna normalt skulle jag tycka var jätteläskigt.
Alternativt rida markarbete med mkt låga hinder på sockerbit med graman för hästen skulle slippa komma i stressläge att kunna få upp huvudet och tro (tycka?) aj, aj. Jag har genom åren sett många hästar lugna sig när de måste "ta tag i problemet" i stället för att ryttaren "släpper iväg" dem för att det är enda sättet att komma framåt. Givetvis förutsatt att det inte knycklas ihop med skallen mellan frambenen med gramanen, inte behövs hårda skänklar osv. Jag tycker det är snällare mot hästen än att sitta utan graman och låta hästen bli svettig och stressig i dubbelt så långa ridpass.

Min red jag på graman en del efter att tänderna korrigerats. Märkte att hon gick över i rejäl stress om hon lyckades få huvudet upp över en viss gräns. Så med duktigt slapp graman så hon utan problem kunde ha huvudet ungefär som de har skallen i anridning på hinder men inte högre (som en martingal ungefär), då slapp hon stressa upp sig, hon höjde huvudet, gramanen sa mjukt stopp, hon sänkte huvudet och slappnade av.
Utan graman åkte skallen upp så jag såg pannan på henne, sedan studsade hon stressigt på stället. Det varje gång jag lättade på tygeln, kortade upp den, lättade för en klapp på halsen osv.
 
Sv: Gör kaffeved av låga hinder, höja eller ej? (Olika bud från olika håll)

Hjärnspöken kan sitta i länge.
För mig är anridning mot ett hinder och mellan hinder samma sak. Man rider ju an även på hinder 2,3 osv.

Jo, och ligger hinder 1 och 2 nära varandra så blir ju hela sträckan mellan hindren anridning. Men för att förenkla så anridningen = när hästen är inställd på att 'det är det hindret vi ska hoppa'.

På transportsträckor så vet han ju än inte vad vi ska hoppa.

Jag skulle hoppa på hackamore. För att hoppa utan att kunna använda tyglarna normalt skulle jag tycka var jätteläskigt.

Det ÄR jätteläskigt, och det är nog banne mig det SVÅRASTE jag gjort någongång, att inte göra någonting. Ska se vilka sammabitna fokuserade miner jag har på bilderna från FT-kursen ;)

Dock så det är samma sak med hack, inte störa i anridningen, då hoppar han inte. Dock är han i banhoppningen generellt mer förlåtande (hoppat mer bana än terräng så inte så konstigt, dessutom krävs det mer 'mod' att hoppa ett fast hinder), och fär får man ta lite mer om man har hack eller kombination hack & tränsbett. Dock inte förhålla etc än, men man kan/får ha kontakt.


Alternativt rida markarbete med mkt låga hinder på sockerbit med graman för hästen skulle slippa komma i stressläge att kunna få upp huvudet och tro (tycka?) aj, aj.

Fast det skulle inte göra skillnad. Nu, när han inte störs alls, så han har inte huvudet uppe bland stjärnorna, utan 'normalt'. Jag kan rida honom med kontakt ända fram till hindret utan problem. Men då hoppar han inte. Återigen det där med att han måste vara helt säker på att han inte kommer få ett ryck över hindret.

Så med graman skulle man inte vinna mer än stopp, tyvärr. Det var ju just det som fick oss att klia oss så i huvudet åt de där stoppen i början. Han kommer jättefint mot hindret, det är inget slåss mot handen eller något, utan allt ser ut precis som det ska. Och så bara stannar han. Inte tittstopp etc, utan 'bara' stopp. Och varför löstes inte förrän ena tränaren satt upp. Och fick exakt samma stopp och samma problem, och - imponerande nog - lyckades trixa och dona och räkna ut VARFÖR.

Sen dess har jag ju jobbat (och mer och mer lyckats, det är SVÅRT som sagt) på det såsom beskrivits ovan, INTE störa alls i anridning, och ge hela handen redan innan. Och det har blivit bättre.

Så just den delen tänker jag faktiskt inte ändra på nu, och ser ingen anledning heller. Det kommer när han hoppat tillräckligt många språng för att 'lärt om' och insett att normen är 'inget ryck'.

Och stressig blir han som sagt inte, han stressrusar inte, han bara blir glad och går fortare än önskvärt. Hårfin skillnad, svårt att känna för mig, men båda tränarna intygar oberoende av varandra att han inte rusar. Jag kan bara gå på att han känns inte ett dugg stressad, bara GLAD ;)


Utan graman åkte skallen upp så jag såg pannan på henne, sedan studsade hon stressigt på stället. Det varje gång jag lättade på tygeln, kortade upp den, lättade för en klapp på halsen osv

I det läget förstår jag absolut graman/etc, och skulle hålla med. Men där är en stressad häst, så blir ju inte min herre alls.

SYnd jag inte har en video eller liknande, då skulle det bli lättare att förklara. Som sagt, det satte myror i huvudet på mer än en person de där stoppen innan M kom på lösningen.
 
Sv: Gör kaffeved av låga hinder, höja eller ej? (Olika bud från olika håll)

Jag tenderar till att öka tempot mot hindren, så för att jag ska komma i ett jämnare tempo så får jag ibland träna med galoppbommar före hindret. Hästen är helt oskyldig till tempoökningen.
Och dåren till häst jag hade innan den jag har nu, där tränade jag också med galoppbommar innan hindren ibland, för att han skulle lära sig hålla rätt tempo.
Kanske ngt att prova? Det är nyttigt för både häst och ryttare och liksom få in känslan när det är bekvämt rätt.
 
Sv: Gör kaffeved av låga hinder, höja eller ej? (Olika bud från olika håll)

Menar du då flera bommar, eller en? En galoppbom gör ingen större skillnad, men en 'radda' innan skulle ju kunna fungera utmärkt! Hur många hade du/menar du?

Matte vill helst bromsa mot hinder, och rida äckelkontrollerat, så som sagt ruskigt nyttigt för mig det här, och när vi fått ordning på det sen och jag kan börja rida 'som vanligt' även i hoppningen, misstänker jag att jag som extrabonus från det här kommer vara botad från den åkomman. För normal fart kommer kännas äckelkontrollerat ;) Så inget ont som inte har något gott med sig =)
 
Sv: Gör kaffeved av låga hinder, höja eller ej? (Olika bud från olika håll)

Det var precis det jag menade också, var kanske lite otydlig... Du lägger ut en serie markbommar, avstånd efter behag beroende på om du vill ha korta/långa språng. I ditt fall är det väl normalt avstånd som gäller, då får hästen "rulla över" dem på vägen fram och får svårare att smygöka. Detta är ett jättebra hjälpmedel, funkar även bra på hästar/ryttare som tenderar att "stoppa upp" för mkt i anridningen... Hoppas du förstår hur jag menar.

Du kan ha hur många bommar du vill men ju färre bommar desto mer hinner hästen öka innan du är framme vid den första. Har du säg 4-5 bommar så hinner han inte få upp farten innan bommarna (förhoppningsvis :D). Går även finfint att lägga i vinklar och på böjda spår. Att rida på en volt med 3-4 bommar, litet hinder, 3-4 bommar bakom är en jättebra övning. Mkt lösgörande och bra rytmträning.

M v h Wildrose
 
Sv: Gör kaffeved av låga hinder, höja eller ej? (Olika bud från olika håll)

Kanonbra, ska prova det nästa gång jag hoppar, tackar tackar!
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej! Jag har alltid älskat hästar och djur, och försökt göra mitt bästa för att omge mig av djur och det lantliga. Jag har alltid...
2 3
Svar
52
· Visningar
3 737
Senast: Mabuse
·
Hoppning Background för jämförelse: Jag brukade träna hoppning för MÅNGA år sedan. Det var fredag kväll. Det var en ponny grupp innan oss och vi...
2
Svar
27
· Visningar
3 844
Senast: Ullmerkott
·
Träning Hej! Har ett litet problem med ena hästen jag rider vilket är att han gärna stannar eller bockar efter hinder. Han tycker hoppningen...
Svar
8
· Visningar
1 913
Senast: Freazer
·
Ridning Hejsan! Jag har en D-ponny valack på 7 år som jag själv har ridit in och utbildat vilket gått super. (Jag är 14 år och har unghästvana)...
Svar
15
· Visningar
3 263
Senast: TinyWiny
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Varulvslekarnas anmälningstråd
  • Vi som letar hus
  • Vad gör vi? Del CXCIV

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp