Kropp & själ Grånande hår

Murphy

Trådstartare
Hur förhåller ni er till ert gråa hår?
Aktivt, passivt eller inte alls?
Andras hår?

Eller tänker kring avsaknaden av det - en fruktan eller längtan inför det som komma skall?

Vad signalerar ett grått hår?
Konnoteras olika beroende på vem det sitter på?
 
Hur förhåller ni er till ert gråa hår?
Aktivt, passivt eller inte alls?
Andras hår?

Eller tänker kring avsaknaden av det - en fruktan eller längtan inför det som komma skall?

Vad signalerar ett grått hår?
Konnoteras olika beroende på vem det sitter på?
Jag omfamnar mitt gråa hår och förstärker det de få gånger jag går till frisören (blir kanske en-två gånger om året Max, senast tog det 5 år mellan frisörbesöken, i övrigt låter jag det bara vara) :) ! Tycker det är dels snyggt och dels bara totalt naturligt så jag knappt tänker på det.

Enda gången jag kanske tänker på grått hår är om man möter någon man inte sett på länge och de blivit jättegråa i håret, men det är samma reaktion som om de skulle ha bytt hårfärg till vilken annan som helst, regerar första gången jG ser det sen tänker jag inte mer på det.
 
Jag är rätt likgiltig för andras gråa hår, men ser inte fram emot det på mig själv öht. Jag har ett-två gråa strån jag rycker bort, av obehagskänsla att tiden går och jag blir äldre. Tidigare tänkte jag att jag skulle färga det när gråa inslaget blev för stort, men sen har jag sett hur hårt och konstlat det sett ut på min mamma som envist färgade sitt hår chokladbrunt upp i åttioårsåldern. Då har jag hellre ett mjukt grått hår! Kontentan är väl att jag gärna slipper grått hår ett tag till, sen kan allt få gråna kvickt så jag är klar med det.
 

Görel

Moderator
Jag har färgat mitt hår sedan jag var 14 år så för egen del kan jag inte tänka mig att vara gråhårig på ett bra tag. Jag började färga det för att min egna färg är så tråkig, och jag tycker om att vara färgstark i motsats till att vara gråhårig.

Andra får göra precis som de vill, jag har svårt att ha åsikter om det.
 
🤷‍♀️
Kunde inte bry mig mindre, stör mig mest på när syster yster får för sig att rycka av det på mig.
Om du inte vill bli tunnhårig så säg åt syrran att låta bli. Enligt min frisör kan man få med sig hårsäcken när man rycker hår och då kommer hårstrået aldrig tillbaka.
 
Jag har litelite grått hår, blir jämnt tagen för att vara yngre än vad jag är, så tycker det är ett skönt sätt att visa min ålder på!
Kanske känner annorlunda om ett par år när det är mer, men just nu 🤷‍♀️

Reagerar bara på grått hår om någon jag inte träffat på länge har fått mycket, men i många fall handlar det om att de anammar det och slutar färgar håret. Säger varken bu eller bä om grått hår. På många är det skitsnyggt!
 
Jag är riktigt nöjd med min hårfärg, det har blivit en hel del vitt/silver men topparna är fortfarande kastanj/mahogny åt det röda hållet. Jag har inte klippt mig på säkert tre år så det är ganska långt, jag snurrar ofta ihop det till en typ "svinrygg" fäst med en dubbelkamsklämma där dom röda topparna med lite självfall väller ut. Blir en häftig dramatisk kontrast.
 
Jag har gått från ljusblont till mellanblont, mörkblont och numera typ gråsprängt med litet mörkblont. Så länge det öht finns hår kvar, och det finns inga signaler om annat, så bryr jag mig väldigt litet om färgen.
 
Jag har färgat mitt hår sen tonåren, och jag fortsätter med det. Trivs inte i min vanliga hårfärg.

Så när utväxten blir för störande (inkl de grå) så fyller jag på med lite färg. Ingen skillnad mot hur jag gjort de senaste tjugo åren, förutom att jag är lite fascinerad över hur många gråa hårstrån jag fått de senaste åren.

35 år i år
 
Jag blir 49 i år och har väl någon blandning av grått och blont. Det är nog lättare när man är blond än om man vore mörkare tror jag, det blir liksom bara ljusare. Samtidigt så kör jag lite blondspray på utväxten, lite fåfäng är jag, haha...
jagkv2.jpg
 
Jag bryr mig inte, varken på mig eller andra faktiskt. Började nog få gråa hår strax efter 30.
 
Jag tror att jag sett de första gråa hårstråna i mitt hår i badrumsspegeln. Min reaktion var inte som de flesta, tyckte de va döhäftigt och var riktigt fascinerad av det. Skrattade åt min egen reaktion då jag var helt exahalterad över några gråa strån. 😂 😂 😂
 
Är 39 har många grå strån och har just beslutat mig för att lära mig att leva med det grå. Har en ful tydlig utväxt med grått nu som någon frisör ska få mildra i väntan på att allt vuxit ut.
 
Om du inte vill bli tunnhårig så säg åt syrran att låta bli. Enligt min frisör kan man få med sig hårsäcken när man rycker hår och då kommer hårstrået aldrig tillbaka.
Hon är åtsagd sen länge då jag redan är tunnhårig efter en operation och helt enkelt vill behålla vartenda strå jag kan. Nu har jag inte haft något grått på länge dock så får väl se när det kommer nytt om hon tagit till sig det eller inte.
 
Jag bryr mig inte om grått hår på andra, tycker att det är fint och vittnar om att man levt. Håret har liksom en historia genom att bära sin grå hårfärg, tänker jag.

Men. Jag kan ibland inte låta bli att känna mig... ja jag vet inte riktigt, lite gammal kanske? som har börjar få grått hår redan. Inte mycket, jag har silverstrån på olika ställen, men det vittnar ju ändå lite om att jag inte längre är ung och att jag snart kommer att dö. Så känns det! :o Ja jag vet, jättemärkligt resonemang!

Enligt mamma har jag inte grått hår som i grått ens utan hon är lite avis eftersom jag har silverfärgade hårstrån (de som är grå alltså), så hon tycker att det är jättefint. Och, det är det kanske, jag ser bara för dåligt för att kunna se skillnaden själv, och så är det ju det här med åldersnojan och döden som tar udden ur "finheten" ibland. :D
 

Just nu

Hästfolk

  • Fotouppgift

Hästvård

  • Förvaring av hö

Träning

Utrustning

Hästavel

Tävlingsgrenar

  • Dressyrsnackis 14

Forumstatistik

Trådar
440 402
Inlägg
8 403 072
Medlemmar
25 241
Senaste medlem
Hastarbast2000

Allmänt

Hem & Hobby

Barn

Hund

  • Oseriös avel 2019

Katt

Andra Djur

Bukefalos

Upp