Göra slut med en ”vän”

[MiniLi]

Anledningen att jag frågar är för att själv har jag bara behövt bryta med två personer i mitt liv tidigare. Den ena redan under tonåren på grund av allvarlig psykisk sjukdom och självmordsbenägenhet där den andra personen utnyttjade mig för att komma iväg från sina föräldrar och försöka ta livet av sig. Till slut sa mina föräldrar ifrån att det fick vara stopp, personen smet från mig/oss gånger flera och sen ringde föräldrarna och var hysteriska (av förståeliga skäl) men blev arga på mig för att jag inte ”passat” henne bättre.

I det andra fallet var det en före detta stallägare som trodde att hon ägde både mig och min häst, även efter att vi flyttat från hennes stall. Där bröt jag helt med blockerade nummer och block på sociala medier.

Jag funderade mest hur man gör när man inte kan bryta så definitivt för att personen kommer fortsätta finnas i utkanten av någon konstellation man måste fortsätta vara i, och där ovänskap är olämpligt. Det är en person som (medvetet eller omedvetet) sårar och trycker ner mig vid all kontakt, så för mitt eget välbefinnandes skull vill jag minimera kontakten.

Jag har en vän som jag av flera skäl inte längre vill umgås med, där drog jag mig successivt bara ur det hela genom att tacka nej när personen ville umgås mm. Det blev rätt långdraget för hon fortsatte höra av sig ganska länge, men till slut så stannade det av. Vi har träffats sedan dess hos kompisar osv utan att det varit konstigt.

Jag ville liksom inte göra en stor grej av det. Vi hade bara växt ifrån varandra (vänner sedan tonåren) och jag tycker hon är lite väl krävande att ha som vän (typ kan sura om man inte har tid att umgås hela tiden) men jag tycker inte illa om henne på något sätt.
Hade hon frågat mig rakt ut hade jag svarat, men det gjorde hon aldrig.

 

[Kiwifrukt]

Vid kontakt med personer som har ett narcissistiskt beteende (dvs som också ägnar sig åt att såra och trycka ner andra på ett mycket effektivt sätt) brukar det rekommenderas "grey rock"-metoden, om det av någon anledning inte är möjligt att klippa helt och hållet. Dvs bli lika ointressant som en gråsten i kontakterna. Ge ett minimum av personlig information i all kontakt, svara korrekt men enbart kortfattat, opersonligt och känslolöst oavsett ämne. Håller du ut och är konsekvent med att inte erbjuda någonting mer tillbaka så lär kontakten minimeras av sig själv och utan att det finns något som kan vändas mot dig. (Det finns gott om exempel om du googlar "grey rock").

Jag googlade på detta och det var nog ganska precis så jag har försökt hantera det själv. Det vill säga, inte ta någon som helst kontakt med personen och i princip svara ja eller nej på tilltal för att verka så ointresserad/ointressant som möjligt. Men det känns inte riktigt som att den andra personen fattar poängen? Jag har hållit på och svarat enstavigt/inte hört av mig sen i höstas, långa perioder slipper jag människan och sen helt plötsligt dyker hen upp som gubben i lådan och säger något taskigt. Oftast förtäckt taskigt så att det hela tiden ska gå att skämta bort om någon annan hör, typ "det var ju bara ett skämt, hon har ju ingen humor om hon inte fattade det".

(Ja, personen dök upp idag och sabbade all helg-feeling inför den stundande långhelgen....)

 

[RedQueen]

Jag googlade på detta och det var nog ganska precis så jag har försökt hantera det själv. Det vill säga, inte ta någon som helst kontakt med personen och i princip svara ja eller nej på tilltal för att verka så ointresserad/ointressant som möjligt. Men det känns inte riktigt som att den andra personen fattar poängen? Jag har hållit på och svarat enstavigt/inte hört av mig sen i höstas, långa perioder slipper jag människan och sen helt plötsligt dyker hen upp som gubben i lådan och säger något taskigt. Oftast förtäckt taskigt så att det hela tiden ska gå att skämta bort om någon annan hör, typ "det var ju bara ett skämt, hon har ju ingen humor om hon inte fattade det".

(Ja, personen dök upp idag och sabbade all helg-feeling inför den stundande långhelgen....)

Är det här någon du måste ha kontakt med? Tänker typ jobbmässigt eller så. Annars kan det fungera att bryta helt, inte svara på något kontaktförsök osv.

 

[Kiwifrukt]

Är det här någon du måste ha kontakt med? Tänker typ jobbmässigt eller så. Annars kan det fungera att bryta helt, inte svara på något kontaktförsök osv.

Både ja och nej. Personen finns på min arbetsplats men inte i min arbetsgrupp/avdelning/under samma chef, så vi har ingen som helst kontakt i jobbet eller behöver ha en yrkesmässig kontakt. Utan kontakten är av helt privat karaktär men sker (oftast) via jobbets kanaler/på plats där eftersom det är det vi har gemensamt.

Jag tänker att jag hade inte orkat engagera mig i någon som har inlevelseförmågan hos en gråsten, men uppenbart överskuggar personens behov av att hävda sig själv och trycka ner mig att jag inte är så rolig att prata med. Personen är inte en person man "vill" vara ovän med, jag tror det skulle skada mig ännu mer än vad personens attityd gör.

 

[Pilot]

När det har hänt så har det varit olika anledningar. Som ung vuxen dumpade jag en bästa vän två gånger.
Hon hade psykiska problem som hon inte var intresserad av att söka hjälp för och ställde otroligt stora krav på mig för att behålla titeln "bästa vän".
Blev vi ovänner hände det att hon blev fysisk och obehaglig.

I mitt fall så ville jag sluta vänskapen tvärt, om hon frågade om jag ville hitta på något så jag helt enkelt "nej tack".
Inga undanflykter utan helt sonika nej eller jag vill inte inte.
Jag tror inte hon frågade första gången utan tyckte jag var en svikare.
Vi blev vänner ett halvår senare igen, men mönstret fortsatte - om än inte värre.
Så då sa jag att det här funkar inte för mig, och blockade henne överallt.

Jag har blivit ovän med nån och ghostad/ det rinner ut i sanden. Helt okej att det inträffar om man inte trivs ihop som vänner från ena eller den andra sidan längre. Jag kan sörja en vän, men det hållet fylls igen efter ett tag av en annan.

 

[RedQueen]

Både ja och nej. Personen finns på min arbetsplats men inte i min arbetsgrupp/avdelning/under samma chef, så vi har ingen som helst kontakt i jobbet eller behöver ha en yrkesmässig kontakt. Utan kontakten är av helt privat karaktär men sker (oftast) via jobbets kanaler/på plats där eftersom det är det vi har gemensamt.

Jag tänker att jag hade inte orkat engagera mig i någon som har inlevelseförmågan hos en gråsten, men uppenbart överskuggar personens behov av att hävda sig själv och trycka ner mig att jag inte är så rolig att prata med. Personen är inte en person man "vill" vara ovän med, jag tror det skulle skada mig ännu mer än vad personens attityd gör.

Frågan är om det ändå inte går att bolla över det där till din chef/HR-avdelning. Även om det är privat karaktär så sker mobbingen(för det är det om någon konstant trycker ned en annan) under arbetstid och jag utgår från att din arbetsplats, liksom de flesta andra arbetsplatser, har nolltolerans mot det.

 

[Kiwifrukt]

Frågan är om det ändå inte går att bolla över det där till din chef/HR-avdelning. Även om det är privat karaktär så sker mobbingen(för det är det om någon konstant trycker ned en annan) under arbetstid och jag utgår från att din arbetsplats, liksom de flesta andra arbetsplatser, har nolltolerans mot det.

Ja, jag har varit inne på att ta upp det med min chef gånger flera, men sen går det en lång period där personen inte hör av sig alls (bortåt flera månader) och så tänker jag att det väl inte var så farligt. Jag vill inte vara den personen som snackar skit eller baktalar någon, utan det här är ju helt och fullt hur jag uppfattar situationen. Jag mår dåligt och blir ledsen när personen antingen hackar på mig eller framhäver sig själv med undertonen att hen är mycket bättre på allt. Men allt har ju så klart två sidor och skulle den andra personen ge sin bild så ser den med allra största sannolikhet inte alls ut som min.

Eftersom vi inte jobbar ihop vill jag heller inte hamna i situationen där vi ska sitta med våra chefer och försöka lösa det här (hände en annan kollega med exakt samma person), jag vill liksom bara slippa ha personen i mitt liv. Att det kan vara en person man säger hej till i korridoren men inte mer. Hade det varit en person som jag yrkesmässigt hade behövt ha kontakt med hade jag däremot redan pratat med chefen, för han är en vettig person som säkert skulle lyssna, men det här är inte en person man tar i örat och säger "sluta säga taskiga saker om Kiwifrukt", för då skulle det bara eskalera ännu mer. Jag har från tredje part fått höra vad hen säger om mig till andra, och vill inte att det ska eskalera eller börja om igen.

 

[RedQueen]

Ja, jag har varit inne på att ta upp det med min chef gånger flera, men sen går det en lång period där personen inte hör av sig alls (bortåt flera månader) och så tänker jag att det väl inte var så farligt. Jag vill inte vara den personen som snackar skit eller baktalar någon, utan det här är ju helt och fullt hur jag uppfattar situationen. Jag mår dåligt och blir ledsen när personen antingen hackar på mig eller framhäver sig själv med undertonen att hen är mycket bättre på allt. Men allt har ju så klart två sidor och skulle den andra personen ge sin bild så ser den med allra största sannolikhet inte alls ut som min.

Eftersom vi inte jobbar ihop vill jag heller inte hamna i situationen där vi ska sitta med våra chefer och försöka lösa det här (hände en annan kollega med exakt samma person), jag vill liksom bara slippa ha personen i mitt liv. Att det kan vara en person man säger hej till i korridoren men inte mer. Hade det varit en person som jag yrkesmässigt hade behövt ha kontakt med hade jag däremot redan pratat med chefen, för han är en vettig person som säkert skulle lyssna, men det här är inte en person man tar i örat och säger "sluta säga taskiga saker om Kiwifrukt", för då skulle det bara eskalera ännu mer. Jag har från tredje part fått höra vad hen säger om mig till andra, och vill inte att det ska eskalera eller börja om igen.

Ta upp det med chefen och säg att du bara vill bolla i hur du ska göra/förhålla dig till denna person, inte att du vill att de aktivt gör något om du inte säger till. Då kan chefen vara med om det eskalerar på en gång och agera omgående och även stötta i och med att du faktiskt mår dåligt av situationen.

För du ska inte behöva må dåligt för att en person ska få ursäktas ett dåligt beteende. Och din uppfattning av situationen har du rätt till. Särskilt som att den verkar överensstämma mycket väl med verkligheten.