Lilljessicah
Trådstartare
Tio månader har gått sen jag hämtade min lilla gurka, så idag fyller han alltså ett år.
Hur det nu kunde gå så fort vet jag inte, men tiden har ju en tendens att springa iväg.
Iver har från dag ett hemma hos mig varit en riktigt mönstervalp. Det var som om någon redan programmerat in allting, man rör inte mat från bordet, biter inte sönder saker och är alltid uppmärksam på matte.
Jag trodde kanske att det skulle vara övergående men han har tex fortfarande inte strimlat en enda pryl, inte ens en leksak!
Jag är nöjd med varenda liten egenskap hos min hund, jag valde så himla rätt. Han är väldigt livlig och full av fart, intensiv och alltd glad. Väldigt samarbetsvillig och det är ingen ovanlig syn att han bjuder upp med ett fotgående på promenaderna. Han är explosiv och har snabb reaktionsförmåga, tar varje uppgift han får på fullaste allvar och är en riktigt härlig att jobba med.
Han är en riktig spontanapportör och har även fint grepp om viltet.
Han är lagomt tuff och avreagerar snabbt, har en bra av och påknapp och ligger avslappnat med Kittie i klassrummet på min utbildning under dagarna.
Jag hade mycke planer för min lilla valp och eftersom lydnadsmomenten var färdiga så tidigt så gick vi mest och räknade ner till tiomånadersdagen då vi skulle få börja våran tävlingkarriär ihop. MEN, när Iver var ungefär åtta månader skadade han sin knäled på något obegripligt sätt.
Han blev satt på medicinkur efter medicinkur och efter en omfattande röntgen av varenda millimeter på hunden konstaterades att ingen visste vad det var som egentligen var fel.
Han sattes på 1½ månads kortisonkur och efter nästan fyra månaders koppelvila av unghund kan ni ju tänka er vilken tickande bomb jag hade att göra med.
Tur var väll att söndertuggande ligger så långt bort för honom, men man märkte tydligt att all energi som aldrig fick komma ut slog över när man skulle hälsa på folk, peppar peppar var det också det enda.
I torsdags denna veckan åt Iver sin sista kortisontablett och idag blir han ett år. Han är ohalt om än omusklad och inte helt balanserad men jag hoppas detta är början på ett långt, friskt liv med mina underbara lilla "valp".
Ett stort grattis till Speed och resten av kullsyskonen också!
Hur det nu kunde gå så fort vet jag inte, men tiden har ju en tendens att springa iväg.
Iver har från dag ett hemma hos mig varit en riktigt mönstervalp. Det var som om någon redan programmerat in allting, man rör inte mat från bordet, biter inte sönder saker och är alltid uppmärksam på matte.
Jag trodde kanske att det skulle vara övergående men han har tex fortfarande inte strimlat en enda pryl, inte ens en leksak!
Jag är nöjd med varenda liten egenskap hos min hund, jag valde så himla rätt. Han är väldigt livlig och full av fart, intensiv och alltd glad. Väldigt samarbetsvillig och det är ingen ovanlig syn att han bjuder upp med ett fotgående på promenaderna. Han är explosiv och har snabb reaktionsförmåga, tar varje uppgift han får på fullaste allvar och är en riktigt härlig att jobba med.
Han är en riktig spontanapportör och har även fint grepp om viltet.
Han är lagomt tuff och avreagerar snabbt, har en bra av och påknapp och ligger avslappnat med Kittie i klassrummet på min utbildning under dagarna.
Jag hade mycke planer för min lilla valp och eftersom lydnadsmomenten var färdiga så tidigt så gick vi mest och räknade ner till tiomånadersdagen då vi skulle få börja våran tävlingkarriär ihop. MEN, när Iver var ungefär åtta månader skadade han sin knäled på något obegripligt sätt.
Han blev satt på medicinkur efter medicinkur och efter en omfattande röntgen av varenda millimeter på hunden konstaterades att ingen visste vad det var som egentligen var fel.
Han sattes på 1½ månads kortisonkur och efter nästan fyra månaders koppelvila av unghund kan ni ju tänka er vilken tickande bomb jag hade att göra med.
Tur var väll att söndertuggande ligger så långt bort för honom, men man märkte tydligt att all energi som aldrig fick komma ut slog över när man skulle hälsa på folk, peppar peppar var det också det enda.
I torsdags denna veckan åt Iver sin sista kortisontablett och idag blir han ett år. Han är ohalt om än omusklad och inte helt balanserad men jag hoppas detta är början på ett långt, friskt liv med mina underbara lilla "valp".
Ett stort grattis till Speed och resten av kullsyskonen också!
Senast ändrad:
