Gymnasieansökan, ångest.

[Hoarfrost]

Nu är det länge sedan jag skulle ansöka till gymnasiet, så jag vet inte hur ansökningen är nu. men din son låter ungefär som mig. Jag kan berätta lite om hur det var för mig.

Jag hade under medel i betyg, och jag var helt värdelös på matte. Jag ville bli kemist, så jag ville ju in på naturvetenskapliga linjen. Jag hade alltså överhängande G, jag tror jag hade tre VGn.
Även jag hade gått i en stökig klass innan. Från åk3-åk7 var i princip skoldagarna bara övningar i överlevnad för en tyst lite mesig tjej som jag. Jag blev aldrig mobbad men lektionerna bestod av 10 minuter lektion och resten skrikande elever som hoppade runt på bänkarna, kastade stolar omkring sig och en kille som försökte elda upp alla tjejers hår (så man fick ha ögon i nacken) och ständiga försök att sätta igång brandlarmet. När vi började höstterminen i 6an gjorde man ett test i var vår kunskap var, vi var fortfarande i vårterminen i 4an. Två år bortslösade. I 7an kunde man välja att gå naturvetenskapsinriktad klass, där de hade fokus på naturvetenskap. Det gjorde jag och kom bort från helvetesklassen.

Jag hade alltså rätt dåliga betyg, SYV var jag hos men hon sa i princip att jag skulle ge upp på att bli något av det jag ville bli och välja YH där de inte krävde så mycket i betyg. Men jag läste på själv om antagningsprocessen och det där med reserver och att intagningssiffran varierar. Jag bestämde mig därför för att helt enkelt välja precis de gymnasium jag ville, men även välja lite gymnasium med låga intagningspoäng "ifall att". Mina föräldrar uppmuntrade och stöttade. Jag var ju jätteledsen i början och undrade om jag ens var värd något, om det var värt att försöka, om jag skulle hoppa av skolan eller gå YH...
Jag hade 12 gymnasium i min lista. De två sista tyckte jag verkade som jäkligt sunkiga ställen och dessutom långt bort, jag ville inte ha någon av dem. Jag kom in på nr 11.

Det är den bästa skola jag någonsin gått på. Kanske lite slitna tråkiga oflashiga lokaler, lite ojämn lärarkvalitet, men oj vad jag lärde mig och oj vad många kompisar jag hade. Det gjorde mig inget att åka 1h 20min enkel resa till skolan varje dag - jag hade hur kul som helst där. Kunde förresten läsa ända upp till Matte D med godkänt betyg, trots att grundskoleläraren och SYV sade att jag nog skulle ge upp allt vad matte innebär. Jag hade inga problem att sedan söka vidare till universitetet.

 

[Araminta]

Enligt uppgift har man bara i Stockholm med omnejd minskat gymnasieplatserna med 1000 st de senaste åren.

Vad trist! Är det innerstadsskolorna där trycket är så högt? Jag är uppväxt i Stockholm och gick gymnasiet i en grannkommun, delvis av betygskäl. Det funkar (speciellt då jag pendlade "motströms", ut från stan) men är ju inte jättesmidigt.

Kan också berätta att jag tog mig igenom naturvetarprogrammet utan någon speciell mattetalang öht. På studenten frågar min kemi/mattelärare varför jag inte läst samhälle Och ja, jag hade lättare för "SO" och svenska, kämpade med en hel del möda till mig godkända resultat i matte, fysik och kemi. Men jag var inte intresserad av SO och tre år av samhällsvetenskap är jag oerhörd glad att jag slapp. Utan intresse och motivation så kommer man ingen vart, oavsett talang.

Nu blev det ingen ingenjörskarriär för mig. Matten avskräckte och jag valde ett jobb där jag slipper räkna (för det mesta). Dock har jag fortfarande en väldig nytta i min naturvetenskapliga skolning. Man lär ju sig trots allt väldigt mycket mer än att bara räkna och de kunskaperna skulle jag inte vilja vara utan.

 

[hastflicka]

Fast att vara dalig i matte kan betyda att eleven helt enkelt tycker att det ar trakigt att "rakna" sida upp och sida ner och kan ha valdigt lite att gora med matematisk forsaelse och tankande.

Min aldste son havdade att han inte "forstod" matte bade i Svenska lag och mellanstadiet och Amerikansk middle school och high school. Pa universitetet upptackte han att det fanns olika former av matematik da tog han tog massor med "special" matte klasser bara for att det var roligt. Han har i dag tva ingenjors utbildningar.
Nasta son var helt kass pa "arithmetic" eller just det man gor halva skoltiden nar man "raknar" men mycket begavad i "matematiskt tankande". Han ar i dag data arkitekt (ingenjor) som agnar hela sitt arbetsliv at att rakna ut hur nasta data "chip" ska designas for att fungera bast for sitt syfte.

Om @Zoya s son inte "gillar matte" betyder inte det nodvandigtvis att han inte forstar matematiskt tankande. Da han gillar teknik kan det ju vara sa att han "tanker matematiskt" aven om han ligger efter i ren rakning.

 

[Mabuse]

Fast att vara dalig i matte kan betyda att eleven helt enkelt tycker att det ar trakigt att "rakna" sida upp och sida ner och kan ha valdigt lite att gora med matematisk forsaelse och tankande.

Min aldste son havdade att han inte "forstod" matte bade i Svenska lag och mellanstadiet och Amerikansk middle school och high school. Pa universitetet upptackte han att det fanns olika former av matematik da tog han tog massor med "special" matte klasser bara for att det var roligt. Han har i dag tva ingenjors utbildningar.
Nasta son var helt kass pa "arithmetic" eller just det man gor halva skoltiden nar man "raknar" men mycket begavad i "matematiskt tankande". Han ar i dag data arkitekt (ingenjor) som agnar hela sitt arbetsliv at att rakna ut hur nasta data "chip" ska designas for att fungera bast for sitt syfte.

Om @Zoya s son inte "gillar matte" betyder inte det nodvandigtvis att han inte forstar matematiskt tankande. Da han gillar teknik kan det ju vara sa att han "tanker matematiskt" aven om han ligger efter i ren rakning.

Jag tänker att man som förälder kanske har tillräcklig information för att veta var skon klämmer med matten? Förhoppningsvis är ju heller inte matematikundervisningen så undermålig att det bara handlar om att traggla räkning, men man kan såklart ha haft otur med vilken lärare man råkat få.

 

[MiniLi]

Ja, men det är ju dumt att börja läsa på gymnasiet med tanken att man ska behöva gå på Komvux sedan. Jag fick själv läsa ett år på komvux för att jag valt fel linje på gymnasiet (för att komma in på universitetet) och det är faktiskt ingen höjdare att arbeta dagtid och gå i skolan kvällstid. Såklart bra att möjligheten finns men kan man slippa det så är det ju mycket bättre.

Bara i förbifarten. Man får CSN när man läser på komvux så man kan ägna sig åt det på heltid om man vill. Det räknas från ens gymnasiala pott så påverkar inte sen när man vill ha CSN för universitetsstudier. Om man läser på komvux och sedan tar ett visst antal hp på universitetet så skrivs dessutom en del av studieskulden av.
Inget man behöver göra på kvällstid utöver jobb alltså.

 

[Elo]

Några tillägg i konversationen:

1, det är inte alls säkert att antagningspoängen blir likadana i år som tidigare år. Först efter det preliminära valet kan man börja se trender

2, man måste kolla rätt siffror när man tittar på antagningspoängen. Det är INTE snittbetyget man skall titta på, utan 'lägsta antagningspoäng', dvs vad den person med lägst poäng som ändå blev antagen hade.

 

[Dressyrtjejen_97]

@Zoya
Nu gick jag visserligen på gymnasiet 2013-16, och var den första årskullen som gick ut 9an med GY11-betygen, så saker kan ha ändrats men..

Tycker det är konstigt att han inte skulle komma in på något teoretiskt program inom rimligt avstånd. Åtminstone i min kommun, på den tiden jag gick i gymnasiet, hade de så gott som "platsgaranti" på de kommunala gymnasieplatserna, för elever boende i kommunen. Sen, som ovan skribent skriv, titta på den "sist antagna" i 2a antagningen så ser du vad man kommer in på! Det kan knappast vara 280-300 p på så väldigt många skolor.
Sen är ekonomi ett väldigt brett program idag som inte alls stänger några dörrar. Nu gick jag visserligen på distans de två senare åren och fick då möjlighet att "designa" mitt program mer än vad man annars får, men valde då extra marknadsförings och organisationskurser. Kurser till behörighet för allt utom typ civ.ing. och vissa andra väldigt fysik/mattetunga utbildningar ingick! Skulle jag vilja bli civ.ing. behöver jag komplettera med typ 2-3 kurser, veterinär och läkare 2 kurser tror jag och vissa typ biologikandidater o.dyl inte alls! Så det är verkligen jättebrett, och kräver inte alls några större mattekunskaper. Matte 3 är det högsta man läser, och vill man ha mer än typ C i det, krävs det väl absolut en del, men nöjer man sig med typ D-C är det inte alls särskilt svårt, och matte 1-2 är öht inte svårt! Inte heller NO:n (NK 1 +2 ) är svårt, bara jätteroligt med spännande labbar!

Vad det beträffar gymnasium har jag fått för mig att du/ni bor i Sthlms län? Har absolut inte den blekaste om var i länet du/ni bor, men åtminstone när jag valde gymnasium var Frans Schartau Gymnasiet, Sjödalsgymnasiet, Thorén Business School, Tullinge Gymnasium och Tumba Gymnasium (Finansekonomiska profilen) ansedda som de "bästa" när det kom till ekonomiprogrammet på Söder/Södra Sidan, kanske något att kika på om ni också bor åt det här hållet?

 

[Tinkywinky]

Jag går tekniklinjen och de är mycket matte men också en massa mer! Hade C i högstadiet och tyckte matte va helt okej men nu på gymnasiet så har jag höjt mig till B och matte är nu mera mitt favoritämne För min del så blev matten mer intressant och fick också en bättre lärare och de va mer arbetsro på lektionerna vilket gjorde matten enklare! Så länge man tycker de är roligt med matte och fysik så är de en superbra linje med mycket praktiskt med när man börjar med inriktningarna

 

[Is]

Jag säger som flera andra. Säg åt honom att söka det som känns roligt- då har han störst chans att hålla ut i tre år. Spela roll vad som ingår egentligen. Plugga vidare kan man alltid göra senare. Även om det är lättast om man gått exempelvis natur så är det garanterat ändå lättare att plugga vidare med någon form av gymnasial utbildning än ingen alls.
Va de gäller teknikprogrammet så förstår ja att ni blir tveksam men är det de han vill så stötta honom.

Du skriver att långa pendlingsavstånd är uteslutet men är det pga av tiden och orken det tar att pendla? För sådana fall är det ju "bara" att låta honom skaffa lägenhet eller studentrum?

Vi bor så till att man är tvingad att antingen flytta eller pendla 20 mil/dag för att gå gymnasium och dom flesta eller iaf många som provar att pendla ger upp så den svårigheten förstår ja att man inte vill ha.

Men om flytta hemifrån är ett alternativ så får han ju så mycket större utbud att välja mellan. Är han sportintresserad så kanske det är någon form av sportgymansium han ska söka?

 

[Zoya]

Vad trist! Är det innerstadsskolorna där trycket är så högt? Jag är uppväxt i Stockholm och gick gymnasiet i en grannkommun, delvis av betygskäl. Det funkar (speciellt då jag pendlade "motströms", ut från stan) men är ju inte jättesmidigt.

Kan också berätta att jag tog mig igenom naturvetarprogrammet utan någon speciell mattetalang öht. På studenten frågar min kemi/mattelärare varför jag inte läst samhälle Och ja, jag hade lättare för "SO" och svenska, kämpade med en hel del möda till mig godkända resultat i matte, fysik och kemi. Men jag var inte intresserad av SO och tre år av samhällsvetenskap är jag oerhörd glad att jag slapp. Utan intresse och motivation så kommer man ingen vart, oavsett talang.

Nu blev det ingen ingenjörskarriär för mig. Matten avskräckte och jag valde ett jobb där jag slipper räkna (för det mesta). Dock har jag fortfarande en väldig nytta i min naturvetenskapliga skolning. Man lär ju sig trots allt väldigt mycket mer än att bara räkna och de kunskaperna skulle jag inte vilja vara utan.

Nej, inte innerstan för vår del utan strax norr om stan.

 

[Zoya]

Några tillägg i konversationen:

1, det är inte alls säkert att antagningspoängen blir likadana i år som tidigare år. Först efter det preliminära valet kan man börja se trender

2, man måste kolla rätt siffror när man tittar på antagningspoängen. Det är INTE snittbetyget man skall titta på, utan 'lägsta antagningspoäng', dvs vad den person med lägst poäng som ändå blev antagen hade.

Ja, allt sådant framgår när man kollar på gyantagningen.se. Det är antagningsgränsen jag kollar på.

 

[Zoya]

@Zoya

Vad det beträffar gymnasium har jag fått för mig att du/ni bor i Sthlms län? Har absolut inte den blekaste om var i länet du/ni bor, men åtminstone när jag valde gymnasium var Frans Schartau Gymnasiet, Sjödalsgymnasiet, Thorén Business School, Tullinge Gymnasium och Tumba Gymnasium (Finansekonomiska profilen) ansedda som de "bästa" när det kom till ekonomiprogrammet på Söder/Södra Sidan, kanske något att kika på om ni också bor åt det här hållet?

Vi bor lika långt norr om stan som du bor söder om så söderortsgymnasier är inte aktuella men tack ändå

 

[godisklubba]

Jag tror att om han verkligen vill och tycker att det är roligt kan han absolut lyckas. Visst kan det vara svårt, men om det är en bra lärare vet den hur den kan hjälpa din son och få honom att förstå. Jag tycker att han ska söka precis det han vill, man kan ju göra i princip hur många val man vill och siffrorna från tidigare år är bara en fingervisning, det man kan ta mer på "allvar" är resultaten som kommer i April/Maj efter första valperioden.

Jag har för mig att jag läste att de födda 02 var en av de årskullarna med högst antal elever som konkurrerade om samma antal platser som tidigare år, så många linjer har högre siffror från förra året än det "egentligen" skulle varit om antalet elever hade varit liknande tidigare år.

Vilken inriktning av samhäll är det han är intresserad av? Om det är beteende har den ju generellt höga poäng, men om ni tittar på tidigare år (brukar finnas uppsatta någonstans på skolan, eller finns på internet) kanske ni kan se något mönster? Till exempel finns det en linje här som varannat år ligger på 330 merit för den med lägst merit kom in () och varannat år på runt 240 för den som kom in med lägst merit. Det beror enligt SYV på att när den toppar upp mot 330 blir många "rädda" året efter och söker inte den linjen för att de inte tror att de ska komma in, då dippar den nästa år för att inte lika många med lika höga betyg sökt. Det jag ville säga är att det är alltid värt att söka just den linjen man vill gå, och tacka ja till reservplats om man inte kommer in eftersom det alltid finns en chans att komma in som reserv och min erfarenhet är att lärare är väldigt hjälpsamma till elever som byter program och missat något i början.

Det låter som att ni har ett väldigt konstigt system för bokning av SYV, jag och alla andra i min klass kallades minst 2 gånger, men om SYV inte har tid innan pappret för 1a valet ska in, finns det någon chans att ni kan boka en tid innan 2a valet ska in? Det är ju 2a valet som, så att säga, är det viktiga valet och det är ju först om någon månad så då borde chansen vara större att hinna få en tid. Man kan ställa SYV-frågor på internet på en del sidor också

Som du kanske redan vet läser man matten på samma sätt på Natur och Teknik linjen, dvs matematik 1c-3c och 4c kursen är frivillig (på nanat är matematik 4 dock obligatorisk). Kurserna är utformade så att man "ska" läsa matematik 1c i 1:an osv men eftersom teknik följer samma schema som natur läses matten i dubbel takt i 1:an, dvs matematik 1c på HT i 1:an, matematik 2c i VT på 1:an. I 2:an tror jag att man läser matematik 3c över hela året och i 3:an gör man ett aktivt val - fortsätta på matematik 4c eller inte läsa matte.

Det finns en behörighetsvisare som visar vad man får för högskolebehörighet efter att läst respektive linje, det som är gult i behörighetsvisaren är sådant man kan lägga till kurser till och få behörighet för och de som är röda är sånt som man inte kan läsa utökat program för att få behörighet till. Här är en länk till en behörighetsvisare: http://utbildningsinfo.se/gymnasieskola/2.323/behorighetsvisaren-1.3591

 

[Flinga]

Min son är 15 år och ska således börja gymnasiet i höst. Jag har som förälder dock börjat få ångest inför detta nu när jag inser att det inte räcker med medelbra betyg för att komma in på i princip något högskoleförberedande program. Sonen vill absolut inte gå något yrkesförberedande såsom fordon, frisör, restaurang eller dyl. utan vill läsa något brett. Han har egentligen ingen aning om vad han vill göra som vuxen varför både vi och han tycker att det är smart att läsa något brett såsom sam eller dyl.

Kollar man på antagningsstatistik för förra året så visar det sig att det på de närliggande skolorna krävs ungefär 280-300 i snitt för att komma in på samhällsvetenskaplig eller ekonomisk linje. Sonen har typ 220 så det räcker ju inte långt.
Visst finns det skolor med lägre snitt men dessa är på långt pendlingsavstånd vilket inte känns intressant alls.

Det han har chans att komma in på som han tycker verkar intressant är teknisk linje. Där har vi istället problemet att sonen inte är så jätteduktig på matte. Tyvärr gick han på en dålig skola årskurs 4-6 som aldrig la grunderna ordentligt (long story) vilket gjort att han hela tiden jobbat lite i uppförsbacke. Han ligger idag på D-nivå i matten och läser man på så rekommenderas man inte söka teknik eller natur om man är sämre än C-nivå i just matte.
Frågan är ju då om han skulle klara teknisk gren med sin D-matte eller kommer det göra honom bitter och till slut hoppas av (worst case scenario).

Just nu vet vi varken ut eller in. Ansökan ska vara inne senast 15 februari och just nu känns det bara hopplöst.

Någon annan i samma sits eller som har lite input i ärendet?

Med risk att krångla till det lite till. Gymnasiebetygen används ju i nästa skede till att söka in på högskola. Det kan ju därför vara strategiskt att välja en enklare utbildning för att få högre gymnasiebetyg (förutsatt att de ämnen man behöver ha finns med) och på sätt större konkurrenskraft i nästa led dvs när man söker till Universitet och Högskola. Det beror ju på om man vill plugga vidare förstås. På min tid kunde man också komplettera med tekniskt basår om man ville söka till tekniskt universitet och hade en annan gymnasieutbildning än teknisk vet inte alls hur det fungerar idag.

 

[hola]

hjälp jag har 191 vad ska jag göra med mig själv wtf
va
va
va
va
måste verkligen få bra betyg o godkänt va

Nej men alltså, jag har ingen koll på sånt här; men min syrra kom in på restauranglinje och hon tänker inte direkt jobba med restaurang i framtiden; hon tar det chill nu tills hon vet vad hon vill göra, hon är 18 nu.
Min andra syrra började på natur, hoppade av, gick på sån där sköterskalinje you know, hoppade av. Hon gör ingenting just nu.
Bor hemma och dealar med hennes problem, när hon vet vad hon vill göra och är stadig nog, så ska hon väl gå på sån där vuxen-skola. Vet inte exakt men det finns ju massa alternativ efter gymnasiumet.

Nu ska jag iaf plugga upp o få godkänt i allt, va med på idrotten osv. Wiho

 

[lil-sis]

Med risk att krångla till det lite till. Gymnasiebetygen används ju i nästa skede till att söka in på högskola. Det kan ju därför vara strategiskt att välja en enklare utbildning för att få högre gymnasiebetyg (förutsatt att de ämnen man behöver ha finns med) och på sätt större konkurrenskraft i nästa led dvs när man söker till Universitet och Högskola. Det beror ju på om man vill plugga vidare förstås. På min tid kunde man också komplettera med tekniskt basår om man ville söka till tekniskt universitet och hade en annan gymnasieutbildning än teknisk vet inte alls hur det fungerar idag.

Man kan göra högskoleprovet också och konkurrera i flera grupper.

Basår finns.

 

[Brandgul]

Jag har väl inte sagt att han inte vill gå teknisk? Tvärtom så vill han ju det. Han är väldigt tekniskt intresserad i övrigt - det är bara matten han har svårt för och det beror på att han inte fick någon vettig grund i mellanstadiet och således hela tiden haft lite uppförsbacke.
Det är istället jag som tänker att det kanske är för svårt för honom eftersom matten iaf just nu inte är hans starka sida.

Det är ju svårt för en 15-åring att i dagsläget säga vad han vill göra efter gymnasiet men han är inställd på att läsa vidare ja, sen får vi ju se vad som händer helt enkelt.

Jag tänker att om någon har svårt för matte för att hen inte fått en "tillräcklig grund" så är kanske teknisk linje inte riktigt rätt. Jag tror att man måste ha lite medfödd medvind också. Allt bygger inte på undervisning utan vi har ju lättare och svårare för olika saker. Har någon svårt för matte, hur blir det då i fysik, kemi och teknologi (som det hette på 90-talet) Jag tycker att allt det handlar om ungefär samma tänk.

Jag antar att din son vill gå ut med bra betyg och inte bara godkänt.

Men annars tycket jag att teknisk linje är det enda som är intressant och jag har fortsatt på samma bana och jobbar idag som ingenjör. Det självklara valet