Jag är kvar i svenska kyrkan därför att jag dels gillar byggnaderna, dels tycker om kyrkomusik och akustiken i kyrkor. Dessutom tycker jag att det enklaste för mina anhöriga när jag dör är att följa en färdig, välprövad ceremoni som fungerat väl för mina förfäder och deras sörjande släktingar. Alltså har jag inget emot att sponsra svenska kyrkan och det kulturarv den representerar med mina skattepengar.
Det är besvärligt och ångestskapande för de närmast sörjande att själva hitta på någon typ avskedceremoni. Har ni aldrig blivit vittne till den förvirring, osämja och förtvivlan som råder när det upptäcks att den döde anhörige inte var med i kyrkan? Ingen präst, inget kyrkorum, vem ska sköta om själva förrättningen och hur? De flesta vill ta avsked av en släkting, kollega eller vän på ett värdigt sätt med någon typ av ceremoni.
Alternativet är att personligen ägna tid och energi åt att utforma ett lämpligt avsked vid ens död. Jag vet direkt att mina idéer i den vägen kommer att vara sämre än de beprövade som praktiserats i mer än 1000 år. Personligen struntar faktiskt jag faktiskt i vad som händer efter min död, men jag vet att jag underlättar för dem som blir kvar när det bara är att följa det traditionella spåret.