Gud, bibeln, Jesus...

[IngelaH]

Jag har läst bibeln, för länge sedan eftersom jag var nyfiken. Jag anser inte att vi har religionsfrihet i Sverige så länge som regenten inte är fri att konvertera till en annan religion eller vara ateist.

"Vallis" for president!

Hoppas att du mår bättre, nu

(Just nu sitter JAG invirad i filt, deppar ihop och knaprar alvedon. Min kropp skulle må bättre i något varmare land vintertid)

 

[Hoarfrost]

Såväl jag som @Hoarfrost fick barn som blev medlemmar i Svenska kyrkan trots att ingen förälder var medlem.

Nu har jag inga barn, men blev medlem automatiskt ändå

 

[vallhund]

Nu har jag inga barn, men blev medlem automatiskt ändå

Aha, då missförstod jag ditt inlägg. Var ingen av dina föräldrar medlem i kyrkan?

 

[Hoarfrost]

Aha, då missförstod jag ditt inlägg. Var ingen av dina föräldrar medlem i kyrkan?

Nej tror inte det, men är nu osäker. Mamma är 100% säker på att hon inte var med men pappa var lite osäker, så det kanske är hans "fel" att jag blev med vid födseln då.

 

[Lager]

Har du läst Bibeln?
Ja, men inte från pärm till pärm, och minimalt i gamla testamentet. Jag gick på miniorerna i svenska kyrkan som barn, en form av söndagsskola. Jag gick även på sommaraktiviteter med svenska kyrkan som barn/ungdom. Eller "gick"... jag blev ditskickad av mamma. Men jag minns det fortfarande som väldigt glada kvällar och aktiviteter. En del barnens bibel och samtal, en del filmvisning och samtal, mestadels baka kokosbollar, sjunga, leka, och åka på badturer.

Så länge det inte handlar om att döma ut andras tro, eller tala om bibeln som bokstavlig sanning, så tror jag att den typen av diskussioner som vi hade är viktiga för barn (och vuxna). Etik och moral, att ta hand om varandra, att ta hand om djuren, ganska svåra frågor om döden och och orättvisor i världen. Såna samtal kan självklart ske i en helt religionsfri kontext också, men barn får inte alltid det utrymmet i skolan eller i hemmet.

Tror du på Gud?
Jag tänker att det känns väldigt betryggande att få tro på Gud och förstår verkligen hur känslan på att det finns en högre makt kan ge individen stort stöd, särskilt för dem som är utsatta. Men jag klassificerar mig som agnostiker.

Gudstro exploateras också enormt, och "Gud som ett opium för folket" hade Marx rätt i. De enorma evangelistkyrkorna i USA kan stå som skrämmande exempel, liksom hur representanter från katolska kyrkan beter sig i många länder.

Vad tänker du om Jesus?
En viktig filosof som sa många kloka saker!

Kan "vi" referera till detta i dagens samhälle?
I Sverige som är så extremt sekulariserat känns det rätt fjantigt när människor som aldrig besökt en mässa helt plötsligt börjar ropa om vikten av skolavslutningar i kyrkan eller ondgöra sig över att barnen inte sjunger psalmer längre. Det är nästan om om frågan inte handlar om kyrkan och religionen alls utan snarare om att fjärma sig ifrån nya ideér och tankar som kommit med båt över medelhavet...

Men Sverige är ett kristet land, och var kristet under väldigt lång tid, vilket påverkat lagstiftning och hur samhället ser ut. Det ska man inte glömma bort. Jag är med i Svenska kyrkan fortfarande och det är till stor del för att kyrkan ansvarar för massor av k-märkta byggnader som är en del i vår historia och vårt landskap.

 

[Fruentimber]

Mycket sång med tryck och rökmaskiner

Rökmaskiner?! Sign me up.

 

[FannyN]

Rökmaskiner?! Sign me up.

Det är som som en hårdrockskonsert.
Allt släcks ner så det blir kolsvart! Sen är det väldigt avancerande lampor och ljud. När det tänds lite så ser man en scen med ca 12 superduktiga. Det är två trumset tex. De jobbar flera av dem som musiklärare och musiker. Det är en kupol liksom och texten finns högt upp hela andakten. Sen sjunger och dansar alla som tokiga till låtar om kärlek härlighet etc i minst två timmar. En vanlig söndag är det ca 400 som sjunger. Ljus och rökeffekter är det hela tiden och det blir liksom väldigt intensivt på slutet.
Jag får så mycket endorfiner så det rusar i kroppen av lycka till dagen därpå. Efter äter man ofta lunch ihop och umgås. Det är många väldigt ensamma som kommer och de hjälper alla till för att få in i gemenskapen.
Det här är roligt enligt mig och jag har fått vänner jag inte mött innan,

 

[hastflicka]

Bade jag och maken ar ateister men tror helt klart pa att vara barn ska bilda sig sin egen uppfattning om saker som religion. Yngste sonen's basta kompisar var djupt troende katoliker nar han vaxte upp och han har alltid varit "sokande" i sin personlighet. Han trodde stenhart pa Gud nar han vaxte upp och jag anser att det ar upp till var och en vad de vill tro sa vi "discouraged" aldrig hans tro.
Han var inte dopt och vi bodde i Mellan ostern och Asien nar han vaxte upp sa jag anmalde honom till ett konfirmations lager (nagot han sag fram emot) da jag ju inte ar ratt person att tala om Gud och Jesus med. Han blev dopt och konfirmerad, men kom ut fran lagret som en tvivlare i stallet for troende. Plotsligt stamde det inte riktigt for honom ... men da han trott hela sitt liv sa var tron dock grund i alla fall. (och nej, vi sa aldrig att vi inte trodde, bara att alla trodde olika och att det var upp till var och en att hitta sin egen tro)

Sedan borjade han pa Katolsk (gymnasie)skola och efter tre ar dar ar han en stenhard ateist. Det dar med att lara sig vad bibeln sager fungerar inte alltid som det ar tankt.

 

[athena_arabians]

Bade jag och maken ar ateister men tror helt klart pa att vara barn ska bilda sig sin egen uppfattning om saker som religion. Yngste sonen's basta kompisar var djupt troende katoliker nar han vaxte upp och han har alltid varit "sokande" i sin personlighet. Han trodde stenhart pa Gud nar han vaxte upp och jag anser att det ar upp till var och en vad de vill tro sa vi "discouraged" aldrig hans tro.
Han var inte dopt och vi bodde i Mellan ostern och Asien nar han vaxte upp sa jag anmalde honom till ett konfirmations lager (nagot han sag fram emot) da jag ju inte ar ratt person att tala om Gud och Jesus med. Han blev dopt och konfirmerad, men kom ut fran lagret som en tvivlare i stallet for troende. Plotsligt stamde det inte riktigt for honom ... men da han trott hela sitt liv sa var tron dock grund i alla fall. (och nej, vi sa aldrig att vi inte trodde, bara att alla trodde olika och att det var upp till var och en att hitta sin egen tro)

Sedan borjade han pa Katolsk (gymnasie)skola och efter tre ar dar ar han en stenhard ateist. Det dar med att lara sig vad bibeln sager fungerar inte alltid som det ar tankt.

Mina föräldrar skickade mig till söndagsskolan när jag var sex år (de fick väl lite panik att de hade en liten blivande ateist eller något ). Problemet var bara att det inte var svenska kyrkans söndagsskola utan Elim, dvs baptistkyrkan. Det var bla tungomålstal på en avslutning... jag frågade till slut mina föräldrar om jag slapp gå och det fick jag

 

[ameo]

Det blev man ju från födseln om föräldrarna var med på den tiden vi fortfarande hade en stadskyrka.

Att man måste döpas för att komma med i svenska kyrkan är en ganska nytt påfund.
Man blev tidigare automatiskt medlem vid födseln.

Där ser man, de lilla detaljen hade jag uppenbarligen missat.
(sen har jag å andra sidan typ noll koll på vilka här som är gamla nog för att tillhöra den gruppen)

 

[Sofie.S]

Jag är döpt och konfirmerad men inte för att jag är religös utan för att det var något som ansågs tillhöra det normala i min släkt - på grund av vissas starka tro.
Jag har aldrig själv läst bibeln men fått höra min farfar läsa ur den varje jul och höra min farmor predikan hur man som troende uppför och klär sig. Detta är något som lett till att jag är väldigt kritisk till tro överhuvudtaget.

 

[Sharpless]

Aha, då missförstod jag ditt inlägg. Var ingen av dina föräldrar medlem i kyrkan?

Någon gång mellan 1978, när jag föddes, och 1996, när statskyrkan avskaffades, så ändrades det så att endast barn med föräldrar i svenska kyrkan automatiskt blev medlemmar, innan dess blev alla barn medlemmar.

 

[vallhund]

Någon gång mellan 1978, när jag föddes, och 1996, när statskyrkan avskaffades, så ändrades det så att endast barn med föräldrar i svenska kyrkan automatiskt blev medlemmar, innan dess blev alla barn medlemmar.

Då klarnar det lite, avkomman är född 1875. Har alltid undrat hur det fungerade för de som var katoliker, judar eller muhammedaner?

 

[honung]

Då klarnar det lite, avkomman är född 1875. Har alltid undrat hur det fungerade för de som var katoliker, judar eller muhammedaner?

Du är medveten om att begreppet 'muhammedaner' är förolämpande för de flesta muslimer?

 

[vallhund]

Du är medveten om att begreppet 'muhammedaner' är förolämpande för de flesta muslimer?

Tack för påpekandet kom inte på rätt ord.

 

[honung]

Tack för påpekandet kom inte på rätt ord.

Det finns en väldigt specifik mylla för användandet av det ordet som många idag inte ens vet att det existerar. Men vad bra, då vet vi det.

 

[vinkelina]

Jag tycker också att det är konstigt att konfirmationen av många anses vara en tradition. Eller något man gör för att få presenter, eller andra anledningar som inte har med konfirmationen att göra. (Min pappas "men tänk så ledsen farmor kommer bli om du inte konfirmerar dig" bet inte ett dugg på mig....)
"Konfirmation är det kristna dopets bekräftelse genom en kyrklig akt. " (Wikipedia)
I en diskussion nyligen framfördes åsikten att "konfirmationen är en del av allmänbildningen". Och även om kunskapen kan vara bra att ha, så känns det som en konstig inställning till ett av de kyrkliga sakramenten.

Vi fick välja om vi ville konfirmera oss eller inte (ingen direkt troende familj) men om man inte gjorde det så fick man själv berätta åt fammo som var djupt troende. Ingen av oss barn vågade det. Dessutom uppvuxen i ett bibelbälte. Dock kan jag tycka att det ändå finns en viss nytta med det, om man hör till kyrkan. Man fick en del merkunskap om sin "tro" för i alla fall vi läste och diskuterade olika bibeltexter.

Våra barn är döpta, många väljer ju att inte döpa för att barnens själva skall få välja sedan. Men de kan ju även välja att gå ur kyrkan också ifall det i framtiden inte passar dem, tänker jag

 

[gulan]

Har du läst Bibeln?
Tror du på Gud?
Vad tänker du om Jesus?
Kan "vi" referera till detta i dagens samhälle?

Nej har inte läst bibeln. Nej jag tror inte på gud men eftersom jag tror på en massa annat humbug och konstiga saker så intar jag en försiktig inställning och menar att man får tro på vad man vill....så länge det inte drabbar någon annan....
Jag tänker att Jesus var en psykopat som var en skicklig och karismatisk talare som folk "på den tiden" gillade. En tarvlig ledare som utnyttjade och förnedrade sina närmsta och Judas var den ende med stake i som tillslut inte tolererade sin ledares förödmjukelser och därför angav honom.
Ja vi kan referera till detta i dagens samhälle. Den är full av konstiga människor som lyckas få enorm makt och lyckas hålla ett helt folk i ett hårt och skoningslöst grepp.

 

[Problematisk]

Det är som som en hårdrockskonsert.
Allt släcks ner så det blir kolsvart! Sen är det väldigt avancerande lampor och ljud. När det tänds lite så ser man en scen med ca 12 superduktiga. Det är två trumset tex. De jobbar flera av dem som musiklärare och musiker. Det är en kupol liksom och texten finns högt upp hela andakten. Sen sjunger och dansar alla som tokiga till låtar om kärlek härlighet etc i minst två timmar. En vanlig söndag är det ca 400 som sjunger. Ljus och rökeffekter är det hela tiden och det blir liksom väldigt intensivt på slutet.
Jag får så mycket endorfiner så det rusar i kroppen av lycka till dagen därpå. Efter äter man ofta lunch ihop och umgås. Det är många väldigt ensamma som kommer och de hjälper alla till för att få in i gemenskapen.
Det här är roligt enligt mig och jag har fått vänner jag inte mött innan,

Jag blir jättenyfiken på vilken kyrka du är med i! Du behöver såklart inte dela med dig om du inte känner för det, men det låter som nåt HELT annat än de kyrkor jag varit i kontakt med iallafall

 

[Problematisk]

Jag har inte läst bibeln. Köpte en för några år sedan med tanken att läsa den, men har inte kommit dit än.
Är döpt, inte konfirmerad. Jag tror jag var den i kompisgänget som egentligen var "mest öppen" för det, men jag tyckte det kändes fel att konfirmera mig när jag inte var säker på var jag stod så jag hoppade av ungefär halvvägs (vilket jag ångrar lite fortfarande). De flesta som konfirmerade sig gjorde det för att det var tradition i deras familjer och för att få presenter...

Jag vet inte vad jag tror, varken om Jesus, Gud eller något annat religiöst. Jag tror att jag VILL tro, men jag vet inte var jag "hör hemma", inte ens om det är inom kristendom eller någon annanstans. Så jag är väl nån typ av "sökare" då antar jag.
Är dock medlem i svenska kyrkan sedan födsel/dop och har inga planer på att gå ur. Jag tycker de gör väldigt mycket bra och tycker att våra kyrkor är värda att bevaras, om inte ur ett religiöst perspektiv så ur ett historiskt och kulturellt.